Meadow Mint

Hallå vad hände med det där uppdaterings löftet? Det är borta med Österlen vinden. Jag har fått inse att det blir inte samma uppdatering som på våren/sommaren. För det händer helt enkelt inte mkt vid denna årstiden. Inte hos mig iaf. Mest den dagliga skötseln av pållarna och den lite lättare vinterträningen. Men snart drar det igång med mer specifik träning. För innan vi vet ordet av så är det snart ny tävlingssäsong. Oh vad jag längtar efter känna adrenalinet som kommer, tävlingsruset.

Lady har inte fått så mkt vila som jag tänkt, men tycker inte jag rider henne för hårt. Amber däremot vilar rätt mkt. Blir riden nån dag i veckan. Jag ska erkänna att min energi inte är på topp just nu. Lusten finns med min kropp lyder inte mig. Som många säkert vet har jag ju en del laster att dras med. Förstörde min kropp med självskadebeteende,överarbete och slit under en ganska lång tid och nu får jag lida för det. Tycker jag knaprar så mkt mediciner som godis men klarar mig tyvärr inte utan dem. Så jag vet hur det är att brottas med smärtor, yrsel, ständiga trötthets svackor och förlorad kontroll av kroppen. Jag gillar bara att vifta bort det som ingenting men det finns där. Det är min dagliga kamp. Hästarna ger mig kraften att vilja fortsätta, glädje och hopp men samtidigt blir det smärtsamt. För jag är full av idéer och ja lust. Men när min kropp inte vill mer så blir jag förtvivlad. Vill vill vill brukar mala i mitt huvud.

Ja ja. Nu till hästarna, Tootsie och Hannibal verkar stormtrivas och jag har börjat avvänjningen. Hoppas börja rida Tootsie lite när hon återhämtat sig från gått med fölis. Det har tagit hårt på henne. Men hon har redan gått upp i vikt. Har suttit lite barbacka på henne, hon har inte blivit riden på år tror jag.

 

Som vanligt bidrar jag med lite bilder på allt och inget

Hösten är verkligen deprimerande, händer inte lika mkt kul som sommaren och solen lockar till. MEN jag gör lite tappra försök att lätta upp vardagen. Och efter olika omständigheter som inte direkt var planerat har jag välkomnat två nya kusar till flocken. Kanske kan de fylla tomheten efter Soda något. Nej ingen kan fylla hans plats. Men de dämpar det något. Iaf så har Tootsie och hennes son Hannibal flyttat till mig. Tootsan har ju gått här förut så helt nytt blir det inte för henne. Hannibal var jätteduktig när vi lastade honom. Han är inte mkt hanterad så jag var förvånad över hur lätt det gick. Men han är en riktigt cool grabb. Han har nog ärvt en hel del från Tootsie. Hon stirrar inte upp sig i onödan.

Hannibal är e: Pribot och morfar är Top Flyte. Så det är intressanta blodslinjer må jag säga!

Hoppsläppet gick också bra, Hannibal och Tootsie har ju gått hela sommaren med Amber och Lady så den enda om var ny att hälsa på var Sissey. Sissey tyckte det var mkt spännande med en bebis i hagen! Hon blev nog lite svartsjuk också för hon kom fram till mig hela tiden och ville bli klappad och sedd. Så gulligt.

Det ska bli kul med en unghäst i stallet igen. Var ju typ det enda jag hade förr. Så gamla hästar som jag har nu har ja inte haft merän nån enstaka gång. Men de unga blir ju också gamla någon gång;-)

 

 

Fick vinka av våran vackra Viggo som ska bli norrman:-)

Hade en trevlig dag igår. Pappa som är så snäll körde mig, Ida och hästarna till Haväng så att vi kunde rida med Alma som har sina hästar där. Det var även här vi red hubertusen. Det är så underbart att rida där uppe. Det är inte bara ryttare som lockas av den vackra naturen. Folk strövar omkring med både barn och hundar bland de lösa fåren, hästarna, korna och lamorna. Så roligt att rida omkring och plötsligt möta hästar bland folks picknickar;-)

