Meadow Mint

Jag har valt att ignorera oljudet uppifrån och försöker istället känna värmen som fyller mig när jag ser Anna sitta för första gången på sin Betty.
Tragiskt nog gick Bettys pappa bort i år så även hennes mormor. Två fantastiska morgans som bidragit med så mycket, gick ur tiden. Antar att dom bara var här till låns. Alla som var kring dem fick själva känna deras nästan magiska karisma, så som bara hästar kan ha.
Ja det är helt klart att vi alla bara hade dem till låns ett tag, för inte kan så härliga varelser vara menade att stanna på jorden för alltid. Men jag kommer alltid uppskatta att jag hade nöjet att få träffa dem båda. Och i Betty lever dom vidare och jag har ju Bettys mamma so går här ute och förgyller mina dagar, ja hon har faktiskt både guld på utsidan och insidan.

Anna & 3 år gamla Betty. Tror det är Sara som fotat:)

Ska strax springa upp till stallet men jag har lust att göra något nu innan men jag vet inte vad. Känner hur det spritter i kroppen, det är ju fredag!

Är även orolig, min ögonsten och (o)lojala vän Amber har än en gång gått och gjort något. Hon är i princip block halt, bklev det helt vips. Linnea kom gåendes med henne och då såg man inget, men efter en stunds borstning hade v.b svullnat upp som en ballong en bra bit upp och var jätte spänt och varmt. Ja sen var hon givetvis jätte halt. Riktigt skumt. Hon måste ha fått ngon smäll på benet och stått still i hagen  när hon sen fick gå biten till stallet (det är en ganska lång bit) har något hänt/blivit värre. Det känns som om det kommer från kotan. Stackars oturligab Amber. Det är just den anledningen till att varför jag inte orkar ha henne i tävlingsskick, hon skadar sig alltid alltid vare sig hon vilar eller är i träning.
Har iaf lindat in henne med BoT och det blev bättre när stödet kom men det blir nog till att ringa veterinär om det imnte blir bättre snart. Har iaf under koll och hon får stå kvar vid stallet istället.
Men ikväll ska jag faktiskt lämna henne ett tag för att göra något skoj själv. Jag ska nämligen på tacobuffé! Jag älskar tacos så det ska bli spännande om än detta med Amber gjorde att det hela blev mycket tyngre. Men hästar är är levande varelser, det kan ju alltid hända saker med dem vare sig vi vill eller inte. Men ibland skulle man allt vilja linda in dem i pansar, ingen bomull här inte. Det ska vara the real thing för extra skydd;-)

Ha en trevlig helg!

Så hurra väder, träden viker sig nästan för vinden och allt påminner om hallandsritten 2008, fast Hallandsritten var hunda gånger värre och roligare!
Jag tycker nästan synd om kusarna som står där ute u blåsten och regnet men där är lä från träden och hellre frisk luft än stå dygnet runt i box, då skulle mina yrväder bli tossiga.

Imon kommer hovis och jag tror Candy kommer få skor fram, hon rids inte jätte ofta än men hon tycker det är obehagligt när vi är ute lite "längre" och söker sig till kanterna och det ska ju inte behöva vara jobbigt för henne att vara ute. Ev väntar jag en omgång och bara trimmar henne nu, får iaf först se vad hovslagaren säger. Det lär bli en tuff dag då alla utom 2 ska verkas (Soda och Lady har hamnat mellan då dom skos lite oftare) och sen är det två fram skoningar. Dom sa dessutom att det skulle bli dåligt väder imorgon också.

