Meadow Mint

Jag fick sådan inspiration när Carro ändrade om sin hemsida att jag var så elak att jag tog flera av hennes idéer till min egna hemsida, hoppas det är ok Carro. Tyckte det avr smart & lätt plus att alla dessa giriga ungar inte kan sno ens bilder hela tiden...

Orkar inte skriva mer nu då jag jobbat på ordentligt idag. Tränat flera dagar i veckan så svetten lackar och ridning utöver de har gjort mig lite trött faktiskt.

Bara Ballad blev riden idag. Linnea hade henne med på träning tydligen gick det jätte bra det var gymnastikhoppning (eller vad man ska kalla det). Ballad ska nu få vila ett tag då hon bara är skinn & ben i mina ögon. Jag går igenom hennes foderstat om & om, hon får mycket mer än vad det "står på pappret" försöker dra bort socker och annan energi samt inte allt för mycket proteiner då hon blir så dålig i magen då. 
Jag & hovis tror hon är i en växtfas så hon ska som sagt få stå någon vecka & göda på sig, fick tips om att ge henne b-vitamin och ingen soja då det var för mycket protein i det.

Ambers skor var alledes nerslitna trots att hon fick nya framskor för typ någon vecka sen. Så det blev helskoning på henne.
Ordern blev fortsätta träna men jag måste ändra om mig själv ännu mer än jag försöker göra (Dumma snedhet!) samt undiva allt för hårda underlag (vilket är super lätt då 85% av mina ridmöjligheter består av asfalt/hårdare grusvägar hmm...)
Alltså var blir det inte vedema 80km, tar 50km i stället. Hoppas Carro fortfarande vill rida henne trots att det "bara" är 50km (fast jag förstår om hon inte vill) men då kan vi sällskapa iaf med Caballero & Amber, Har dock inte frågat Carro än men om du läser det så kan du svara;-)

Caballero fick även han nya skor. Hans gamla var det bara flisor kvar av. Han hade en liten "sprickning" på ena framhoven pga den gamla tåkappan suttit lite för hårt på honom, men min hovis e super duktig med allt som heter rätta till och hitta nya lösningar.

Nu ska jag sova, imorgon blir det som vanligt sjukhusbesök.

Peace out

Det beskriver dagens ridtur.
Åsa och jag skulle ta en lite längre tur på Ballad & Amber idag, det blev en väldigt intressant ridtur. Amber var inte alls samarbetsvillig idag, gick på tvären mest hela tiden. Tvingade mig att sitta & rakrikta henne hela tiden, blää kan hon inte gå rakt av sig själv;-)?
Ballad tuffade på med enorm energi, men bensinen tar slut någon gång, vilket man förstår då hennes ben är överallt. På hemvägen mitt i en lite sluttande väg (uppför) bestämmer sig Ballad för att det inte händer så mycket. Sagt och gjort, hon tar saken i egna händer...I ett monster hopp (som hästarna på spanska ridskolan utför) skuttar hon rätt upp i liften, sparkandes och ja vet inte vad, jag blir så förvånad över den plötsliga händelsen och Åsa lika så, det fanns ingen chans för henne att sitta kvar när Ballad fortsatte sina ORDENTLIGA krumsprång. Där sitter jag på Amber med tyglarna i en hand och den andra utsträckt för att försöka ta tag i Ballads tyglar, då sparkar Ballad åt Amber som även hon blir tokig då. Hon sparkar bakut flera gånger och hoppar runder något sanslöst, jag flyger av direkt, jag menar jag satt på sniskan redan innan sprången. Jag landade rätt i en blötåker med rumpan först (usch kissa på sig känsla- varning). Vilket kaos, både jag och Åsa på marken en stackars man stod längre bort och stirrade på oss och såg förskräckt ut. Men vi var på fötterna på några sekunder så det avr lugnt. Men min rumpa fick sig en smäll;-)
Vi kollade igenom hästar och skrattade av "chocken" då den kom så plötskigt. Sen avr det bara att hopa upp och rida hem med ett lager blöta kläder. Åsa den stackaren ramlade av på grusvägen men hon verkade ok när hon lämnade stallet...haha

Såhär roar sig Amber när hon ska vila...

Vi var ute i 1h 58min, vet inte exakt hur långt vi red då jag inte hittar min gps. Har letat på alla mina geniala ställen där jag lägger saker så att jag lätt ska hitta dem sen...men ingen gps.

Imorgon kommer hovisen.

Jag håller på med att ändra min hemsida lite, kommer publicera den kanske i slutet av veckan eller något. Det beror på hur mycket tid jag har till att göra den klar.

Peace out

Ah, här sitter man och njuter av ännu ett avsnitt Supernatural, repris dock men det är bättre än inget (i väntan på nya avsnitt).
Och jag kan vara halv nöjd med dagen. Jag var iaf uppe i stallet som vanligt, eller nästan som vanligt. Morsan var hurtigare än mig och gick som en katt av och an runt mig, tydligt besvärad av min plötsliga långsamhet. Tillslut fick jag lämna grepen ifrån mig och gå och rida istället;-)

Var ute med Caballero, den där korallsarbetet ahr gjort susen. vi har en helt annan kontakt med varann nu, det känns som han litar på mig mera. Han skötte sig otroligt bra, blev bara 3-4 ordentliga stegringstopp. Jag skulle vilja ha med det på bild när han gör sina krumelurer, det känns så lustigt. Han Böjer sig som en banan & snurrar runder (nästan som en vildhäst) i luften. Måste se komiskt ut. Bortset från det var en en riktig guldgosse. Jag blev värsta rädd att han var sjuk eller något, men jag märkte snabbt att han var trött. Inte fysiskt utan psykiskt.
Han är så olik Amber, för när Caballero inte brallar så är han en väldigt stabil och bekväm av sig. Det har jag märkt nu när han rids oftare och får ur sig all sin överskottsenergi. Han har en väldigt ekonomisk trav som kan vara så långsam att Amebr skulle lätt skritta om honom, men ändå är han totalt avslappnad och lättridningen blir lätt & fjädrig. Och ändå känner jag att Amber och Sandra = Sant. Hon är en kanon, en tickande bomb fast hon tänker framåt... så jäkla rolig e hon.

