But I'm le tired
Ok jag vilade igår och ja gick dessutom och la mig tidigt men trots det var ja halvdöd imorse plus att jag glömde ställa om klockan som jag förutspått några dagar innan så när jag gick i godan ro uppe i stallet tyckte jag att det var lite väl stor skillnad på soluppgång bara på några dagar... när ja kom hem fick jag förklaringen men min moderna telefon hade faktiskt ändrat sig själv under natten så jag kom in i rätt rytm ganska fort.
Det här med att vrida klockor får mig att tänka på vissa tävlingar genom åren där man glömt vrida klockan. Har helt glömt vilka tävlingar det var (ni vet mitt minne) men jag kommer så klart och tydligt ihåg paniken som rådde i bilen när vi trodde vi var försenade efter ha kört vilse. Vi hann bli ovänner i bilen och satt och tjurade, vi trodde vi missat förbesiktningen men när vi väl kommit fram visade det sig att vi var tidiga då det var dags att vrida klockan... Åh älskade tävlingsminnen. Jag kan knappt vänta tills jag får skapa nya som jag senare kan skratta åt.
I alla fall började jag piggna till innan idag men förstörde såklart det. Ville verkligen vårda den styrka som sakta började komma tillbaka men kastade givetvis mig på cykeln och cyklade typ 8 km, inte så långt på cykel kanske men i ojämn terräng var det vad som behövdes för att få mig trött. Besegrad.
Tömde mobilen på lite bilder från dagarna som gått. Enjoy
Linnea avnjuter mitt ihopkok innan vi stack på bio
Det ser spooky ut såhär efter man grävt runder efter det godaste men det var enligt mig smaskigt.
Det var glasnudlar, strimlad kål, morot skalad med julienneskärare, purjolök, ägg, kyckling och några räkor. Smaksatte med japansk soja, mango chutney, ingefära, vitpeppar och lite buljong. 
Linnea i sina ubercoola 3D brillor
Innan gårdagens ridtur på Candy, hon må vara liten men hon kompenserar det med att vara väldigt munter och fylld av energi när man är ute.
Det går hand i hand med att vara dålig, nämligen intresset (läs fixeringen, antagligen) vid matlagning och bakning. Fast för att försvara mig lite har jag alltid gillat att baka, fråga bara alla som tvingats smaka mina nya mat och bakuppsättningar genom åren. En del mindre lyckade har vi även att blicka tillbaka på...hehe
Här hade jag iaf inget att göra igår då när ja vart så trött så jag bakade en mjukpepparkaka och bjöd några bekanta som håller på att bygga hus på lite fika. Så gör dom ju alltid på tv, bullmamman kommer och bjuder den hårt arbetande skaran av människor på godsaker. Min bror och pappa var med och hjälpte till så därför kändes det lite mer ok att komma bort;-)
Kakan blev iaf väldigt god (japp jag åt också!) och bara en seg skarv lämnades åt ödet.
På kvällen försökte jag göra något nytt spännande så det blev indiska kyckling"bullar" (dom var rätt svåra att få till bollar så de liknade mer missbildade knölar). Hade i hackad lök och paprika och ägg sen slängde jag i lite pofiber för att försöka binda det lite mer, kryddade rätt rikligt med garam masala (indisk kryddblandning). Dom blev iaf rätt goda
kycklingbullar sen kom en häst med i bilden, dock i typen man inte äter just nu (hon är endast konsumerbar de dagarna då hon inte lyder matte).
Iaf bild innan dagens ridtur, Linnea testade fö första gången att rida Candy och det gick bra! Är ju bara jag som ridit henne förut men nu när det har börjat komma lite folk i stallet igen så kan man ju ta tillfällena i akt och ge sig ut fler på tur. Har varit så tråkigt att rida själv det senaste halvåret men nu hoppas jag att det ska bli lite mer som förr igen när Linnea börjat få intresse och tid igen för hästar, ni vet hur dessa rackarns tonåringar kan vara;-)
På väg! Man kan inte tro att Candy bara är riden ett fåtal gånger då hon tar så stora initiativ och vill alltid vara först. Slöfocken Lady trivs bättre där bak.
