Ikea we love you
Julen är äntligen över, det var några hemska insnöade dagar där endast bandvagnar kunde ta sig fram i "trafiken". Hela denna julen var skum. Hoppas verkligen ni andra hade trevligare stämmning.
Imorgon ska ja till Ikea, ah där kan jag bli lite små tokig och vilja plocka på mig hur mycket kul prylar som helst ska bli spännande och se vad man hittar denna gången.
Mitt hemska hår har börjat hämta sig lite grann (men det syns ju inte här men är allmänt glad över det), fick tyvärr kapa av mer testar igår men under det andra trasslet fanns massor med babyhår på väg ut! Började nästan gråta när hon visade att hela bottnen hade en massa fula spröt.
Gör som jag, njut av en glad glass i kylan!
Imorgon ska ja till Ikea, ah där kan jag bli lite små tokig och vilja plocka på mig hur mycket kul prylar som helst ska bli spännande och se vad man hittar denna gången.
Mitt hemska hår har börjat hämta sig lite grann (men det syns ju inte här men är allmänt glad över det), fick tyvärr kapa av mer testar igår men under det andra trasslet fanns massor med babyhår på väg ut! Började nästan gråta när hon visade att hela bottnen hade en massa fula spröt.Gör som jag, njut av en glad glass i kylan!Julbordet
Idag ska jag på julbord, årets första för min del det är nervöst och lite spännande. Men mina tankar kommer vara hos min älskade kuse Joshua, idag ska han nämligen kvala på Täby. Det svider och ger mig en stickande känsla inombords, det skulle varit jag som stod som tränare och vara den nervösa som rultar runder i ledvolten.
Men Joshua var en av de första jag fick leta fodervärd åt när jag blev sjuk då han var den som krävde mest tid och uppmärksamhet. En riktig buse. Saknar honom varje dag, han är en sån riktigt speciell häst a la Rebellen. Men förhoppningsvis kommer ni få se oss två ute på distansbanorna i framtiden. Men först ska han testa lyckan på galoppbanan, om än jag tror mer på honom som distansare. Men det återstår att se. Håll tummarna för honom alla, dom som har honom har lagt ner massor med jobb så jag önskar dem all lycka:-)
I min behandling har vi gjort framsteg, om än små betyder det en del. Min nya behandlare har lyckats få mig till tårar också (hehe) hon ville diskutera mål (troliga mål, inga överdrifter liksom) för man måste ha något att se fram emot och sträva efter och jag har tydligen varit avig vad gäller vilja tittta på tävlingssäsongen 2011 för det har helt enkelt gjort för ont. Men trots mina tårar blev det upptaget tillslut, april tyckte hon. Då skulle jag sikta in mig på en mjuk 50km ritt om det flyter på. Shit är redan nervös, inte för ritten nää jag är redan i tankarna bryta rutiner, sitta länge i en bil, äta längs vägen. Men sen komemr jag ihåg hur roligt mamma och jag brukade ha på våra smått galna resor. Och när man väl är på tävlingsplatsen så känner jag mig hemma. Det var längesen jag kände så.
Just nu försöker jag bara överleva vintern, det känns svårt att sätta mål redan i april när jag tycker vintern tar kål på mig och de få krafter jag har kvar. Men men, man måste ha ett mål som sagt. Om det blir några svängar på vägen så är jag beredd att köpa det, bara jag inte lämnar vägen helt.
Då så, mot stallet igen för att sedan njuta av julbord. Har ni varit på något julbord i år? Själv hoppas jag det bli lite Sunes Jul julbord, startskott där alla springer fra med tallrikarna och ska ha den bästa biten skinka;-) Eller äta mycket lax för det är så dyr... gott. Ha ha! ;-)
Pappa Rudolf ska ta med sig mat till Buster, som dom alltid haft;-)
Men Joshua var en av de första jag fick leta fodervärd åt när jag blev sjuk då han var den som krävde mest tid och uppmärksamhet. En riktig buse. Saknar honom varje dag, han är en sån riktigt speciell häst a la Rebellen. Men förhoppningsvis kommer ni få se oss två ute på distansbanorna i framtiden. Men först ska han testa lyckan på galoppbanan, om än jag tror mer på honom som distansare. Men det återstår att se. Håll tummarna för honom alla, dom som har honom har lagt ner massor med jobb så jag önskar dem all lycka:-)
I min behandling har vi gjort framsteg, om än små betyder det en del. Min nya behandlare har lyckats få mig till tårar också (hehe) hon ville diskutera mål (troliga mål, inga överdrifter liksom) för man måste ha något att se fram emot och sträva efter och jag har tydligen varit avig vad gäller vilja tittta på tävlingssäsongen 2011 för det har helt enkelt gjort för ont. Men trots mina tårar blev det upptaget tillslut, april tyckte hon. Då skulle jag sikta in mig på en mjuk 50km ritt om det flyter på. Shit är redan nervös, inte för ritten nää jag är redan i tankarna bryta rutiner, sitta länge i en bil, äta längs vägen. Men sen komemr jag ihåg hur roligt mamma och jag brukade ha på våra smått galna resor. Och när man väl är på tävlingsplatsen så känner jag mig hemma. Det var längesen jag kände så.