Och dagens triumf som jag är mäkta stolt över. Mina vänner, mina härliga vänner. Idag tog jag ett stort steg med påtryck av min farmor. Jag åt för första gången i år(? vad jag kan minnas iaf) min första frivilliga glass! Skulle fika med farmor efter ja hjälpt henne att handla, vi gick förbi glassavdelningen och jag blev plötsligt sugen och "åt med ögonen" (det är jag mkt bra på) och efter flera osäkra minuter och fram och tillbaka (ni vet lägga glassen och sen ta den igen) vändor stod jag helt plötsligt i kassan med en glass i handen!!!!! Farmor var väldigt bestämd, nu ska du ha den där glassen flicka lilla.
Jag började svettas och få tårar i ögonen då ångesten kom hårt trots att jag inte ens ätit den än. Jag skulle kunna gå in och beskriva en lång historia om allt som flög runder i mitt huvud. Men fan jag ska inte låta sjukdomen bestämma. Jag ville ju ha glassen från början, alltså så ska ja ta den.
Så väl trygga hemma i farmors lägenhet "stöd åt" hon en glasstrut så jag också kunde äta min glass. Och den var god! så god. Har ätit en del äcklig glass i sommras på kliniken, men det var långt ifrån frivilligt och det kom många tårar.
Men nu satt jag här som vem som helst, utanför min grotta till hem och åt en glass och  tyckte tillslut att det var rätt ok. Jag blir alltid besviken att jag gillar det så mycket, hade varit lättare om jag bara velat spotta ut skiten och inte vilja ha mer = inga fler frestelser eller begär. Men den friska delen i mig tyckte det var skönt på något sätt. Att jag kunde få njuta av något som smakade bra och jag kunde vara nöjd med det.

Och den glassen som hade äran att föra mig tillbaka till en värld där lite sötsaker är ok, var en GB Sandwhich men i ny tillfällig säsongssmnak. Kan ni gissa vad?? Såklart är det de! Pepparkaka! (Nej jag gillar inte alls pepparkakssmak;-) Fast det lustiga är att jag faktiskt inte gillar pepparkakor i sig men kryddningen älskar jag) Det smakade riktigt delikat må jag säga, hoppas den stannar kvar ett tag för det är en glass jag kan tänka mig äta igen och jag är ingen direkt glassätare och har aldrig varit.



Så nu har ni fått lite tips på julegott snask, pepparkaksglass. Var som att äta mjuk pepparkaka (vilket jag gillar). Fast sen är ja lite udda med kryddningar. Har till och med pepparkakskrydda på filmjölken, gjort hemmagjord pepparkaksmüsli och bröd med dessa kryddorna fin fint!

Det var en gång en gång och den gången var så himla grusad. Mycket roligare variant än den gamla tradiga. Min torra humor excisterar! Hurra!

Har ni märkt en sak, jag har fått mer och mer ro att sätta mig vid datorn lite? Ok jag är väl inte lugn och harmonisk direkt men det är ett stort stort steg i rätt riktning.

Det är bajsväder ute och eftersom Lady blivit riden flera dagar i rad plus att Åsa tränade för sin tränare i ridhus igår = tufft för tantens huvud så får Lady vila idag (Ja talar då om Ladys haha). Fast jag gissar att Åsa fick känna lite svett och muskler arbeta när Lady hade fullt upp med att vararädd för voltigegruppen som ibland tränar samma tider = farligaste som finns och hon verkar tyvärr inte vilja vänja sig vid dom. Och jag förstår henne, hoppa upp och ner på en massa bockar och tralla runder akrobatisk medan pållen springer runt runt verkar enligt mig så förvirrande men så tycker dom säkerligen om vår stillsammare ridning sittandes (oftast) i sadeln.

Klockan är tio och jag har hunnit med en hel del redan både hemma och i stallet så därför kan ja nu sitta lite här innan jag går ut och gör det sista i stallet plus plocka mer äpplen åt mammas resturang. Fint väder att göra de i.