Hur som helst, red Caballero 1h & 33min, 10 km. Mycket långsam trav samt lite klättring. Var otroligt stolt över honom.

På kvällen red jag även Amber, det är sån skillnad att rida de olika. I vanliga fall rider jag även Ballad (men är inte totalt pigg än för det) då är det ännu mer spännande, alla tre är så olika de kan bli bortsett från att de är vad andra skulle säga "problemhästar", fast jag har inga problem med dem så i mina ögon är dom vilka underbara hästar som helst.

Amber har ju helt andra gångarter än de andra, hon har sån energi i steget att man STÄNDIGT måste hålla in henne. Så det blir lite andra tider & hastigheter på samma sträckor med henne. Var ute i 52 minuter 7-8km. Red i mörkret så det var mycket mycket skyggningar, vi skrämde flera joggare och cyklister. Hennes fyrfota hopp när hon blir rädd skrämmer slag på alla, klappertiklapp låter det... Amber kommer bli min död en dag, mitt hjärta kommer säkerligen hoppa ur bröstet på mig en dag, fast under tiden har vi ju rätt kul.

Vi släppte ner Candy en stund hos lösdriftshästarna, hon ska ju gå med dem när Scooter tas till stallet inför fölningen. Tänkte det är lika bra att börja vänja henne vid att gå med de andra på dagarna iaf. Annie den stora elefanten jagade undan henne länge, fast Candy är så snärt att hon verkade tro det var en lek. Bra för tjockisen Annie att få röra på sig lite. Jag gick och kände på fölmagar men bara en fölis var riktigt aktiv, Scooters. Först stod jag & tittade på andra saker när morsan utbrister "kolla på scooters mage" (eller något i den stilen) jag bara va va!?, är hon sjuk eller vad händer?? - Nää kolla så aktiv fölisen är. Och då ser jag det, spark efter spark så buktar magen ut. Haha det var helt underbart! Fick genast springa bort och känna lite, det är en riktigt aktiv liten rackare.

Peace out.

Då var man smått på benen igen, ett par vingliga sådana men knattar man runt lugnt och fint överlever man. Nätterna som man spenderade lutandes över toastolen verkar vara förbi. Har kunnat äta middag och behålla den där den ska va dessutom, hurra!

Igår tänkte jag testa att rida. Caballero tycker inte alls om att bara stå still. Så jag gav mig iväg på en kort skrittur, bara så han skulle få lite stimulans. Vi kom inte alls långt. Vi blev ovänner istället. Eller jag blev ovänn med honom och han blev inte sur på mig, han gjorde något värre-...han ignorerade mig. Han verkade tro att han fått en halt fluga på ryggen. Jag vet att jag gått ner lite i vikt (inte konstigt då ingen näring har fått stanna kvar i magen) men så mycket är till att överdriva. Jag ömsom bad ömsom morrade på honom. Men han såg lika glad ut ändå. Tror inte han tog bak öronen en enda gång. Vi kom några meter sen sa det stopp. Han var så mycket på bakbenen att jag bokstavligen fick klamra mig fast runt hans hals för att sitta kvar. Ändå såg han lika glad ut. På en sträcka av ca 30m höll han på så var 5-10m. Jag var så utmattad att jag trodde att jag skulle svimma. Men han känner mig inte så väl än, jag ska vara halvt död innan jag ger upp.
Fast jag antar att jag nästan var halvtdöd för jag gav mig en liten tum, vid ett tillfälle orkade jag inte, så jag hoppade av och ledde honom förbi den osynliga faran. Med darrande ben hoppade jag sen upp och fortsatte ridturen, när jag började se prickar framför mig red jag hemåt. Caballero fattade inte alls avrför vi skulle hemåt utan ville svänga av där jag brukar rida annars.
Det var faktiskt första gången han stannar upp såhär "på vägen". Jag gissar på att han ville att kommunen skulle komma och förbättra underlagen då den inte tålde en skuttande häst. Det såg ut som om någon testat åka runder på sina skridskor på asfalten. Fast tittar man riktigt noga så ser man hästskor istället för ett rakt skridskoblad.

Jag antog att vi behöver börja om, vi har inga direkta problem när vi rider annars. Han försöker aldrig slänga av en med vilje eller så. Aldrig elak. Men någonstans behöver vi förstå varann bättre. Sagt och gjort så tog jag in honom o korallen idag för lite markarbete. Och det gick suveränt. Vilken respons jag fick av honom tillslut! Först brallade han runder och visade stolt upp all sin energi med fokus på allt utom mig. Han såg verkligen ut som en yster tonåring. Men så efter ett tag kom huvudet neråt, den tuggande munnen och öronen började spela åt mitt håll. Lycka! Tillslut kunde jag backa honom med mina kroppsrörelser och början till att flytta honom åt sidan. Han litade på mig så mycket efter en stund att jag fick ha pisken var jag ville på honom, först blev han rädd men efter utandningar och lugnande rörelser stod han pall. Efter det följde han efter mig och var hur gosig som helst (ok han e alltid gosig, men jag tyckte mig se tillit i hans ögon). Det kändes verkligen som vi fick kontakt. Han e för go.