Just nu försöker jag bara överleva vintern, det känns svårt att sätta mål redan i april när jag tycker vintern tar kål på mig och de få krafter jag har kvar. Men men, man måste ha ett mål som sagt. Om det blir några svängar på vägen så är jag beredd att köpa det, bara jag inte lämnar vägen helt.
Då så, mot stallet igen för att sedan njuta av julbord. Har ni varit på något julbord i år? Själv hoppas jag det bli lite Sunes Jul julbord, startskott där alla springer fra med tallrikarna och ska ha den bästa biten skinka;-) Eller äta mycket lax för det är så dyr... gott. Ha ha! ;-)
Pappa Rudolf ska ta med sig mat till Buster, som dom alltid haft;-)It's all...
Det gick bra igår hos dietisten. Mycket för hjärnan att snappa upp, men den behöver verkligen röra på kugghjulen och inte bara tänka "Jag är INTE hungrig" "Du skall icke tänka på mat" Men hallå när jag går och tänker att jag inte skall tänka på mat och tvångsaktivering så tänker jag ju trots all på det. Lite ironiskt. Om man bara kunde lära sig släppa taget och inte fokusera så mycket på tankar. Men det är ju det som är dilemmat i det hela, hade det varit lätt att tänka på annat ja då hade jag inte varit dålig och inte suttit här och gnällt. Men kan tomtar flyga (lokalt skämt;-) då kan fantamaj ja lyckas med detta, någorlunda iaf;-)
Klockan tickar och nu har jag lite ro att försöka mig på lugna aktiviteter som inte innebär att man ska svettas och vara alledes slut (om man inte räknar med att sträcka sig efter tv-kontrollerna förstås...) så är jag sugen på att se någon rolig film. Har sett mycket skräck senaste, är äkta hardcore skräckfilmsfanatiker och kan skryta med att jag ytterst sällan blir rädd. Sist jag kan minnas att jag blev super ärrad cch drömde mardrömmar i veckor (*host* år) var nog Onda Dockan eran. Ja det var goda tider för alla barn när man i desperation slängde undan mormors gamla samlar docka man fått i arv för att den inte skulle vakna till liv. Jag miste många dockvänner den tiden. Men inte slutade jag frossa i hemskheter på film för det. Nej det blev den ultimata kicken för mig, söka upp något som får adrenalinet att pumpa och skrämma vettet ur en. Men jag låter numera som en gammal nucka när jag ointressant tar mig igenom splatterfilm efter splatterfilm i jakten på ruset. Istället somnar jag framför ljudet av skrattande småbarn som upptäckt nöjet i att dissekera sina föräldrar...
Åter till ämnet, har ni tips på någon bra och mysig film? Gärna som Disney gjort. Dom brukar vara rätt glada och festliga (säger hon som måste spola förbi när Mufasa dör i Lejonkungen), har tittat i sönder störtsköna Toy Story 3 nu och måste få en break från levande leksaker. Jag fick nämligen ett ryck och letade upp mina två gamla favorit mjukisar som följt mig i många många år för att jag fick dåligt samvete för jag lämnat dom vind för våg uppe på vinden (eller rättare sagt mitt gamla rum). För tänk om dom stackars satarna har känslor som Woody, Buzz och Co. Hoppas för min skull inte att dom har Chucky känslor...
Nej va tusan, det blir nog Toy Story 3, bara en gång till;-)
Bild från dagens tur på Lady
Klockan tickar och nu har jag lite ro att försöka mig på lugna aktiviteter som inte innebär att man ska svettas och vara alledes slut (om man inte räknar med att sträcka sig efter tv-kontrollerna förstås...) så är jag sugen på att se någon rolig film. Har sett mycket skräck senaste, är äkta hardcore skräckfilmsfanatiker och kan skryta med att jag ytterst sällan blir rädd. Sist jag kan minnas att jag blev super ärrad cch drömde mardrömmar i veckor (*host* år) var nog Onda Dockan eran. Ja det var goda tider för alla barn när man i desperation slängde undan mormors gamla samlar docka man fått i arv för att den inte skulle vakna till liv. Jag miste många dockvänner den tiden. Men inte slutade jag frossa i hemskheter på film för det. Nej det blev den ultimata kicken för mig, söka upp något som får adrenalinet att pumpa och skrämma vettet ur en. Men jag låter numera som en gammal nucka när jag ointressant tar mig igenom splatterfilm efter splatterfilm i jakten på ruset. Istället somnar jag framför ljudet av skrattande småbarn som upptäckt nöjet i att dissekera sina föräldrar...
Åter till ämnet, har ni tips på någon bra och mysig film? Gärna som Disney gjort. Dom brukar vara rätt glada och festliga (säger hon som måste spola förbi när Mufasa dör i Lejonkungen), har tittat i sönder störtsköna Toy Story 3 nu och måste få en break från levande leksaker. Jag fick nämligen ett ryck och letade upp mina två gamla favorit mjukisar som följt mig i många många år för att jag fick dåligt samvete för jag lämnat dom vind för våg uppe på vinden (eller rättare sagt mitt gamla rum). För tänk om dom stackars satarna har känslor som Woody, Buzz och Co. Hoppas för min skull inte att dom har Chucky känslor...
