Tränings Nörd?
Ok nörd är kanske inte rätt ord, men nästan. Idag hade jag planen att rida ett rätt friskt pass på Amber, alltså bestämde jag mig för sandvången rundan, men inte exakt samma väg som jag tog sist.
Himlen var mörk mörk grå och hela morgonen när jag varit i stallet så regnade det titt som tätt. Men sådant hindrar inte mig längre... Det ömsom regnade ömsom blåste fruktansvärt. Men framåt knallade vi, med gps på den ena armen och pulsmätare på den andra. Folk som körde förbi undrade nog vad jag höll på med, ena gången stirrade jag på den andra armen sen nästa...Amber är van vid pipandet från dom båda klockorna, men i början vred hon förvirrat på huvudet;-)
Amber kändes otroligt fin idag, jag inbillade mig att jag kände hur hela hennes rygg rörde sig i en båge uppåt, jag fick en helt annan hållning och placerades perfekt på henne. I början ville hon bara knäcka av med nacken men så lätt lurar min fina madame inte mig längre, det är stor skillnad på speciellt hennes bakdelsaktivitet från när hon maskar sig och när hon jobbar.
Den senaste tiden har vi IT tränat eller tagit långa långsamma travpass, så idag var det dags för lite friskare tempo. Vi höll en snitthastighet på ca 11km/h och där la jag in 1 km skritt (exkl fram & avskrittning) sedan travade vi 5-6 km sedan ännu 1 km skritt. red 16 km sammanlagt och var ute i 1½ h, vilket kan stämma med 11km/h. Inte tävlingstempo men det kändes ändå härligt. Amber blir bara piggare & piggare ju mer vi rider, till och med hennes puls sjunker i traven alltså håller hon samma tempo där. Hon blev rätt svettig då jag tvingade henne att fatta högergalopp flera gånger, inte kul tycker Amber...hon vill bara galoppera i vänster. Då höjdes pulsen ganska mycket men såfort vi var klara med det återgick den till normal. Trots att hon svettades en del så höjdes inte pulsen mycket. Hon är så himla framåt och glad att hon gör mig helt utmattad, jag var tvungen att stanna & sänka stigläderna två hål så jag inte skulle trötta ut benen och Ambers rygg alledes för mycket med min lättridning. Vi körde bara en sträcka i galopp, det var skönt att få stå i mera lättsits och sträcka ut sig! Ambers bästa gångarter är faktiskt galoppen, hon kan hålla den länge länge, vissa säger att traven är bättre att hålla men jag tror faktiskt det är olika från häst till häst.
Hur som, vi skrittade framåt i skogen allt var skönt, Ambers puls låg på 68, rätt som det var kom vi till stället där som alltid samlas vattenpölar...Alla som känner Amber vet att hon hatar vatten. på några sekunder flög hennes puls upp till 130...hihi, när jag sen ridit några meter till var det dags att trava då vi ahde skrittat i 1 km, alltså skulle vi trava förbi vattenpölarna! pulsen flög då upp till 150...Hon gjorde allt för att undvika dem hoppa över dem, gå runt dem ja allt...när vi väl var förbi sjönk pulsen till runt 122 och pendlade uppåt & neråt beroende på hur tungt det var där vi travade. Eftersom det regnat en hel del var det ganska så mjukt och svårt att få fäste.
På hemvägen blev Amber piggare, så då blev det en hel del konstrande, men jag är så van vid min lilla fröken fis;-)
När vi skrittade av på väg hem hade hon en bra snittpuls.
det där med vatten är en fix idé Amber fått för sig, för någon dag sedan när jag red Ballad så började jag nästan gråta när hon travade igenom vattenpöl efter vattenpöl, efter ha kämpat med Amber i flera år så var detta min belöning. Hon tyckte först det var lite läskigt men efter att jag fått ballad att gi å en vattenpöl så kunde man lika gärna gå i alla tyckte hon, det är en Morgan det! har man väl fått i Amber i en pöl så tycker hon nästa är ännu farligare, vem vet den kanske dödar en?! eller bara väntar på att få äta en oskyldig liten Arab;-)
Nu till annat, Igår var veterinären här och kollade Sisseys & Ambers tänder... vi raspade till Ambers men beslöt att vänta med Sissey tills hon fått sitt föl (btw det är mindre än en månad kvar tills hon ska föla!!). Sen gjorde vi CEM test på Soda, dräktighest kollade Annie (innan hon kom till mig smet hon in till en hingst och blev betäckt 1 gång) som inte var dräktig sist vaccinerade vi Sissey så hennes föl får ett extra skydd.
