Pretty in purple
Är inne i en form av dvala, en sorts dvala som gör min kropp någorlunda funktionell men den är ändå satt i paus. Jag kan le och skratta av ren rutin. Men inombords är varenda tråd i knutar. Men de blir iaf inte värre, lite efter lite lyckas de nystas upp något. Det sker en process, i sakta mak. Men det händer iaf. Bara att rida ut det värsta. Värken efter min älskade Soda lämnade så mkt osynligt efter sig. Min ståtliga Pegasus. Jag ljuger nog inte när jag säger att nästan varenda gång jag och Ida kom ridandes och Soda kom springande för att möta upp oss eller bara ställde sig i sin "statypose" brukade jag säga "Det är inte bara för det är min häst, men Soda är nog den snyggast hästen jag vet"
Jag önskar så att fler fick se honom just sådär, som en välskapad skulptur. Hans vackra resning. Man undrade nästan om han var riktig så stilla och slående vacker var han. Sen fick statyn plötsligt liv och flög fram. Många hann inte se min fina pojke såhär. Jag gömde ju nästan honom i början. Jag tyckte han såg ok ut förr. Men åldern gjorde honom bara bättre. Så orättvist att jag inte har något kvar av honom. Jo ett litet hopp som jag ber till gudarna att välsigna. Sissey's föl i magen. Men med all vår otur så vågar jag inte hoppas för mkt,.. Händer det något med fölet blir det nog att jag försöker köpa någon utav hans avkommor eller barnbarn (som han faktiskt hann få)
Nej, ska inte bara fylla bloggen med sorg. En viss del måste få komma ut, men ska inte få konsumera allt.
Jag har lyckats bryta den tunga muren att vistas i mitt egna stall. Jag kommer på mig själv med att glömma bort att jag inte längre behöver hålla koll på stona när dom går lösa runt stallet. Soda stod då och hängde över mot dem. Nu kan dom gå där, men jag stannar ändå ofta till som för att kolla att Soda inte kommer springandes från sin hage. Nej se, nu är jag inne i sorgen igen. Vad är det med mig...
Träningen är återupptagen. Blev lite småturer först och igår blev det ett mer riktigt träningspass. Vi var ute på en tur om 11,6 km. Mkt skritt men en del travsträckor också. Amber och Lady är toppade. Dom behöver få arbeta riktigt. Några få dagars vila märks tydligt på mina två stirriga arabston;-)
Jag fyllde ju år häromdagen så jag sparade ihop till en födelsedagspresent åt mig själv. Kändes inte så kul att nämna det eftersom det varv samtidigt som Soda flög iväg. Men nu efteråt har jag provat in min present på Lady. Ett nytt distansträns i pastellila. Så sött. Har redan hunnit få två kommentarer om hur fin Lady är i lila av folk jag mött ute på ridtur. Alltid kul:)
Pastellfärger gör sig fint på Lady
Amber och Ida vid gårdagens turVid dagens träningspass så glömde jag givetvis min trogna följeslagare, min gps. Lite läskigt hur beroende man känner sig av vissa tekniska saker. Kunde ta tiden iaf och uppskattade turen på ca 9 km kanske något längre.
Tufft virke
La blommor på Sodas grav. Vi ska göra lite fint med en sten lite text och växter.Jag går just nu igenom en enorm sorg. Förlusten av min älskade häst Soda. Och jag kan inte förmå mig att vara lika hängiven i stallet som jag i vanliga fall är. Jo på jobbet går ok, men hemma ja där smärtar det när jag ser tomrummet som Soda lämnat efter sig.
Lady är toppad och fin men sorgen är så stor att jag till och med inte ridit på flera dagar. En satsande professionell ryttare har inte denna möjlighet. Och det är nog just därför jag inte hör hemma där uppe längre. Men det stoppar inte min passion för sporten och lusten att hela tiden utveckla min träning. Men jag blir sänkt av sorg och otur. Mmm känner mig allmänt klen just nu. Men samtidigt är det djuren som gör att jag överhuvudtaget vill ta mig igenom vardagen. Det är den där jäkla balansen jag måste hitta igen. Finna en ny vardag utan Soda. En av de vänligaste hästarna jag känt...
Jag ligger efter med massor här hemma. Men känner mig mer motiverad än bara sen igår. Nu vill jag fokusera på Ladys och Ambers träning i hopp om att det ska skingra sorgen. Bara det inte går till överdrift vilket jag har en tendens till att göra. Allt eller inget.
