Morganhästens dag
Har fixat med en ny skärm så idag kunde jag äntligen starta datorn igen men givetvis fick jag inte rätt med det trådlösa närtverket. Så jag får sitta vid den bärbara nu.
Idag var vi vid lyngbystallar där Escania Morgans med team ordnade Morganhästensdag och jag och morsan var med och hjälpte till lite, ett toastjärn gör mycket;-) Och så var jag speaker. Lite läskigt men man känner sig så hemma bland alla dessa gos människor att de gick rätt ok.
Tack för en trevlig dag allihopa!
Senare ikväll ja och hälsade på hos brossan m familj, dom har nyligen skaffat hund så man var ju tvungen att titta på det lilla livet plus att jag fick lite paket då jag fyllde år förra helgen men dom kunde inte komma ut och gratta.
Hunden var helt sanslöst gullig, en riktig nallebjörn vid namn Zero. Han är korsning labbe och golden, kanske inte den mest exotiska mixen men en perfekt mysig familjehund. Men en riktig latmask för att vara 8v;-)
Fick ett jättefint silverhalsband som Sandra (brossans sambo) gjort själv, hon har gått en smyckeskurs och lärt sig massor kul. På det stod där Meadow Mint och var en orange sten, super fint!! Sandras presenter är alltid lika kul att få då dom alltid är jättefina.
Nu laddar jag inför tävling imorgon i danmark, tog en tur på Nahim innan idag och han kändes pigg och alert, dock är han lite väl rund om magen. Bara för nån vecka sen var han värsta slimmad men sen började jag ge han lite mer mat då betet är helt borta, tydligen satte det sig fort;-)
Uppe med tuppen blir det iaf, vi ska vara körda vid 04:45, gäääsp. Men som tur är ska Sara med, kommer bli kul. Försökte få henne intresserad av distans förra året då hon följde med när jag red hallandsritten. Helt fel ritt då det var världens storm utan dess like, hon blev inte intresserad av sporten kan jag säga haha.
Jag hoppas dock att hennes fina Morgansto Kitty ska testa sporten någon gång nästa år. Fina Kitty var så duktig idag vid morganhästens dag grejset. Visade verkligen upp hur trevlig rasen är. Och hennes son Ceazar är en godbit, skulle gärna haft honom här hemma hehe. Men nej nej inga fler hingstar i den åldern.
Nu sömn.
Sleeve
I still got a few ace up my sleeve...;-)
Tips: låna ej ut hästen
Det går verkligen åt pipsvängen med det mesta just nu.
Jag fick iaf någrabra riddagar sen när jag började rida igång A här hemma omkring igen i trav så var allt som vanligt. Borde anat att ingenting förändrats bara för vi gått hårda pass på stranden 3 dagar, där hon fick lite utlopp. Plus över 2 timamrs skrittpass hemma.
Igår åkte jag av Amber 5 gånger, eller var det bara 4? jag slutade iaf räkna efter 3 för då var jag så less på det men hoppade likväl upp igen. Men tillslut höll hon på så mycket att en av hennes bakskor bokstavligen tjongades iväg, stigläderhållaren utlöste jag for av (dock ståendes alla gångerna), en mycket förvirrad bilist fick tvärstanna då Amber skuttade ut mot bilen och jag i släptåg.
Det var en syn värd att se skulle jag gissa.
Idag tog jag in henne i roundpennen för att börja om från marken och har aldrig aldrig under åren med amber haft ett mer misslyckat pass där inne. Fick absolut noll kontakt och hon total ignorerade mig, gjorde jag hjälperna för att sakta av (som jag för övrigt alltid använder) så ökade hon och i mellan åt sprang hon runder som en vettvilling och jag fick inte stopp på henne trots jag gjorde allt jag gått och lärt mig och som alltid funkat för att få kontakt.
Efter ca 1 h där inne fick jag ge upp, amber var dyngsur av svett och jag fick inte tag i henne. Jo men inte på det sättet jag ville, vill ju inte fånga henne så hon blir rädd för mig, jag vill att hon ska stanna upp och lugna ner sig helst av allt följa efter mig en bit. Har aldrig haft problem med det innan.
Tillslut fick jag ringa morsan och be henne försöka fånga henne. Men precis då stannade hon upp så jag kunde ta henne (antagligen mer av trötthet än att hon litade på mig).
Jag vet att jag sa att vi kollat upp henne (vilket vi har mer än en gång då hon tramsat sig eller visat små tecken på att något är fel) men i mina ögon låter allt detta som om något är väldigt fel. Har hon ont? det är ju inte så länge sen vi hade massör ute regelbundet och innan det röntgades hon.