Eftersom jag vatt dålig har jag jagat Linnea och Åsa lite extra mycket i veckan. Stackare, jag bara drar ut dem utan någon mjukstart;-) Dom var ute i 1h 30min igår på Ballad & Amber. Skritt och trav samt lite klättring. Dom avr pigga och glada när dom kom knatandes upp till stallet. Ryttarna såg mer trötta ut än hästarna.

Idag vilade Ballad så Linnea hjälpte mig och red Amber. Tackar!

När man är sjuk och slö passar jag ofta på att hålla på med unghästarna. Jag vet det låter knäppt men jag känner mig avslappnad ihop med mina oinridna unghästar. Linnea stannade kvar och assisterade mig. Först premiärsatt jag på Candy och skrittade runder på henne lite. Hon skötte sig kanon, det kommer nog bara dröja några ridturer till innan jag kan ta ut henne på lite turer med de andra.
Fast hon är så liten, tänkte faktiskt (eller det var mammas idé) att hon skulle kanske kunna passa min kusin. Ska faktiskt ta ut Tilde och låta henne pyssla om Candy. kanske fattas det ett tycke där?
När Candy var färdig pussad och sutten på var det Sodas tur. Först skrittade jag en liten bit på honom samt travade lite. Han är nog den lättaste jag haft med att göra vad gäller den första biten. Han travar när jag ber om det och håller traven. Inte som alla mina andra unghästar som har stannat var 10:e meter i början. Vill man sakta av stannar han direkt. Han blir så glad när han blir riden.
Som tack för att Linnea hjälpt mig idag tänkte jag att hon skulle få rida Soda lite. Jag gick brevid men behövde inte hjälpa till alls. Dom skrittade en liten bit och travade tillbaka.
Vi talar inte om långa sträckor utan om några 100m. Han är ju bara 2½år gammal. Men som sagt, han tycker det är så kul någon gång ibland.

Förresten höll på att glömma. Det där arabstoet som I ev. skulle köpa blir nog inte av. Jag frågade om hästen hade alla papper och givetvis inte. Det blev en hel del telefonstamtal till uppfödare och så. Jo hästen går att registerar och det är den rätta stammen, men allt måste göras från grunden blodtypning, idkoll ja allt. Så det skulle bli 6000 bara att registrera henne. Och ägaren ville inte sänka priset så då tycker vi det blev en för dyr häst. Jag menar inte hanterad, man kunde inte lyfta hovarna utan att plegga henne plus att hon då inte var reggad. Jag had eiaf sänkt priset om det var min häst;-)
Tråkigt då hon hade en intressant stam e: Samsheik.

Nää imorgon är allt som vanligt. Rida flera hästar, mocka och hela baletten. Jag lär somna fort.

Peace out

Jag har fått bland de värsta jag vet, nämligen magflunsan... Man känner sig så jäkla klen när man knappt kan resa sig upp ur soffan utan får hänga över kanten ulkandes i en skål. Innan idag kunde jag inte ens sitta vid datorn, igår kunde jag iaf vara uppe lite trots illamåendet. Men inatt sa allting stopp.
Känner mig som sagt som en riktig vekling. Här ligger man och gnäller när det finns miljoner som har det värre. Men det är nog mänskligt att skylla ifrån sig att "man bara är människa" inte ser man en brandman som just räddad folk ur en brinnande byggnad säga att han "bara är en människa", nej då är man en hjälte...det är extraordinärt. Lite lustigt faktiskt.

Jag brukar trots alla sjukdomar ändå få gå till stallet, hästarna behövs ändå tas hand om. Vet inte hur många gånger jag fått spribnga till gödselstacken och spy för att sedan fortsätta med stalljobbet trots att allt går i slowmotion. Men idag var mamma hemma och tog hästarna, det kändes rent ut sagt som en gudagåva. Jag kunde bara rulla runder i mina smärtor och illamåenden i soffan... Inte har jag kunnat äta mycket heller, tryckte på lång tid i mig en vattnig lätt yoggi. Jag var glad att den stannade kvar där inne.

Igår testade jag rida Caballero med hackamore, det var en avsevärd skillnad. Han slår fortfarande med huvudet men inte på samma sätt. Tror lite att det blivit en "ful ovana". Men han kändes mycket mer harmonisk, den lilla busen. Vi hade några duster emd stegrande men inte alls som innan. Testade att för första gången gå över en bäck med honom, där fick jag faktiskt ge upp och leda över honom. Men efter massa uppmuntande prat skuttade han över.
Han fick ett litet sår på ballen, ett ställe jag avskyr att dom får sår på. För även om det inte är allvarligt så sitter det så fel. Han har antagligen trampat sig själv under några av sina brallningar. Har tvättat det med jodopax samt lagt bomull med mer jodopax och lite vetrap runt de.
Mamma tvättade det idag då jag låg halvdöd i sovan. Hon sa att det såg bra ut, imorgon får jag masa mig ut iaf.