Blev ett flummigt inlägg. Antar att jag gör allt för att glömma, om ens för en stund
Och för er som följt mina äventyr i källaren där jag tar vatten till hästarna så har ni sett att den är bebodd av söta små rackare, kan inte låta bli att plocka upp dem
nästa inlägg får jag nog lägga in lite hästbilder så folk inte tror denna handlar om kräldjur;)
varför kan jag inte vakna
Älskade Soda
Rutin med vitamin
Det drar ihop sig till rökullaritten och såhär i slutet får jag alltid lite olika nojor. Standarden är att jag tror att jag ska braka ihop på tävlingen, att min kropp ska skrika nej för jag pressar den så hårt. Låter den sällan återhämta sig. Hästarnas träning är annorlunda. Men av någon anledning kan jag inte göra detsamma med mig. Jag har redan hunnit paja mina revben igen... orkar bara inte åka till sjukhuset denna gången och få det bekräftat. Dom gör ändå inget åt brutna revben mer än skriver ut smärtstillande.
Men kunde jag rida simlångsritten med flera brutna revben och en fraktur i höften borde jag klara rökulla med nån smäll på de övre revbenen.
Nog om det. Nu när man tävlar igen är det så mkt man måste hålla koll på. Karenstidslistorna blir ens bästa vän. Kan jag smeta på det här? Lady har kämpat med envisa utslag på mulen och nu såhär innan tävlingen måste man hålla koll på vad man behandlar med. Det flesta utvärtes produkter brukar vara 4 dagar. Så jag går för fullt här hemma och desinfekterar spannar och grejer man råkat pilla på med otvättade händer. Jag kan vara lite petig av mig. Men hellre det än att vara på det andra hållet;-)
Och igår hade jag min stora tvättdag, Har en liten rutin veckan innan tävling;) Tvätta alla mina saker och givetvis Ladys prylar.
Jag hoppas hitta nån som kan sponsra en sista tävling i år. Är så sugen att rida vedemaritten i oktober. Men åker jag inte dit med häst ska jag försöka ta mig dit ändå. Alltid kul med tävling:D Behöver nån groom så är det bara att hojta såvida jag inte rider själv dvs.
Nu lite ögonblicks moment med mobilen
Ute i ett svettigt träningspass med Big Ben
Hittade en familj med salamandrar i källaren igår där vi tar vatten till vissa av hästarna där jag jobbar. Fick veta att de faktiskt är fridlysta. Hoppas dessa rackarna klarar sig.
Flyttade runt hästarna där jag jobbar och snyggingen Viggo (Sanovagan) kom och snackade med mig. Jag hoppas kunna väcka lite intresse i folk nästa säsong till de som söker lite prestationsblod till sina araber. Här finns både de "traditionella" polska linjerna mixat med amerikanska. Kommer nog betäcka Lady med Viggo i framtiden.
Lilla Hannibal är inte så liten längre och nu när sommaren nalkar sitt slut är det dags att återuppta lite mer hantering av de små. Så idag blev det lite träning med att ta av och på grimma, lite basic.
Från dagens ridtur. Folk klagar på att vi ryttare förstör vägar och bla bla, men jag säger att de som förstör vägarna mest är naturen själv. Som här, en bortsköljd väg...
på återseende
Hästnörd
Du vet att du är en häst el djurnörd när du vid en konversation med en annan pratar om ditt ökade foderintag. Man får sedan förklara det lite enklare med att man äter mer;)
I helgen var det Öresundsritten, en helt ny ritt. Jag hade gärna velat rida Amber där men ekonomin tillåter knappt till skoningar och anmälningsavgifter till Lady och än mindre till Amber. Lite synd för Amber känns redo för en CR.
Amber, alltid lika energisk vid starten. Här en gammal bild från DackerittenMen iaf hade jag nöjet att få komma med som groom åt Alma som försökt jag dragit in i distansvärlden;) så det blev hennes först CR och hon hade turen att rida en "veteran" nämligen Olle, eller Sambal Oelek som han heter. Olle har tävlats upp till 120 km förut men har inte tävlats på flera år.
Det var jätte kul att vara groom vilket har fått mig att fundera på att försöka grooma mer åt någon nästa säsong. Älskar tävlingsvärlden men som sagt har inte riktigt möjlighet att tävla så mkt som jag vill. Men för att vara nära sporten är ju groom ypperligt:)
Tävlingen gick jättebra bortsett från lite fighting med Olle och hans hopplösa slående med huvudet, som gör att både saker och människor far och flyger. Vi har lite arbete kvar där;) Alma och Olle red 41 km CR klass och dom såg båda fräscha och fina ut. Olle var i mkt bättre skick än jag trodde. Jag visste att han var redo för 41 km men trodde inte han var så nice. Det var en pigg och glad kille som galopperade över mållinjen. Vi behövde knappt svampa honom efteråt och kunde gå ganska snabbt in till slutbesiktningen. Det blev en godkänd ritt i lugnt tempo med snitt på 11,6 km/h vilket jag tycker är lagom vid CR. Hade en trevlig dag och fick hjälpa till lite varstans med vänners hästar i grindarna och givetvis Olle och Alma. Med på tävlingen var också Almas mamma Annelie och min duktiga medryttare Ida. Vi får hoppas det blir fler tävlingar för Alma och Olle:)
Alma och Olle vid slutbesiktningenTill helgen väntas ännu en tävling. Jag fyller år på lördag så givetvis önskade jag mig nått hästigt, nämligen att mamma skulle köra för mig till Rökullaritten. Jag hade turen att hon nappade så det blir en start till i år! Lyckades även bli sponsrad även denna ritten av Wigrens Måleri. De sponsrade även mig vid Simlångsritten i år. Är oerhört tacksam för deras support:) Så jag startar Lady i 80 km klassen. Hoppas att träningen gett resultat och Lady känns så fin som vid simlångsritten. Har varit ännu mer motiverad och haft en bra planering so far iaf. Men man vet ju aldrig hur det blir på tävlingen, så många aspekter att ta hänsyn till. Dagens väder, underlag, dagsform etc etc.