Funderade på om det var något med tänderna då det är 1½ sedan dom raspades och innan det var det 2 år sen. Fast dom har alltid sagt att hon har bra tänder som sällan behövts ta mycket på.
Jag testade att sätta hackamore på henne fall i fall men det såg jag igår att det var ingen skillnad.
Vid palpation reagerar hon inte heller någonstans.
Kanske har den där dumma sadeln ändå klämt/tryckt trots att hon inte visar det när man känner. Men det skulle ju egentligen inte ha någon betydelse när jag jobbar henne från marken tycker jag.
Amber har alltid små stegrat, skuttat å sådant mycket men nu är det sanslöst, kvittar hur bra ryttare som skulle satt sig på henne, när hon gjorde sina språng i protest kunde man i längden inte sitta kvar.
Och det börjar alltid likadant, jag låter henne inte galoppera iväg i fullfräs och håller då in henne vilket gör att hon börjar skutta sen är det ibland kört.
Får boka en ny tid på kliniken antar jag. Men jag har iaf bestämt mig att nästa år ska hon betäckas, innan funderade jag mest på det men nu känner jag att jobba med henne suger all krafft ur mig. Efter ett pass med henne och jag är slut. Lägg till Nahim som inte är den lättaste heller då han är rätt felriden/oskolad för sin ålder, nää. Jag vill träna & tävla tävlingshästar inte hålla på med saker jag tycker en unghäst ska kunna klockrent. Då har jag ju redan en drös unghästar om jag skulle leta efter fler av den sorten.
Och inte nog med det. Känner mig otursförföljd. Hade med N till träningen idag och C (tränaren) frågar då om hon får hoppa upp på min kuse och testa/visa. Givetvis säger jag.
Det gick väl rätt ok tycker jag men då beslutar sig N att han inte alls tycker det är ok och reser sig så C tappar balansen ett tag och de slår nästan över men C lyckas på något mirakulöstsätt återfå balansen men blir nockad rejält i huvudet och jag ser direkt något rött sippra ner från ögonbrynet.
Jag får ta en häst och de andra inspektera skadan, men det blev till att åka till akuten för att få det sytt med några stygn och givetvis var hon yr och hade ont i huvudet.
AH vilken dag! eller snarare vilket liv! Folk säger "det kan hända vem som helst" ja givetvis kan det de, men det händer alltid mig av någon anledning.
Kommer folk på besök för att titta på mina hästar så blir dom sprakade så ambulansen får hämta upp dem, tränaren blir nockad i huvudet av hästen och får åka till sjukan, min andra häst skadar sig konstant eller är nästintill oridbar.
Blah, nu har jag gnällt ut mig för denna gången. Och jag som var så på g men slås ner hela tiden. Hur mycket ska man orka ta?
För att trösta mig pysslade jag om Lina en stund och fick för en gångskull känna värmen av en häst som verkar lita på en. Jag fällde en hel del tårar där med men lyckades få henne med mig via arbete i roundpennen. Idag kan jag glädjande berätta att jag för första gången lyckades lyfta henne bakben! Det tog en liten stund men sen så gick det.
Frambenen går numera rätt bra och snart tror jag det ska gå ok med bakbenen också. Hoppas det för hovslagaren skulle verkligen behöva trimma tassarna men eftersom vi inte fått röra dem utan panik har vi tagit det lugnt. Som sagt vill ju inte skrämma dem utan att de ska minnas det som något som var ok.
Hon belönades iaf med en spann mat och mer borstning. Jag var lite nervös att hon skulle bli rädd för mig sen då hon är så känslig men när jag senare ikväll kom snyftandes efter en lång dag med amber springandes som en stuken gris och en blodig tränare i näthinnan så stod Lina och väntade på mig vid grinden och ville ha lite mys, åh!
Lina och Pelle är dom goaste hästarna. Pelle plutt ja, kan säga att jag ångrar lite att jag sålde honom. Kommer gråta blod när han ska flytta till sin nya ägarinna. Men sen tänker jag så skönt det ska bli att kunna fokusera den där tiden till de mera galna hästarna och inte ha dåligt samvete om jag inte hunnit med de snällare hästarna;-)
Nu är klockan mycket, antar att det inte finns mer kvar att göra mer än att sova...
Usch vill inte att det ska bli en ny dag.
Triumfen är min!
Igår hade jag i princip helt bestämt mig för att lägga av med tävlandet iaf i väntan på unghästarna och givetvis Lady.