Åsa & Linnea red Ballad & Amber åt mig. Passade bra att jag bara behövde rida en häst igår då jag var dålig. Fast de andra dagarna är det bara att gå ut och motionera de som ska vara igång till tävlingssäsongen.

Nu mår jag så illa igen att jag måste sluta sitta här och fördriva tiden. Började läsa på boken Familjelyckan (skriven av en av de bästa inom krönikor, manus, bloggar och nu författare...nämligen Carina Dahl. trots att jag fått lägga ner boken i omgångar pga ulkattackerna lyckades jag plöja igenom hela samma dag. En otroligt intressant och rent ut sagt underlig bok. Och jag älskade den bara efter några sidor. Den sätter sig fast bakom pannbenet, vare sig där är en metallplatta eller inte.

Peace out

Jösses jag har så mycket att göra att jag inte orkat svara på alla mina mail, så var inte oroligqa de kommer;-)

I förrgår red jag en tur på Caballero & Amber, Caballero skötte sig väldigt bra och gick förbi idrottsplatsen där dom svetsade, murade, bankade, hade lastbilar och stora bilar överallt. Han bara klapprade förbi. Amber däremot blev hysterisk inte för sakerna utan för att jag inte lät henne galoppera förbi...vi steppelihoppade fram så alla slutade göra vad dom nu gjorde och stod och glodde...pinsamt.

Igår var jag & tittade på hästen åt I. Jag tror det kommer bli en trevlig häst, MEN det kommer ta lång lång tid. 5 år & ohanterad. Dom hade nog inte verkt henne för de gick inte. Man fick inte ta henne på benen eller någonstans för den delen. Men hon var inte ilsken eller så, hon var nyfiken men det syntes att hon fått göra som hon ville och att hon inte litade/respekterade människor. Flera av hästarna gick på en samt stegrade/bet en när dom kom i närheten. Dom blev nog förvånade när jag klart och tydligt visade att jag inte respektera sådant, kvittar vems hästar det är;-)

Det blir nog köp då hästen ser (kommer iaf) bra ut. Och stammen är enligt oss båda väldigt bra, hon ser för bra ut för att gå i en hage och skrota. Men svårheten är ju att man knappt kan hantera henne.
Vi håller på att förhandla så vi får se, isf kommer hon gå hos mig i 1 år. Först ska vi ge henne 6 månader med att försöka sko henne fram, kunna hänga på henne och givetvis borsta henne. Märker vi att det är ett "försent" blir det nog betäckning.
Hennes helbror är urläcker och har varit nere i polen och löpt med bra resultat. Sina första starter vann han. Tror han kommit hem till Svergie i år för att starta här detta året.
Hennes halvsyster (på mammas sida) har också löpt med bra resultat och blivit årets arabgalopp sto. Samt blivit utställd med bra poäng.
Men vi får se hur det går, mycket kan hända innan det är helt klart.

Här är stoet, hon har stora drag från hennes pappa.

medan jag var och tittade på hästen red Åsa & Linnea på Ballad & Amber. Tydligen hade Ballad varit väldigt på tårna medan Amber var lugn.
När jag kom hem han jag rida Caballero en tur. Och vilken ridtur det blev. Det verkade vara "droppen" för Cabbisen vad gäller min filosofi vad gäller att ta det lugnt.
Jag bokstavligen flög åt alla håll och kanter och det fanns stunder då jag hängde på halsen som en igel och ville inte låta honom slänga av mig.
Han var väldigt pigg, ömsom brakade han iväg frustandes, hoppandes och sparkandes. Jag fick stopp på honom alla gångerna, förhållningar förhållningar, volter här och var. På ett ställe funakde bromsen mer än väl, vi stod i 10min där han bestämt sig att han bara skulle stå på bakbenen. Men med övertalan gick han tillslut, massor av beröm till grabben. Han blir så nöjd med sig själv när man berömer honom. Denna ridturen var den tuffaste jag varit med på honom än sålänge. Var utmattad när vi var klara.
Försökte rida ur lite av all hans energi men han var inte ens fuktig på halsen när vi var klara. Då hade jag ändå ridit en stund på fältet. Men fick ge upp då jag kämpade för livet;-)
Efter ridturen var han super kelen och go som alltid, pussar en med mulen och är allmänt trevlig. Han e en sån rolig grabb faktiskt. Jag måste bara lära mig alla hans "knappar" Men det känns bra att han inte lyckas busa av mig, det känns som om min kropp följer med honom. Jag märker knappt när han stegrar sig, jag följer bara med i hans rörelser liksom. När han är fokuserad är han så härlig att sitta på.

