Dan´ före dan´
Tack för uppmuntrande kommentarerna man får, trodde först folk skulle sucka och kasta galla över en för man råkade byta ämne en gång (från hästar) och faktiskt erkänna att man mår dåligt.
Men sen vet jag att det finns så många fler där ute som också har sina dagar, det är en tröstande tanke att man inte är ensam.
Nu nästa vecka blir skaer och ting nog bättre för mig iaf, då börjar mina vanliga rutiner och besök på sjukan. Har varit uppehåll nästan hela sommaren och jag ska få reda på lite provsvar samt få nya mediciner igen. Vilket jag tror ska göra så jag sover bättre och inte mår så illa. Avskyr egentligen att proppa i mig tabletter men kan tyvärr inte vara utan vissa, tänker dock inte gå in mer på det där.
Idag har jag ahft framsteg med Lina. Först borstade jag henne och försökte mysa med henne i allmänhet i boxen. först var hon hyper stressad sket titt som tätt och nästan darrade. Men tillslut mös damen lite och började snusa lite på mig samt blåsa varm och behaglig luft i mitt ansikte. Sen gick vi ut så lät jag henne beta och sen blev det arbete i roundpennen. Först sprang hon runder som en gnu och här inne är det lättare att arbeta än i hagen. Här kunde jag skicka bort henne/få henne att vända osv när jag ville och inte gå efter henne. Detta gjorde henne mycket förvirrad så hon stannade upp flera gånger och stirrade på mig, då fortsatte jag driva henne undan så som en ledarhäst skulle gjort och tillslut tro det eller ej kunde jag stanna upp henne och gå fram till damen och klia henne på huvudet, halsen och backa henne. Efter några gånger följde hon även efter mig! weehoo vad lycklig man blev. Hon är fortfarande slåig med huvudet och så men det var enorm skillnad.
Hon fick gå ute några timmar och då och då gick jag in för att klappa henne, varjegång jag gick ut och sen in igen så fick jag börja om med att "skicka" iväg henne, inte en enda gång kunde jag gå fram utan att behöva börja om processen med vändningar osv. Men tillslut stannade hon iaf upp och lät mig klappa henne.
När jag tog in henne i boxen kunde jag även ta av grimman och kela med henne och än en gång blåste hon luft på mig i ansiktet och typ la mulen på min axel. Usch vad glad man blir.
När jag sen gav henne mer vatten drack hon till och med när jag höll på med vattnet, ännu ett tecken på att hon börjar lite på mig.
Som ni förstår kommer det bli mycket skrivande om Lina då det är ett stort projekt jag tagit mig på och det är ganska kul och skriva om.
Tog även en skrittur på en mycket pigg Amber, idag var hon pigg på ett roligt sätt för nu ville hon framåt men lyssnade ändå på mig. Hon skrittade på utav helsike och kändes jättefin inför billinge. Men jag är faktiskt rädd att jag ska stupa, är halvdöd om dagarna och jag blir lika förvånad varje kväll att jag inte kolapsat. Hmmm.
Vi var ute i ca 1½h blev lite klättring och som sagt endast skritt. Strödde en box till henne och lät henne stå inne över natten så hon riktigt vilar upp sig inför resan imorgon plus att Lina tyckte det var kul med sällskap.
Vi har fixat staketet som Lina drog isönder så imorgon får hon gå i sin hage igen, kan ju inte låta henne stå inne alla dagarna jag är borta.
Amberino
Nahim fick vila idag då han gått fyra dagar i rad, dags att vila lite. Dock förstår inte han meningen med vila.
Efter flera maskiner tvätt, cykeltur i motvind till stan för att göra ärenden, tömning av alla sopor, diskat, hänga upp tvätt och ta ner tvätt, vattning av alla djuren, fixat hos Lina och Amber samt rengörning av vattentunnor och saker som ska med till billinge så hade jag äntligen tid till att gå ut till hästarna som är vid lösdriften. Det var rätt sent så jag hann inte rida så jag longerade Wictoria ett tag och tillslut gick det riktigt fint.
Gick en stund med Pelle i grimma, han är inte lika mycket hanterad som Sue, alltså är han något motsträvigare;-) Men han är rätt foglig ändå. Lyfte lite tassar och han tramsade bara på ett ben alltså fick han lyfta lite fler gånger;-)
Gick även lite med Sue och även på henne lyfte jag tassar och klämde/kände lite varstans. Örjan hade gått iväg så jag tyckte det avr för mörkt för att sticka efter honom.