Men som av ett under vände det något, fick se en video från YR-VM och det pirrade i hela kroppen när jag såg den och all min tävlingslust bara forsade fram igen, den har nog legat i dvala djupt där inne redo att släppas lös. Och på ett klick var jag fast besluten att jag nog ge det en chans till. Härliga motivation börjar sakta sakta sippra fram igen, och jag välkomnar de med öppna armar.
Från ett vrak till en skuta kan man säga;-)
Så fast besluten om att Amber inte skulle få komma undan med gårdagens tramserier paketerade jag in häst i släpen och en mamma i bilen, destination: Stranden. Det var nästan vindstilla här idag och det lockade många filosoferandemänniskor ute på promenix med sina hundar, men jag mötte även flera andra ridande ekipage. Dock hade Amber inte tid att titta på dem utan hon hade ett eget mål, att plöja fram helst så fort som det bara går.
Jag var idag beväpnad med lite mer hjälpmedel i form av en pisk, nej inte hade jag tänkt banka skiten ur henne (om än det kan vara lockade ibland) utan få hjälp vid galoppfattning och förlänga skänkeln då jag inte kommer om så som jag vill. Och bara ha den där. Det var ett klokt val då den visade sig ha en bra effekt på damen.
Amber är så pumpad att nu ska hon få sig en tur som heter duga, jag lät henne gå ett tag, ganska lång sträcka faktiskt jag drev inte något, höll inte in heller det enda jag krävde var rätt galopp.
Jag ljuger inte när jag säger vi snittade i... ja kan ni gissa vilket tempo hon höll ett bra tag? ok det är nästan omöjligt. Folk har iaf gissat på runt 17-20km/h och det är om man tänker efter inte så fort.
Amber hade ett snittempo på 43km/h haha. Tillslut var jag rädd att hon skulle dö, inte för att hon sackade ner eller verkade ansträngd direkt utan just för att hon bara fortsätter. Efter ett började jag göra lite små halvhalter och förhållningar och tempot skönk då till runt 35km/h.
När hon fått sig sin urladdning ett par kilometrar kunde jag tillslut få ner henne i trav och bara trava på i ett friskt tempo. Dock upptäckte jag att stranden inte alls är särskilt lång som jag inbillat mig att den är(antagligen kändes den kortare nu då vi rejsade fram haha), fram och tillbaka var den bara 2mil, tyvärr kunde man inte ta sig runt ett ställe där stranden slutade och det bara var en hög vall för att sedan bli strand igen (sandhammaren). Nästa gång ska jag testa att börja från sandhammaren istället och se hur långt jag kommer åt de hållet istället.
Det hela flöt på rätt bra tills vi nästan var klara, då började hon bråka ordentligt och stegrar sig som en toke gång på gång som om hon har sådana spiralsaker på hovarna, ni vet sånna man ser på tecknade figurer på tv;-) Jag blev riktigt ilsken och bara plockade och plockade, tillslut gick det ok då jag redan innan bestämt mig för att idag ger jag inte upp och kan ta smällarna bättre än mitt sköra stadie igår. Så vi avslutade med lite jobbig trav där jag var elak och klämde stackars Amber om magen med skänklarna och satt med högre händer såhon inte skulle knäcka av och slå med huvudet, och till råga på allt fick stackaren inte gå i en båge åt vänster utan rakriktas, bläää.
Det gjorde med andra ord susen att släppa henne, hon var inte ens svettig efter den första 2/3 av turen men de där sista minuterna när jag testade att jobba henne, det var då hon blev genomsvettig haha.
Och nu till allas vår glädje, jag känner Amber så väl nu att jag numera vet när jag kan ta en strid. Idag kände jag på mig att idag kommer jag få henne att gå i havet, och ja. Efter ha lurat henne lite plumsade hon i!!! För första gången gick min kråka i havet! Och inte bara i pölarna där uppe, det är första gången någonsin hon gör det. Bara man gick i så hon hade solen och dess glittrande effekter på ytan bakom sig gick de nice. Då när hon svalkat sig och faktiskt stoppat mulen i vattnet belönades hon med att vi var klara.
Det blev iaf en tur på 21km och det hela blev 1h &25min, stannade inte gps:en när vi plumsade i vattnet, bara för att det skulle bli lite längre tid haha
Urtrött men ändå nöjd kunde ja nu åka till sjukhuset och veta att jag klarat av något iaf.
