Tall tales
Är man koko eller är man. Jo jag har kommit fram till att jag är riktigt koko. Jag sitter här med proppar och anmälningsinfo framför mig. Men hör här... bered er på att: speglarna spricker, fåglarna flyr fälten, hunden ylar och hästarna frustar upprört vid blotta tanken på vad knasiga Sandra ska säga härnäst. Det är inte proppar till distanstävlingar, inte ens morgan eller arabriks proppar utan..... *tystnad* det är till hopptävlingar! (gah!)
Jag Sandra Henriksson, hon som älskar fart och fläkt (bara det är på plana underlag dvs inga livsfarliga kombinationer eller en läskig trippelbarr intryckta i en klaustrofobisk liten arena) ska anmäla sig till en hopptävling. Bara tanken på banhoppning får det att krypa i skinnet. Ge mig fasta naturhinder stockar på en meter, breda stengärden men inte banhoppning....
Ändå ska jag anmäla mig och Ballad till en fånig clear round i slutet av juni. Varför? jo varför inte? dags att plocka fram den gamla hoppryttaren i mig. Jag höll ju enbart på med hoppning & fälttävlan förr, gick till och med på fälttävlansgymnasium och tränade för norsk landslagsryttare i fälttävlan samt hade lektioner för svensk landslagsryttare. Var jag bra? nej. Jag tyckte bara terräng delen var kul, det andra var rätt meningslöst i mina tonårsögon.
Men jag vill få lite meriter på hästarna och speciellt på Ballad eftersom hon ska säljas. Ok inte för jag kallar en 60-70cm clear round hoppning är en direkt merit. Men vågar jag skutta runder inför en publik så är det en vinst i sig faktiskt. Jag avskyr allt med publik, tror det är därför jag valde distansritt faktiskt haha
Ja så där har ni det, precis när folk trodde att jag inte kunde bli konstigare än vad jag redan var så tar jag steget som lär ta mig till hästdårarnas privata klubbpresident.
Då antar jag att jag får börja träna liute hoppning på ballad, förut har jag överlåtit allt sådant trams till Åsa då hon tycker sånt e roligare än jag. Men jag rider ju hästen ändå när inte hon rider henne så jag antar att även jag kan hoppa lite. Vilken tur att jag släpade ner alla hindren till ridhagen. Nahim och Caballero undrade vad tusan det var för skräp jag kom med, i deras hage på köpet! Så ohyffsat enligt dom. Men Nahim tyckte ganska snabbt att det var lite roligt skräp, man kan ju försöka bita lite i hinderstöden i hopp om att utföra lite vandalism. Klampa på mina utlagda travbommar så jag måste gå och rätta till dem igen... snälla hästar jag har. Cabbisen valde att se trumpen ut och titta på håll, han delar inte alltid sin brors entusiasm i att bita sönder saker eller ställa sig och pinka framför något som människorna kallar för "mur" fnys...
Peace out
Jag Sandra Henriksson, hon som älskar fart och fläkt (bara det är på plana underlag dvs inga livsfarliga kombinationer eller en läskig trippelbarr intryckta i en klaustrofobisk liten arena) ska anmäla sig till en hopptävling. Bara tanken på banhoppning får det att krypa i skinnet. Ge mig fasta naturhinder stockar på en meter, breda stengärden men inte banhoppning....
Ändå ska jag anmäla mig och Ballad till en fånig clear round i slutet av juni. Varför? jo varför inte? dags att plocka fram den gamla hoppryttaren i mig. Jag höll ju enbart på med hoppning & fälttävlan förr, gick till och med på fälttävlansgymnasium och tränade för norsk landslagsryttare i fälttävlan samt hade lektioner för svensk landslagsryttare. Var jag bra? nej. Jag tyckte bara terräng delen var kul, det andra var rätt meningslöst i mina tonårsögon.
Men jag vill få lite meriter på hästarna och speciellt på Ballad eftersom hon ska säljas. Ok inte för jag kallar en 60-70cm clear round hoppning är en direkt merit. Men vågar jag skutta runder inför en publik så är det en vinst i sig faktiskt. Jag avskyr allt med publik, tror det är därför jag valde distansritt faktiskt haha
Ja så där har ni det, precis när folk trodde att jag inte kunde bli konstigare än vad jag redan var så tar jag steget som lär ta mig till hästdårarnas privata klubbpresident.
Då antar jag att jag får börja träna liute hoppning på ballad, förut har jag överlåtit allt sådant trams till Åsa då hon tycker sånt e roligare än jag. Men jag rider ju hästen ändå när inte hon rider henne så jag antar att även jag kan hoppa lite. Vilken tur att jag släpade ner alla hindren till ridhagen. Nahim och Caballero undrade vad tusan det var för skräp jag kom med, i deras hage på köpet! Så ohyffsat enligt dom. Men Nahim tyckte ganska snabbt att det var lite roligt skräp, man kan ju försöka bita lite i hinderstöden i hopp om att utföra lite vandalism. Klampa på mina utlagda travbommar så jag måste gå och rätta till dem igen... snälla hästar jag har. Cabbisen valde att se trumpen ut och titta på håll, han delar inte alltid sin brors entusiasm i att bita sönder saker eller ställa sig och pinka framför något som människorna kallar för "mur" fnys...
Peace out
Kommentarer
Trackback
