Meadow Mint

Idag kom regnet, tunga droppar föll ner från himlen och gav nytt liv till allt. Många jag snackar med brukar inte vilja rida i regn, men jag är tvärt emot. Jag älskar att rida i regn, ok jag tycker inte det är så kul att tävla i regn men det är mera för hästens skull. men hemma, där njuter jag när regnet kommer.
Det har inte regnat på länge här omkring, allt gräset är i princip gult, allt skriker efter vatten. Nu när jag red fram längs vägarna och stigarna tillsammans med Amber såg jag hur ängar, hagar och åkermarker svajade i fröjd, badandes i regnet, ah underbart!

Amber känns fin fin att rida. Ju bättre kondis Amber får desto tittigare blir hon. Numera ser hon spöken överallt det är hela tiden "oh!" "ah!" att rida Amber. Jag är sån som ignorerar det, dvs försöker se omgivningen men inte fokusera på dom läskiga sakerna, utan tänka framåt, Amber struntar i mina knäppa ideer...ser hon något farligt såsom blåa blommor (dom är värst), pinnar eller kanske en läskig liten sten måste hon bli livrädd och nästan går omkull av skräck...när hon gjort så går hon glatt fram igen, öronen pekar alltid framåt. Hon är så tramsig, min lilla pärla;-)
Träningen fortskrider annars, vi har tränat en hel del dressyr samt hopptränat både för tränare och lite hemma. Till och med jag har börjat hoppa lite, fast jag stannar runt 70 cm medans Nea testade att hoppa 95 cm med Amber. Amber och Nea flyger lätt över alla hinderna, kanon kul!
Förr hoppade jag alltid, hoppade allt vare sig det var så smart eller inte. Men sen under en hopptävling brakade jag rätt in i en läskig grind och skadade ryggen, sen dess har jag alltid varit små rädd för att hoppa.
När jag gick på gymnasiet gick jag inriktning fälttävlan, tränade både för Norsk & Svensk landslagsryttare inom just fälttävlan samt för hoppryttare i de högre klasserna.  Jag fick all hjälp i världen, tränade för dem flera gånger i veckan ändå släppte inte rädslan riktigt, jo när jag hoppade i terrängen. det är det roligaste som finns, men direkt det är banhoppning eller ja bara ett vanligt hinder så spänner jag mig.
Min häst var kanon på att hoppa men hon hoppade inte av sig själv, alla älskade att få låna henne och hoppa. Men med mig vägrades det. och jag förstår hästen. Istället för att se vägen jag ska rida stirrade jag blint på hindret, spännde armarna, ingen eftergift = inget hopp. 
Ibland kan jag höra inom mig "händera händera Sandra" "Släpp efter för fan" "BLICKEN" Min ena tränare var hård, hårdare än sten. men ändå är hon fortfarande en av de jag ser mest upp till. Jag lärde mig mer av henne än alla åren jag red runder på ridskolan.
Jag saknar hoppningen faktiskt, då när man hoppade allt. Fast nej, galopp och distansridning är roligare. Det är en helt annan filosofi inom ridningen, annan träning. En träning jag gillar. Det är liksom lika spänannde att lägga upp en träningsplan för sin häst och sen starta tex en 80 km ritt och man verkligen känner att ens träning har gett resultat. Har det sen gått mindre bra får man se igenom vad man behöver bättra på.
Hubertusjakt hoppar 1m (ja vet att de ser litet ut härifrån, but trust me It wasn't;-) med min C-ponny Wilma (skäcken). Jag hade den minst hästen på tävlingen.

Jag har upptäckt att jag börjat bli lite hypokondriker åt hästarnas vägnar, drömmer hela tiden mardrömmar att dom blir halta och etc, så nu går man i hagarna hela tiden och studerar och pillar på hästarna. Hittar alltid ett litet sår en en äcklig fästing att plocka bort.
Sen den här torkan, hästarnas hovar spricker som aldrig förr. Amber är just nu den enda som har skor (tog av på Ballad inför fölningen) alltså är hennes hovar värst. Varjegåbg jag rider så bladdar jag på massor med fisktran, det stinker värre än döden men det gör faktiskt susen. Innan jag började med denna oljan flisades hoven i sönder väldigt lätt numera, är det lite svårare iaf;-)

Vi har haft fullt upp med skoningar, verkningar samt vaccineringar. Allt detta betyder pengar. Vi blir fattiga och veterinärer och hovslagare blir glada. Men vad gör man inte för kusarna;-)

Vi har även ultraljudat Annie och Scooter. Scooter var dräktig! weehoo. men det skulle avrit konstigt om hon inte vore det, hon har haft 3 fina brunster exakt på dagen rätt. Blev betäckt två gånger när ägget höll på att släppa.
Annie däremot var inte dräktig. Hon hade raka motsatsen till Scooter. Hon gick bara in i en brunst, dessutom en konstig brunst. På den andra brunstdagen blev hon betäckt sen ville hon inte mer, men hon brunstader i säkert minst en vecka till. Alltså ahde hon antagligen ett dåligt ägg.
Det är ca 42 dagar sedan. och hon har fortfarande inte brunstat igen, antagligen sitter där något och blockar där fanns en gulkropp, Så vi sprutade igång henne för 3 dagar sedan. Inget ahr hänt ännu men det kan ta iaf 5 dagar ibland. Så det är bara att vänta.

I väntan får Amber mycket uppmärksamhet, allt från backträning till IT och härliga skritt turer.
Xena är i fullträning inför "An American day at the Races" den 4:e juli. Ska ha med henne och visa upp rasen Saddlebred. Det ska bli spännande och se hur hon reagerar. Jag är ofta ute och går med henne samt tränar park out i olika miljöer. För på jägers lär det vara massa folk och liv alltså svårare att få kontakt med Xena. Hon har kliat i sönder sin man helt och håller nu när hon är på stora betet, så för någon dag sedan stubbade jag henne. Kollade att vissa Saddlebreds tex 3-gångare ska ha stubbman så det var grönt att kapa av den. Ifs tror jag Xena är 5-gångare men men.
Mätte även henne, hon är ca 156 cm nu. Och hon växer som tusan, bra väx väx säger jag. Gillar höga hästar;-)

Ska mäta Soda också någon dag, har löshoppat honom en hel del samt är ute och gårt med honom. Han är väldigt hingstig just nu, men ganska lätt att få kontakt med, bara man är bestämd ocg berömmer mycket. Det ska bli väldigt spännande att ta ut honom på tävlingsbanorna i framtiden, kan knappt vänta tills han är 5 år!


Nej nu får jag fortsätta att knappa in info på Smhf's hemsida.
Peace alla