Meadow Mint

Ha! Triumfen är min ja!
Igår hade jag i princip helt bestämt mig för att lägga av med tävlandet iaf i väntan på unghästarna och givetvis Lady.
Men som av ett under vände det något, fick se en video från YR-VM och det pirrade i hela kroppen när jag såg den och all min tävlingslust bara forsade fram igen, den har nog legat i dvala djupt där inne redo att släppas lös. Och på ett klick var jag fast besluten att jag nog ge det en chans till. Härliga motivation börjar sakta sakta sippra fram igen, och jag välkomnar de med öppna armar.
Från ett vrak till en skuta kan man säga;-)

Så fast besluten om att Amber inte skulle få komma undan med gårdagens tramserier paketerade jag in häst i släpen och en mamma i bilen, destination: Stranden. Det var nästan vindstilla här idag och det lockade många filosoferandemänniskor ute på promenix med sina hundar, men jag mötte även flera andra ridande ekipage. Dock hade Amber inte tid att titta på dem utan hon hade ett eget mål, att plöja fram helst så fort som det bara går.
Jag var idag beväpnad med lite mer hjälpmedel i form av en pisk, nej inte hade jag tänkt banka skiten ur henne (om än det kan vara lockade ibland) utan få hjälp vid galoppfattning och förlänga skänkeln då jag inte kommer om så som jag vill. Och bara ha den där. Det var ett klokt val då den visade sig ha en bra effekt på damen.
Amber är så pumpad att nu ska hon få sig en tur som heter duga, jag lät henne gå ett tag, ganska lång sträcka faktiskt jag drev inte något, höll inte in heller det enda jag krävde var rätt galopp.
Jag ljuger inte när jag säger vi snittade i... ja kan ni gissa vilket tempo hon höll ett bra tag? ok det är nästan omöjligt. Folk har iaf gissat på runt 17-20km/h och det är om man tänker efter inte så fort.
Amber hade ett snittempo på 43km/h haha. Tillslut var jag rädd att hon skulle dö, inte för att hon sackade ner eller verkade ansträngd direkt utan just för att hon bara fortsätter. Efter ett började jag göra lite små halvhalter och förhållningar och tempot skönk då till runt 35km/h.
När hon fått sig sin urladdning ett par kilometrar kunde jag tillslut få ner henne i trav och bara trava på i ett friskt tempo. Dock upptäckte jag att stranden inte alls är särskilt lång som jag inbillat mig att den är(antagligen kändes den kortare nu då vi rejsade fram haha), fram och tillbaka var den bara 2mil, tyvärr kunde man inte ta sig runt ett ställe där stranden slutade och det bara var en hög vall för att sedan bli strand igen (sandhammaren). Nästa gång ska jag testa att börja från sandhammaren istället och se hur långt jag kommer åt de hållet istället.
Det hela flöt på rätt bra tills vi nästan var klara, då började hon bråka ordentligt och stegrar sig som en toke gång på gång som om hon har sådana spiralsaker på hovarna, ni vet sånna man ser på tecknade figurer på tv;-) Jag blev riktigt ilsken och bara plockade och plockade, tillslut gick det ok då jag redan innan bestämt mig för att idag ger jag inte upp och kan ta smällarna bättre än mitt sköra stadie igår. Så vi avslutade med lite jobbig trav där jag var elak och klämde stackars Amber om magen med skänklarna och satt med högre händer såhon inte skulle knäcka av och slå med huvudet, och till råga på allt fick stackaren inte gå i en båge åt vänster utan rakriktas, bläää.
Det gjorde med andra ord susen att släppa henne, hon var inte ens svettig efter den första 2/3 av turen men de där sista minuterna när jag testade att jobba henne, det var då hon blev genomsvettig haha.

Och nu till allas vår glädje, jag känner Amber så väl nu att jag numera vet när jag kan ta en strid. Idag kände jag på mig att idag kommer jag få henne att gå i havet, och ja. Efter ha lurat henne lite plumsade hon i!!! För första gången gick min kråka i havet! Och inte bara i pölarna där uppe, det är första gången någonsin hon gör det. Bara man gick i så hon hade solen och dess glittrande effekter på ytan bakom sig gick de nice. Då när hon svalkat sig och faktiskt stoppat mulen i vattnet belönades hon med att vi var klara.
Det blev iaf en tur på 21km och det hela blev 1h &25min, stannade inte gps:en när vi plumsade i vattnet, bara för att det skulle bli lite längre tid haha

Urtrött men ändå nöjd kunde ja nu åka till sjukhuset och veta att jag klarat av något iaf.


Första steget var att få henne i "översvämmningarna"

Bildbevis att vi var ute en bit! kolla in hennes misstänksamma hållning haha

Vi kunde gå lite där också

Ganska missnöjd blick men det struntar jag i...