Julegris
Att vara fölmärr kan vara rätt tradigt, iaf enligt Wictoria därför har jag lite smått börjat sätta igång henne så hon ska ha lite annat att tänka på än dryga Örjan.
Jag har ju givetvis sett Wictoria varjedag men aldrig tänkt på att hon är tjock, men nu när jag tog ut henne ur hagen och inspekterade damen noga såg jag snabbt att hon har lämnat hästelivet bakom sig och har nu fått titeln julegris, så tjock är hon... Och det är sån konstig fetma, hals, bog/rumpa är lagom men sen har hon världens kagge haha. der ut som hon är redo att föla en gång till när som helst.
Trots hennes tunga last är hon otroligt pigg och glad och försöker gärna dra en repa när vi rider på en stubb. Jag har faktiskt glömt hur stark Wictoria är, hon har ju stått ett tag och jag har helt glömt hur hon avr att rida. Men blev snabbt påmind. Det är ingen häst att leka med om hon vill något;-) men annars är hon en riktig härlig häst, massor av energi och glädje. 
Julegrisen Wictoria
Hoppas få igång henne så vi kan vara med i en ritt i oktober. Först ska hon skrittas i några veckor, givetvis blir det någon trav/galopp för att hålla hennes humör uppe. Sen får vi se vad som händer, ska fråga hennes ägare och så också om hon vill att jag ska ta ut henne på en ritt. Det skulle varit kul. Hon blir lätt toppig så det skulle vara bra träning för Wictoria.
På onsdag ska vi åka nog hämta hem åringen som jag skrivit om tidigare:) Vi ska åka till klinik med henne först och ser allt bra ut så tar vi henne med oss hem direkt, så håll tummarna nu.
Vad händer mer? Cabbisen vilar för att se om det ger honom en kick. Ska ringa veterinären imorgonbitti så ska dom ta lite prover på honom samt dräktighetsundersöka Candy igen. Hon blev kollad innan vi hämtade hem henne men ja vill kolla en gång till eftersom hon åkte långt när vi hämtade hem henne.
Och Amber och Nahim vilar efter simlångsritten men ingen av dom förstår alls meningen med vila. Det värmer och bultar i mitt hjärta när jag ser hur glada dom två är. Direkt när vi släppte ut dom i hagen efter ritten drog Amber ett race i hagen och Nahim började äta. Dom har inte visat några som helst tecken på ömhet, trötthet, svullnad eller värme någonstans utan springer runder (ja faktiskt) titt som tätt i hagen och undrar vad jag gör eftersom jag inte tar ut dem på en ridtur! Jag trodde Nahim skulle bli lite stel iaf eftersom han aldrig gått så långt innan men nej han ser go och glad ut, världens finaste pöjk. Behöver jag berätta att vi alla här hemma älskar Nahim? I början tyckte jag han var en "alldaglig" häst, en bra men lite vanlig häst men nu när jag lärt känna honom har jag upptäckt att där finns en hjälte i hans hjärta. Vad månne det bliva av denna grabb?
Och ritten har gjort Nahim gott vad gäller vikten också, han ser riktigt snygg nu. Han var lite väl rund innan trots att jag satt honom och Amber på svältbete.
Några hundra meter kvar till målgång, Nahim var oehört fräsch och glad vilket gör mig glad:)
Jag har efteranmält Amber till Billingeritten 120km. Vill verkligen rida iaf en 120km ritt i år och hade hoppats rida i Vrensted på en annan häst. Men hästar är hästar, det går inte att planera hur som helst då det är levande varelser kan saker och ting hända som ändrar planeringen.
Amber har iaf blivit tränad för att delta i 120km ritter sen tidigt förra året och det har hela tiden hänt något, Amber är en mycket känslig häst, slår gärna upp nya sår varje dag i hagen vilket alltid gör henne till ett osäkert kort. Men nu håller jag tummar och tår för att det ska gå vägen. Hon ser väldigt fin ut iaf men jag är beredd på en uteslutning då vi alltid bråkar vad gäller tempot, som i längden tröttar ut henne. Hon var riktigt tjurig i slutet på simlångsritten hon ville hela tiden dra iväg men fick hålla sig, vilket resulterade i en irriterad Amber.
Men hon får lära sig, efter någon 120km ritt förstår hon väl att det är rätt långt hon ska gå. Inte bara 80km. Snittempot på simlång blev 10,6km/h vilket jag är nöjd med. Jag hade bestämt att Nahim skulle bestämma tempot (inte hur fort han ville men ville han gå långsammare så fick han de) och det gjorde han gärna, men han tyckte också vi gick lite för långsamt och smygökade hela tiden. Men han är inte i den formen som Amber är och med tanke på den steniga och backiga banan tog vi det lugnt och bara hade det kul.
Peace out