Första steget var att få henne i "översvämmningarna" 
Bildbevis att vi var ute en bit! kolla in hennes misstänksamma hållning haha
Vi kunde gå lite där också
Ganska missnöjd blick men det struntar jag i...Inspiration
Men innan jag visar de bilderna är jag i sadeltankar. Amber behöver en ny sadel och jag vet inte riktigt vilken jag mest e inne på. Har testsuttit en softsaddle och gillade den skarpt men skulle vilja testa rida i en. Måste ta mig tid att åka och göra de.
Har provat en podium champion (ses nedan) och den låg jättebra på Amber men det var de mest obekväma jag suttit i faktiskt. Jag fick hoppa av och gå efter en halvridtur för det gjorde så ont i häcken.
Har haft en torsion endurance, den var lite för lång för amber plus jag tyckte den var alledes för bred att sitta i.
Freeform classic (tror jag den heter) gillade jag inte alls, den tryckte framtill på mig;-) jag vill ha en lite plattare sade då jag e hyper känslig med allt.
Jag har en prestige appaloosa nu, trivs inte i den för jag kommer inte om alls med skänklarna och benen är inte riktigt stilla. Sen är den i längsta laget för Amber.
Vad har jag mer testat för sadlar? hmm kommer inte på. Men vad finns det mer för några sadlar som e hyffsat platta och sköna plus som inte är för långa?
Ska iaf titta ut en vanlig dressyrsadel i väntan på att jag hittar den "perfekta" distanssadeln. Gillar faktiskt att rida i dressyrsadlar men i längden får jag ont i den annars hade jag lätt tävlat i de också. Men eftersom ajg gillar att rida dressyr så passar det ju bra med en dressyrsadel, tror jag först och främst kommer prova ut den till Lady då jag börjat ge upp hoppet om Amber, orkar verkligen inte med henne just nu. Så långt har det gått. Hon är så explosiv att hon slår knut på sig själv och jag får ingen kontakt, så nu är hon givetvis svullen i ett ben då hon skuttar och far runder att hon slår upp sig själv på benen (där skydden inte täcker).
Tänk så kul vi kunde haft om hon bara lyssnat och ändå varit eldig. jag älskar fart och fläkt men någon måtta får det vara. Försökte släppa henne idag när vi var ute på stranden men det enda hon gör att byta galopp hela tiden och sick sacka fram i typ hoppgalopp, pissar av svett och är allmänt rabiehäst aktig.
Jo tänker folk varför låter du då inte bara henne gå då. Då svarar hon det var just det jag ville idag men tydligen går inte det heller. Plus att hon kan ju inte få mala på alltid i bara högergalopp, då lär hon bli väldigt stel och sne. Så jag får se om jag ens orkar träna klart henne för hallandsritten. Tror inte jag kommer till start mer med henne i år eller ens nästa år.
Är trött på att komma långt i träningen och behöva "brottas" bokstavligen varje ridtur och sen ska hon gå och slå upp nya sår och skador, ställas av ett litet tag för att sen igångsättning igen. Har gjort det nu i flera år. Nu får det vara nog. Kankske bara bra att jag inte hittat en distanssadel åt henne.
Vi får se hur det blir. Just nu orkar jag inte ens tänka på att behöva slita med henne mer. Dumma söta häst.
Dags för photoshop. Denna bilden trixade jag mdd lite snabbt igår. Bilden är från devinart och texturen är från modersk.
Soda fick en egen "annons" blev rätt nöjd faktiskt, var rätt pilligt med manen, men det gick ju.
Och denna mest för skojskull, den blev egentligen inte bra men jag gillade färgerna att den går i violettatoner. Först hade jag rätt hög mättnad men insåg att den blev snyggare i mattare färger. Och texten ja, ja kom inte på något mer spännande att skriva.
Någon som har en bra slogan för distansridning?
Börja i början
Jag har sagt de innan och säger det igen, blää för september.
Låt oss börja i början.
Emma och jag var ute på tur med Amber och Nahim, båda två verkade ha käkat dunderkrut för dom var helt hyper, speciellt Amber. Hon gjorde de mest konstiga skutten och hoppen och tydligen var jag väldigt nära på att åka av en av gångerna när det blev värsta upprepade kapriolerna... Amber har många talanger;-)
Men vi kom helskinnade hem efter ha varit ute på en 13,7km tur i den skånska blåsten. När vi sen gick upp till lösdriftshästarna för att ge dem mat så upptäckte vi det hemskaste jag sett. Sissey hade "bölder" (eller ska man kalla det svullstrar) typ överallt. Det såg groteskt ut, halva hennes huvud var helt uppsvullet och hon kunde bara se ut genom en glipa. det såg verkligen ut som en allergiskreaktion av något. Kollade igenom betet men inget jag hittade skulle kunna ge sådana här reaktioner plus att dom gått på det betet många gånger.