Avslutar med en bild på kvällens skapelse, quorn och kikärtspanna. Inte en klockren hit enligt mig men kul att testa iaf. Tror jag hittade grund idén på arlas sida. Stekte lök och vitlök lite mjukt tillsammans med tomatpure, chili, kanel, saffran och spiskummin. Slängde sen i lite äpple, paprika och zucchini (skurna i bitar) samt kikärtor, lite hackade valnötter och quornbitar. När det fått steka lite tillsatte jag vatten och buljong sen fick det sköta sig själv i ca 10 min. 
Running out of turbo
Så bortsett från stallgöra, ridning och lite bakning har jag egentligen inte gjort mycket... så tragiskt.
För övrigt gick det iaf bra på bion:-) Filmen var rätt förutsäbar vilket jag inte tyker de andra varit där har dom ofta snurrat till det på hel konstiga sätt, men i denna kunde man gissa sig till det mesta. Men den va ok. Och jag överlevde min 3D debut;-) Fast ja blev lite snurrig och visste inte på vad ja skulle fokusera alltså föredrar jag "vanlig" bio. Eller så är det för att jag ser suddigt som en kråka som förstörde stämningen lite, jag fick hela tiden luta mig fram eller fråga Nea när ja inte såg va de va, ja måste ta tag i det där och skaffa glasögon igen.
Omtänksam
Men det som gjorde mig rörd var bara tanken att han ville uppmuntra mig plus att han kom ihåg hur mycket jag gillar den filmen. Jag hade tänkt beställa den nu vid nyrealesen men har inte haft råd, nu står den stolt i min filmhylla. Tack kära bror! Hoppas han blev glad för knäckebrödet jag gav honom.
Nu har jag nyligen ätit mellanmål så nu ska jag upp en sväng till stallet, sen blir det en lugn kväll (fast känner jag mig och Nea rätt lär vi stissa upp varann och vi kommer vara som uppskruvade leksaker) med matlagning och biobesök. Det ska bli skönt att komma iväg lite, allt är upp och ner häromkring så innan idag slängde jag mig på cykeln och stack in till stan hoppade se på en buss och åkte en bit för att gå av och bara ströva runt utan något mål. Kunde bara gå och gå och känna mig så ledsen och snorig. Men fortfarande inga tårar. Är jag en öken? Tillslut gick där iaf en buss tillbaka och då var jag något frusen efter ha irrat omkring och sökt något som ännu inte blivit hittat.
Fina filmen!The final chapter...
Idag kastade jag ut mig i blåsten för att cykla och hälsa på morsan i hennes stuga, där var kallare där inne än ute så tillslut ville ja nästan ta på mig jackan där inne, men mysigt e där iaf
Mamma njuter av med lite lasagne. Notera på bordet det roligaste roliga, såpbubblor! Japp jag har fått såpbubblor av mamsen när jag följde med henne till Jysk för att köpa ett tvättställ. Jag tolkar det som jag varit en duktig flicka och gått fint med i affären utan att skämma ut henne;-)
På kvällen lagade jag en måltid som ja tyckte smakade nam nam:
Kokos och jordnötsgryta med kamutvetecurry
Enkel gryta att snabbt fixa till. Släng bara i efter smak och tycke följande:
Paprika
zucchini
quornbitar el tex kyckling
lök
vitlök
lite frusna ärter
kokosmjölk
jordnötsmör
½ buljongtärning
sambal oelek
några droppar soja
lite lite kardemumma
Fräs lök och vitlök med sambalen och släng sen i grönsakerna (ej ärterna) och quornen/kycklingen. Häll sedan på kokosmjölk, buljong, soja och jordnötsmör. Låt det koka under lock på svag värme ett tag. Beroende på hur du vill ha ärterna (själv gillar jag inte överkokta) så slänger man i dem sista stunden. Krydda med ev kardemumma och jag tog faktiskt lite extra vitlökspulver och vippeppar i men även det är smak sak.
Under tiden grytan puttrar så kokar man kamutvetet enligt förpackningen antingen med buljong el saltat vatten. Kryddade det när de va klart med curry, mums!