Nej va tusan, det blir nog Toy Story 3, bara en gång till;-)
Bild från dagens tur på LadyI will find peace...
Men det går inte riktigt än, fast i en ständig cirkel av oro. Datorn har varit fullproppad med saker = snoozfest på högnivå. Alltså har jag inte kunnat sitta vid datorn många minuter innan jag farit iväg i irritation över hur slö en dator kan vara, som någon annans gamla farmor. Och dom får vara slöa pga de har åldern inne. Då får jag påminna mig att min stackars dator också har åldern för pension skrämmande nära. Tålamod Sandra.
Nu har jag i omgångar, en liten stund då och då börjat rensa datorn så än ska den väl inte gå i pension. Dagarna går upp och ner, Som många säkert förstod fick jag en svacka till. När de på sjukhuset ringde min mamma och hotade med att om jag inte infinner mig hos läkare med basta så blir det att koppla in polisen för det var fara för mitt liv.. Dramaqueens. Men det väckte mig ur mitt skal.
Jag har varit modig och sett stand up framträdande i Helsingborg: Från Big Bang till Happy Ending med allas vår Thomas Järvheden.
Rullade oroligt runder i sängen hela veckan innan jag skulle dit så nervös jag var... Men det blev en kul kväll, men jag var totalt utmattad när föreställningen var slut så jag åkte hem tidigare än de andra. Men vad gör väl det mitt mål var att kunna följa med och sitta still. Å de gick ju. Dessutom fick vi träffa mannen själv efter showen, kul!
Emma, Thomas och en muppig jag
Sen fick jag nyligen även en barnslig impuls, det slog mig att jag inte åkt pulka på flera år. Och givetvis måste jag då göra det. Jag ringde min mamma och berättade om min geniala idé. Så Förra veckan åkte det en massa glada barn ner för pulkabacken inne i parken. Men tittade man en gång extra såg man att mitt i skaran av skrattande barn var där även en skrattande Sandra. Jag var lika rädd varje gång jag skulle åka över kanten men ack så härligt det var! (när jag väl beslutat mig för att skratta åt alla blickarna jag fick från föräldrar och barn omkring mig)
Jag och Nonne innan vi for ner för backen
Men nu klarar jag inte att sitta ner mer... Och o några timmar ska jag till min nya behandlare. Jag har nämligen gått med i ett 20v program i hopp om att bli frisk! Så de första 5 veckorna blir intensiva med många besök. Kan även berätta att det är hos en dietist jag börjat hos som arbetat med ätstörningar sen -94 och jobbat/ar på flera bra kliniker som dock är för långt för mig att åka så ofta till. Samt har både KBT och DBT utbildning. Det ska bli spännande en usch så nervös jag är... Idag är det nämligen vägning...
Nu har jag i omgångar, en liten stund då och då börjat rensa datorn så än ska den väl inte gå i pension. Dagarna går upp och ner, Som många säkert förstod fick jag en svacka till. När de på sjukhuset ringde min mamma och hotade med att om jag inte infinner mig hos läkare med basta så blir det att koppla in polisen för det var fara för mitt liv.. Dramaqueens. Men det väckte mig ur mitt skal.
Jag har varit modig och sett stand up framträdande i Helsingborg: Från Big Bang till Happy Ending med allas vår Thomas Järvheden.
Rullade oroligt runder i sängen hela veckan innan jag skulle dit så nervös jag var... Men det blev en kul kväll, men jag var totalt utmattad när föreställningen var slut så jag åkte hem tidigare än de andra. Men vad gör väl det mitt mål var att kunna följa med och sitta still. Å de gick ju. Dessutom fick vi träffa mannen själv efter showen, kul!
Emma, Thomas och en muppig jagSen fick jag nyligen även en barnslig impuls, det slog mig att jag inte åkt pulka på flera år. Och givetvis måste jag då göra det. Jag ringde min mamma och berättade om min geniala idé. Så Förra veckan åkte det en massa glada barn ner för pulkabacken inne i parken. Men tittade man en gång extra såg man att mitt i skaran av skrattande barn var där även en skrattande Sandra. Jag var lika rädd varje gång jag skulle åka över kanten men ack så härligt det var! (när jag väl beslutat mig för att skratta åt alla blickarna jag fick från föräldrar och barn omkring mig)
Jag och Nonne innan vi for ner för backenMen nu klarar jag inte att sitta ner mer... Och o några timmar ska jag till min nya behandlare. Jag har nämligen gått med i ett 20v program i hopp om att bli frisk! Så de första 5 veckorna blir intensiva med många besök. Kan även berätta att det är hos en dietist jag börjat hos som arbetat med ätstörningar sen -94 och jobbat/ar på flera bra kliniker som dock är för långt för mig att åka så ofta till. Samt har både KBT och DBT utbildning. Det ska bli spännande en usch så nervös jag är... Idag är det nämligen vägning...
