Horses gone wild
Idag började det snöa ordentligt, för många är det inget särskilt spännande iaf inte så spännande att man böjar ett blogg inlägg med det.
Men eftersom jag bor vid kusten har vi väldigt sällan snö, det brukar bara blåsa här. Så både hästar & ryttare är inte vana vid snö här, det är allmänt trist och jobbigt att rida när det snöar så mycket att man inte ser något. Hur orkar ni som har snö oftare med det? ;-) Ok vi får uppleva snön då & då men den lägger sig aldrig, inte idag heller trots att det snöade mycket.
När jag snooz mockat mig igenom boxarna kom Linnea & hennes vän Rebecka dom skulle låna Ballad av mig och rida en tur. Men jag tänkte att jag skulle testa att rida Cabbisen med andra hästar idag och Amber får ju börja skrittas igång nu alltså hade vi 3 hästar. Cabbisen får ingen annan rida, jag e glad att jag klarar av honom. Så Linnea tog Amber och eftersom jag tycker Ballad är så snäll är hon den enda hästen jag låter andra få låna. Men jag missbedömde Ballad idag...
Vi gav oss ut på en tur i blåsten, Cabbisen var lite osäker först och visste inte riktigt var han skulle placera sig, efter lite konstrande och såklart tvåbens träning bestämde vi oss för att vi är först, jag älskar att rida först. Och vi gjorde nog ett bra val då Cabbisen skrittade mycket fortare än dom andra. Vi var ofta mer än 100m framför de andra. Men tänkte att jag kunde passa på att träna honom på att stå still och sådant vilket han till min förvåning gjorde utan att blinka.
Jag hade varit beredd på att cabbisen skulle vara pigg samt att Amber skulle vara på tårna, men jag hade inte förväntat mig att Amber OCH Ballad var hysteriska....
När vi kom ut på en äng red jag & Rebecka en liten bit i förväg, Amber blev tokig det är inte ofta hon stegrar sig hon brukar mera hoppa fram, men till min förvåning stod hon och stampade sen skuttandes sen hopp/stegrade hon sig för att försöka ta tyglarna och sticka iväg för Linnea, jag gav Linnea ordern: Låt henne INTE sticka iväg...då är det adjös med ridningen på ett tag med tanke på hårt underlaget är.
Cabbisen idag
Det är lättare sagt än gjort att kontrollera Amber när man inte ridit henne på länge, men såfort jag sa åt Linnea att ge henne långa tyglar istället för att dra ihopa henne ännu mer så gick det mycket bättre. Så satt jag på en otålig yster tonåring som ville ivåg samtidigt som jag försökte hjälpa Linnea, när jag väner mig om "susar" plötsligt Ballad förbi mig frustandes och vill inte stanna...jösses vad är det med mina hästar?? Den snällaste är ju för 17 Cabbisen...
Vi lyckades få ordning på Amber & Ballad men nu var dom så toppiga att dom surade åt Cabbisen om han kom nära, sparkade bakut i protest mot den andra om den kom närmre än några meter...
När vi kom till ängens slut fastnade vi på samma ställe som igår, ett dike som Cabbisen inte vill gå nerför (det är inte alls brant) men han är redan mycket mer lyhörd på vad jag säger och gick tillslut över, braaaaa. Jag överdriver alltid beröm.
När vi red runder på ett nytt fält som man rider runt travade jag ifrån de andra för att se vad som hände, han brydde sig inte alls om dem utan bara på att få bralla av sig, men idag blev det bara några rejäla sparkbakutisar. Fick mycket bättre kontakt med honom, han är verkligen mjuk och fin när han vill vara det. Han är som en gummiboll när man gör serpentiner/volter, men jag märker att han lätt går på bogarna. Men jag tar det lite i taget, jag rider korta pass vad gäller den delen för att bibehålla den rätta bjudningen, sen skrittar vi mest för att vänja honom vid våra hårda underlag.
Hur som helst, när jag skrittar runder längst bort på fältet ser jag Ballad fara fram runt runt, skuttandes och sparkandes mot Amber som är rätt långt iväg. Och Amber stod och steppade i mitten...vilken kaotiskt situation, det såg liksom rätt lustigt ut.
Jag sa åt flickorna att skärpa sig då Linnea & Rebecka var ganska fnissiga och tramsiga idag...;-) Inte sitta och slita i hästarna, förhållningar plockiplock och mycket säte är det som gäller.
När vi lämande fältet fick Ballad värsta rycket och stegrade sig hon med(!) samt hoppade och bockade på samma ställe, trodde först tösen skulle flyga i backen men när jag hojtat dra inte för mycket i henne och håll om henne med skänklarna (om hon nu hörde att jag se det med min hemskt hesa röst, är väldigt förkyld) så slutade bra.
Sista biten på grässlignan var Cabbis på tårna men skötte sig bra bortsett från en plötslig stegring i en liten backe. Ballad & Amber fortsatte knäppa sig och "fara fram", har inte varit med om dess like. Men min slutsats är att det är att dom var så pga snön;-)
Cabbisen har redan lärt sig när vi är på väg hem, då skrittar han på bra och gör inget merän just skritta och snusa runder på marken. Cabbisen skötte sig otroligt bra idag med tanke på sällskapet. Dom var ju mycket tramsigare än honom.
