Meadow Mint

Jag brukar inte gnälla över beslut tagna av folk som klart och tydligt brukar veta vad som gäller men denna gången har jag rätt till att få gnälla. iaf i min blogg (ni vet yttrandefriheten hehe), men för att ni ska förstå tar jag hela historien från början...Och såhär börjar våran historia:

I helgen har det varit en händelserik helg och otursfylld helg. Jag skulle iväg och rida min första ritt utanför sverige, nämligen i exotiska Danmark;-)
Jag och Caballero hade turen att få stjäla plats hos Kina och Kjelle, är otroligt tacksam att vi fick både bo och åka med dem:)
Så på fredagen tog vi oss till dem och jag fick äntligen hälsa på deras Daffaq avkomma Salah al-Din, och bilden jag sett på honom gjorde honom inte rättvis. Jag tyckte liksom redan där att han såg ur läcker ut men live är han ännu bättre. Riktigt snygg och super cool. Han har iaf kroppen för att bli en racer.
Caballero skötte sig super bra borta, det första han gjorde när han kom in i boxen var att kissa, doppa mulen i vattnet och sen började han äta, vilken fin pojke han är! Efter en massa prat, packning, utfodring av oss själva ocgh hästar samt badning av hästar kröp vi tillslut til kojs, men jag som har svårt för att somna oavsett om jag sover borta eller hemma låg nog vaken ett tag. Gissar på att ignen av oss sov många timmar. Klockan fyra på morgonen var det liksom dags att stiga upp.
Ja tror vi höll tidsplaneringen väl för vid 5 var vi på väg, Caballero har aldrig blivit lastad i en step up trailer innan men gick fint in och ut efter vi testat att lasta honom lite kvällen innan. Devatsckah som har en tuff öady attityd accepterade dessutom spolingen så dom reste jätte fint och stod vad jag kunde känna helt stilla.

Förbesiktning gick bra med Cabbisen och han hade 48 i puls vilket jag tycker är bra då han gärna är lite på tårna i början. Dock tyckte jag det var en udda veterinär som bla gav Devatschkah lite lustiga kommentarer... hmm vår vår tanke men vad ska man göra.

Så var tävlingen igång, jag och Kina hade bestämt att vi skulle försöka ta det så lugnt det går med tanke på att Devatschkah är nästan lika på g som Amber är, dvs en riktig vinanrdjävul haha. och folk som har ridit på sådana hästar vet precis vad jag menar och hur svåra de är att rida.
Det var den tråkigaste bana jag någonsin ridit asfalt asfalt och någon sorts "kullersten". Varjegång man kom in till en skogsaktigare väg blev man ur lycklig och kunde öka på lite. Vi gick inte särskilt fort, Kina hade fullt upp med att försöka lugna ner hetpannan D, det blev dessutom snabbt varmt ute och då dessa hårda underlag. Man red liksom i princip en slinga bara, eller dvs först blå sen på ett ställe sen delade sig slingorna och där skulle man sen gå av och följa röd slinga så det avr lite förvirrat i början då den röda gick nästan precis som den blå med ett undantag. Så för att sammanstaälla skulle vi rida typ 6mil på samma slinga, så tradigt var det. men vad gör man om man inte har mer att erbjuda.
Vi överlevde och kom in i vet.grinden där Kina bestämmde sig för att bryta då hon var helt slut efter att ha kämpat så länge med D, lägg på hennes värk hon kämpar med. Jag blev väldigt nervös ska jag ärligt erkänna då det såg ut som om stackaren skulle svimma när som helst. Som tur var kom Kjelle och hjälpte oss.
Vetgrind 2 gick bra och eftersom vi gått en halv kilometer tog jag bara av sadeln och gick rätt in i grinden där han gick igenom utan anmärkningar och 52 i puls vilket jag tycker är normalt för honom i andra grind. Caballero skötte sig toppen och drack vid nästan alla groomstoppen samt åt rikligt med mat både innan tävlingen och under.