Så nu ska jag sätta mig ner och se den sista släppta (på dvd då) Saw filmen för hör och häpna imorgon ska ja se den nya i 3D när den har premiär. Jag kommer antagligen kissa ner mig, inte för jag är rädd för filmen direkt(är en sann skräckfilms fanatiker) utan för jag aldrig sett i 3D, jag kan inte ens spela nintendo Wii och sådana avancerade saker utan att må illa haha jag e så klen Blir "åksjuk" när ja åker simulator och andra moderniteter, hur ska detta gå.
Plus att jag är super nervös över att ens gå på bio. Har nog bara varit på bio en gång sen jag blev sjuk och då var det tidig kväll alltså mer ok att bryta mönster. Denna filmen går inte förrän nio på kvällen, då har jag i normala fall kvällsfika. Kommer jag klara att bryta rutinerna? kommer jag kunna sitta igenom hela filmen utan att behöva springa ett varv för att stilla mina hoppande ben? Tänk om jag får panik? tänk om jag bara sitter och tänker på mat och allt jag borde göra när jag sitter där... tänk om tänk om... Blah
Som ni förstår är jag nervös inför ett enkelt biobesök men jag ser även fram emot det, för det är en sån sak "normalt" folk gör, kan ja gå på bio ja då är jag ett steg närmre ett normalare liv. Mitt sällskap Linnea får hålla mig i handen tror jag innan vi går in i salongen hehe.
Där finns ju en hel jäkla radda Saw filmer och jag har inte ens sett den sista, så alltså ska jag försöka se den nu. Så ciao!
Säsongen 2011
Med vaddå jo en kartong näringsdryck... Som sagt har jag varit inne i en svacka och måste nu börja dricka dessa eländiga näringsdryckerna för det går lite motigt med att nå målet att bli frisk. En flaska innehåller 300kcal och det blir några om dagen, på köpet blir jag alltid jättedålig efter jag druckit dem, illamående, och för vad. För man är så hopplöst sorlig?
Men jag klarar inte det riktigt själv insåg jag än en gång. Har hela tiden haft visioner om tävlingssäsongen 2011, allt jag vill är tillbaka ut på spåren och vara där jag trivs bäst, känna tävlingsadrenalinet pumpa och lägga upp träningsplaner för hästarna och det roligaste, titta ut passande tävlingar.
Så när jag såg att preliminära tävlingssäsongen för 2011 är ute blev jag i extas och hela kroppen började vibrera, alla mina tävlingsinstinkter, Ni vet lyckan efter en väl genomförd ritt (dvs ens mål/träning uppnåtts enligt planerna). Jag hittade direkt några tävlingar jag skulle kunna tänka mig dra ut Lady på och ev en annan. Men när ruset lagt sig och det mer realistiska tänket återvänt någorlunda fattade jag att det kommer aldrig funka om jag inte skärper mig, är inne i ett hamsterhjul just nu, kommer ingenstans, motivation finns men det är för svårt att genomföra.
Tårarna tryckte och fyllde mig med en enorm sorg, men som vanligt kom inga tårar. Jag orkar aldrig tävla om jag inte släpper alla dessa tvång och bryter rutiner. Den bittra sanningen är tragisk, jag har inte velat se det men efter några hundrameters trav blir jag svag och får värk.
Men jag ser det som en positiv grej att jag insett det hyffsat snabbt och för det mesta vill jag kämpa på om än jag har tillfällen då jag bara göder min sjukdom. Men jag har iaf ta steget att inse att jag behöver fortsätta dricka näringsdryckerna ett tag till.
Dietisten har fixat i 6 månader åt mig, dom poängterade att det måste gå att få tag i mig samt måste jag fortsätta gå till sjukhuset för koll, annars måste dom vidta åtgärder. Och givetvis vill jag aldrig någonsin mer bli så dålig som ja va innan.
Så jag får göra så som läkarna/skötarna på kliniken brukade säga till mig när jag kämpade i mig näringsdryckerna, se dina mål framför dig, se på allt du vill och allt du har att komma tillbaka till. Och det är sant, jag har trots allt massor att komma tillbaka till... jag insåg bara inte förut hur mycket jag hade.
Fortsätt Sandra fortsätt!