Har vi inte stolliga hästar?
Jag & soda för ett tag sen, han sköter sig exemplariskt än så länge
Peace out
Men eftersom jag bor vid kusten har vi väldigt sällan snö, det brukar bara blåsa här. Så både hästar & ryttare är inte vana vid snö här, det är allmänt trist och jobbigt att rida när det snöar så mycket att man inte ser något. Hur orkar ni som har snö oftare med det? ;-) Ok vi får uppleva snön då & då men den lägger sig aldrig, inte idag heller trots att det snöade mycket.
När jag snooz mockat mig igenom boxarna kom Linnea & hennes vän Rebecka dom skulle låna Ballad av mig och rida en tur. Men jag tänkte att jag skulle testa att rida Cabbisen med andra hästar idag och Amber får ju börja skrittas igång nu alltså hade vi 3 hästar. Cabbisen får ingen annan rida, jag e glad att jag klarar av honom. Så Linnea tog Amber och eftersom jag tycker Ballad är så snäll är hon den enda hästen jag låter andra få låna. Men jag missbedömde Ballad idag...
Vi gav oss ut på en tur i blåsten, Cabbisen var lite osäker först och visste inte riktigt var han skulle placera sig, efter lite konstrande och såklart tvåbens träning bestämde vi oss för att vi är först, jag älskar att rida först. Och vi gjorde nog ett bra val då Cabbisen skrittade mycket fortare än dom andra. Vi var ofta mer än 100m framför de andra. Men tänkte att jag kunde passa på att träna honom på att stå still och sådant vilket han till min förvåning gjorde utan att blinka.
Jag hade varit beredd på att cabbisen skulle vara pigg samt att Amber skulle vara på tårna, men jag hade inte förväntat mig att Amber OCH Ballad var hysteriska....
När vi kom ut på en äng red jag & Rebecka en liten bit i förväg, Amber blev tokig det är inte ofta hon stegrar sig hon brukar mera hoppa fram, men till min förvåning stod hon och stampade sen skuttandes sen hopp/stegrade hon sig för att försöka ta tyglarna och sticka iväg för Linnea, jag gav Linnea ordern: Låt henne INTE sticka iväg...då är det adjös med ridningen på ett tag med tanke på hårt underlaget är.

Det är lättare sagt än gjort att kontrollera Amber när man inte ridit henne på länge, men såfort jag sa åt Linnea att ge henne långa tyglar istället för att dra ihopa henne ännu mer så gick det mycket bättre. Så satt jag på en otålig yster tonåring som ville ivåg samtidigt som jag försökte hjälpa Linnea, när jag väner mig om "susar" plötsligt Ballad förbi mig frustandes och vill inte stanna...jösses vad är det med mina hästar?? Den snällaste är ju för 17 Cabbisen...
Vi lyckades få ordning på Amber & Ballad men nu var dom så toppiga att dom surade åt Cabbisen om han kom nära, sparkade bakut i protest mot den andra om den kom närmre än några meter...
När vi kom till ängens slut fastnade vi på samma ställe som igår, ett dike som Cabbisen inte vill gå nerför (det är inte alls brant) men han är redan mycket mer lyhörd på vad jag säger och gick tillslut över, braaaaa. Jag överdriver alltid beröm.
När vi red runder på ett nytt fält som man rider runt travade jag ifrån de andra för att se vad som hände, han brydde sig inte alls om dem utan bara på att få bralla av sig, men idag blev det bara några rejäla sparkbakutisar. Fick mycket bättre kontakt med honom, han är verkligen mjuk och fin när han vill vara det. Han är som en gummiboll när man gör serpentiner/volter, men jag märker att han lätt går på bogarna. Men jag tar det lite i taget, jag rider korta pass vad gäller den delen för att bibehålla den rätta bjudningen, sen skrittar vi mest för att vänja honom vid våra hårda underlag.
Hur som helst, när jag skrittar runder längst bort på fältet ser jag Ballad fara fram runt runt, skuttandes och sparkandes mot Amber som är rätt långt iväg. Och Amber stod och steppade i mitten...vilken kaotiskt situation, det såg liksom rätt lustigt ut.
Jag sa åt flickorna att skärpa sig då Linnea & Rebecka var ganska fnissiga och tramsiga idag...;-) Inte sitta och slita i hästarna, förhållningar plockiplock och mycket säte är det som gäller.
När vi lämande fältet fick Ballad värsta rycket och stegrade sig hon med(!) samt hoppade och bockade på samma ställe, trodde först tösen skulle flyga i backen men när jag hojtat dra inte för mycket i henne och håll om henne med skänklarna (om hon nu hörde att jag se det med min hemskt hesa röst, är väldigt förkyld) så slutade bra.
Sista biten på grässlignan var Cabbis på tårna men skötte sig bra bortsett från en plötslig stegring i en liten backe. Ballad & Amber fortsatte knäppa sig och "fara fram", har inte varit med om dess like. Men min slutsats är att det är att dom var så pga snön;-)
Cabbisen har redan lärt sig när vi är på väg hem, då skrittar han på bra och gör inget merän just skritta och snusa runder på marken. Cabbisen skötte sig otroligt bra idag med tanke på sällskapet. Dom var ju mycket tramsigare än honom.
Har vi inte stolliga hästar?

Peace out
Kommentarer
Trackback