The end...
This is the end, Beautiful friend
This is the end, My only friend, the
end
Of our elaborate plans, the end
Of everything that stands, the
end
No safety or surprise, the end
I'll never look into your
eyes...again
Texten är riktad till Dig min vän, vi som aldrig mer kommer att få ses mer.
Dagarna kommer dagarna går, hästarna har varit installde nu ett tag, det ahr varit mycket slit och släng med att tömma spån från ett lastbilsflak, vi blev klara dock:-)
Allt är som vanligt hos hästarna, fast träningen ligger på halvfart då jag är sjuk än. men Amber och Ballad verkar inte klaga. Amber är van vid att få jobba mycket och varierande träningspass där jag noga tänkt ut vad vi bör träna på vid just denna ridturen. Så hon klagar säkert inte av att bara bli riden några gånger i veckan istället för varjedag (minus en vilodag). Fast Amber är en arbetsnarkoman...men men
Jag har fortfarande inte släppt det söta citatet jag skrev i mitt förra inlägg. Så för skojskull var jag tvungen att visa att jag redan lever i en värld där hästarna äter regnbågar och bajsar fjärilar.
Betty i sin regnbågs och fjärilsvärld
Flera gånger när jag avrit ute har jag faktiskt fått skåda många otroligt vackra regnbågar, vädret är så lustigt nuförtiden ena stunden ösregnar det sen skiner solen...altså är där stora klara regnbågar titt som tät. Men inget mig emot, de är ju så vackra.
Samtidigt som jag tycker det är mysigt med regn avskyr jag det för hästarnas skull, iaf de som går på lösdriften. Men jag brukar smyga bort till dem och de väljer ofta att stå ute i regnet trots att de kan gå in i värmen, det är bara fölisarna plus en barnvakt som brukar vara i lösdriften.
Jag har börjat fodra hästarna med kraftfoder där uppe också, det är lika spännade varjegång. Hästarna blir totalt galna när dom ser mig komma med matspannen. Jag har satt upp krubbor till dem inne i "stallet" eller vad man ska kalla det, eller kalalr man det för lösdrift? lösdrigt borde ju hela alltet vara, inkl hagarna alltså. Nej nu glider jag iväg igen;-)
Hur som helst vill Ballad ha allt för sig själv så hon inhalerar maten för att snabbt kunna kolla de andra krubborna. Men tyvärr är matte inte så snäll så hon låter henne äta allt, hon har lärt sig nu att är jag där så vågar man inte jaga undan de andra hästarna hur som helst...då blir det konsekvenser;-) Wictoria står alltid där jag är och äter, hon är bland de lägsta i rang så hon är den de först försöker schasa bort. Men sålänge jag står brevid henne vågar dom inte gå nära. Det är rätt mysigt att stå och lyssna på dem när dom nöjt tuggar i sig maten. Finns det något mer rofyllt än att höra hästar tugga hö eller kraftfoder...nej inte mycket.
Jag börjar sakta få lusten att tävla tillbaka, nej inte lusten utan styrkan att målmedvetet lägga upp en träningplan att följa. Såfort jag blivit helt frisk blir det nya tag ska ni se, är trött på att skritta runder här hemma;-) Jag måste erkänna att jag är rätt stolt över mig själv som höll igång Amber med längre träning tills nyligen, trots att jag var så dålig att jag trodde att jag skulle dö. Fast när jag skulle rida 2 mil i tävlingstempo orkade jag inte, då fick jag vända så det bara blev 1½ mil. Nu vill jag ut och träna!
Och jag vill ha två hästar att tävla med, varjegång jag bestämt mig för att sälja Ballad (till våren) räcker det att jag går bort till hästarna så är jag övertygad om att jag inte kan slita mig från henne. Men ju mer hon utvecklas desto mindre ser distanstävlandet ut med henne. Jag vill kunna sälja henne, men hjärtat säger nej. Så jag tänker iaf vänta till våren och ta ut henne på någon CR och sen ta ställning till det hela. Kan inte börja samla hästar när jag vill satsa på att tävla. Men hon kanske ändrar sig lite, jag försöker studera henne så mycket som möjligt. I hagen kan hon ha en bra "distanstrav" men direkt hon blir riden flyger dom en meter upp i luften...hmmm
Ok, sluta tänka på det sandra;-) Jag är redan super ivrig över att få se säsongen 2009, men antar att det dröjer några månader innan den preliminära kommer ut. Sista ritten för i år blir Hallandsritten, håller på att skriva en anmälan till mig och Amber. det får bli 50 km då jag inte hunnit öka intervallträningen samt behöver hon klättertränas mer. Vi tar igen med längre distanser nästa år. Vi ska åka fint till hallandsritten förresten...här är vår nya transport...vist e den fin, lila glittrig och allt haha
This is the end, Beautiful friend
This is the end, My only friend,
the end
It hurts to set you free
But you'll never follow me
The end of
laughter and soft lies
The end of nights we tried to die
This is the end
Det värker i själen, kroppen ja allt när jag hör dessa ord. Men det är tyvärr såhär...
Peace
