Meadow Mint

Har haft så mycket att göra om dagarna att jag faktiskt inte hinner sitta vid datorn merän några minuter, men nu får jag minsann ta mig tid.

Idag när jag spatserade in till storstaden bestämde jag mig för att gå & köpa ett par gympadojor, galen som jag är har jag  gått & blivit medlem på ett gym i ett helt år(!), då är det ju bäst att ja ett par dojor att träna i.
Jag ligger i hårdträning inför tävlingssäsongen, var ute och joggade igår samt när jag blev så trött att jag höll på att stupa fick jag power walka tills jag trodde mina armar & ben skulle ramla av.  I måndags var det styrketräning på gymmet samt avslutade med att springa mig svettig på löpband.
I fredags var det lite styrketräning plus cross trainer.

Idag upplevde jag den värsta tröttheten någonsin, var på spinning med Camilla. Jag trodde allvarligt att jag skulle dö... vi cyklade allt från intervaller till "backträning" och avslutade med spurt, det pinkade svett om oss alla och alla fönsterna var helt immiga...det är vad jag kallar träning. Nu känner jag mig värsta nöjd med mig själv, utöver detta mockas (& etc etc) det och rids som vanligt.

Dags för dagens ironi, träffade på en av de människor jag brytt mig mest om samt kännt i många många år, numera antar jag att vi glidit ifrån varann då direkt hon såg mig försvann hon in på lagret (eller vad det var) där hon jobbade, samt gick omvägar så hon skulle slippa behöva säga hej till mig... moget.
Jag har iaf växt ur sådant men men, nog om strunt och dags för det roliga...hästar!

Idag red jag inte Amber då Åsa & Linnea tog med henne till träningen, ska bli spännande att höra hur det gått då hon är inne i en ruskig fas just nu.

Har haft fullt upp med Caballero & Amber de senaste veckorna. En dag hade jag bokstavligen publik när jag red Cabbisen. Hela ridturen hade gått bra, bortsett från en enorm resning. jag skrev förut att jag inte suttit på en häst som rest sig så mycket som han förut, nu höjde han ribban ännu mer. Jag blev så förvånad att jag tjöt till då de  killade så i magen, fick hänga mig runt honom så jag inte skulle dra omkull honom bakåt. Bortsett från det avr det bara lite hopp & skutt (vilket jag tycker han kan få göra bara han återfår fokusen på mig)
Vi hade bara en liten bit kvar när han satte in bromsen. Han stannar alltid på det stället men jag tänkte om jag ignorerar det glömmer även han det, men ha! Tji fick jag. Han stegrade och stegrade sig, upp upp. Då hör jag någon glatt säga "Hej!", då ser jag att där samlats några för att stå och titta på mig & Caballeros show, precis som om jag hade tid med dom när hästen jag rider står på alla fyra i några sekunder för att sedan beté sig som en rodeohäst. Jag kämpar & ryter på Cabbisen (som inte alls vill stå på marken), då går några av människorna in i huset och hämtar fler för att titta på mig (!) så pinsamt och frustrerande, där stod liksom ett helt gäng och bara glodde.
Jag ger mig inte i första taget men vi kom inte många centimeter i taget, tillslut plingade det bakom oss och där stod en rädd cyklist som frågade om han vågade cykla förbi, jag bara ja det går säkert. Då gick Cabbisen! Han fick lite fusk draghjälp av cyklisten, tackar för det!
Vi var ute i 55min.



Dagen innan det var vi ute i 1h&19 min, red strandrundan tillsammans med Åsa på Amber.
Och dagen innan det gick det kanonbra med Cabbisen, hade redan ett blogg inlägg klart i huvudet. Cabbisen stegrade sig inte en enda gång! Men tyvärr fick jag ångra mig då vi hade typ några hundrameter kvar av turen blev det en resning. Men det är ändå ett steg framåt, han sköter sig bättre och bättre. Han är en liten mask faktiskt, han ser stegringen/bockning och sådant som en väg till att slippa jobba. det må ha funkat förut men inte med mig, han blir lika förvånad när han tillslut får ge sig. Jag ska erkänna att jag tycker det är "kul" när han reser sig givetvis uppmuntrar jag inte honom till det och jag vill att han ska sluta med det, MEN det pirrar så i magen precis som när man åker karusell, blir sådan gungande spännande känsla, vilket jag tycker är "berusande" hehe.

Nu ska jag fortsätta mde alla mina uppgifter. Imorgon åker jag som vanligt till sjukhuset i ystad så jag hinner bara göra (väldigt hastigt) klart i stallet på morgonen. Så jag har ridit Cabbisen så han får vila på torsdagar, samt Linnea tar Amber imorgon. perfekt. Allt handlar om planering har jag märkt.

Förresten, var i k-stad i helgen och träffade ett gäng glada damer och en herre. Vi gick igenom inför rikset samt kollade läget. Jag har faktiskt varit så ordentlig att jag stort skrivit ner vad jag ska ha hand om och de jag ska fixa på min whiteboard vid databordet, så jag inte ska glömma det. Ha de du Sara! För som vanligt hade jag glömt att vi skulle träffas, fick ett sms från en snutig Sara: "Du glömmer väl inte imorgon" jag bara nejdå jag kommer. Givetvis hade jag glömt det... jag var inte ens hemma utan såg på film och bara slappade hos Ante. Så på morgonkvisten fick jag slänga mig på cykeln för att hinna hem och fråga farsan om han ville köra för mig.
Det är nog bra att jag har Sara som håller reda på mig, tänkt så många saker jag skulle glömma annars? smhf's sida, möten, scanna/kolla upp saker i gamla tidningar ja osv osv.

Peace out