Meadow Mint

En tung suck, vrider sig lite i stolen. Var ska man börja? Jo jag tar det som det kommer...

För alla er som hört av sig så ville jag bra på ett sätt meddela att jag lever. Men jag har legat på sjukhuset då jag rätt och slätt varit sjuk, efter lång tid då jag ställt så många krav på mig själv med långa långa dagar och strikta träningsschema för både mig och hästar sa kroppen tillslut ifrån.
Det känns för tradigt att det skulle bli så men jag inser nu att jag borde tagit saker och ting i etapper och inte ha de förväntningarna som jag trodde alla hade på mig. Det blev en fixering för mig att alla skulle vara nöjda med det jag gjorde och glömde helt bort mig själv.

Som ni förstår är det sluttävlat för detta året och det blir som sagt inget DM. Jag tar en sak i taget men har även minskat ner hästantalet och kommer lägga det på is att hitta den där distanshästen som ska efterträda Amber, det tar jag nästa år när jag är bättre.
Caballero var ju redan bestämt att han skulle åka hem då distansritt inte var något för honom. Men i slutändan beslöt jag mig för att lämna tillbaka även Nahim då jag tycker det är lite för mycket jobb än vad jag hade haft i åtanke med dem. Mycket grundträning som behövs börja om med, jag tycker dock jag kommit en bit och fått många komplimaner vad gäller Nahim. Ni ska veta vad de orden värmde mig, så enkla ord som "vilken skillnad sen jag såg honom först" kan göra.
Och det känns orättvist att han ska vara hos mig när jag uppenbarligen inte är i rätt skick. Han kommer bli en kanon distanshäst men inte hos mig, tyvärr. Gillar honom skarpt men jag måste inse att jag har inte hälsan till det nu.
Scooter åker nästa vecka till Helén som leasar henne tills 2010 föl är avvant. Wictoria letar ny ägare. Önskar jag kunde behålla henne men då jag köpte Lady får de bli som det blir. Maila mig gärna om intresse för världens goaste häst Wictoria finns.
Pelle åker till sin nya ägare när han är i rätt ålder. Jag har dock valt att behålla årsfölet Curly Sue då vi har något speciellt band faktiskt. Hon som köpt henne ska sälja sina ston och bara behålla hingstar så det tog mig ca 1 sekund att säga "då behåller jag henne"
Hon är avvand och går med lösdriftshästarna nu, släppte ner lillskiten där idag.

I Januari kommer Soda åka på lite träning i runt 8v då jag troligtvis kommer resa bort, jag har bokat resa men frågan är om jag vågar fullfölja. De som känner mig vet att jag är en impulsivmänniska vilket har både för och nackdelar.
Men oavsett om jag åker eller inte kommer han åka till Sara som ska trimma honom inför avelsvärderingen. Vill att en utomstående ska göra den sista biten så det inte blir för "personligt" där.
Så det kommer bli en lugnare säsong snart vilket faktiskt känns skönt. Att ensam ta hand om 13 hästar och dessutom jobba extra utöver detta tar på krafterna. Önskar jag vore tuffare men sen har jag en del sjukdomar som jag kämpar med sidan om så vad gör man...

Men tro inte jag ska sluta med hästar eller distansritt nej nej. Men jag måste inse mina begränsningar och förstå att jag inte alls är stålmannen (eller superkvinnan kanske).
Tänker satsa allt på Lady och Amber nästa år och sen blir det som sagt betäckning för Amber och det är då det ev kommer på tal om en annan distanshäst dock kommer jag nog leta efter en äldre då jag aldrig haft annat än unghästar.

Nu tar jag en dag i taget och bara att gå ut och pussa på hästarna utan att känna tvånget att jag måste träna på de eller de viset känns skönt just nu.
Jag valde att gå ut med att jag varit så sjuk för att det inte ska bli snack om varför jag inte syns ute på banonrna nu eller skriver/uppdaterar här. Nu har ni det, hon som aldrig i hela sitt korta liv haft en svacka vad gäller hästar eller sådant har haft en kris där hon ville i huvudet men kroppen sa nej.

Det känns som sagt tungt att det blev såhär och jag önskar att det vore annorlunda men nu är det helt enkelt så det ligger till.
Vi syns ute på spåren i framtiden, tills dess har jag en hel del att jobb med. Men tack vare hästarna framförallt älskade lill Sue går det framåt, om än sakta.

Yours truly, Sandra E Henriksson