Meadow Mint

Då var man smått på benen igen, ett par vingliga sådana men knattar man runt lugnt och fint överlever man. Nätterna som man spenderade lutandes över toastolen verkar vara förbi. Har kunnat äta middag och behålla den där den ska va dessutom, hurra!

Igår tänkte jag testa att rida. Caballero tycker inte alls om att bara stå still. Så jag gav mig iväg på en kort skrittur, bara så han skulle få lite stimulans. Vi kom inte alls långt. Vi blev ovänner istället. Eller jag blev ovänn med honom och han blev inte sur på mig, han gjorde något värre-...han ignorerade mig. Han verkade tro att han fått en halt fluga på ryggen. Jag vet att jag gått ner lite i vikt (inte konstigt då ingen näring har fått stanna kvar i magen) men så mycket är till att överdriva. Jag ömsom bad ömsom morrade på honom. Men han såg lika glad ut ändå. Tror inte han tog bak öronen en enda gång. Vi kom några meter sen sa det stopp. Han var så mycket på bakbenen att jag bokstavligen fick klamra mig fast runt hans hals för att sitta kvar. Ändå såg han lika glad ut. På en sträcka av ca 30m höll han på så var 5-10m. Jag var så utmattad att jag trodde att jag skulle svimma. Men han känner mig inte så väl än, jag ska vara halvt död innan jag ger upp.
Fast jag antar att jag nästan var halvtdöd för jag gav mig en liten tum, vid ett tillfälle orkade jag inte, så jag hoppade av och ledde honom förbi den osynliga faran. Med darrande ben hoppade jag sen upp och fortsatte ridturen, när jag började se prickar framför mig red jag hemåt. Caballero fattade inte alls avrför vi skulle hemåt utan ville svänga av där jag brukar rida annars.
Det var faktiskt första gången han stannar upp såhär "på vägen". Jag gissar på att han ville att kommunen skulle komma och förbättra underlagen då den inte tålde en skuttande häst. Det såg ut som om någon testat åka runder på sina skridskor på asfalten. Fast tittar man riktigt noga så ser man hästskor istället för ett rakt skridskoblad.

Jag antog att vi behöver börja om, vi har inga direkta problem när vi rider annars. Han försöker aldrig slänga av en med vilje eller så. Aldrig elak. Men någonstans behöver vi förstå varann bättre. Sagt och gjort så tog jag in honom o korallen idag för lite markarbete. Och det gick suveränt. Vilken respons jag fick av honom tillslut! Först brallade han runder och visade stolt upp all sin energi med fokus på allt utom mig. Han såg verkligen ut som en yster tonåring. Men så efter ett tag kom huvudet neråt, den tuggande munnen och öronen började spela åt mitt håll. Lycka! Tillslut kunde jag backa honom med mina kroppsrörelser och början till att flytta honom åt sidan. Han litade på mig så mycket efter en stund att jag fick ha pisken var jag ville på honom, först blev han rädd men efter utandningar och lugnande rörelser stod han pall. Efter det följde han efter mig och var hur gosig som helst (ok han e alltid gosig, men jag tyckte mig se tillit i hans ögon). Det kändes verkligen som vi fick kontakt. Han e för go.

Eftersom jag vatt dålig har jag jagat Linnea och Åsa lite extra mycket i veckan. Stackare, jag bara drar ut dem utan någon mjukstart;-) Dom var ute i 1h 30min igår på Ballad & Amber. Skritt och trav samt lite klättring. Dom avr pigga och glada när dom kom knatandes upp till stallet. Ryttarna såg mer trötta ut än hästarna.

Idag vilade Ballad så Linnea hjälpte mig och red Amber. Tackar!

När man är sjuk och slö passar jag ofta på att hålla på med unghästarna. Jag vet det låter knäppt men jag känner mig avslappnad ihop med mina oinridna unghästar. Linnea stannade kvar och assisterade mig. Först premiärsatt jag på Candy och skrittade runder på henne lite. Hon skötte sig kanon, det kommer nog bara dröja några ridturer till innan jag kan ta ut henne på lite turer med de andra.
Fast hon är så liten, tänkte faktiskt (eller det var mammas idé) att hon skulle kanske kunna passa min kusin. Ska faktiskt ta ut Tilde och låta henne pyssla om Candy. kanske fattas det ett tycke där?
När Candy var färdig pussad och sutten på var det Sodas tur. Först skrittade jag en liten bit på honom samt travade lite. Han är nog den lättaste jag haft med att göra vad gäller den första biten. Han travar när jag ber om det och håller traven. Inte som alla mina andra unghästar som har stannat var 10:e meter i början. Vill man sakta av stannar han direkt. Han blir så glad när han blir riden.
Som tack för att Linnea hjälpt mig idag tänkte jag att hon skulle få rida Soda lite. Jag gick brevid men behövde inte hjälpa till alls. Dom skrittade en liten bit och travade tillbaka.
Vi talar inte om långa sträckor utan om några 100m. Han är ju bara 2½år gammal. Men som sagt, han tycker det är så kul någon gång ibland.

Förresten höll på att glömma. Det där arabstoet som I ev. skulle köpa blir nog inte av. Jag frågade om hästen hade alla papper och givetvis inte. Det blev en hel del telefonstamtal till uppfödare och så. Jo hästen går att registerar och det är den rätta stammen, men allt måste göras från grunden blodtypning, idkoll ja allt. Så det skulle bli 6000 bara att registrera henne. Och ägaren ville inte sänka priset så då tycker vi det blev en för dyr häst. Jag menar inte hanterad, man kunde inte lyfta hovarna utan att plegga henne plus att hon då inte var reggad. Jag had eiaf sänkt priset om det var min häst;-)
Tråkigt då hon hade en intressant stam e: Samsheik.

Nää imorgon är allt som vanligt. Rida flera hästar, mocka och hela baletten. Jag lär somna fort.

Peace out