Förresten, träffade i förrgår på en som kommer från min "barndoms by", har kännt henne ganska väl förut och när vi var yngre red vi på samma ridskola och när ja va ännu knattigare var hennes mamma min dagismamma (men när jag "rymde" och gick hem och tog hand om mig själv istället insåg mamma att jag redan då var en ensamstöring trots att ja va så liten, folk rynkade ibland på näsan åt att jag skötte mig själv  och tyckte det var opassande men tydligen hade min äldsta bror varit precis likadan.) Iaf så har vi inte setts på länge och det visade sig att hon också gått och blivit sjuk i samma hemska sjukdom som jag. Vad är oddsen i vårt lilla samhälle? Jag kan ju knappt visa mig ute för jag är den "dåliga" som om jag valt det själv men sen får jag även många "stackare" blickar (vilket är ännu värre) då alla känner alla häromkring. Denna tjejen är dock utflyttad till ett annat samhälle därför har väl jag missat detta då tydligen visste rätt många om detta, men jag är så instängd i min egna värld att inte mycket kommer förbi.
Hon kom fram till mig vid busshållsplatsen och började snacka, kändes konstigt att prata så "öppet" om det men jag insåg att det inte är lönt att neka något. Hon hade nyligen varit på en bedömningsvecka på den kliniken jag var i hela sommaren. Hon ville för allt i världen inte stanna kvar. "Har man inte varit sjuk innan blir man det där" sa hon, exakt mina ord;-) Men nu hade hon iaf ett val och det hade inte då då det gällde LPT. Men hon hade bara varit där en vecka och var ordentligt sporrad att aldrig behöva hamna där vilket känns skönt då hon lös av beslutsamhet, sån vilja skulle jag också vilja utstråla.
Jag hoppas verkligen det går hela vägen så hon blir frisk. Att vi båda blir bra.


Och dagens obehagliga, när jag diskade innan idag så "exploderade" ett glas när jag bara höll det i typ minst tusenbitar, små små stoft överallt. Riktigt obehagligt, det blev värsta "mjöligt" och ja fick glas överallt. Min instinkt var att kasta ut hundarna i ett annat rum så dom inte skulle få sånt i tassarna, i flykten därifrån fick ja dock själv lite i fossingarna. Va tapper man kan vara;-)

Host host, snörvel snörvel. Jag var nästan frisk men antar att eftersom jag inte vilade tillräckligt råkade min jäkla förkylning blossa ut igen, sitter här ännu mer eländig än vanligt och ser ut som rudolf med röda mulen om snoken. Men det är uppfriskande att vara helt "vanligt" sjuk;-)

Det hela blev värre för ja & farsan åkte till stranden med hundarna idag, det var en sån härlig idé men när ja knattat några minuter hackade ja tänder i blåsten. Men det var så kul att se alla vovvarna springa runder som tokstollar kring dynorna. Sist jag gick på denna stranden (bortsett från en gång i somras) var det när jag var nere här var och varannan dag med Amber, shit vad vi tränade på hela vintern in till våren plöjde vi runder på stranden det blev iaf 2 mil och det gick att få den till 2½ om man snirklade lite.
Där var många spår efter hästar och det sticker alltid till när jag ser det. Tanken det borde vara mina och Ambers spår som det alltid var förr. Får ta ner Lady här tror jag.

Iaf när jag var hemmkommen från strandäventyret där jag råkade dra ut den stackars fadern i den backiga skogen vid stranden som en "genväg" (för att slippa blåsten). Det blev ganska flåsigt för hans del, själv tyckte jag det var rätt skoj och ta mig fram på nya vägar.

 
På kvällen hälsade jag på Guddottern Ebba, det blev lite spelande där det visade sig att Ebba är en hejare på memory. Blir alltid lika glad när jag träffar henne. Jag längtar tills den dagen hon får upp ögonen för hästar, då har jag lovat att hon ska få ha en kuse hos mig;-) Jag kommer bli som en sorlig far/morfäräldrer som gör allt för att ha barnbarnen nära sig genom att locka med kuligheter haha. Coola moster Sandra blir jag kanske med lite justeringar kring cool...


Till annat, många förknippar söndagar med fina frukosten/brunch men själv valde jag att "fira" att det var måndag och gjorde äntligen scones! Jag har sagt i typ ett halv år att jag skulle göra det men sen har jag inte gjort det får jag inte kunnat förmå mig att äta de men nu var det hög tid
 Mumma!

Ah godaste på länge, mycket philadelphiaost och sen lite marmelad på sconsen i symfoni med mitt pepparkaketema.


På kvällen kom mamma och då lagade vi lite mat, det var ett tag sen vi gjorde de så de va kul. Blev en färsröra med morötter, äpple, lök, purjolök, kikärter smaksatte med grönsaksfond, min älskade curry, spiskummin, gurkmeja och lite plommon/ingefära sås. Mycket mycket gott!

Nu ska jag gå och ge hästarna mat sen blir det kvällsfika och lite tv innan ja kryper till sängs. Hoppas ni haft en bra dag ni med!