Hur som helst blev det rätt högt tempo och mkt hoppning. Som vi varvade med skritturer. Vi var där helt för att ha roligt inte nån specifik träning. Och kul hade vi:D Bortsett från att Lady blivit så jäkla nervig sen hubertusen. Det var inte riktigt bra för hennes psyke. Har tränat henne i år att tagga ner för hon är en sån känslig häst. Tog evigheter att kunna rida ut på henne normalt efter att jag köpt henne. Så jag försökte dra ner på tempot och lugna ner henne vid ridturen men jag lyckades inget vidare. Hoppas bara inte jag stressat upp henne inför distanstävlingarna. Hon har ju varit så duktig där.

Amber var inte heller speciellt lugn, men det är ingen nyhet att min älskade häst är lite koko;-) Tur att Ida orkar med att "fightas" med henne;-)

Oh en rolig grej, hoppade samma hinder som jag tyckte var enormt på tävlingen och nu när jag inte hade några tävlingsnerver och var lite mer i nuet så visade sig att den växande stocken bara var typ 80 cm och inte alls farlig haha. Tänk vad ens hjärna kan spöka. Men jag kan stolt berätta att vi på riktigt hoppade ett lite högre hinder som inte teateraktigt växte i min syn;-) Ju högre hindrena är desto bättre märker jag att Lady hoppar. För alla små hinder och stockar forsar hon igenom/över medan hinder över 80 cm gör henne mer fokuserad. Så efter all hoppning är jag lite sugen på att vara med i någon liten terrängtävling som de ibland har just här på Haväng. Givetvis kommer jag inte överge distansridningen men det är kul att testa lite andra inriktningar.

Vi var ute i ca 19 km vilket jag tycker är ok med tanke på hur mkt vi skuttade omkring.

 

 Alma på Nike och Ida på Amber

 

 

 

Förr eller senare kommer det en svacka i uppdaterandet men jag ska försöka bättra mig.

Hästarna tyckte verkligen det var kul på hubertusen men det satte griller i huvudet på Lady. Nu går hon mest på tvären hela tiden och stressar upp sig. Helt i onödan enligt mig;-) Men med tanke på farten och alla hinder vi flög över (och igenom några haha) så kan jag förstå att Lady blev taggad. Det kittlar fortfarande lite i magen när jag tänker på vissa av hindren. Där var en stock som var högre än de andra hindren, en mega stock. Och utan att tänka styrde jag Lady mot det, ju närmre jag kom desto större blev det. Det växte bokstavligen i mina ögon och jag undrade vad tusan jag gett mig in på;-) Alltså älskar att hoppa naturhinder men ska erkänna att jag blev lite nervös här men Lady flög över det hur lätt som helst. Detta hindret var frivilligt att hoppa, alltså man kunde rida runt det och sen inne på "hinderbanan" kunde man inte rida vid sidan så hindrena där var mer lagom. Typ runt 70-80cm och några som var lite högre och mindre. Jättekul iaf.

 

Trots att säsongen nyss är över så längtar och planerar jag redan för nästa. Vill att Lady ska vara på topp tidigt. Jag gillar att planera. För då minskar smärtan över Soda en aning. Iaf för en stund. Det bränner fortfarande inom mig. Jag saknar honom så. Nästan varje dag kommer jag på mig med att prata om honom. Och saker han gjort, Vi gjort...

 

Nej lite bilder från vardagen

 

 

 

 

 

Då var dagen nästan över. Hubertusen är över. Det var en rolig dag. Fylld med hoppning, snabba galopper och bus. Lady var löjligt taggad hon gick på snedden och taktade hela ritten så ok det var inte kul hela tiden... Blev trött på att sitta och skumpa runder på en nervös häst;-) Man tycker Lady borde vara van vid tävlingar vid detta laget men Hubertus är väl lite annorlunda än en distanstävling;-)

Det gick bra för Ida och Amber med, jag trodde Amber skulle vara jobbig men hon var förvånansvärt duktig:)

 

Det är verkligen inte ett välkomnade rid väder just nu men ändå lyckas det vara roligt att rida:) Jag blir glad av dessa enkla saker som är bra för själen. Mina djur, dom betyder allt.