Ringde givetvis veterinären men fick såklart inte tag i dom. Jag måste få gnälla ju, ringde stationen och fick där journumret men jag höll på att ringa i timmar till jourveterinären antingen så svarade där ingen eller så tutade det upptaget eller sas de bara "abonnenten du söker är upptagen". helt sanslöst ju! tänk om hon nu varit döende, jag har ju inget djursjukhus direkt nära eller någon annan veterinär heller för den delen.
Så jag fick helt enkelt vänta tills telefontiden morgonen därpå (idag då). Då var ju alla bölderna borta, men hon var helt insjunken i sidorna och fortfarande lite svullen i huvudet. Jag ville ju att dom skulle komma igår så hon sluppit gå en hel natt så, lite lindring liksom. Nu fanns där inget att göra men man undrar ju vad det kan vara. Veterinären var ute och tittade på henne iaf.
Men som om detta inte var nog fick Wictoria kolik. Såg genast att något var fel imorse när jag skulle ge dem mat samt kolla till Sissey, så det var bara att ringa om två hästar med helt olika symtom fy.
Wican verkar jätte känslig för vi har haft veterinär ute fler gånger men då har dom inte direkt hittat något och inte kunnat konstatera att det var kolik utan bara att hon haft obehag, efter en spruta emd kramlösande har det släppt.
Denna gången såg jag att det var värre, plus att hennes skit var snustorr och ingen sand eller något fanns där i.
Hon såg inte dödsdålig ut men jag känner henne så väl nu att jag ser när hon inte är ok. Hon la sig ner flera gånger och var allmänt slö. Men hon stod och åt vid hötunnan som vanligt... så jag trodde först jag inbillat mig men när vet. kom och lyssnade var det väldigt trögt i magen, nästan inga ljud på ena sidan (precis den sida jag tyckte var lite tyst innan)
Så det blev kramplösande och en massa gående. Då det var en vikarierande veterinär ringde hon efter en till som skulle hjälpa till (tyckte för övrigt det var en jätte trevlig och bra veterinär). Och så duktig wictoria var, stod ute på lösdriften utan bebis (han hade stuckit med de andra) och en massa andra fölisar som vägrade flytta sig, rektalundersökning utan lugnande, eloge till wican!
Den andra vet. är lite försiktigare så när hon kom gav hon henne lugnande medan vi sondade henne och pumpade i olja och vatten i magen.
Hon blev lite bättre men inte så mycket som vi ville så efter ett tag beslöt vi för att även ge henne dropp.
Hon blev mkt bättre och vi kunde andas ut. Usch vad jag tycker det är otäckt med kolik och sådana magproblem på hästarna.
Undrar bara vad hon fick det av, skiten var riktigt hård men vatten har hon inte haft slut på plus att hon får rätt mycket betfor med linfröolja i varjedag så det ska ju inte vara så trögt. Och veterinären kollade efter sand och sådant men hittade inte det heller. Hon hade ingen förstoppning heller. Hmm lite läskigt allt.
Stackars tjejen får dropp.
Och Sissey då, dom kunde som sagt inte göra något med henne. Hon ser bedrövlig ut, hon var mager och bukig innan (min gissning proteinbrist i samband med att pelle tar allt från henne) men nu på bara en dag sjönk hon ihop helt och ser bedrövlig ut. Veterinären blev helt hur stor hennes bebis var med tanke på åldern och de andra, han tar allt på henne. Och inte kan jag skilja dem helt åt än då Pelle bara är 3½månad eller vad han är. Han äter iaf inte riktigt ordentligt av grovfoder/kraft för att klara sig utan mammas mjölk. Jag får helt enkelt skilja dem åt några timmar åt gången och sen helt. Undertiden har dom iaf fri tillgång till hö samt får kraftfoder med massa vitaminer/mineraler (bla proteinrik mussli)
Wictoria behöver också komma ifrån Örjan, men han är iaf gammal nog att klara sig utan mamma.
Allt känns så hopplöst, under mina år har jag aldrig haft problem med magra hästar utan mina har alltid behövt gå på diet då dom varit så välgödda. men sen fick jag Balald som avr svårfödd efter de verkar alla avelshästarna ha problem och inte har jag ändrat foder. Men jag gissar att det är betet bla.
Dom får iaf mat, är avmaskade och sköts om, kanske tar dom sig snart nu när bebisarna börjar bli större och äter mera grovfoder.