Ut på sträcka numemr två som avr exakt samma som sträcka ett, snoozfest på högnivå. Det var riktigt tradigt och Cabbisen som ännu inte förstått meningen med distansritt var seg men hur glad som helst och tyckte vi kunde avbryta det här tramset och utforska de andra stigarna samt försökte han äta allt som gick att äta. Men i slutet när vi ahde några kilometer kvar vaknade han till liv så vi ökade lite för att lära honom att "gå på" lite i slutet. Vi kom i mål och han var bara lite fuktig. Kjelle som groomade oss visade snabbt att han gjort detta många gånger, jag blev verkligen bortskämd under denna ritten med en vad jag kallar super groom. Vi pulsade Caballero två gånger innan vi gick in i grinden hyffsat snabbt. Först hade han 56 i farten, ja då tyckte vi att då kan vi lika bra gå in så snabbt så han inte stelnar till. Vi tog pulsen en gång till innan grinden då var den 52, men det är nu skiten börjar (ursäkta språket men det är så det känns) veterinären börjar pulsa honom. han sa något på danska som jag inte förstod, dock förstod jag "överskriden" ja hörde bara Kjelle säga "det kan inte stämma" vi fick inte riktigt klarhet i om han sa 58 eller 68 (men 58 e ju godkänt men vi kan inte få det till att han sa 68...)
Vi blev givetvis väldigt förvirrade då vi pulsat honom två gånger, så Kjelle gick fram och pulsade honom ja då visade den runt 50 eller va det var och hjärtslagen var rytmiska men veterinären började då bli irriterade på oss så han pulsade igen, eller om man kalalr det pulsa han lyssnade i 5 sekunder och sa bara ja den är fortfrande hög och ojämn. Kan man verkligen höra det på 5 sekunder??
Kjelle blev nervös att hans pulsklocka var i sönder (haha) så han hämtade stetoskop och vi pulsade honom igen, ja då visade den 48...hmm? Tog pulsklockan den visade också 48... testade med stetoskopet igen och då fick vi det till 44 och ja sen tog vi pulshandtaget, och den visade också 44... va tusan är det här? Vi försökte prata med veterinären men han bara nonchalerade oss och sa att han visste hur man tar pulsen, ja men det vet vi med! (ok det sista sa vi inte högt men ändå) veterinären har ju alltid rätt men denna gången hade han garanterat gjort fel och ville inte erkänna det. Ja menar vi stod och tog pulsen brevid veterinären och fick det till något annat men han vägrade kolla och hade bestämt sig, vi skulle ut.
Caballero var lite tagen ja, men han var inte metabolisk som han antytt då pendlar puslen som in i och den går inte stadigt neråt som den nu gjorde. Dessutom var han inte uppdragen och han åt och drack hur glatt som helst. När vi kom tillbaka efter 20 min för obligatorisk ompulsning(så att man får åka hem)  hade den veterinären gått och vi fick en ny, ja då hade Cabbisen 40 i puls trots att han gick runder lite då han ville se vart Devatschkah gått, en metabolisk häst går inte ner till 40 i puls på 20 min... fan alltså säger ja! när det ska bli såhär när det klart och tydligt är ett misstag som veterinären inte vill erkänna när till och med den andra veterinären konstaterade att han e hur fin som helst. Men en veterinär säger inte emot den förstas ord.
Jag vet att många brukar gnälla på veterinärer om dittan och datten då dom tyker dom gjort fel (ja sanningen svider ibland att höra) men det brukar inte jag. En hälta och så ser en veterinär på ett annat sätt än vad vi ägare/ryttare gör men vad gäller puls kan nästan alla som tränat ta och det är skillnad. Jag har åkt ut innan och gnäller inte på veterinärerna över det, dom såg något som inte jag gjorde och som Kjelle sa, jag har nog aldrig ifrågasatt en veterinär under mina år men detta var klart något som var fel denna gången. Men det är bara att svälja för i längden hjälper det inte att gnälla då veterinärernas ord är det som gäller.