Så när vi gömt oss från regnet har det blivit en del mys där det varit torrt. Idag efter våran ridtur sökte vi skydd i stallet och Sissey som går lite som hon vill kom självmant in till oss i stallet.

Hästarna känns fortfarande fina inför hubertusritten till helgen. Lite för taggade bara. Dom vibrerar av energi och är uppvridna som leksakshästar. Som tur är detta inte så "seriöst" som jag vill ha dem under en distansritt utan detta är helt enkelt bara för att få bralla loss. Det är kul att göra det ibland;-) Men jag längtar redan till nästa tävlingssäsong. Ska bli kul att planera träning och matcha Lady till att ev. debutera på 120km nästa år. Fast hon ska få lite välförtjänt vila också.

Igår var Ida och jag ute på Amber och Lady, mest skritt men några travsträckor. Blev 11,6km och idag blev det 9 km. Som sagt mkt skritt just nu men det är härligt det med.

Sötnosarna idag:

 

 

Deprimerande väder. Det är verkligen inte ett "vara ute hela dagen väder" men det hindrar inte de enträgna;-) Fast ska erkänna att jag inte är i den fasen just nu. Jag håller hästarna igång men mitt vanliga "hålla på i stallet" hela dagen inte är på topp. Alla med hästar vet att det alltid finns något att göra, om man verkligen tänker efter. Det är så mkt mer än bara ridning. Men jag har accepterat att just nu är det ok att hamna lite efter med mockning av hagar osv. Jag behöver nog tagga ner lite efter en lång sommar med mkt jobb och hästerier. Det  har varit väldigt kul men tagit hårt på min ansträngda kropp. Dags att ladda batterierna och förbereda träningen för den kommande tävlingssäsongen. Mkt titt på vad som var bra och mindre bra denna säsongen. Vad kan jag förbättra. Även om jag inte siktar på eliten så tycker jag det är kul med noggrann träning, gillar utmaningen att bli bättre. Ha en fräsch häst. Så jag tänkte faktiskt söka allt mer kunskap från andra. Men tycker det är alldeles för mkt "hush hush" inom träning av distanshästar. Inte många högpresterande ryttare delar med sig av värdefulla tips/tänka på saker och det tycker jag är lite sorligt.

Eftersom distansridning är en sån krävande sport för både häst och ryttare. Har vi inte delvis samma mål? Att öka intresset för vår lilla sport i Sverige. Men framförallt se till hästarnas bästa. Få hållbara och fräscha hästar. Kunna mäta oss mer internationellt. Men hur ska sporten öka om vi inte börjar samarbeta och dela med oss mer. Men allt kostar så mkt pengar. Förstår att man måste få någon vinning utav det ibland men priserna jag hört är otroligt mkt för de som redan hankar sig fram i en dyr sport... Bara lite reflektioner. Inte menat att förolämpa någon. Tycker bara att i övriga ridgrenar delas det ofta med av övningar, inspiration, träningstips i varierande rimliga summor. Det är bra för motivationen tycker jag med värdefulla erfarenheter från andra tävlande.

 

Iaf nog om det. Vill inte trampa någon på tårna. Är bara jag som vill lära mig mer av andra fantastiskt duktiga ryttare som vi faktiskt har här. Men ekonomin tillåter inte alltid extra kostnader utöver allt annat som behövs för att kunna tävla.

Men här hemma hos mig har vi just nu det lite "chilltid" ridning för det är kul och inte riktigt så målmedveten och planerad. Det brukar komma i januari eller beroende på hur pass tidigt jag planerar starta säsongen. Det väntas många skrittpass i isande kyla och österlensk blåst nu i vinter. Och regelbundna strandbesök. Det borde hålla igång oss något.