Så idag tänkte jag att han måste få lite utlopp för sin energi innan jag tränar på allvar. Så jag red på våran lilla terrängbana ett tag, där skötte han sig oklanderligt. Lite tråkig till och med;-) jag älskar håll i gång ju. Travade och galopperade där en liten stund. Jag tröttnade på det fortare än Cabbisen så vi gav oss ut istället.
Det gick väldigt bra! Efter några försdök till att sticka iväg med mig samt lite sparkisar så började han mjuka upp. Vi red runder på olika volter, åttor osv. Han går lätt på framdelen så jag försöker få honom att tänka framåt istället för neråt. Han har inte hittat mellan tinget än, alltså det är antingen huvudet rätt upp eller ner. Så man har mycket häst under sig.
Han är väldigt tjafsig med munnen. Jag tror fortfarande att där är något problem då han slänger så mycket med huvudet. Han har haft problem innan men det fixade dom till. Men han tuggar så frenetiskt på ett konstigt sätt, har gjort hela tiden men jag tänkte inte så mycket på det då han nyligen blivit kollad. Men jag tittade efter själv och tyckte jag såg en liten tand på väg upp...? han var lite röd där men jag kunde trycka hur jag ville. Så när veterinären kommer ska hon få ta en titt på hans tänder.
Imorgon tänker jag testa hackamore för hans skull. Tror han kan gå bra på det om han inte låser sig för mycket.
Så för att sammanfatta det fick jag den lugnaste ridturen på honom idag, vilka svängar alltså;-) Det händer alltid något när man rider honom, det gillar jag. Efter turen stod jag och pussade på honom ett tag. Kan inte titta mig mätt på honom, han är aldrig direkt elak utan bara pojkvaskig och busig. Han ser alltid så snäll ut ändå. Och när han står och väntar på i hagen värmer det i hjärtat.
Idag blev han faktiskt lite fuktig, så lite har han jobbat iaf. Mamma var för första gången med och tittade på när jag red honom, så hon passade på att fota lite.

En bonus bild på min nallebjörn Soda

På eftermiddagen/kvällen red jag en tur på Amber. Under ridturen konstaterade jag att jag har väldigt speciella hästar. Jag förstår varför Amber vrickade sig i hagen. Jag insåg även att jag är förvånad över att hon inte gjort det tidigare. Tvärstopp, slidingstopp, sidohopp, snubblande för hon går för hastigt. Jösses vad jag var irriterad på henne idag, liksom detta är ju löjligt. Hon går alltid framåt men varför måste hon riskera sina ben hela tiden? Allting är farligt enligt henne.
För att inte skrämma de som kommer rida henne på tävlingar åt mig i framtiden så ska jag försvara henne med att hon är aldrig så tittig eller hoppig på tävlingar, där vill hon bara vinna;-) Båda gångerna vi red dackeritten var hon den första som bara gick rätt över en träbro, alla de andra hästarna stod bara där men följde efter när Amber gick över.
På hallandsritten var där en väldigt hal och smal träbro, även där var Amber den som gick över och drog de andra hästarna med sig. Hemma är det andra drag, där är hon bokstavligen rädd för sin egna skugga, bark, stenar och ikväll var det alla konstiga färg ändringar i asfalten...suck
Vi var ute i 1h & 6min endast skritt och lite trav.

När vi var hemma så var det mörkt. Tog en kortare ridtur på ballad i mörkret. Red så mycket jag kunde på de upplysta vägarna. Men Ballad är också helt toppig. Jag undrar lite vad det är i  fodret till mina hästar;-) Ballad var så in i he*l*ete pigg. Vi for fram i skänkelvikningar och en bits rakriktning längs vägarna. Benen var en halv meter uppe i luften och det kändes som om vi stampade på samma ställe.
Red ut på en äng och tänkte att hon skulle få galoppera en liten bit. Hon blev så glad att hon for iväg inga skutt ingenting bara glädje över att få springa. Tror aldrig Ballad galopperat så fort;-) Jag blev först lite nervöst då det var kolsvart, såg typ 1 meter framför mig. Så jag fick lita på Ballad och min kännedom av ängen. När ängen var slut så kunde jag stanna henne, då var hon helt nöjd. Gav henne långa tyglar och skrittade hemåt utan några problem. Hon såg så nöjd ut efteråt. Var ute i 40min.

Oj höll nästan på att glömma. Magdalena här är Sakee avkomman uppe hos Katarina. Hon såg väldigt trevlig ut:-) Har lovat att skicka den till Annika också, men mitt minne;-)

e: Sakee ue: Elcatero

Caballero försöker sticka med mig...notera den gapande munnen trots att jag inte sliter i honom.

Om ni undrar över mina höga/breda armar så är det för han blir så framtung, försöker "få upp honom" på rätt sätt.



"Precis efter en brallning", jag ser lite rolig ut då jag försöker följa med i språnget som just varit;-)

Det går framåt sakta men säkert:-)

Peace out

Ja mina vänner jag vill att det ska vara tävlingssäsong NU! Jag menar allvar, det kryper i skinnet på mig. Kan inte sluta stirra på planeringen;-)

Jag har lite funderingar, jag har ju min noviskvalificering men Amber fattas en 80km ritt, jag red ju en ritt i 17,0 km/h och man måste rida från 16km/h och under för att få räkna ritten. Men Dackeritten red vi på 16,0km/h alltså godkänd sen har vi flera 50km ritter som är under 16km/h & kravet var 2 50km ritter & 2 80km ritter eller 3 80km ritter. Jag lånade ju Carros underbara Nariaat på en 80km ritt så där klarade jag min del (2 50km & 2 80km men Amber fattas en ritt)
Så nu fundrar jag som såhär, kanske skulle jag låta någon annan rida Amber åt mig på Vedema 80km (nationell klass) så kan jag rida Caballero 50km där istället för att rida 50km på Göinge. Så kan jag rida CEI1* med Amber på Göinge. Om ni hänger med hur jag menar så vad tycker ni om den tanken? Har svårt att hitta ritter som passar Cabbisen, de ritter jag tycker skulle passa honom är ofta ritter som jag behöver rida tillsammans med Amber... Hmm.
Carro, kanske jag har en häst till dig ändå på Vedema;-)

Hur som helst. På Fredag ska vi åka & röntga Amber igen, tror faktiskt det kommer se bättre ut. Fast vädret är ju inte det bästa för hästar som behöver bra underlag och ta det lugnt.