Mina inlägg låter kanske helgalna just nu, och det finns väl risk att det stämmer;-) Men jag behöver den där peppen, att få se det i text inte bara i huvudet, för där virrar jag så lätt till det ännu mer. Ja ja, nu ska jag gå och ta lite kvällsfika. Men först några bilder från dagen
Det var dåligt väder så jag försökte aktivera mig inomhus idag, oftast anser jag aktivering är något fysiskt utomhus. Men man kan ju dona rätt mycket inne också bara man tillåter sig själv.
Som att baka smörgåspepparkakor! Det tar en tillbaka till barndomen när grannen trugade i oss barn dessa goa mjuka pepparkakorna för vi va så kära barn;-)
Dom blev faktiskt väldigt goda, gav några till min brossa några till mamma och sen behöll ja resten själv.
Gjorde även en nyponkaka som inte smakade mycket till nypon utan mera vaniljsocker. Men jag hade iaf nyponskalmjöl i.Hälsade även på ute i morsans stuga, hade små vovvarna med mig och gick en sväng ner till stranden så dom fick bralla av sig.
Tidig morgon
Först becksvart men när man traskar hemåt är himlen ibland som en tavla som leker ut sina känslor i sprakande färger, ofta i harmoni med varann.
Såklart måste man uppleva det live och inte nersölat på blurrig bild, men detta gick jag till mötes när stallsysslor var avklarade, eller lämnade jag det bakom mig? Nää det kändes mer rätt att säga att jag gick mot det ljusa;-)
I brand...
Idag blev det även äppelplockning, ibland tror jag att jag skulle kunna leva på äpplen, så tasty. Förstår varför hästarna uppskattar en så mycket mer när man har dessa delikatesser undanstoppade lite varstans.
Lite Ingrid Marie
Mer "ekologiskt" och närodlat än detta blir det inte. Eftersom de är obesprutade ser de ut som om de sett en del tuffa tider, men de är väldigt smarriga.Hade såklart mina medhjälpare med mig... Dom höll koll så inget hände med mig när jag klängde runder i träden som en apa
Nonne och Bonus
Den stora lunsen var också med men han hade roligare saker för sig än att hålla koll på var matte vaSista bonusbilden, allt jag säger är: "Jag älskar Lagerhaus!"
Fräna frukosten
Jag kommer inte riktigt till ro förrän jag e klar med stallsysslor för att äta frukost i den takt jag gillar.
Frukosten är det bästa målet på dagen, det är då jag kan äta som mest utan direkt dåligt samvete och det är något "magiskt" med frukost helt enkelt.
Så idag tänkte jag delta i en kul frukosttävling där man kan vinna kul priser:-), detta är då mitt bidrag.
Jag älskar att ha fina och roliga saker vid frukosten, som min söta "bullbricka" från Lagerhaus. Inhandlade i fredags en ny med pepparkakor på, så jäkla söt! Speciellt nu inför julen. Köpte även ett ljus kallad "pepparkaka på burk" eller något sådant och det var verkligen det, hela rummet doftade alledes underbart och pepparkakrigt.
Frukosten var då naturell yoghurt med äppelstavar med kanel, lite kiwi toppat med några björnbär. Sen strösslade jag müslin som en fin vallgrav runt, ser därför ut som det är massor med müsli (glöm inte att man även matar ögonen;-) notera mina fina "hjärtpuffar" som jag också slängde på.
Och sen blev det även ett ägg, eller äggvita iaf. Jag tycker äggula smakar strumpa. Kan bara äta den stekt med vitan inte kokt och mjöligt, isch. Men iaf äter ja en äggvita nästan varje morgon, fin fina proteiner!
Festade till med en fullkornsskorpa med ört och vitlök philadelphia med avakado på.
Så det var mitt bidrag de! Det blev en mycket angenäm frukost sittandes kring förförsika dofter med en längtan till allt juligt, så som det var när man var barn.
Här ser ni då det festliga ljuset close up, den fina nya brickan jag köpte hade samma mönster;-)
Resten av dagen knallade på som vanligt. Red Lady lus, började givetvis regna och det höll i sig ända tills vi var tillbaka. Lady förstår inte alls varför jag drar ut henne i regn, det går väldigt motvilligt framåt och mera åt sidan hehe.
Hade efter lunch tänkt plocka äpplen med Emma men det var rätt tradigt väder igen så jag plockade lite snabbt en kass åt henne, nu hoppas jag det ska bakas och donas med äpplen Emma!