Idag öste regnet ner men vi lyckades ändå ta en tur på 10 km och igår blev det en mindre tur i lugnt tempo på 8 km. Imorgon ska jag följa med pappsen till sjukhuset i kristianstad så det blir nog lite vila för Amber och Lady.

 

Det har varit mkt oaktivitet den senaste tiden, här iaf. Men här hemma fortskrider livet nästintill som vanligt. Även fast allt inte är som vanligt. Saknaden finns kvar. Men mantrat som folk maler till mig måste få infinna sig. Tiden läker alla sår. Jag måste bara ge det en chans. Hur tungt det än är ibland.

Fast idag var inte riktigt en sån dag, utan det var mera en dag med helande krafter. Den bjöd på ett svettigt och uppfriskande pass på stranden. Inget rensar huvudet såsom snabba galopper, turer i havet och lite smått och gott:) Det kändes som om det var jag och Ida som blev mest rastade.

 

Bla, Jag hade så mkt att skriva och var fylld av tankar och filosofier. Men mina favorit tv-serier har börjat på nya säsonger i höst och jag kan inte vänta på de nya avsnitten så jag började se gamla säsonger och jag fastnade direkt. American Horror Story är så bra!

 

Oh idag reds vedemaritten. Har inte hört några resultat än men hoppas för alla medverkande att det var en rolig dag. Hoppas jag kan vara med nästa år:)

Distanssäsongen må vara slut för i år men det stoppar inte en för lite annat skoj, nämligen Hubertus! Näst efter distansridning är terränghoppning bland det roligaste som finns! Har laddat Lady för årets ritt kring ravlunda och haväng. Ida ska debutera på Amber. Och Amber är en rackare på Hubertus;-)

Sen har jag snart kanske lite roligheter på gång här hemma. Men mer om det senare.

 

Veckans vill ha: hur coolt hade det inte varit att skutta runder med en barbackapad som ser ut som en tiger?! Hippolife som säljer dem

Jag lever, nätt och jämnt iaf. Inte haft mkt att uppdatera om. Tävlingssäsongen är nog slut för min del detta året. Hade gärna velat rida vedemaritten men tror inte jag får rida den utan att bidra med funktionärer (eftersom det är min klubbs tävling) och det har ja inga mer än mig själv och jag är nog svår att klona. Fast det är kul att vara funktionär också. Gillar stämningen på tävlingsplatsen. Det är en speciell känsla. Suset i luften.

 

Men tror jag och Ida kommer rida hubertusjakten i haväng/ravlunda skjutfält. Alltid lika kul med Hubertus:)

Försökte mig på ett litet gymnastikhoppningspass i förrgår med Lady. Vi ser helt knasiga ut när vi vartannat flyger och nästa studsar mindre stiligt över;-) Lady var iaf väldigt med på noterna.

 

Idag var jag ute en sväng på Lady. Amber får lite oplanerad vila i väntan på hovslagare ska komma till helgen. Blev en vanlig runda hemma omkring, 10,1 km i skritt och trav.

Nu väntar vila

 

Är inne i en form av dvala, en sorts dvala som gör min kropp någorlunda funktionell men den är ändå satt i paus. Jag kan le och skratta av ren rutin. Men inombords är varenda tråd i knutar. Men de blir iaf inte värre, lite efter lite lyckas de nystas upp något. Det sker en process, i sakta mak. Men det händer iaf. Bara att rida ut det värsta. Värken efter min älskade Soda lämnade så mkt osynligt efter sig. Min ståtliga Pegasus. Jag ljuger nog inte när jag säger att nästan varenda gång jag och Ida kom ridandes och Soda kom springande för att möta upp oss eller bara ställde sig i sin "statypose" brukade jag säga "Det är inte bara för det är min häst, men Soda är nog den snyggast hästen jag vet"

Jag önskar så att fler fick se honom just sådär, som en välskapad skulptur. Hans vackra resning. Man undrade nästan om han var riktig så stilla och slående vacker var han. Sen fick statyn plötsligt liv och flög fram. Många hann inte se min fina pojke såhär. Jag gömde ju nästan honom i början. Jag tyckte han såg ok ut förr. Men åldern gjorde honom bara bättre. Så orättvist att jag inte har något kvar av honom. Jo ett litet hopp som jag ber till gudarna att välsigna. Sissey's föl i magen. Men med all vår otur så vågar jag inte hoppas för mkt,.. Händer det något med fölet blir det nog att jag försöker köpa någon utav hans avkommor eller barnbarn (som han faktiskt hann få)

 

 

Nej, ska inte bara fylla bloggen med sorg. En viss del måste få komma ut, men ska inte få konsumera allt.

