Härliga dagar!
När man står där och tittar ut över hagen där Sissey och Ballad går med sina bebisar Betty och Mackan, känner jag ett pirr i magen, lycka. Det måste vara så lycka känns.
Det är verkligen en dröm som gått i uppfyllelse, att se mina hästar gå och beta med sina föl. Visst mitt gamla sto Memmo fick ett föl, men det var annorlunda. Det var bara ett föl. Och jag har jobbat med fölisar, men dom var inte mina;-) 
Helgen som varit förvandlades från tvivel till kanon lycka. Dackeritten var först. Jag hade en mystisk känsla att något skulle hända på ritten, så jag var så säker på en uteslutning pga något. Men den där konstiga känslan jag hade var nog att jag vann samt fick Best Condition priset av veterinärerna! jag är ju inte direkt van vid att vinna, jag hoppas det var den konstiga känslan innan;-)
Mina tankar försvann direkt vi kom till tävlingsplatsen, varjegång jag ska tävla förstår jag varför jag lägger ner sådan tid på träning, tävla är underbart kul! Amber har aldrig kännts så fin som hon gjorde, hela ritten var hon så framåt och sa hela tiden "kom igen vi fortsätter" Hon var knappt svettig ute på banan, hon såg kanske lite svettig ut men det avr för jag hällde vatten på henne;-) Amber hittade sin rytm och jag försökte anpassa mig efter den. Det var roligt att träffa alla distansare, träffade Ingrid och Mats som berättade att det var bra med Rebellen och han var favoriten bland medryttarna, det värmde i hjärtat.
Min plan på tävlingen var att ligga i täten första slingan, gärna först. Då kan Amber slappna av senare, hon är lite lustig. Och planen gick bra, vi hade följe med Annica och Amigo, som även hon kände till Rebellen:). Det var perfekt att ha följe med dom, Dom höll ett bra tempo tillsammans samt så fick jag ett trevligt sällskap.
I de andra slingorna drog vi ned på tempot och njöt av dagen. Det avr lite lustigt väder, ena stunden regnade det den andra var det gasande sol.
Sista slingan red vi själva då Amigo åkte ut pga hälta, väldigt märkligt då ingen av oss märkt något och ingen av oss såg något efter heller, men det finns veterinärer av en anledning, dom är utbildade till att se den minsta störningen.
Det var helt ok att rida själv, Amber tyckte det avr lite tråkigt imellan åt men öronen stod rakt fram hela tiden ändå! Vi hade följe ett tag med några 160 km ryttare, men jag lät dem dra iväg då Amber och jag inte kände någon brådska. Glada och nöjda kom vi i mål, jag fick en liten svacka ute på banan. Hade hemst ont i magen och trodde att jag skulle behöva bryta, men det gick över när jag ignorerade det;-)
När vi var i mål, svällde mitt hjärta över Amber, jag sa till alla "det kvittar hur det går nu, för vilken pigg kämpe jag har". jag brukar vara lamslagen vid sista veterinärbesiktningen, men denna gången log jag bara. Amber var fortfarande pigg och skulle rusa iväg med mig när hon såg var utgången var;-)
Så för att sammanfatta gick dagen bra, Amber var lite stressig i början dvs försök till sken i starten och lite sånt, men jag har lärt mig att ta Amber med en klackspark. jag gillar ju lite speciella hästar.
Nöjda och glada åkte vi hem. Dagen efter travade Amber runder hur som helst i hagen, efter vår första 80 km så avr hon lite stel dagen efter, men icke denna gången.
Och som om helgen inte var bra nog la sig Ballad ner i hagen och fölade! Snacka om att vi var förvånade när vi såg att hon började vanka av och an i hagen. Vilka duktiga ston jag har, båda två fölade mitt på dagen ute i hagen!
Ballad hade lite problem med att få ut bebisen så jag fick hjälpa till lite, Sisseys bebis Betty bara "flög" ut haha. Den lille parveln är underbar, gissa om det blir svårt att släppa taget om denna grabben;-)
Vad har mer hänt, haft fullt upp i dag iaf. Gjort rent till kaninerna, mockat hagar (fy vad jobbigt, bara 5 hagar kvar typ;-), Linnea och jag red Scooter, tränat Xena, Sissey blev betäckt med Soda, släppte ner Amber till det stora betet, hon kan gott njuta av sina lovdagar. Att jag gett hästarna vatten och dragit runder på stora vattendunkar behöver jag egentligen inte skriva upp då jag gör det varjedag. men för att jag ska känna mig extra duktig så skrev jag det.hehe. Sen ahr det blivit lite jobb framför datorn
Det har blivit lite ändringar i planerna, volontär resan har blivit uppskjuten. Jag vill fortfarande åka men det får nog vänta till nästa år. Känner mig så triggad inför att träna Amber och sätta igång Ballad nu när bebisen är född. Önskar att Ballad vore 6 år nästa år, då kunde jag tävla lite mer, inte bara CR. men jag får nöja mig med det;-)
Det känns sorligt att inte kunna åka än, men jag insåg att jag behövs mera här. Jag vet att mitt hjärta inte "rotat" sig än, men jag vet sedan länge att hästarna är allt. Jag lämnar framtiden öppen för förslag.
Peace
