Meadow Mint

Jösses, då var det 2009. I höstas kändes det som det var hur lång tid som helst tills det nya året skulle börja och nu är vi redan här. 2009 är nog "mitt" år, har så länge planerat och planerat för 2009, sparat pengar för att nå dit jag vill. Vi talar om tävlingar givetvis.

Igår var det då nyårs firande med de "gamla", det var så roligt att se mina gala vänenr igen. Dom brukar alltid tjata på mig att jag ska följa med ut men jag har inte haft lusten förrän nu.
Min bror och hans vänner hade hyrt en lokal i Vik där vi höll till. Vi var ett lagom gäng på 17 stycken. Det bjöds först på välkomms bål sen blev det lite mingel och dart-tävlingar i väntan på maten.
Det var smarrig mat och jag fick en specialgjord mat eftersom jag alltid e så kräsen. Så snällt av Patrik, jag frågade inte ens efter det men blev glatt överraskad över den Sandra vänliga maten. Det sjöngs massor av snapsvisor. Efter maten var det dags för lekar först var det en frågesport där den som snabbast pep med hundleksaker fick svara. sen blev det lite pictionary vilket jag inte är bra på. Jag skulle rita Kung Fu Panda....gick inget vidare. Efter det var det en annan frågesport om tv-serier där vi skulle skriva ner svaren. Gick rätt bra för oss då vi hade Peter i vårt lag som kollar på mycket serier och givetvis mig;-)
Kvällen gick fort rätt som det var flög efterrätten fram. Och mellan varven var det en massa dans och sjungande. Innan jag visste ordet av gick vi alla ner till hamnen för att välkomna det nya året med att titta på raketer och dricka champagne. Det blev massor av pussar och kramar när klockan var 24.00. Tillbaka till festen där det sen blev mer dans i flera timmar samt jag blev utmanad i armbrytning ett antal gånger, har väldigt ont i armen. När natten började ta slut hade jag världens bästa chaufför till att hämta mig, nämligen pappa. Tack för du kom och hämtade mig pappsen! 
Vilken härlig kväll det var, har inte skrattat så mycket på väldigt länge.
Pappa firade nyår där hemma så detta året slapp jag vara hemma omkring för att titta till hästarna. Pappa var där uppe och kollade dem. Cabbis hade varit lite orolig men de andra hade varit coola.

Eftersom det nu är nytt år tänkte jag dra ihopa en sammandragning av året 2008.

Hela året har kretsat som alltid kring hästarna och satsningen inom distansridningen. När 2008 var ungt så var Amber och jag redan på G inför säsongen.

Året började med en härlig veckas semester på Teneriffa med familjen, första gången jag lämande hästarna så länge. Åsa och Linnea var tappra och tog hand om hästarna åt oss.

Min bror Anders på Teneriffa

I Mars köpte jag två nya hästar, ett inte alls planerat köp. Jag letade "för skojskull" efter ett ridet sto, gärna ett snyggt svart sto. Jag hittade en underbart vacker häst, en 1 års hingst såklart. Och inte var han svart heller, utan motsatsen han var en dunalino (isabell black). Men jag tittade in i hans stora ögon och visste att han kommer stå här hemma en dag. Men för att inte gå minus helt så köpte jag även ett sto av samma uppfödare. Hon var såklart inte inriden men det får vi jobba på.

Jag fick uppleva flera stora adjön, bla till min älskade Rebellen som flyttade "på riktigt" denna gången. Vi har haft några stormiga år där jag kämpat, gråtit och skrattat över min tramsiga "lilla" Arab. Men jag hittade en bra ny ägare till honom, nämligen landslagsryttaren Ingrid Boström. Det var enormt tungt att säga hejdå till Rebellen, jag kommer aldrig glömma honom och han kommer alltid finnas kvar i en speciell plats i mitt hjärta.

Jag & Rebellen

Den 23 April sken solen extra mycket, iaf i mina ögon. Nämligen fölningstider. Sissey var först ut. Jag var inne om för att snabbt äta något, men jag hade på känn att Sissey snart skulle föla så jag kollade henne då & då. När jag tittar ut genom fönstret ser jag hur Sissey ligger ner mitt i hagen och håller på att föla. Waaa! Ut sprang jag och drog med min bror som på sin höjd klappat en häst kanske max 5 gånger.
Sissey klarade allt utan min hjälp och det gick även snabbt. Memt Betty Louisa såg världen för första gången. Allt jag kunnat önska mig av Sissey var nu här på marken, ett gulbrunt sto med ett härligt näpet uttryck.