Vi har inte så jätte många äppelträd längre men några är där ju och där blev en jäkla massa Ingrid Marie i år, fina tyvärr var där inte så många fina coxs orange som det brukar men detta året klippte vi inte och skötte om träden som man ska på våren.
Så för att inte det ska gå till spillo äter jag äpplen konstant, jag har det på mackan, i matlagningen, i efterrätter, micrar el steker med kanel, slänger i gröten ja allt jag kan komma på. Ska testa att göra äppelmos och äppelchips i veckan. Måste aktivera hjärnan med något hela tiden...
Tog även senare en härlig barbackatur på Soda, fick mersmak sen förra turen i mörkret. Men gissa om jag fick träningsvärk efter sist, kunde knappt gå på fleras dagar. Behöver få bättre ridmuskler, men jag antar jag fint får vänta på att allt sådant ska komma tillbaka
Hur?
Hur kan man förändra så mycket att inte ens ens släkt eller vänner längre känner igen en... Vart gick det så fel? Kommer ja få uppleva de härliga stunderna innan starten på en tävling där jag och Amber brukade bjuda på show;-) Ett virvlande ekipage som fanns överallt...
Dackeritten
Alltid lika flummiga jag
Förändras till någon jag inte vet vem det är...
Underbara guddotter som höll mitt humör uppe när jag inte trodde att jag hade mer att kämpa för.
Jag är glad att det inte finns så många bilder på mig, och jag är glad att jag lyckats se glad ut på de flesta, hålla humöret uppe in i det sista, så typiskt mig.
Är jag en Astronaut?
Varför försöka svänga ihop en egen text när någon redan gjort det så mycket bättre, fått allt rätt. Bättre att låna från dem och hålla huvudet högt...
Idag är igår
och du ska ta mig härifrån
nu när det blåser på månen
ska du ta mig härifrån?
nu när vi fyllt alla hålen
nu när vi fyllt alla hål
är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut?
är jag så ensam?
Vill först och främst tacka alla för responsen jag fick både via sms, mail och här i bloggen efter att jag "kommit ut" (hihi lite lustig kan ja allt va än).
Jag brukar inte vara jätte blödig men förvandlades till en sprinkler när jag läste vad alla skrev... Folk bryr sig, folk både förstår och försöker förstå. Personer jag aldrig skulle tänka mig haft denna sjukdomen "träder fram", jag önskar inte detta till någon annan men jag är ändå glad att det finns fler som kämpat för då vet jag att man kan bli bra, om än det är svårt.
Som ni förstår kommer bloggen inte bara handla om hästarna framöver, utan även det övriga jag brottas med. Om ni väljer att fortsätta läsa eller gå vidare bestämmer såklart ni själva, detta är ett steg för mig att försöka bryta vanor dvs sätta mig vid datorn en stund och göra inte så mycket, reflektera.
Som Ni märker är det inte så ofta jag kan stilla djävulen i mig att sitta ner och ta det lugnt. Har redan hamnat i dåliga mönster här hemma, aldrig still merän precis vid måltider, ständigt på jakt att sysselsätta hjärnan och kroppen så att jag ska slippa behöva tänka på det tunga.
Men det har inte bara gått bakåt, jag närmar mig normalvikt och jag rider numera en till två pållar om dagen. Började smått med Soda för att sen än en gång våga mig på att rida Lady. Inte det att jag varit rädd jo för mig själv, att träningsdjävulen ska ta tag i mig som den gjorde i somras. och det blir väldigt frestande att "köra på" när man rider dessa arabtanterna.
Har även fortsatt Candys inridning och vi har nu varit ute både med sällskap (2 gånger) och sen mest ensamma. Satt på henne två gånger sen tredje turen på na red ja ut, äkta Morgan det där! Lite vingligt är det men framåt tar vi oss iaf.
Cassie har blivit avvand utan problem, jag måste säga att det gick otroligt smidigt.
Vi har även varit iväg med Örjan så att han numera kan kalla sig valack. Nu kan han gå med lite polare och leva ett gött liv. Det finns så många hingstar redan och han får ett bättre liv som valack. han är en otroligt go grabb, lasttränat honom en del och jag har dåliga erfarenheter med arabunghästar och lastning faktiskt men Örjan behövde bara tid, godis och beröm sen skötte sig allt själv.