Och i Tisdags var vi och röntgade Soda, eftersom han ska betäcka vill vi inte att han ska ha några ärftliga defekter vilket han inte hade, hurra!
Fast det blev lite tråkigt också, han hade ett risgrynsstort fragment i kotleden som måste opereras bort. Tur att vi röntgade honom nu annars hade han kanske aldrig kunnat bli ridhäst, då det kunde leda till återkommande kotledsinflamation samt skava i sönder leden, isch
Tur i oturen alltså, jag var mest orolig att det var ärftligt ska jag erkänna. Men som tur var det inte det. Det var ett enkelt ingrepp att ta bort fragmentet, dom behövde inte ens sövas, dom stod rätt & slätt upp, sen gjorde dom ett titthåll och plockade ut biten.
Vi ska få tid till att operera honom så fort som möjligt.
Träningen emd Annie går framåt faktiskt, det går hyffsat fort att komma upp på henne och när man väl sitter på henne så går det mycket bättre. Klart man har fått sig några åkturer. Har börjat trava henne mera, innan stannade hon ganska fort eller drog iväg åt eget håll. Hon har en skön trav, om hon bara slappnade av mera skulle hon säkert tycka det var mycket roligare. Men hon ser alltid lika glad ut när man borstar henne innan och efter, speciellt efter ridpasset för då får man massor med beröm;-)
Linnea har för första gången ramlat av Scooter, Scooter blev rädd och gjorde någon konstig sväng = Linnea damp i backen. Men ingen större skada skedd, en tonåring skrämemr man inte så lätt,-) Hon hoppade snabbt upp igen och Scooter brydde sig inte särskilt. Vi har nu släppt Scooter för första gången, förut har vi alltid haft ledare när hon blivit riden, men nu är det dags att bli en stor häst och gå själv. Det dröjer nog inte länge innan Scooter följer med på våra kortare turer där ute:-)
Peace
Himlen var mörk mörk grå och hela morgonen när jag varit i stallet så regnade det titt som tätt. Men sådant hindrar inte mig längre... Det ömsom regnade ömsom blåste fruktansvärt. Men framåt knallade vi, med gps på den ena armen och pulsmätare på den andra. Folk som körde förbi undrade nog vad jag höll på med, ena gången stirrade jag på den andra armen sen nästa...Amber är van vid pipandet från dom båda klockorna, men i början vred hon förvirrat på huvudet;-)
Amber kändes otroligt fin idag, jag inbillade mig att jag kände hur hela hennes rygg rörde sig i en båge uppåt, jag fick en helt annan hållning och placerades perfekt på henne. I början ville hon bara knäcka av med nacken men så lätt lurar min fina madame inte mig längre, det är stor skillnad på speciellt hennes bakdelsaktivitet från när hon maskar sig och när hon jobbar.
Den senaste tiden har vi IT tränat eller tagit långa långsamma travpass, så idag var det dags för lite friskare tempo. Vi höll en snitthastighet på ca 11km/h och där la jag in 1 km skritt (exkl fram & avskrittning) sedan travade vi 5-6 km sedan ännu 1 km skritt. red 16 km sammanlagt och var ute i 1½ h, vilket kan stämma med 11km/h. Inte tävlingstempo men det kändes ändå härligt. Amber blir bara piggare & piggare ju mer vi rider, till och med hennes puls sjunker i traven alltså håller hon samma tempo där. Hon blev rätt svettig då jag tvingade henne att fatta högergalopp flera gånger, inte kul tycker Amber...hon vill bara galoppera i vänster. Då höjdes pulsen ganska mycket men såfort vi var klara med det återgick den till normal. Trots att hon svettades en del så höjdes inte pulsen mycket. Hon är så himla framåt och glad att hon gör mig helt utmattad, jag var tvungen att stanna & sänka stigläderna två hål så jag inte skulle trötta ut benen och Ambers rygg alledes för mycket med min lättridning. Vi körde bara en sträcka i galopp, det var skönt att få stå i mera lättsits och sträcka ut sig! Ambers bästa gångarter är faktiskt galoppen, hon kan hålla den länge länge, vissa säger att traven är bättre att hålla men jag tror faktiskt det är olika från häst till häst.