Nu ska jag sova.
Peace
Men sen vet jag att det finns så många fler där ute som också har sina dagar, det är en tröstande tanke att man inte är ensam.
Nu nästa vecka blir skaer och ting nog bättre för mig iaf, då börjar mina vanliga rutiner och besök på sjukan. Har varit uppehåll nästan hela sommaren och jag ska få reda på lite provsvar samt få nya mediciner igen. Vilket jag tror ska göra så jag sover bättre och inte mår så illa. Avskyr egentligen att proppa i mig tabletter men kan tyvärr inte vara utan vissa, tänker dock inte gå in mer på det där.
Idag har jag ahft framsteg med Lina. Först borstade jag henne och försökte mysa med henne i allmänhet i boxen. först var hon hyper stressad sket titt som tätt och nästan darrade. Men tillslut mös damen lite och började snusa lite på mig samt blåsa varm och behaglig luft i mitt ansikte. Sen gick vi ut så lät jag henne beta och sen blev det arbete i roundpennen. Först sprang hon runder som en gnu och här inne är det lättare att arbeta än i hagen. Här kunde jag skicka bort henne/få henne att vända osv när jag ville och inte gå efter henne. Detta gjorde henne mycket förvirrad så hon stannade upp flera gånger och stirrade på mig, då fortsatte jag driva henne undan så som en ledarhäst skulle gjort och tillslut tro det eller ej kunde jag stanna upp henne och gå fram till damen och klia henne på huvudet, halsen och backa henne. Efter några gånger följde hon även efter mig! weehoo vad lycklig man blev. Hon är fortfarande slåig med huvudet och så men det var enorm skillnad.
Hon fick gå ute några timmar och då och då gick jag in för att klappa henne, varjegång jag gick ut och sen in igen så fick jag börja om med att "skicka" iväg henne, inte en enda gång kunde jag gå fram utan att behöva börja om processen med vändningar osv. Men tillslut stannade hon iaf upp och lät mig klappa henne.
När jag tog in henne i boxen kunde jag även ta av grimman och kela med henne och än en gång blåste hon luft på mig i ansiktet och typ la mulen på min axel. Usch vad glad man blir.
När jag sen gav henne mer vatten drack hon till och med när jag höll på med vattnet, ännu ett tecken på att hon börjar lite på mig.
Som ni förstår kommer det bli mycket skrivande om Lina då det är ett stort projekt jag tagit mig på och det är ganska kul och skriva om.
Tog även en skrittur på en mycket pigg Amber, idag var hon pigg på ett roligt sätt för nu ville hon framåt men lyssnade ändå på mig. Hon skrittade på utav helsike och kändes jättefin inför billinge. Men jag är faktiskt rädd att jag ska stupa, är halvdöd om dagarna och jag blir lika förvånad varje kväll att jag inte kolapsat. Hmmm.
Vi var ute i ca 1½h blev lite klättring och som sagt endast skritt. Strödde en box till henne och lät henne stå inne över natten så hon riktigt vilar upp sig inför resan imorgon plus att Lina tyckte det var kul med sällskap.
Vi har fixat staketet som Lina drog isönder så imorgon får hon gå i sin hage igen, kan ju inte låta henne stå inne alla dagarna jag är borta.
AmberinoNahim fick vila idag då han gått fyra dagar i rad, dags att vila lite. Dock förstår inte han meningen med vila.
Efter flera maskiner tvätt, cykeltur i motvind till stan för att göra ärenden, tömning av alla sopor, diskat, hänga upp tvätt och ta ner tvätt, vattning av alla djuren, fixat hos Lina och Amber samt rengörning av vattentunnor och saker som ska med till billinge så hade jag äntligen tid till att gå ut till hästarna som är vid lösdriften. Det var rätt sent så jag hann inte rida så jag longerade Wictoria ett tag och tillslut gick det riktigt fint.
Gick en stund med Pelle i grimma, han är inte lika mycket hanterad som Sue, alltså är han något motsträvigare;-) Men han är rätt foglig ändå. Lyfte lite tassar och han tramsade bara på ett ben alltså fick han lyfta lite fler gånger;-)
Gick även lite med Sue och även på henne lyfte jag tassar och klämde/kände lite varstans. Örjan hade gått iväg så jag tyckte det avr för mörkt för att sticka efter honom.
Nu ska jag sova.
Peace
Kommentarer
Trackback