Sissey's mage
Flanken
framtill.
Ja vad säger ni andra, har ni sett något liknande??? 
Pelle blev trött efter ha försökt äta upp allt veterinären hade med sig
Sue blev också trött, så hon somnade på mitt knä
Lina vaktar trötta fölisen nummer tre, Örjan
Då stänger jag själen, klämmer ihjäl den
Och hästnytt nedan, har haft fullt upp med att ta hand om mina egna hästar plus jobbat hos G. Dom är nere i Holland eller var rättare sagt dom är på väg hem nu. Men hur som helst var Viggo med i det holländska derbyt och det gick faktiskt väldigt bra han blev trea slagen med 3/4 längd! Toni kom 5:a så det tycker jag är bra med tanke på att Viggo tycker det är lite tradigt med gräs. Inte många hästar som föredrar DT. Men det är nästan bättre då de flesta löpen är på just DT.
Folk mailar mig ibland och undrarb om jag inte har bilder på Daffaq och jag måste alltid tyvärr svara nää (förutom någon där han gäspar men de e ju inte så exotiskt) så igår tog jag tag i saken och drog med mig kameran och lyckades ta någon bild när han travade runder. Vilken trav den pojken kan lägga till med ah!
Tyvärr kan jag inte visa bilder än då min dator e fullsmäckad med saker så jag måste rensa upp lite innan jag kan föra över dem. Men de är iaf på G, hoppas nu där blev iaf en eller två som går att titta på.
Jag brukar alltid avsluta med peace, har gjort det ända sen man hade lunarstorm och sånt trams (haha) men idag tänker jag inte göra det då jag känner, vad gör det för nytta? allt är inte peace utan snarare piss. Så jag tänker inte skriva ett påhittat ord just idag...
(fast nu var jag nära att göra det ändå... av ren vana hehe)
No pain no gain
Ett snabbt avtryck innan jag sticker till sjukhuset, för jag vet att jag inte kommer orka skriva ikväll är alltid bäng i huvet på torsdagskvällar.
Igår hade jag ännu ett intensivt pass med Amber, jag har bestämt mig för att hon inte ska få vinna och äntligen gick det vägen efter hinkviss med svett från os båda plus några smygtårar av ilska från mig (lika bra att erkänna att jag har den pinsamma egenskapen att "gråta" när jag blir arg) men gjorde allt för att igonorera det hela alltså gå helt emot känslan som var att bli arg på Amber, vilket inte löser någonting då hon inte funkar så.
Jag fick mig en åktur igen, hon stegrade sig och hoppae runder i luften som en vettvilling och tillslut släppte stigläderhållaren liksom förra gången och man är inte ritkigt beredd på det alltså åker man av. Fick mig en rejäl smäll på sidan men det var bara att hoppa upp igen.
Hon fortsatte att tramsa sig och galoppera på stället och stegra sig men denna gången var jag beredd och satt limmad. Tilllslut gick hon trots allt någorlunda bra, snirklade runder i alla dess former för att få henne fokuserad såfort hon gick lugnt slutade jag dressyra. Målet med Amber är just nu att hon ska trava avslappnat och inte tölta/steppa de e ju omöjligt att sitta ordenligt då.
Som beröm fick hon gymnastikhoppa några småstuds vilket hon älskar och trava av ett tag på helt långa tyglar, till min glädje sökte hon sig faktiskt neråt tillslut och bara sträckte ut!
Efter jag tagit hand om alla hästarna tog jag en längre tur på Nahim upp till sandvången och skogarna där, jag offrade mig och tog den där 45min skrittsträckan på asfalt dit.
Vi var ute i 2h &52min 26km. Vi gick på rätt friskt uppe i skogen eftersom vi sen skrittade 1mil. Blev mestadels trav varvat med galopp, underbart!
Tyvärr har jag dock fått rejäla skavsår så det är verkligen att bita ihop när jag rider. Och det pinamma är att det är precis vid troskanten, aj aj. Så jag stoppade sadeln med typ två lager lammskinn och sköna underkläder men nej det kändes lika bra ändå. I natt kunde jag för tusan knappt sova då det gjorde ont när ja hade benen raka (eftersom såren är precis vid kanten) haha så löjligt men sant.
Nu ska ja ut en gång till te kreaturen och de dem mat.
Ps, jag försökte ladda upp lite bilder med dumma blogg.se knävlar alltid.
