Meadow Mint

Ikväll när jag tog in hästarna hade det avrit allmänt tråkigt väder hela dagen, regn då och dåsamt ganska mycket blåst. Hästarna var väldigt glada att få komma in, folk som säger att hästar inte bryr sig om vädret eller tål typ allt snackar bull...eller så känner dom inte en stackars frusen arab vid namn Amber iaf. Inte kan det ha med fasta rutiner heller, alltså att hon vet att hon ska in för jag är lite slarvig med det där. Jag tar in hästarna efter vädret, inte klockslaget. Ok blåser det och regnar klockan två på eftermiddagen får dom pinas några timmar till iaf, med täcke på;-)
Apollo blev riktigt ruskigt förkyld när han va ute en dag för länge i regnet, fick ringa veterinär och rådfråga. Han hade dessutom fått lite feber. Men det gick över när jag började täcka honom ute samt hade ett fleecetäcke inne på natten. Stackarn är inte van vid vår skånska storm... Candy har anpassat sig bättre och börjat få lite mera päls.

Hur som helst, när hästarna stod trygga och glada inne i stallet tyckte jag det var så mysigt att jag inte ville gå hem riktigt än. Så när lite hästar var borstade och jag gick sysslolös kom jag på en sak, det är sån dille på det här med folk mäter hästarnas manar och sånt, det har det varit ett tag nu (eller möjligtvis alltid??) blev inspirerad av allt snacket och bilderna att jag även fotade Sodas man för ett tag sen, jag är för lat för att mäta den men ett snabbt klick med mobilen kan jag unna.
Det visade sig att Sodas man växt rejält faktiskt. Den är så fin, jag har insett att jag trots allt är ganska man fixerad vad gäller mina Morgans, de andra bryr jag mig inte så mycket om (vilken diskriminering). Givetvis är det inte det viktigaste, men jag tar för givet att ni som läser detta fattar de...

Här är den första bilden jag tog på hans man i Oktober:


Och nu från idag:
 mycket längre faktiskt.

Tänk när Soda vuxit färdigt, han kommer nog se ut som en riktig pegasus häst med sina blå ögon och fladdrande silkesman.
Apollo har också en lång man, fast han har mera svinto man så söt och lockig. Candy har troll man, kvittar hur man borstar den så står den upp som värsta punk manen, fast jag diggar det.

Amber har fortfarande slappveckor, har ridit några turer på henne dock, hon känns som en raket som har allt bus för sig. Annars är det Ballad som går mest. Ibland rider Åsa henne, jag ibland och för några dagar sen lånade min compadré Emma henne för en tur. Emma har numera döpt henne till den svarta (jag förklarade dock att hon faktiskt är svartbrun...men där slog hon dövörat till). Nu ahr alltså Wictoria och Ballad fått sina nya smeknamn, nämligen fuxen och den svarta.
 Emma på den svarta

Nu är vi redo för en ridtur i regnet, Emma på den svarta och jag (bakom kameran) på Amber.

Som tidigare sagts har vi även börjat skritta igång Sissey lite. Nea har även tagit en barbacka tur på henne och hon verkar gilalr att komma ut. Dock har hon gått ner väldigt mycket i vikt, jag försöker fodra upp henne men det tar väl sin lilla tid.
Medan Sissey är smal är Annie fet, väldigt fet. Hon ser ut som en korsning mellan häst och flodhäst...så nu är hon tagen upp till stallet för att få gå på bantnings diet. Än så länge uppskattar hon det inte särskilt mycket. men hon har Billy som sällskap i den magra hagen, han kan hon ju i nödfall ta en tugga av. Även han har späck så det räcker och blir över...

Nu när man inte har någon häst i hårdträning blir det lite mera unghäst pyssel, som att gå ut och gå med Candy tex. Hon är super cool tjej, har typ aldrig varit i ett samhälle förut, fått se lastbilar, grävmaskiner ja allt och hon bara går fram och börjar beta precis brevid "faran".

Sötfisen Candy i sin nya grimma

En annan super rolig grej är att Xena har för första gången haft en ryttare på ryggen! Vi trodde hon skulle vara lite mer osäker av sig vilket innebär att hon börjar bråka. Men icke, Andreas var så sugen på att sitta lite på henne och jag är ju inte sen att uppmuntra,
"ska jag?"
"ja vi testar...jag håller" Säger jag
Och uppe var han helt plötsligt. Xena gjorde ingenting, hon bara: "var tog han vägen?" det ska nog gå bra där. Så stolt man blir.

Innan första uppsittningen så hängde Andreas lite på henne när vi var ute och gick, såhär glad kan man se ut då:


Och hemma vid stallet hände det:




Peace