Make a difference
Jag & Amber Vedemaritten 2008, foto Amelia Burdett
12 dagar kvar tills Dackeritten, adrenalinet pumpar bara jag tänker på det, förr var jag nervös i veckor innan jag skulle tävla. Numera blir jag helt lagom nervös på tävlingsdagen, det där pirret i magen som ofta leder till att jag blir illamående eller att jag behöver pinka stup i kvarten. trots det finns det nog inget bättre. fast jag ahr en känsla av att vi kommer bli uteslutna för något på dacke, vet inte varför, det bara känns så. Jag blev utesluten där förra året, kanske det blir min otursritt;-) Men Amber känns härligt fräsch.
Imorgon kommer hovslagaren och sätter nya skor på Amber samt så ska vi verka Bettys lilla tassar. Sen blir det IT träning i backar, det är grejer det! Är man inte trött innan så ändras det snabbt. Sen blir det nog mycket längre skritturer.
Dagens i landsproblem, fästingplockning. Granskade hästarna noga och såg att det minskat drastiskt. På alla utom Xena, hon hade ca 10 stycken. bläää. Dom sitter dock där jag inte sprutat så mycket switch. Eller så har Xena helt enkelt super smarrigt blod att suga i sig...stackare. Hon fick mera spray på sig så nu ska det nog göra susen. Dom andra hästarna hade faktiskt inga, hurra! Det känns nästan som en liten seger;-)
För övrigt sitter jag och planerar lite inför en volontär resa jag förhoppningsvis ska göra om jag får Xena &/eller Betty såld. Jag tänker åka till Afrika, jag vet att en människa inte kan göra så stor skillnad. men tänk om alla tänkte så, då skulle det vara riktigt tragiskt. Jag har velat åka i fler år, men inte förrän nu har jag börjat planera det på riktigt.
När jag tänekr resa vet jag inte än, det får bli när allt är klart med betäckningar, fölningar och tävlingar. Eftersom jag bara tänker åka i typ 2 månader så har jag lyckats övertala folk till att vara hästvakter. Får dock börja övertala Nea att hålla min lilla Amber i träning samt ta gröntkort så hon kan testa att distansa lite på henne. Jag litar fullt på Nea numera till att kunna tävla distans med Amber. Ok är Amber som hon var på Vedema, då funkar dte inte riktigt. Men man lär så länge man lever säger jag. och det är just det jag vill, lära mig saker.
Det jag antagligen velat mest med att åka numera är Amber, har varit så noga mad hennes träning samt velat tävla. det är det jag kommer sakna mest, tävla...Men kan man hjälpa, gärna något med barn eller inom miljön, så skulle det vara värt så mycket mer.
Peace