Peace
The sadness
Min favoritdel:
Its why you're not helping me
And whatever has come for me
Oh I can give you whatever you're wanting
Just take it and spare me spare me
Please oh tell me this is only a warning, no
Please have mercy let me go
If only a day to let her know
Without her love I'm nothing at all
The change is happening and I'm almost gone
In her heart is my faith
And it wins against the sadness
Och japp ja älskar PS. Skulle gärna vilja gå en riktig kurs/utbildning med inriktning grafiskdesign. En dag kanske.
I verkligheten spenderar jag alla de övriga timmarna i stallet.
Idag kom Klämma och red med på en tur, hon har inte ridit på typ ett halvår och så drar jag ut stackaren i över en timme. Och givetvis lunkade vi inte fram hela tiden, titt som tätt hör man mig hojta "nää nu får vi trava lite till" eller så sprätte jag bara iväg och anade att pållen där bak följde efter haha. Så snäll jag e va. Lite träningsvärk är priset för att rida med mig när man håller på att smörja upp ridmuskulaturen igen.
Men hon blev inte helt avskräckt för nog vill hon ta en tur till hehe.
Vi tog iaf en tur på Amber och Nahim.
Innan vi red så skrittade jag ut en liten tur på Lady, hon maskade sig lite idag och jag fick hålla om henne rätt mycket för att vi iaf skulle gå i över 5km/h tempo... Men ja störde ju henne sådär i förmiddagshöet plus att det var snuskigt varmt ute då får man vara lite seg. På hemvägen behövde jag däremot inte nudda henne alls utan fick plocka istället, tydligen är det roligare att gå hemåt, undrar varför... Hon är iaf jätte go och rida. Jag ljög lite innan när jag sa skrittur för vi tog även en super liten galopp uppför en backe. Jag har ju inte galopperat på henne innan så min iver att testa galoppen lite lite tog över. Och jag blev inte ett dugg besviken, en härlig galopp på de lilla biten iaf.
Senare red jag även Caballero i ridhagen. Det gick inget vidare, mitten gick bra men såfort han inte tycker något är kul längre funkar inget, precis som när man tävlar. Första slingan går jätte bra för då tycker han de e kul, när man sen ska ut på nästa är det en annan femma. Vad ska vi göra med dig mister C? Han e ju så härlig annars men jag vet inte riktigt vad han vill och det vet nog inte han heller.
Hallå, nu var vi här igen stranden. Efter den 31 aug kan ingen stoppa oss här;-)Peace
Angels of Peace
Får man lov att göra en beställning på något så skulle jag vilja beställa en sån här:
Denna någon är Fame, min allra första Morganhäst anledningen till att jag blev intresserad av avel "på riktigt" och hon som gjorde att jag alltid vara nära Morgans. Usch vad jag saknar henne, hon är verkligen min egna ängel. Jag önskar att hon vore här med mig just nu, under dessa svåra tiderna.
Jag avskyr september månad, det för aldrig med sig något bra. Har allt för tragiska minnen från september varje år förra året trodde jag inte att jag skulle ta mig ur det som hände. Och som ett brev på posten blir allt så tradigt, man sätter sig i en sits och välkomnar det tråkiga. Men gamla mönster är svåra att bryta.
Amber har varit skadad igen, fick ett rejält djupt sår som satt så dumt att det inte gick att lägga om det. Givetvis blev det infekterat då flugorna vägrade lämna det ifred trots att jag sprang där hela tiden med både koksaltslösning, salvor och antiinsektsmedel. Men jag har börjat sätta igång henne igen. men givetvis slog hon upp ett nytt sår när jag red dressyr på henne idag, bara för hon aldrig kan sluta hoppa omkring! Är så trött på den kråkan till häst. Eftersom vi är tillbaka i samma gamla mönster så slutade det med att jag flög av då stiglädret flög av när hon stegrade sig och slängde runder sig i luften.
Alltså fick jag tillslut ge upp och sluta efter 40minuters försök till dressyr.
När ska jag inse att Amber aldrig kommer bli den där distanshästen jag vill att hon ska bli. Jag menar jag skulle inte välja henne till ett mästerskap om jag vore lagledare. Hon skadar sig alltid och är oehört känslig. Hur skulle man åka iväg långt för att hon rätt som det är bestämmer sig för att hon ska busa och trampar upp hennes ben, Nää det kommer inte funka. Så målet kommer vara att testa 160km nästa år och blir hon godkänd kommer hon nog betäckas även om vi lyckas få observationspoäng då hon alltid är ett frågetecken. Ja menar har fått stryka mig pga alla dessa trampsår (och till er som undrar ja hon är röntgad vid flera tillfällen och får massage/kiropraktik så nää där är inget fel på henne utan det är bara klumpighet och en skvätt otur), vrickingar då hon gått omkull i hagen under vinteråren när de e gegga, sparkskada, skärsår från någon, fastnat i helt omöjliga saker hästarna grävt fram som legat under jorden i typ 50år och så vidare och vidare. Man får för tusan gråa hår innan tävlingar;-) dessutom är hon en "får jättelätt skavsår" häst.