Men jag ska säga att det kändes super surt då vi tagit igenom oss den tradiga banan. Jag var så glad när vi kom i mål och Cabbisen kändes fräsch och så slutade det såhär pga ett fel. Men jag är inte ledsen eller så som jag trodde att jag skulle bli, då jag vet hur det ligger till och jag ser hur fin han ser ut nu plus att han har skött sig jätte bra och vi har fått mer rese rutin. Han stod borta och accepterade det, åt, drack, reste och ja var allmänt cool.  Men det är klart det kommer svida länge, mer av irritation dock haha;-) Idag ser man inget på Cabbisen, trodde att benen skulle fyllas ut lite då det avr en snor hård bana men benen är kalla och torra, han har inte ont någonstans, inga skav eller är inte ens stel. han går glatt runder i hagen och det första han gjorde igår var att trava ett varv i hagen och sen börja äta och dricka, låter det som metabolik? Hans puls har varit jämn och fin hela tiden och bara gått neråt. Jag har hållit koll på honom men han ser piggare ut nu än efter tex greveritten där fylldes dessutom benen ut lite där bak.

Vi har iaf lärt oss en del och det avr jättekul att få åka med några som har så stor erfarenhet inom distansen:) Är så glad att jag hade Kjelle till hjälp i veterinärgrinden annars hade jag stått som ett levande frågetecken haha.

Som om jag inte ahft tråkigheter nog blev Amber sparkad på h.b av Scooter! Scooter fick en knäpp och helt utan anledning gav hon en jäkla känga. Det tog oturligt nog precis på senan, antagligen ytliga böjsenan. Det blev ett djupt sår men veterinären kan inte göra något åt det så först tvätatde Åsa det och sen la jag om henne för att flugorna inte skulle bli tokiga. Men nu när svullnaden gått ner ser/känner jag att senan fortfarande är svullen och lite "knölig" så tyvärr tror jag att där är något som fått sig en rejäl smäll. Ska ringa bollerup så vi kan åka iväg och kolla det ordentligt. Hejdå 120km på simlångsritten. Varför ska jag alltid ha sådan otur? vrickar hon inte hovleden i hagen så fastnar hon i hundra år gamla spisdelar som hon grävt fram eller blir skuren i baken av någon/något. Vad är det här??? Amber är förföljd av konstigheter.
Och det hemska är att hon inte har vett att ta hand om sig utan gör alltid saker i hagen och kommer ständigt med nya sår. Jag vill ju gärna inte låsa in henne i en box (då det tydligen skulle hjälpt) då jag tror på att hästar ska få gå ute. En gång tog mina kännslor över och jag låste in henne i en sjukhage och hon fick inga nya sår eller skador men hon blev så olycklig att jag inte kunde se henne sån, Amber älskar att vara "fri" och få härja runder. Men fortsätter det såhär kommer jag faktiskt låsa in henne i en sjukhage igen. Nu ska jag först höra vad de säger när vi åker iväg med henne. Dumma Scooter säger ja bara, hon har fått sig en allvarlig knäpp i skallen för nu går hon och sparkar mot alla. det har hon aldrig gjort innan. Som tur är har hon inga skor, hade hon haft det hade benet flugit av på Amber ska ja säga er...obehagligt

Så nu har ni fått hörra en hel del gnäll från mig;)

Jag har även fått ta lite svåra beslut vad gäller hästar och framtiden så lite hästar kommer åka då det inte helt enkelt passar istället ska jag faktiskt vara så galen att jag ska åka och titta på framtiden. Ja kanske min blivande framtid i form av en häst, ser otroligt mycket fram emot det.
Annie har ju åkt för knappt en månad sen och till hösten åker Sue samt två ev tre hästar till sen kommer jag nog inom två år sälja en av hingstarna då jag känner att det räcker med en Morganhingst. Men först vill ja se hur dom utvecklas samt avelsvärdera båda och sen se vilken jag tycker bäst om innan jag fattar ett beslut. Soda ska visas nästa år och Apollo om två år, alltså har jag två år på mig att fatta de besulten;-)

Förresten, Kjelle tog lite bilder från ritten som jag kommer lägga upp i mitt galleri såfort jag har dem, plus så tog ja lite bilder på deras fina hästar som också kommer finnas att titta på:)

Vill skänka ett STORT tack till Kina och Kjelle som orkar med att dras med mig;-) Det är väldigt snällt och jag tycker det är väldigt kul att få vara med:)

Peace my friends!