Meadow Mint

Hmm vet inte riktigt om jag orkar skriva något vettigt alls för det känns bara som jag klagar men jag vill poängtera att det är verkligen inte det jag vill. Varjedag försöker jag på något sätt finna motivation och lyckas ofta hitta det men alltid slutar det med soppa av allt.
Det går verkligen åt pipsvängen med det mesta just nu.
Jag fick iaf någrabra riddagar sen när jag började rida igång A här hemma omkring igen i trav så var allt som vanligt. Borde anat att ingenting förändrats bara för vi gått hårda pass på stranden 3 dagar, där hon fick lite utlopp. Plus över 2 timamrs skrittpass hemma.

Igår åkte jag av Amber 5 gånger, eller var det bara 4? jag slutade iaf räkna efter 3 för då var jag så less på det men hoppade likväl upp igen. Men tillslut höll hon på så mycket att en av hennes bakskor bokstavligen tjongades iväg, stigläderhållaren utlöste jag for av (dock ståendes alla gångerna), en mycket förvirrad bilist fick tvärstanna då Amber skuttade ut mot bilen och jag i släptåg.
Det var en syn värd att se skulle jag gissa.

Idag tog jag in henne i roundpennen för att börja om från marken och har aldrig aldrig under åren med amber haft ett mer misslyckat pass där inne. Fick absolut noll kontakt och hon total ignorerade mig, gjorde jag hjälperna för att sakta av (som jag för övrigt alltid använder) så ökade hon och i mellan åt sprang hon runder som en vettvilling och jag fick inte stopp på henne trots jag gjorde allt jag gått och lärt mig och som alltid funkat för att få kontakt.
Efter ca 1 h där inne fick jag ge upp, amber var dyngsur av svett och jag fick inte tag i henne. Jo men inte på det sättet jag ville, vill ju inte fånga henne så hon blir rädd för mig, jag vill att hon ska stanna upp och lugna ner sig helst av allt följa efter mig en bit. Har aldrig haft problem med det innan.
Tillslut fick jag ringa morsan och be henne försöka fånga henne. Men precis då stannade hon upp så jag kunde ta henne (antagligen mer av trötthet än att hon litade på mig).

Jag vet att jag sa att vi kollat upp henne (vilket vi har mer än en gång då hon tramsat sig eller visat små tecken på att något är fel) men i mina ögon låter allt detta som om något är väldigt fel. Har hon ont? det är ju inte så länge sen vi hade massör ute regelbundet och innan det röntgades hon.
Funderade på om det var något med tänderna då det är 1½ sedan dom raspades och innan det var det 2 år sen. Fast dom har alltid sagt att hon har bra tänder som sällan behövts ta mycket på.
Jag testade att sätta hackamore på henne fall i fall men det såg jag igår att det var ingen skillnad.
Vid palpation reagerar hon inte heller någonstans.

Kanske har den där dumma sadeln ändå klämt/tryckt trots att hon inte visar det när man känner. Men det skulle ju egentligen inte ha någon betydelse när jag jobbar henne från marken tycker jag.
Amber har alltid små stegrat, skuttat å sådant mycket men nu är det sanslöst, kvittar hur bra ryttare som skulle satt sig på henne, när hon gjorde sina språng i protest kunde man i längden inte sitta kvar.
Och det börjar alltid likadant, jag låter henne inte galoppera iväg i fullfräs och håller då in henne vilket gör att hon börjar skutta sen är det ibland kört.
Får boka en ny tid på kliniken antar jag. Men jag har iaf bestämt mig att nästa år ska hon betäckas, innan funderade jag mest på det men nu känner jag att jobba med henne suger all krafft ur mig. Efter ett pass med henne och jag är slut. Lägg till Nahim som inte är den lättaste heller då han är rätt felriden/oskolad för sin ålder, nää. Jag vill träna & tävla tävlingshästar inte hålla på med saker jag tycker en unghäst ska kunna klockrent. Då har jag ju redan en drös unghästar om jag skulle leta efter fler av den sorten.

Och inte nog med det. Känner mig otursförföljd. Hade med N till träningen idag och C (tränaren) frågar då om hon får hoppa upp på min kuse och testa/visa. Givetvis säger jag.
Det gick väl rätt ok tycker jag men då beslutar sig N att han inte alls tycker det är ok och reser sig så C tappar balansen ett tag och de slår nästan över men C lyckas på något mirakulöstsätt återfå balansen men blir nockad rejält i huvudet och jag ser direkt något rött sippra ner från ögonbrynet.
Jag får ta en häst och de andra inspektera skadan, men det blev till att åka till akuten för att få det sytt med några stygn och givetvis var hon yr och hade ont i huvudet.
AH vilken dag! eller snarare vilket liv! Folk säger "det kan hända vem som helst" ja givetvis kan det de, men det händer alltid mig av någon anledning.
Kommer folk på besök för att titta på mina hästar så blir dom sprakade så ambulansen får hämta upp dem, tränaren blir nockad i huvudet av hästen och får åka till sjukan, min andra häst skadar sig konstant eller är nästintill oridbar.
Blah, nu har jag gnällt ut mig för denna gången. Och jag som var så på g men slås ner hela tiden. Hur mycket ska man orka ta?

För att trösta mig pysslade jag om Lina en stund och fick för en gångskull känna värmen av en häst som verkar lita på en. Jag fällde en hel del tårar där med men lyckades få henne med mig via arbete i roundpennen. Idag kan jag glädjande berätta att jag för första gången lyckades lyfta henne bakben! Det tog en liten stund men sen så gick det.
Frambenen går numera rätt bra och snart tror jag det ska gå ok med bakbenen också. Hoppas det för hovslagaren skulle verkligen behöva trimma tassarna men eftersom vi inte fått röra dem utan panik har vi tagit det lugnt. Som sagt vill ju inte skrämma dem utan att de ska minnas det som något som var ok.
Hon belönades iaf med en spann mat och mer borstning. Jag var lite nervös att hon skulle bli rädd för mig sen då hon är så känslig men när jag senare ikväll kom snyftandes efter en lång dag med amber springandes som en stuken gris och en blodig tränare i näthinnan så stod Lina och väntade på mig vid grinden och ville ha lite mys, åh!
Lina och Pelle är dom goaste hästarna. Pelle plutt ja, kan säga att jag ångrar lite att jag sålde honom. Kommer gråta blod när han ska flytta till sin nya ägarinna. Men sen tänker jag så skönt det ska bli att kunna fokusera den där tiden till de mera galna hästarna och inte ha dåligt samvete om jag inte hunnit med de snällare hästarna;-)

Nu är klockan mycket, antar att det inte finns mer kvar att göra mer än att sova...
Usch vill inte att det ska bli en ny dag.