Jag har lyckats bryta den tunga muren att vistas i mitt egna stall. Jag kommer på mig själv med att glömma bort att jag inte längre behöver hålla koll på stona när dom går lösa runt stallet. Soda stod då och hängde över mot dem. Nu kan dom gå där, men jag stannar ändå ofta till som för att kolla att Soda inte kommer springandes från sin hage. Nej se, nu är jag inne i sorgen igen. Vad är det med mig...

 

Träningen är återupptagen. Blev lite småturer först och igår blev det ett mer riktigt träningspass. Vi var ute på en tur om 11,6 km. Mkt skritt men en del travsträckor också. Amber och Lady är toppade. Dom behöver få arbeta riktigt. Några få dagars vila märks tydligt på mina två stirriga arabston;-)

Jag fyllde ju år häromdagen så jag sparade ihop till en födelsedagspresent åt mig själv. Kändes inte så kul att nämna det eftersom det varv samtidigt som Soda flög iväg. Men nu efteråt har jag provat in min present på Lady. Ett nytt distansträns i pastellila. Så sött. Har redan hunnit få två kommentarer om hur fin Lady är i lila av folk jag mött ute på ridtur. Alltid kul:)

Vid dagens träningspass så glömde jag givetvis min trogna följeslagare, min gps. Lite läskigt hur beroende man känner sig av vissa tekniska saker. Kunde ta tiden iaf och uppskattade turen på ca 9 km kanske något längre.

 

 

Det är ingen hemlighet att jag inte längre satsar på eliten inom distansridning. Förut var det min dröm. Men jag kommer aldrig bli en elitryttare. Jag har inte dom privilegierna som jag hade förr. Men framförallt så är dom av ett tuffare virke än jag är nuförtiden. Skador och smärtor i alla dess former har jag plågat mig igenom men när det kommer till "hjärtat" är jag skör. Jag beundrar dessa satsande ryttare som i ur och skur får jobbet gjort. Hängivelsen.

Jag går just nu igenom en enorm sorg. Förlusten av min älskade häst Soda. Och jag kan inte förmå mig att vara lika hängiven i stallet som jag i vanliga fall är. Jo på jobbet går ok, men hemma ja där smärtar det när jag ser tomrummet som Soda lämnat efter sig.

Lady är toppad och fin men sorgen är så stor att jag till och med inte ridit på flera dagar. En satsande professionell ryttare har inte denna möjlighet. Och det är nog just därför jag inte hör hemma där uppe längre. Men det stoppar inte min passion för sporten och lusten att hela tiden utveckla min träning. Men jag blir sänkt av sorg och otur. Mmm känner mig allmänt klen just nu. Men samtidigt är det djuren som gör att jag överhuvudtaget vill ta mig igenom vardagen. Det är den där jäkla balansen jag måste hitta igen. Finna en ny vardag utan Soda. En av de vänligaste hästarna jag känt...

Jag ligger efter med massor här hemma. Men känner mig mer motiverad än bara sen igår. Nu vill jag fokusera på Ladys och Ambers träning i hopp om att det ska skingra sorgen. Bara det inte går till överdrift vilket jag har en tendens till att göra. Allt eller inget.

Blev ett flummigt inlägg. Antar att jag gör allt för att glömma, om ens för en stund

 

Och för er som följt mina äventyr i källaren där jag tar vatten till hästarna så har ni sett att den är bebodd av söta små rackare, kan inte låta bli att plocka upp dem