Lilla parveln Betty

Dags för årets första tävling! Vilket blev hemma tävlingen Vedemaritten 53 km. Efter en veckas maginfluensa som fortfarande inte var över vid tävlingsdagen så blev det en kaotisk ritt som inte alls följde mina planer. Amber fick fnatt och bestämde sig för att detta var VM och inte en regional ritt. Efter halva ritten gav jag upp med att hålla henne, mina händer blödde (bokstavligen) jag grät så trött jag var och ulkade mig då & då när illamåendet tog över. Men vi kom i mål godkända samt på 3:e plats slagna av ettan med någon hänstlängd och tvåan med en nos.
När vi vart godkända satte jag mig ner och kunde knappt röra mig. Något nöjda åkte vi hem, jag var stolt att jag överlevde och så glad att jag inte red längre;-)

upploppet

Nästa mål var att ta steget till 80km som jag så länge tränat emot. I början av Maj fick jag äntligen vara med i en 80km tävling, i flera år har jag tränat mot att ta steget upp men alltid har det hänt något. Men denna gången gick det vägen.
Jag & Amber red Göingeritten, det är den första distanstävling jag någonsin ridit. Fast då var det år 2003 och jag red min travare Harry Hook.
Ritten gick bra, som vanligt stack Amber med mig i början av ritten vilket ledde till en högre snitthastighet men i andra grinden brukar jag vara långsammare så att de andra kan rida utom synhåll för oss vilket leder till att jag kan anpassa tempot mycket bättre. Man får ha sina knep. Vi kom i mål på 5:e plats och vann dessutom skånska DM! Jag hade ingen aning om att det var DM;-) Så det blev många leenden den dagen.

Jag & Amber på Göingeritten

La om Ambers träning då jag tyckte hon behövde bättra mjölksyre träning.
Betäckningsäsongen var igång sedan ett tag, våran lille Soda förlorade oskulden. Han betäckte Sara Alvruds sto Tronshagens Penny (mamma till bla välmeriterade hingsten Lyckänge Copper Coin). Han betäckte även Diana Jasicas sto Amberfields Anthem Moro och vårat egna sto Goldget Sissey. Alla dessa blev dräktiga. I slutet av säsongen kom ett sto till, nämligen New Forest stoet Smedhults Ämma. Tyvärr hann vi inte få henne dräktig. Ämma har aldrig haft föl och är 13 år gammal. men vi får ta nya tag;-)

Juni kom men det gjorde även Arabstoet Wictoria Sheik. Vi fick möjligheten att låna Wictoria för betäckning och ridning. Hon betäcktes med galoppören Daffaq och blev dräktig efter endast ett språng.
I mitten av juni var det en dag att minnas. Jag & Amber vann Dackeritten 80km samt fick BC (best condition) priset! Amber har aldrig kännts bättre, det var en fröjd att rida denna ritten. Min nya träning gav resultat.
































Dagen efter tävlingen bestämde sig Ballad för att föla, mitt på dagen och bara några meter från där Sissey valt att föla. Ballad tog lite mer tid på sig och efter lite hjälp från mig kom Memt Dancin Mac Hawk ut. Bara några minuter gammal var han en riktig buse, det var några jobbiga timmar då vi inte fick "Mackan" att dia, vare sig från flaska eller hos Ballad. Han ville bara springa runder & busa... Efter flera nervösa samtal emd veterinär lyckades hela teamet på Meadow Mint få honom att stå still och dia, hurra!

Ballad med sin bebis Mackan

Dags för motgångar, vid midsommar fick Amber lite välförtjänt vila så hon släpptes på det stora betet med de andra stona. Bara några dagar där så hann hon skada sig. Hon hade lyckats gräva fram gammal skrot som legat där under jorden i många många år (trots våra leta skräp vandringar varjedag missade vi detta då det låg under jorden), fått i hoven i en sorts "ring" och slitit av skon, delar av hoven och skurit sig upp på ballarna. Ingen trevlig syn.  Veterinären beordrade vila samt gav henne en massa pasta som vi skulle ge i några veckor.

4 Juli nalkades, och detta firades på Jägersro med en "An American Day at the Races" där vi blivit dit bjudna att delta med Xena samt region syd i Morganföreningen var på plats med hästarna Kitty, Penny, Scooby och Tikkan.
Det hela blev väldigt lyckat och Xena fick mycket goda vitsord från den amerikanska speakern som var på besök. Vi har även fångat de härliga kommentarerna inför publiken om våran Xena på dvd:-)
Morganhästarna visades och blev väldigt omtyckta av publiken.

