Det otänkbara...
Jag har länge velat fram och tillbaka om jag skulle berätta för folk vad som hänt men allt har känts så pinsamt och skamligt. Men det som hände var inget jag medvetet valde. Här kommer inom kort en väldigt nedkortad (om än lång) förklaring. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska börja med...
Hur förklarar man helvetet och ens vistelse där? Hur får jag ord på det som ärrat mig föralltid? Och det hemskaste är att det är självförvållat...
Tills dess bjuder jag dock på ett leende som tycks vara bortglömt i min värld:
Nej men usch..vad är det som har hänt? Vi är många som tänker på dig och har förstått att du inte mått bra. Hoppas du mår bättre
Vi hejjar på dig och hoppas du blir bättre snart!!
Kram / gräddnos
Tänker på dig!! Kramar!
Love you!
Hej! Äntligen!! Jag har tittat in så många gånger och undrat hur det är med dig! Kul att höra ifrån dig. Kram!
Hej Sandra!
Kul att du är tillbaka. Jag har tittat med jämna mellanrum och vi har saknat både dina skriverier och dig ute på tävlingsplatserna. Att allting inte har varit OK har vi naturligtvis förstått, men som försiktigt svensk har man inte velat vara påträngande. Hoppas att allting är bra med dig nu - vi är många som har saknat dig.
Håller med, vi har saknat dig ute på tävlingsbanorna!
Och som Kjell skriver vi har undrat hur du mått men inte vågat fråga.. Berätta gärna om du känner för det. Styrkekramar!
