Meadow Mint

Blää, som vissa som känner mig vet blir ja då och då dålig, är just nu inne i en stor må dåligt fas och har varit de länge nu. Mår illa, är trött och yr vilket ibland går ut över omgivningen och man får kortare stubbin. Men ändå är jag glad att jag ahr hästarna, utan dom skulle det inte vara lönt att kämpa sig igenom sakerna, då kunde jag lika bra bara ligga i sängen hela dagarna och tycka synd om mig själv. har man djur kan man liksom inte göra det, dom struntar i om jag ligger och spyr eller gnäller. dom vill ändå ha mat;-)

Idag red jag inte Amber, med tanke på att jag är i en "sån" fas vill jag undvika att bråka. Så istället tömkörde jag henne ett tag i roundpennen och det gick väldigt bra! Hon knattade på bra och tillslut kom både bakben och speciellt ryggen. Men i mina ögon var det inte det bästa, utan efter en stunds arbete började hon sänka huvudet, slicka/tugga och rikta huvud/öron mot mig, när vi sen var klara släppte jag henne lös och då följde hon runder mig var jag än gick, gjorde halt när jag stannade, backade och fortsatte sen följa efter mig. Lycka!! Då blev det massa beröm och pyssel. Gick sen och hämtade Nahim och skrittade ut en lugn tur och Amber fick följa med som handhäst. Var ute i typ 2½h, 13km.

Senare red jag ut på Wictoria som alltid är lika pigg. Lite lustigt hon är så rund om magen men ändå verkar hon kunna knatta på hur länge som helst. Men vi tar det lugnt och skrittar mest, travar/galopperar lite ibland då hon är hetare än en panna plus att jag vill att magen ska försvinna. Hon är mest bukig och har tappat mycket ovan, så trots magen har jag börjat ge henne (och alla de andra på lösdriften) lite svarthavre.
Wican är en väldigt "nervig" häst har jag märkt numera. Kan verkligen förstå att hon måste varit toppig som galopphäst. När vi är ute på tur små skiter hon titt som tätt och trippar/försöker skutta iväg och tycker allt är allmänt spännande. Rolig häst att rida måste jag säga för trots att hon kan vara ängslig litar hon på och och vill verkligen göra en till lags även om hon inte förstår/det säger emot hennes instinkter.
När hon kommer igång i skritten har hon en väldigt rytmisk skritt, det känns som om man svävgungar fram liskom som om man sitter på en härlig karusell.

Hästarna har det bra, här ses Sue som tycker mamma luktar skumt (eller skunk) i rumpan

Och till lilla Lina, igår fick jag se mig besegrad, höll på och försökte fånga henne i en timme igår. Jag fick tag i henne två gånger men tappade henne en gång och en gång släppte jag henne i hopp om att kunna fånga henne igen, tji fick jag. trots att jag försökte med ledarskapsövningar och när jag väl hade henne klappade jag bara om henne och gav henne mat så kunde jag inte fånga henne igen. Jag kan klappa henne hur som helst på rumpan och manken men kommer jag fram till halsen sticker hon, så minsta lilla ändring i kroppshållningen och hon är borta. Hon bokstavligen flög iväg när jag rörde på min tumme, hon är väldigt rädd om sitt huvud och precis när jag rörde tummen stod hon och tittade på mig (inte så nära dock, men det räckte)
Det är lite lustigt, hon kommer till mig vid staketet och står och väntar på mig när jag kommer, men jag får inte fånga henne. Hmm, får börja om från början igen märker jag.

Peace out