Jag & Xena på Jägersro

I slutet av juli var det dags för årets Morgan-riks. Vi tog med oss Ballad och lille Mackan hela vägen till Kvinnersta. Mackan skötte sig kanon, den lille kämpen tog hela resan bra.
På helgen i Kvinnersta bjöds på flera kära återseenden samt mycket skratt men även lite tårar av besvikelse från både nära och kära samt mig själv;-) Fast tillställningen var otroligt rolig och lördagensmiddagskväll var höjdpunkten.

Härliga Lyckänge Copper Coin på rikset

Augusti sa hej till oss och Xena sa hejdå till oss som ägare. Underbart trevliga Anna-Lisa köpte våran Xena. Xena har varit hos oss sen hon var 6½ månader gammal men nu när jag helt bestämt mig att satsa på distansen kändes det inte rätt att behålla Xena. Men hon komemr gå kvar hos oss tills våren 2009 så än behöver jag inte säga ett riktigt hej då.

Anna-Lisa & Xena

Amber var fortfarande i återhämtningsfasen av sin skada alltså var tävlingsabstinensen på topp. Men jag fick möjligheten att låna Carro Ponts vackra häst Nariaat på Billingeritten 80km. Även denna tävlingen blev en ritt att minnas. Först gick en helt ny sadel i sönder, vi lyckades laga den med skosnören ute på spåren.
Sen gick Carros andra häst Agimus ner sig i en stor lerpöl, hjälp vad vi blev rädda! Han klarade sig bra men vi var lite omskakade. Men det var bara att rida på då vi var mitt ute i ingenstans och Agge var vid gott mod, en riktig klok häst måste jag säga.
18 km kvar av ritten, det är ju ingenting. Men rider man fel i 1 mil så blir det tråkigare....Alla på tävlingsplatsen stod och väntade på oss, vi klarade precis maxtiden men kom skrattandes galopperande över mål med 9 mil bakom oss istället för de 8 som vi egentligen skulle rida,-)
Carro på Agge & jag på Najje, Foto Nina Pont

I slutet av Augusti/början på September var jag så fräck att jag tog ännu en veckas semester. det blev en vecka på soliga Kos med en nära vän. Det var en spännande vecka med massor av roliga händelser.
Gänget på Kos

Välkommen September! Men även välkommen Apollo & Candy! Hästarna som jag köpt var äntligen här! Dom fann sig ganska snabbt till rätta och sprang rakt in i våra hjärtan.
Candy

Amber gjorde en kort debut på hoppbanorna tillsammans med Linnea, efter massa tårar och i mångas ögon ett litet fiasko torkades tårarna och vi satte på oss en "vi ska nog visa dem attityd" så flög Linena & Amber över mållinjen glada båda två:-) Duktigt gjort Linnea & Amber.
Nea & Amber

Jag drabbades av en hel del sjukdomar, förkylning på hög nivå samt hände det lite saker privat vilket gjorde hösten till lite av en grå tid för mig. Tack vare hästarna och fantastiska vänner/bekanta orkade jag mig igenom det hela. Jag började även få hjälp med min sjukdom på riktigt vilket gör att jag spenderar flera timmar varje Torsdag och Fredag på två olika sjukhus. Detta är väldigt utmattande men på något sätt går det ändå med välplanerade dagar så jag får allt gjort tidigt på morgonen innan jag åker till sjukhuset, för efteråt orkar jag inte så mycket mer än att ta in hästarna sen jobba lite vid datorn och sen sova.
En stor tröst under hösten var att Amber hade satts i träning tidigare och var nu redo för årets sista ritt, nämligen Hallandsritten 50km Jag trodde inte att jag skulle vara redo för de efter allt men vad 17 tänkte jag. Det är bara till att prova så jag efteranmälde oss ändå.
Men innan Hallandsritten ville jag ta ut Amber på en kortare ritt och se hur det gick. Linnea gjorde sin distansdebut! Hon och Amber genomförde Hovdalaritten PP 20km i ett bra tempo och kom 2:a i mål. Jag var funktionär och fick än en gång träffa och prata häst med de jag trivs så bra med men träffar allt för sällan.
Vid prisutdelningen fick Linnea tävlingens "rookie-pris" Jag blev stolt som en tupp över "mina" flickor:-)
Amber & Linnea vid Hovdalaritten