Hur som, vi skrittade framåt i skogen allt var skönt, Ambers puls låg på 68, rätt som det var kom vi till stället där som alltid samlas vattenpölar...Alla som känner Amber vet att hon hatar vatten. på några sekunder flög hennes puls upp till 130...hihi, när jag sen ridit några meter till var det dags att trava då vi ahde skrittat i 1 km, alltså skulle vi trava förbi vattenpölarna! pulsen flög då upp till 150...Hon gjorde allt för att undvika dem hoppa över dem, gå runt dem ja allt...när vi väl var förbi sjönk pulsen till runt 122 och pendlade uppåt & neråt beroende på hur tungt det var där vi travade. Eftersom det regnat en hel del var det ganska så mjukt och svårt att få fäste.
På hemvägen blev Amber piggare, så då blev det en hel del konstrande, men jag är så van vid min lilla fröken fis;-)
När vi skrittade av på väg hem hade hon en bra snittpuls.
det där med vatten är en fix idé Amber fått för sig, för någon dag sedan när jag red Ballad så började jag nästan gråta när hon travade igenom vattenpöl efter vattenpöl, efter ha kämpat med Amber i flera år så var detta min belöning. Hon tyckte först det var lite läskigt men efter att jag fått ballad att gi å en vattenpöl så kunde man lika gärna gå i alla tyckte hon, det är en Morgan det! har man väl fått i Amber i en pöl så tycker hon nästa är ännu farligare, vem vet den kanske dödar en?! eller bara väntar på att få äta en oskyldig liten Arab;-)
Nu till annat, Igår var veterinären här och kollade Sisseys & Ambers tänder... vi raspade till Ambers men beslöt att vänta med Sissey tills hon fått sitt föl (btw det är mindre än en månad kvar tills hon ska föla!!). Sen gjorde vi CEM test på Soda, dräktighest kollade Annie (innan hon kom till mig smet hon in till en hingst och blev betäckt 1 gång) som inte var dräktig sist vaccinerade vi Sissey så hennes föl får ett extra skydd.
Och i Tisdags var vi och röntgade Soda, eftersom han ska betäcka vill vi inte att han ska ha några ärftliga defekter vilket han inte hade, hurra!
Fast det blev lite tråkigt också, han hade ett risgrynsstort fragment i kotleden som måste opereras bort. Tur att vi röntgade honom nu annars hade han kanske aldrig kunnat bli ridhäst, då det kunde leda till återkommande kotledsinflamation samt skava i sönder leden, isch
Tur i oturen alltså, jag var mest orolig att det var ärftligt ska jag erkänna. Men som tur var det inte det. Det var ett enkelt ingrepp att ta bort fragmentet, dom behövde inte ens sövas, dom stod rätt & slätt upp, sen gjorde dom ett titthåll och plockade ut biten.
Vi ska få tid till att operera honom så fort som möjligt.
Träningen emd Annie går framåt faktiskt, det går hyffsat fort att komma upp på henne och när man väl sitter på henne så går det mycket bättre. Klart man har fått sig några åkturer. Har börjat trava henne mera, innan stannade hon ganska fort eller drog iväg åt eget håll. Hon har en skön trav, om hon bara slappnade av mera skulle hon säkert tycka det var mycket roligare. Men hon ser alltid lika glad ut när man borstar henne innan och efter, speciellt efter ridpasset för då får man massor med beröm;-)
Linnea har för första gången ramlat av Scooter, Scooter blev rädd och gjorde någon konstig sväng = Linnea damp i backen. Men ingen större skada skedd, en tonåring skrämemr man inte så lätt,-) Hon hoppade snabbt upp igen och Scooter brydde sig inte särskilt. Vi har nu släppt Scooter för första gången, förut har vi alltid haft ledare när hon blivit riden, men nu är det dags att bli en stor häst och gå själv. Det dröjer nog inte länge innan Scooter följer med på våra kortare turer där ute:-)
Peace
Kommentarer
Trackback
