vart tog distanshästen vägen?
Nu undrar alla nog vad jag håller på med, först sitter jag och skriver blogg en fredagskväll och nu en lördag, har hon inget liv? och nej det har jag nästan inte;-) Men till mitt försvar är jag fortfarande sjuk, väldigt påfrestande må jag säga. Men hästarna förstår ju inte om jag e sjuk, dom måste tas hand om ändå. Fast det är rätt skönt att komma ut till dem även fast man hostar lungorna av sig.
Idag satte jag & Nea upp två nya hinder på våran mini terrängbana. Det blev en liten (tung) stock, mest för att dom ska observera att där kommer fler hinder sen. Efter det satte vi upp två badkar. Ser rätt roligt ut med två rätt stora badkar mitt i banan.
Vi hittade inte mer skrot i trakten att använda som hinder, men lite ideér har vi iaf. När vi bökat klart bland allt bråte åkte Nea hem och jag tittade till hästarna.
Egentligen ville jag rida Amber imorse men hade redan sagt att det var ok att Nea red henne. Medan de var ute och red tog jag ut Candy och pysslade om henne samt gick en liten sväng. Hon har gått ner mycket i vikt, men hon verkar lugnare nu.
Tömde även boxen där vi ska rulla in ett helt lastbilsflack (eller vad det nu heter) med spån, det kommer ta tid att skotta in allt. Men vi sparar otroliga summor faktiskt genom att köpa det såhär.
Nu ikväll kunde jag inte låta bli att ta Amber på en tur även fast Nea ridit innan idag, hon hade mest skrittat och tagit det lugnt med henne så en liten tur skadar väl inte;-) Och jag vet att det inte gör det då Amber älskar att jobba och har bra kondition.
Jag ville testa min nya bana, Nea testade de de tre första hinderna jag satte upp förut. Nu var det dags att testa hoppa badkaret. Efter några tvärstopp lyckades jag faktiskt få över henne! trodde jag aldrig. Hon upptäckte dessutom att det hindret var väldigt kul. Vi flög fram i allt för snabb fart runt alla hinderna. Jag försökte tänka på allt jag lärt mig när jag tränade för fälttävlans ryttare och ja hoppryttare över lag, men när Amber vill springa så vill hon det helt enkelt. Jag får rätt och slätt lita på att hon tar sig över i den farten medan jag försöker få kontroll över henne igen. Hon gör det aldrig av elakhet, utan av glädje och iver vilket gör att det ändå är kul. Men hade det avrit högre höjder hade det ju aldrig funkat att fara runder såhär, det hade varit rätt farligt. Därför försöker jag få henne att lyssna på mig, hinder som hinder. De ska ridas an på samma sätt och ryttaren ska ha kontrollen.
Jag ska bara övertyga Amber om det,-)
Förresten, hämtade vi vår nya hästtransport som vi köpte i somras. Den är verkligen klockren. Den är mörklila glittrig med silver detaljer;-)
Peace
Idag satte jag & Nea upp två nya hinder på våran mini terrängbana. Det blev en liten (tung) stock, mest för att dom ska observera att där kommer fler hinder sen. Efter det satte vi upp två badkar. Ser rätt roligt ut med två rätt stora badkar mitt i banan.
Vi hittade inte mer skrot i trakten att använda som hinder, men lite ideér har vi iaf. När vi bökat klart bland allt bråte åkte Nea hem och jag tittade till hästarna.
Egentligen ville jag rida Amber imorse men hade redan sagt att det var ok att Nea red henne. Medan de var ute och red tog jag ut Candy och pysslade om henne samt gick en liten sväng. Hon har gått ner mycket i vikt, men hon verkar lugnare nu.
Tömde även boxen där vi ska rulla in ett helt lastbilsflack (eller vad det nu heter) med spån, det kommer ta tid att skotta in allt. Men vi sparar otroliga summor faktiskt genom att köpa det såhär.
Nu ikväll kunde jag inte låta bli att ta Amber på en tur även fast Nea ridit innan idag, hon hade mest skrittat och tagit det lugnt med henne så en liten tur skadar väl inte;-) Och jag vet att det inte gör det då Amber älskar att jobba och har bra kondition.
Jag ville testa min nya bana, Nea testade de de tre första hinderna jag satte upp förut. Nu var det dags att testa hoppa badkaret. Efter några tvärstopp lyckades jag faktiskt få över henne! trodde jag aldrig. Hon upptäckte dessutom att det hindret var väldigt kul. Vi flög fram i allt för snabb fart runt alla hinderna. Jag försökte tänka på allt jag lärt mig när jag tränade för fälttävlans ryttare och ja hoppryttare över lag, men när Amber vill springa så vill hon det helt enkelt. Jag får rätt och slätt lita på att hon tar sig över i den farten medan jag försöker få kontroll över henne igen. Hon gör det aldrig av elakhet, utan av glädje och iver vilket gör att det ändå är kul. Men hade det avrit högre höjder hade det ju aldrig funkat att fara runder såhär, det hade varit rätt farligt. Därför försöker jag få henne att lyssna på mig, hinder som hinder. De ska ridas an på samma sätt och ryttaren ska ha kontrollen.
Jag ska bara övertyga Amber om det,-)
Förresten, hämtade vi vår nya hästtransport som vi köpte i somras. Den är verkligen klockren. Den är mörklila glittrig med silver detaljer;-)
Peace
Kommentarer
Trackback