Jag tog Cabbisen på en skrittur igår, valde de större vägarna där isen och snön var borta, det blåste isiga vindar nere vid havet men trots det var det skönt att vara ute då solen sken. Cabbisen skötte sig super, han har aldrig sett havet men brydde sig inte särskilt. Men ifs så var vi inte nära själva havet, bara vid stranden.
Jag gick på de ställena där det var halt, vill inte riskera något. Var ute i 1h & 15 min och red ca 8km på varierande underlag.
Cabbisen vid ett promenixställe

Efter turen var Cabbisen hur pigg och glad som helst, jag kan inte sluta förvånas över hans glädje över att få vara ute och hans uthållighet. När man skrittar mina andra hästar i 1 h och över det är man en ispinne, men när man rider en hoppetossa som Cabbisen är man bara kall om tårna, överdelen hettas lätt upp;-)

När jag nästan var klar i stallet smet jag iväg en tur på Ballad. Hon var ännu piggare än vad Cabbisen var, blev väldigt förvånad över hur ilksen hon blev på mig när jag tvingade henne att tänka, hon steppade fram med typ 1 meter höga benlyft, frustandes på gränsen till piaff. Hon är väldigt rolig att rida när hon är såhär haha.
Mamma gick med på ridturen med Amber, vill inte rida Amber när det är såhär halt.

Jag & Ballad, hon ville inte ta fram öronen så jag fick ta till drastiska metoder: Vifta med mina vantar

När vi var klara så skulle jag egentligen strö i stallet samt fylla på vatten & hösilage. Då kom Andreas och skulle gå ut & gå med Xena, jag såg snabbt min chans att skjuta upp det sista stalljobbet. Så jag följde med på turen med Candy. Candy tyckte det var toppen att få komma ut och titta på den stora världen utanför hennes hage.

Idag vågade jag inte ta ut någon av hästarna på vägarna då det blivit lite packat på vissa ställen. Är livrädd för vrickningar osv. Så jag tömkörde bara Cabbisen en tur i våran ridhage. Han var väldigt lyhörd och duktig. Det höll bara till att skrittas på så travarbetet får komma senare. Jag hade lite svårt att hänga med hans friska steg i början men det gick lättare sen.

Från dagens tömkörning

Peace out

Eftersom det började töa lite igår samt snöa plus regna kan ni räkna ut hur underlagen var här omkring idag... för att beskriva det enkelt så var det halt. Och snor kallt.
Cabbisen fick vila idag. Hade planerat att rida Amber & Ballad idag men när jag skrittat ut en tur på Amber så gav jag upp, tänker inte riskera hästarnas ben genom att försöka ta mig fram på dessa hala underlag. En häst med en vrickning räcker.

Inspiration: Jag & Amber vid stranden som vi brukar träna längre sträckor på
Amber har grepp på bakskorna så hon gled inte alls med dem, men på frambenen tog vi av de skorna och satte på lite specialdesignade skor som hon ska gå med nu när hon håller på att läka ihop. Amber förstår dock inte meningen med att bara skritta. Hon taktade hela ridturen och tyckte jag var allmänt tråkig. Fast hon skötte sig fint annars, så är det när matte rider;-)
Oj nu gled jag som vanligt bort från ämnet. Halka var det. Ja hon halkar inte med bak men på fram gör hon. Så jag tänker inte ta ut henne om det är sånt här väder, plus att jag håller på att för frysa av att sitta still;-)

Ballad är väldigt snubblig av sig plus att hon har breda skor och inget grepp , och inte har jag några broddar som passar de skorna heller. Fast jag har blivit bortskämd med mina kanon bra skor med grepp som man inte behlöver skruva av & på samt inte skadar andra hästar mer än en vanlig sko om en häst skulle råka sparka till en annan.
Att stå med istappar till fingrar och renska skit från broddhåll lockar inte ett dugg. Men måste jag så får jag ju göra det.
Så för att sammanfatta det red jag inte Ballad, är så rädd om hästarnas ben. Har blivit paranoid över det där. Men sen har vi ju så mycket asfalt & oljeasfaltsvägar vilket gör det ännu svårare. Skulle önska att vi hade mer grusvägar eller gräsvägar.

Hoppas på bättre väder imorgon, för det känns lite som ett "jackass nummer" att ge sig ut med Cabbisen på hala underlag...hehe Ballad SKA ridas imorgon, om jag så ska gå med henne till ett ridhus. Vilket lär ta lång lång tid.

Förresten, hoppas att jag lyckats lura på en distansryttare en häst att träna. Skulle varit så kul om den vackra grabben skulle få komma till denna ryttaren. Jag hade gärna tagit emot hästen själv men jag har så det räcker. Vill fokusera på Amber, Cabbisen och Ballad nu.

Peace out

Idag började det snöa ordentligt, för många är det inget särskilt spännande iaf inte så spännande att man böjar ett blogg inlägg med det.
Men eftersom jag bor vid kusten har vi väldigt sällan snö, det brukar bara blåsa här. Så både hästar & ryttare är inte vana vid snö här, det är allmänt trist och jobbigt att rida när det snöar så mycket att man inte ser något. Hur orkar ni som har snö oftare med det? ;-) Ok vi får uppleva snön då & då men den lägger sig aldrig, inte idag heller trots att det snöade mycket.