Älskade Sue har flyttat ut till Anna, Claes och Betty i Lyngby. När Anna frågat om jag ville sälja Sue har det förut varit nej men när jag fick frågan igen nu när jag är dålig så insåg jag att det är mycket bättre för oss alla om hon får bli en del av framtida Lyngby Morgans som numera då har två hästar i sin "grund" och båda kommer från mig. Det känns hedrande.
Betty visade i somras att hon inte går av för hackor, blev Bästa Sto, Bästa unghäst och tillslut Reser BIS (Best In Show) vinnare av BIS blev halvbrossan Copper Coin för typ 4:e året i rad (med olika utländska domare). Betty vann även Unghäst Trophyn (pris för bästa allround häst i olika klasser såsom trail in hand, tömkörning, löshoppning osv), där va fin konkurrens med 23 hästar. och våran andra uppfödning "Mackan" kom på 10:e plats i Trophyn, Grattis till båda Annorna och deras härliga Memt hästar!
Tidigare flyttade även fin fina Lina från oss, det var tungt att säga hejdå till henne efter allt vi gått igenom. Från vilddjuret som man inte kunde närma sig till att ha henne svansandes efter en. Men det var rätt beslut utan tvekan. Jag måste bara inse det själv. Jag orkar inte lika mycket längre, hur gärna jag än vill och drömmer om hur det var förr.
Som Ni ser händer här ständigt saker trots allt verkar dött. Jag ska erkänna att det är tufft just nu, ensam med hästarna och hinna allt annat man "måste" göra. Dumma rutiner som fyller mitt huvud.
Känner en stor sorg just nu, men inga tårar kommer. Sprinklern är kanske satt på timer eller någon sensor. Men här är det som en öken men inombords vill en störtflod ut. Är avundsjuk så jag nästan går under på alla som är ute och tävlar och tränar. Vill också vara en del av den gemenskapen igen. Vad har jag nu? En stor portion trötthet, var på koll på sjukhuset och mina levervärden var väldigt dåliga. Fick frågan om jag är mycket trött, ja där fick jag förklaringen. Det såg inte alls bra ut. Jag får inte falla tillbaka igen för då klarar tydligen inte min kropp det igen. Så man tyker jag borde vara motiverad till tusen men likt vädret ändras det. Kan vara motiverad till tusen för att en timme senare vädja att någon ska ta mig härifrån...
Det blev mycket för er nu, förlåt. Ska jobba på det positiva. Kan bjuda på en härlig upplevelse (iaf ur mina ögon) bröt mitt tråkiga tvångsmönster igår. När jag tagit in hästarna på kvällskvisten fick jag plötsligt impulsen att bara hoppa upp barbacka på Soda och ge mig ut på en kravlös kul tur som jag och min kompis alltid gjorde när vi var yngre, vi härjade runt rätt bra i våran lilla by på den tiden. Stackars våra hästar vad dom fick stå ut med en hel del... tonårstjejers härliga nycker.
Hur som beslöt jag mig att följa impulsen, har haft den några gånger tidigare men har inte gjort det för jag har inte lyckats släppa allt som ska göras under tiden jag spenderar på hästryggen, det får jag ta igen sen liksom tycker jag.
Och vad glad jag är att jag följde mitt lilla ryck. Detta låter kanske livsfarligt men just då kände jag mig friare än på länge och hela fajset var ett leende, vi var så busiga att vi galopperade fram i den mörka kvällen ute på en äng. Jag fick lita på Soda att han tog oss fram säkert och det var skönt att släppa efter och bara känna alla muskler under sig.
Nu menar jag inte att vi skenade runder som vildvättingar, nej mera frisk stor galopp runt på ängen. Jag hade först bara planerat att skritta men Soda tog initiativet att bralla lite och jag borde tillrätta visat honom men jag kände ju hans glädje att jag låtsades som om jag inte märkte det där lilla brottet han gjorde, jag var ju en lika stor medbrottsling;-)
När vi kom tillbaka till stallet kändes det lite bättre och ett gäng glada hundar stod och väntade på mig. Ah dessa djur.
