Meadow Mint

Ah, det var faktiskt skönare än jag trott att snooza i min egna säng, hallå sängfjädrarna vad jag saknat er. Eller så är det för jag har ett sånt mysigt täcke, det är riktigt skönt att rulla ihopa sig till en boll under allt puff. Tack till brossan för han gav mig det fina täcket. Mitt gamla hade verkligen sett sina sista dagar, eller säger man bästa? Hade de täcket i typ 15år, kan ni tänka er all snusk där? blää.

Jag läste lite i min blogg på skoj och blev alledes mörkrädd när jag såg alla stavfel, antingen har jag för bråttom när jag skriver eller så är jag dålig på att stava. Men är man dålig på att stava tycker jag inte att jag skulle se att jag stavat fel såhär efteråt, då skulle jag ju bara tycka det såg helt rätt ut. Nää det är ett mysterium

Idag har vi haft tradigt väder, regn regn och lite mer regn. Antar att det dåliga vädret uppifrån slutligen hittat till oss här nere vid kusten också. När jag var ute på tur med Nahim idag såg vi snabbt ut som ett par dränkta råttor, men trots regnet och vår ständiga österlenar blåst gick han på bra i omgångar. Han är alltid seg i början och efter ett tag blir han bara mer och mer alert, kul gosse det där. Men sen blev det för mycket regn så han ville gå med huvudet mellan benen för att söka skydd (vilket jag kan förstå) han verkade tycka att jag var riktigt dum som drog ut honom i sånt hemskt väder.
Red 9km och var ute i 1h & 10min

Flyttade Amber och Nahim till en ny hage så dom kan få gotta sig lite. Amber spenderadeflera minuter med att bara springa runt och inspektera hagen, hon har ju trots allt inte gått i den hagen på en månad, alltså är det som en ny värld för henne.
Hon ser fin ut i kroppen dock är jag orolig att det ska bli överben där hon fjantade med frambenen (v.f). Hon känns lite knövlig men inte varm eller öm eller nått sånt men ändå lite. Folk säger att jag är tramsig men efter år av otur har jag blivit en hönsmamma som springer med salvor och sårrengörning i bakfickan. Amber har ju i princip alltid nya sår.
Men jag får se hur det blir, men jag har iaf lärt mig att hon måste ha skydd på frambenen vid första slingan om jag ska hålla in henne. För som sagt stampar hon ordentligt av irritation och tramsar sig vilket leder till dessa små såren på frambenen.

Och jag har lite små genombrott att meddela, Lina går numera att fånga hyffsat snabbt. Varjegång får man driva iväg henne (alltså inte jaga utan snarare visa att jag bestämmer och är din ledare alltså ska du flytta dig för mig) och när jag sen ber henne att stanna gör hon ofta det tillslut och låter mig klappa om henne och även ta henne på huvudet. Kan även gå ifrån och sedan komma tillbaka och hon står still. Ibland tar hon även några steg mot mig när jag går iväg:)

Och vet ni, en rolig sak. Där vi bor är ju ett litet samhälle där alla vet vem alla är och vad dom gjorde förra helgen. Iaf så var en från byn ute och gick med sin hund och ett par små små kattungar har börjat stryka omkring här, antagligen är deras mamma död. Men iaf så började ungarna springa efter denna människan och hon blev alledes till sig och schasade, tjoade att katterna skulle försvinna då dom stirrade upp hennes hund (som förövrigt typ inte brydde sig, vi "råkade" smygtitta på hela förloppet), hon liksom std och sa sånt rätt ut precis som om dessa moderlösa ungarna skulle bry sig.
Hon blev mer och mer ilsken på dessa stackars små katterna haha. Men på något sätt tog hon sig därifrån levande och hunden dog inte av stressen. MEN vi fick senare ett samtal av hennes svärfar som ringde åt hennes vägnar, hon tyckte vi borde ta bättre hand om våra djur så dom inte följde med andra hem....(låter nästan som en lördagskväll ute på krogen) haha. Vi bara lilla vän det där är inte våra katter, bara för vi har ett stall så måste det vara våra katter? Och sen avslutade farsan samtalet med att säga till gubben din svärdotter (ok han sa hennes namn men jag ska inte måla ut allt) att hon kan ringa oss själv om det är något, hon har ju tydligen vårt nummer sen slängde farsan på luren. Hahaha som folk kan störa sig på saker!
Nämnas bör är att det är inte första gången denna männsikan gnäller utan min farsa har kännt henne sen dom var unga och alltid är något fel. Hon brukar skälla på mig när jag lugnt och stilla är ute och går med min hund att jag inte får vara där å där samt ska hålla mig borta från henne och hennes stackars hund (som för övrigt är den som skäller, drar och är störig medan min Chester inte säger ett pip).

Men vi tyckte faktiskt synd om de där kattungarna och började mata dem senare så dom inte skulle rymma efter den stackars människan igen. Dock stannade nog en kvar där nere i byn men två är kvar vid vårt stall. Vi gissar på att det är sommarkatter, vi har massor av sommargäster här och ofta bara åker dom sen och lämnar bla katter vind för våg. Man märkte tydligt att dom var vana vid människor, dom sprang direkt fram till oss och ville bli klappade. Oftast tycker jag små kattungar brukar fräsa och vara rädda för en, stallkatter iaf.
Dessa är dessutom alledes för små för att vara utan mamma men nu har dom iaf oss:) Den ena har jag döpt till Jake. Efter en av karaktärerna i Twilight böckerna och den andra kallar jag för Jasper (också Twilight snubbe).
Bilder kommer senare på de små liven. Orkar inte förminska bilderna nu då klockan är alledes för mycket.

Peace