När jag snooz mockat mig igenom boxarna kom Linnea & hennes vän Rebecka dom skulle låna Ballad av mig och rida en tur. Men jag tänkte att jag skulle testa att rida Cabbisen med andra hästar idag och Amber får ju börja skrittas igång nu alltså hade vi 3 hästar. Cabbisen får ingen annan rida, jag e glad att jag klarar av honom. Så Linnea tog Amber och eftersom jag tycker Ballad är så snäll är hon den enda hästen jag låter andra få låna. Men jag missbedömde Ballad idag...

Vi gav oss ut på en tur i blåsten, Cabbisen var lite osäker först och visste inte riktigt var han skulle placera sig, efter lite konstrande och såklart tvåbens träning bestämde vi oss för att vi är först, jag älskar att rida först. Och vi gjorde nog ett bra val då Cabbisen skrittade mycket fortare än dom andra. Vi var ofta mer än 100m framför de andra. Men tänkte att jag kunde passa på att träna honom på att stå still och sådant vilket han till min förvåning gjorde utan att blinka.
Jag hade varit beredd på att cabbisen skulle vara pigg samt att Amber skulle vara på tårna, men jag hade inte förväntat mig att Amber OCH Ballad var hysteriska....
När vi kom ut på en äng red jag & Rebecka en liten bit i förväg, Amber blev tokig det är inte ofta hon stegrar sig hon brukar mera hoppa fram, men till min förvåning stod hon och stampade sen skuttandes sen hopp/stegrade hon sig för att försöka ta tyglarna och sticka iväg för Linnea, jag gav Linnea ordern: Låt henne INTE sticka iväg...då är det adjös med ridningen på ett tag med tanke på hårt underlaget är.

Cabbisen idag

Det är lättare sagt än gjort att kontrollera Amber när man inte ridit henne på länge, men såfort jag sa åt Linnea att ge henne långa tyglar istället för att dra ihopa henne ännu mer så gick det mycket bättre. Så satt jag på en otålig yster tonåring som ville ivåg samtidigt som jag försökte hjälpa Linnea, när jag väner mig om "susar" plötsligt Ballad förbi mig frustandes och vill inte stanna...jösses vad är det med mina hästar?? Den snällaste är ju för 17 Cabbisen...

Vi lyckades få ordning på Amber & Ballad men nu var dom så toppiga att dom surade åt Cabbisen om han kom nära, sparkade bakut i protest mot den andra om den kom närmre än några meter...
När vi kom till ängens slut fastnade vi på samma ställe som igår, ett dike som Cabbisen inte vill gå nerför (det är inte alls brant) men han är redan mycket mer lyhörd på vad jag säger och gick tillslut över, braaaaa. Jag överdriver alltid beröm.

När vi red runder på ett nytt fält som man rider runt travade jag ifrån de andra för att se vad som hände, han brydde sig inte alls om dem utan bara på att få bralla av sig, men idag blev det bara några rejäla sparkbakutisar. Fick mycket bättre kontakt med honom, han är verkligen mjuk och fin när han vill vara det. Han är som en gummiboll när man gör serpentiner/volter, men jag märker att han lätt går på bogarna. Men jag tar det lite i taget, jag rider korta pass vad gäller den delen för att bibehålla den rätta bjudningen, sen skrittar vi mest för att vänja honom vid våra hårda underlag.
Hur som helst, när jag skrittar runder längst bort på fältet ser jag Ballad fara fram runt runt, skuttandes och sparkandes mot Amber som är rätt långt iväg. Och Amber stod och steppade i mitten...vilken kaotiskt situation, det såg liksom rätt lustigt ut.
Jag sa åt flickorna att skärpa sig då Linnea & Rebecka var ganska fnissiga och tramsiga idag...;-) Inte sitta och slita i hästarna, förhållningar plockiplock och mycket säte är det som gäller.
När vi lämande fältet fick Ballad värsta rycket och stegrade sig hon med(!) samt hoppade och bockade på samma ställe, trodde först tösen skulle flyga i backen men när jag hojtat dra inte för mycket i henne och håll om henne med skänklarna (om hon nu hörde att jag se det med min hemskt hesa röst, är väldigt förkyld) så slutade bra.
Sista biten på grässlignan var Cabbis på tårna men skötte sig bra bortsett från en plötslig stegring i en liten backe. Ballad & Amber fortsatte knäppa sig och "fara fram", har inte varit med om dess like. Men min slutsats är att det är att dom var så pga snön;-)
Cabbisen har redan lärt sig när vi är på väg hem, då skrittar han på bra och gör inget merän just skritta och snusa runder på marken. Cabbisen skötte sig otroligt bra idag med tanke på sällskapet. Dom var ju mycket tramsigare än honom.

Har vi inte stolliga hästar?

Jag & soda för ett tag sen, han sköter sig exemplariskt än så länge

Peace out

Jag har fått hem en riktig rodeo häst, han kallas för Cabbis. Igår red jag honom för första gången här hemma samt tog en ridtur idag också.
Hur ska jag beskriva hur det gick? samtidigt som jag tyckte det gick jätte bra hade jag en riktig vildbatting under mig;-) Planen är ju att skritta igång honom men jag märkte på dessa två ridturerna att det kan jag glömma, han har alledes för mycket energi som sprutar ur öronen på honom, givetvis ska jag inte plöja fram i 190 men han behöver släppa loss lite då och då så han inte bara lagrar allt.