Förhoppningsvis ärver inte hennes framtida föl hennes otur.
Så jag började leta efter en ersättare om nu hon betäcks. Hitatde en som jag kände wow, vi kommer passa bra ihop. För första gången tog jag ut "lycka" i förskott. Annars är jag skeptisk och bara tror allt ska gå blää. Men denna gången var jag övertygad om att hästen skulle gå igenom vet.besiktning så jag var korkad nog att köpa både träns, täcke och fixa en egen sida till hästen på min hemsida (publicerade dock inte den förrän hela pållen var min). Men givetvis var där typ alla fel och lite till, cystor, lösa benbitar och bla bla. Hejdå hästen. Anledningen att jag inte var nervös då ingen vad vi vet har haft dessa felen från dessa blodlinjerna. Jag har räknat att denna hästen måste vara den första (av de som är röntgade, och det är en hel del) så det kom som en chock för oss alla. Några tusen fattigare men tur att jag valde att röntga ändå...
Så vi får se hur det blir med framtida säsongen jag har iaf underbara Lady, men hon har en lång väg innan det blir aktuellt att tävla i de högre klasserna. Vi talar givetvis om år där. Just nu skrittas hon igång och det går bra, hon är en pigg och livad dam men det jag gillar mest är att hon är lätt och fin i handen ändå.
Nahim är i full tävlingskondis och Caballero är också igång men Nahim är längre i träningen då Cabbisen fick stå ett tag och vila. Har totalt lagt om Caballeros träning och jag måste säga att det är en helt annan häst. Vi har skrittat på alla sorters underlag i nån vecka och framförallt klättrat upp och ner i varenda backe vi hittat. Sen har jag ridit dressyr minst 1 gång i veckan på honom vilket tillslut har gått bra men både han och Nahim är helt gröna och på vissa saker är min 3½ årshingst längre kommen och han har jag bara ridit ett tiotal gånger om ens det.
Har hunnit åka till stranden 1 gång med C och gjorde första intervalljobbet sen han han ställdes av. Ifs var det ett snällt pass men ändå.
Nahim har gått lite längre intervaller samt skritturer, dressyr dressyr dressyr! Det klickar inte riktigt mellan honom och mig. Han tycker jag kräver alledes för mycket av honom när vi är ute så jag har gått tillbaka lite där, för i min värld är det som så funkar inte dressyren så funkar det inte ute heller. Han måste kunna hitta en stabil form att gå i länge utan att jag ska ha hela hästen i handen (hela hästen i handen = ingen bärighet/bakbensaktivitet). Då lär vi båda slita ut oss fort;-) Men vi hade ett ordentligt genombrott häromdagen och det kändes bra.
Men jag vet ju inte hur framtiden ser ut med dessa pojkarna.
Wictoria rids hon med men Örjan tar så mycket av henne plus då att arbeta att det blir för mycket. Fodrar nästan alla hästarna ordentligt då betet är för dåligt men avelsstona tar sig inte så Wictoria får vila/gå lättare ett tag tills Örjan är avvand. Håller på med det för övrigt. Igår skillde jag fölisarna i typ lite mer än 1h bara för att se hur det gick, eftersom jag var ensam vågade jag inte lämna dem utan uppsikt. mammorna sa inte ett ljud dom bara åt och njöt. Bebisarna fick gå med Lina som skötte hela situationen kanon, hon har blivit en så vis tjej (som för övrigt det går jätte bra med efter ha jobbat henne varjedag i roundpennen ett tag). Hon lugnade ner bebisarna så gott det gick och när de väl stannade upp från springandet så sökte de trygghet i Lina som gärna tog sig an dem.
När jag tyckte dom lugnat ner sig fick dom komma in stona igen. Dom rörde inte en fena trots skrikiga ungar haha. Ska öka på och skilja dem några timmar så stona kan äta upp sig lite i lugn och ro. och i längden sina.
Nu väntar sömn...
Mamma?
Lina, tösen som jag har tagit till mig ordentligt numera. 
Jag och Fame för en hel del år sedan... Tiden går så fort.Peace
För Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
bara gör, biter ihop och håller käften 