Nästa vecka ska även Big Ben (en häst där jag jobbar) starta på Jägersro. Han kommer möta tufft motstånd så jag vet inte vad våra förhoppningar borde vara. Han är en handfull att rida just nu så han behöver nog ett lopp till i kroppen.
Flitiga rackare
Känner mig rätt flitig med Ladys träning, den rullar på bra. Kan knappt bärga mig tills Rökullaritten. Den är dessutom på min födelsedag så det borde betyda nått extra kan man tycka;) Nu jinxade jag det väldigt mkt.
Iaf var Ida och jag ute en på härlig tur idag. Blev 25,4 km.
När man kommer tillbaka efter ridturerna möts man ofta av en sån här gosig syn.
Tummen upp
Jag har inte skrivit blogg på flera år. Är alltså i högsta grad ringrostig. Mycket press att leverera något som ger iaf en stackare något smakfullt. Och så långt har jag inte kommit i skorna än. Så om man tvunget ska läsa (vilket jag inte tror någon lär göra) men hey då finns det iaf här för mig. Vilket var min original idé.
Är fast i ett maraton av How I Met Your Mother kvällar. Jag hinner ju sällan sitta på dagarna och följa serier. För alla vi med hästar vet att det tar sååå mkt tid att det blir många prioriteringar men jag försöker smälla ihop lite av allt på kvällarna som det sägs vi människor behöver för att fungera sen i vardagen. Så det blir lite HIMY på tv, mina "att göra" el träningsupplägg för hästarna ligger bredvid datorn som jag försöker komma ikapp vad som händer i den där världen jag knappt rör mig i. Och det är så bekvämt att stänga in sig i sin egna bubbla. Dags att ta upp lovade löften som jag ständigt glömmer.
Woh mitt andra inlägg och jag har redan spejsat iväg. Så tillbaka till vad mitt liv faktiskt består mest av, hästar såklart!
Det är såhär slutet på säsongen men jag känner att jag och Lady har lite mer go i oss trots att hösten nalkas. Lyckades bli sponsrad ännu en gång av Wigrensmåleri så siktet är ställt på rökullaritten på min födelsedag.
Förr hade jag alltid mamma och pappa vid min sida när jag satsade på tävlandet men som vissa vet slutade det i spillror och det är ur de spillrorna jag nu försöker få ihop iaf någon bit av bilden som var vi, vi ett team. Jag vet redan nu att jag aldrig kommer tävla på den nivån igen för det krävdes allt för många uppoffringar jag var beredd att ta men jag tog de för hårt och på några år lyckades jag arbeta mig rätt ner i graven och innan vi visste ordet av så hade bilden förändrats.
Men nu försöker jag på mig en nystart , så årets starter har varit min rehab, och för varje lilla roliga start har den där lilla glöden som jag älskar växt. Den ger nu även stabilitet.
OK nu har jag redan spunnit vidare på ja vet inte vad. Och jag ä ärlig. Mina sömntabletter jag behöver ta gör mig lite groggy. Det kan ju inte bli värre får man hoppas.
Iaf har dagen idag varit som en bra dag kan se ut. Lady har fått sina tävlingsskor med nya vita sulor. hon ser så gullig ut i dem;-)
Alma red från örnaberga på Olle och hoppade en sväng hos oss med Ida på Amber. Sen tog jag faktiskt en kvällstur, är mer en göra allt på morgonen människa men ibland kan det vara lite nyttigt att vricka på tiderna lite. Man upptäcker saker på dagen som man missat. Och turen på Lady var precis vad jag behövde:) Vi ska rida lite längre imorgon så dagens tur blev 9,7 km. Lady kändes fin
Yeh hittade bilden på världens skönaste boots att njuta av när det är timmarsskritt i många minus...räddare i nöden
Nystart?
Kul i skogen:) var ute på en 28km tur med fikapaus i härliga Gyllebo.