Hallandsritten här kommer vi! Efter stormförhållanden, översvämmningar i form av forsar, avramlingar, en skenande Amber längs hela första stranden, lösa hästar på banan så lyckades jag & Amber komma över mållinjen på 6:e plats av 29 startande alltså på prispallen. Amber var som alltid pigg som en lärka när vi kommit i mål.
Prisutdelning

Dags för ännu ett adjö, denna gången till Betty. Hon var nu stor nog att flytta hemifrån. Vi välkomnade en ny in i våran bekantskap nämligen Anna från Genarp. Anna är numera den lyckliga ägarinnan till allas våran härliga Betty. Det var tungt att säga hejdå men jag var ändå så himla glad för jag vet att Betty kommer få det toppen hos Anna.
Anna & Betty

Första November kom snabbt och vi "red in" November genom att vara med en av de årliga hubertusjakterna. Jag red Ballad och Linnea red Amber. Det var en kylig dag, en av de första med minusgrader mitt på dagen men vi hade modet uppe ändå. Det var en rolig ritt där jag återupptäckte min passion för att hoppa terränghinder. Numera hoppar jag över allt som går att hoppa över när vi äre ute på våra ridturer;-)

Efter ritten

Året börjar närma sig sitt slut och det var även ett slut på tiden då Mackan bodde hos oss. Även han växte upp alledes för fort och hittade en ny ägarinna, nämligen ännu en Anna. I tårdränkta ögon sa jag hej då till min lilla prins. Tårarna tycktes inte sluta på hela dagen, men när jag fick glada sms & samtal från hans nya ägare kände jag lycka.

Julen spenderades som vanligt med familjen och släkten. Tomten kom på besök och detta året försökte inte vår hund Chester äta upp honom.
Det blev en härlig mysjul, precis så den ska vara. Jag spenderade mycket tid med att beundra min älskade guddotter Ebba, hon sprudlar av energi och glädje.

Världens gulligaste Ebba

Vi sa hejdå till Mackan men sa hej & välkommen till gänget Caballero aka Cabbis. Då jag verkligen vill satsa på distansen kände jag att det skulle inte vara fel med två tävlingshästar sagt och gjort fick jag ett samtal från en uppfödare som hade två hästar som skulle lånas ut. Efter en ridtur och en avramling så bestämde jag mig "honom vill jag ha!" och nu är han då här, vackrare än någonsin.

Jag & Cabbis från dagens ridtur

Nyårsafton såg ni själva längst upp vad som hände och nu sitter jag då här och går igenom allt, kan känna glädjen över det roliga men även sorgen av det jag förlorat. Men jag försöker än en gång blicka framåt och ta en dag i taget.

Vill tacka de som hjälpt mig. Mina föräldrar som ställer upp för mig, kör till tävlingar, groomar, flår runt halva Svergie för jag vill titta på en häst eller bara en hästtävling. Vå må ha våra olikheter men i grund och botten tror jag vi har våra duster med varann för vi just är så lika, lika envisa;-)

Ett tack till Åsa & Linnea som hjälper mig i stallet då & då samt tar hästarna om jag tex ska bort, det är guldvärt men inte bara därför utan även för ert roliga sällskap.

Ett mega stort tack till Sara Alvrud, min alledes egna Sara (kallar jag henne för i mitt huvud).) Hon tycker kanske hon gjort lite men det tycker inte jag, min närmsta och bästa vän som jag kan säga allt till. Hon som ger mig en spark i baken (ibland bokstavligen) när jag ömkar mig eller bara finns där så som jag hoppas du vet att jag finns där för dig din lilla sladdertacka;-)

Sara & Ballad, 30 December 2008

Och till mina härliga brödrar, jag hör ofta skräck historier om alla dessa syskon som alltid bråkar eller inte verkar ha några "band" mellan dem och jag blir alltid lika glad när jag tänker på att så har inte alls vi det. Vi står varandra nära och vet hur man kan trycka på varandras knappar men trots små gnabben finns där alltid tillslut ett leende, ofta ett stort ett följt av en massa skratt.

Tack till alla dessa Annorna, Anna-Lisa L som tagit sig Xena under sina vingars skydd, Anna W som hittade sin nya vän i Betty och Anna A som hittade sin nya pusselbit Mackan.
Men även tack till Ingrid B som tagit sig an älskade Rebellen.

Och sist ett tack till alla mina vänner som jag endast brukar få chansen att träffa ute på tävlingsbanorna, hälften av glädjen med att tävla är just för den härliga stämingen och allt folket man träffar på.