Meadow Mint

Detta gäller inte mig dock. Men Soda däremot. Den stackarn är så styrd av testosteronet just nu, så jag blir inte förvånad om jag upptäcker att han krupit ur skinnet i sin jakt på damer...
Idag när jag var ute och gick med honom så var han hur snäll som helst, lyder och vet sin plats förutom när... *trummvirvel" det kommer damer i närheten, da da dam. Jag blir ilsen för jag vill att han ska kunna sköta sitt utan börja hysteri gnägga, ett tag trodde jag alla dörrar i vår lilla by skulle öppnas så dom kunde snappa upp vad som hände här och nu. Men eftersom inga dörrar öppnades antar jag att dom nöjde sig med att stå och titta fram bakom gardinen...;-)

 Soda försöker uppvakta Annie

När vi väl närmade oss hemmet tyckte Soda att detta var nog, nu vill han ha lite action. När jag står med mobilen i handen för att fota honom passar han på, stegrar sig rätt upp som en totempåle, men ibland tippar totempålar...även denna. Rätt ner över staketet till hagen där tjockisen Annie står. Men så lätt tänker jag inte låta honom komma undan och lyckas dra honom så han inte fortsätter rakt i i hagen, han drar med sig översta delen av staketet och jag hör hur träpålarna knäcks. Suck på riktigt, där står jag med en hingst, en trasigt staket och ett sto som gärna vill testa att gå över den understa tråden för att (bokstavligen) finna grönare ängar.
Soda är iaf snäll som ett lamm när jag är mer beredd och visar vem som bestämmer, så det var till att ringa morsan och vänta på att hon kom och drog av strömmen, sen var det dags att laga staket.

Ingen häst kom lös och staketet blev lagat. Dumma Soda, det är nackdelen med hingstar, Morganhingstar dessutom. Morgans är som vissa vet rejäla väldigt starka hästar, ibland ser vissa inte ut till att vara så starka. Men dom var inte draghästar eller kavallerihästar utan anledning... Fast sen brukar dom överväga det med att vara lugnare hästar. Det är Soda med i vanliga fall, men just när det kommer till flickor är han väldigt jobbig. Men men

Linnea och Sisset samt Scooters öra

Åsa och Linnea kom så vi red en väldigt kort ridtur. Vi ahde Sissey med oss alltså ville vi inte tänja på hennes gränser. Men jag blev glad idag, Sissey såg väldigt bra ut. Har aldrig sett henne trava så fint, ingen hälta ingenting. Hon såg dessutom allmänt avslappnad och glad ut, det värmer hjärtat att se Sissey sådan.
Åsa red Ballad och jag red Scooter. Bråkade även denna ridturen med Scooter. Hon är som en hal liten vessla, en riktig rackarunge hihi.
Hur som helst, var hon tjurig och stel i vänster sida, jag kunde knappt rakt rikta henne ens, hon ville bara skjuta iväg med höger för att fly från den vänstra kändes det som. Kämpade på med att få med bakdelen, det var den som inte ville med ordentligt. Hon stampade på med frambenen och krökte vackert på nacken "om jag går såhär kanske hon låter mig va" , men det var inte alls det jag ville och alla som känner mig vet att jag inte ger upp så lätt;-)
Efter lite fram och tillbaka ridande på vägarna var jag mera nöjd och avslutade med en galopp som beröm. Där är enormt mycket arbete kvar med Scooter men när hon blir riden oftare nästa år tror jag det kommer bli bättre. men först måste hon få ta det lugnt och föda sin bebis, har ju ingen direkt brådska med henne. Hon är ju bara 3 år.

 Scooter efter ridturen

Innan jag avslutar inlägget så måste jag berätta det jag glömde skriva om igår. Värsta stolt över mig själv, jag ahr nämligen börjat få smak på det här med terräng hoppning igen. Hoppade ett (i mina ögon) ganska högt fast naturhinder i skogen igår, det låg precis i en snäv sväng så det var rätt knepigt. Men utan att tveka flög jag och Amber över det två gånger.
För att inte vara sämre än Amber skuttade även Åsa och Ballad över, den hästen förvånar mig (eller kanske inte förvånar mig?) ofta, hon är så cool och försöker verkligen göra rätt.

Och som lovat...en bild på Apollos svinto man:


Peace out