Cabbis

Vi knatade på ömsom hoppandes ömsom på bakbenen han testade mig om och om igen men har nog märkt att jag inte ger mig så lätt. Vi såg bilar efter bilar passera på ett ställe där han bestämt sig för att inte gå utan bara stegra sig om och om igen, där stod vi i godan ro tillslut tröttnade han och bara gick, maaaassor av beröm (vilket jag märkt han älskar, hela han kråmar sig varjegång jag klappar honom)
Han är otroligt duktig som går fram (bortsett frånn detta stället) i princip överallt trots att han är osäker. Jag har märkt att han inte gillar/förstår hur man lättast tar sig upp & ner för backar, hela han vibrerar och krullar ihopa sig till en explosiv bomb som halv hoppar fram på bakbenen. Öronen står ständigt rakt fram. Men jag kan inte direkt bli arg på honom, han är genom snäll men omogen och som sagt är en energibomb som verkar behöva detoneras.
Idag fick jag mig en spännande ridtur, jag mötte två andra ryttare & dom såg ut till att bli så rädda när Cabbisen brallade runder med mig att den ena hoppade av hästen och ledde den så att den inte skulle få för sig att hänga på Cabbisen, sen vände dom och red tillbaka så dom slapp rida förbi mig;-) haha det var nog ett bra beslut.

Jag kände att det inte var någon idé att hålla in honom, det skulle bara bli värre. Så vi red ut på ett fält där han fick nog och försökte ta tyglarna från mig, men tyvärr (för honom) är han inte den första fd arabgaloppören som jag sitter på. Slit och släng är ingen nytta, man får överlista dem helt enkelt. Men de första 100 metrarna kunde jag bara hålla mig kvar i sadeln då han sparkade bakut gång efter gång, hoppade i luften medan han galopperade på, jag upplevde få rena galoppsprång.
Men det gick inte så fort pga brallningarna så jag höll om honom och red i de brantare/långare backarna vilket gjorde att jag återfick kontrollen, uppe på det övre fältet övergick vi till att trava runder på lite åttavolter så han skulle börja lyssna på mig. Men han slår knut på sig själv, han blir så laddad att han stannar upp och det känns som jag bara har en ihop krullad hals i händerna, jag försöker få honom att tänka långt istället för att dra ihop sig. Men vi känner ju inte varann än. Fast jag måste säga att jag känner mig helt hemma på hans rygg, känns som om jag alltid ridit honom. Han har otroligt sköna gångarter (när han inte tramsar sig) och han är stabil samt är så positiv att man ler trots att han är överallt imellanåt. Så jag ahr konstaterat att han är så långt ifrån en nybörjarhäst som finns = en häst jag älskar att rida. Jag ser framför mig hur han kommer bli när han slutar tramsa, en stark distanshäst med massor av glad attityd.



Och en annan sak som värmde mitt hjärta. När jag kom knattandes upp till stallet så kom Cabbisen direkt glatt fram och hälsade på mig. Och senare när jag plockade fram sadeln stod han och väntade precis som om han förstod att vi skulle ut på en tur. Han verkligen älskar att få vara ute och jobba. Jag upptäckte snabbt att han har en väldigt bra grundkondition trots att han inte blivit riden så mycket.
jag längtar redan tills imorgon när jag ska rida honom igen. Tänkte ta emd mig Amber som handhäst när jag rider Ballad. Kan inte komma på så mycket att skriva om ridturerna med Balald när jag har Cabbisen att rida, det hela blir en snoozfest på hennes rygg bortsett från när jag har henne i ridhagen och vill få henne att jobba på ordentligt...
Men det är en enorm skillnad på Ballad bara efter några dagar, jag ökade fodret lite men efter att Sara var här tyckte hon jag kunde öka ännu mer, sagt och gjort. Ballad är redan så mycket piggare och har fått mer lyster, på lång sikt ska det nog bli riktigt bra. Ska även köpa soja till henne, ännu ett värdefullt tips av Sara.

Jag har suttit hur länge som helst och än en gång stirrat mig blind på tävlingsäsongen 2009, såg att göingeritten skulle ha en 120 trots allt samt CEI status...åhhh men jag hinner inte klara noviskvalificeringen tills dess, behöver en 80km ritt till samt en CEI1* 80km ritt innan jag får starta en CEI2*... sen vill jag dessutom ta ut Cabbisen på göinge...


Peace out

Jösses, då var det 2009. I höstas kändes det som det var hur lång tid som helst tills det nya året skulle börja och nu är vi redan här. 2009 är nog "mitt" år, har så länge planerat och planerat för 2009, sparat pengar för att nå dit jag vill. Vi talar om tävlingar givetvis.

Igår var det då nyårs firande med de "gamla", det var så roligt att se mina gala vänenr igen. Dom brukar alltid tjata på mig att jag ska följa med ut men jag har inte haft lusten förrän nu.
Min bror och hans vänner hade hyrt en lokal i Vik där vi höll till. Vi var ett lagom gäng på 17 stycken. Det bjöds först på välkomms bål sen blev det lite mingel och dart-tävlingar i väntan på maten.
Det var smarrig mat och jag fick en specialgjord mat eftersom jag alltid e så kräsen. Så snällt av Patrik, jag frågade inte ens efter det men blev glatt överraskad över den Sandra vänliga maten. Det sjöngs massor av snapsvisor. Efter maten var det dags för lekar först var det en frågesport där den som snabbast pep med hundleksaker fick svara. sen blev det lite pictionary vilket jag inte är bra på. Jag skulle rita Kung Fu Panda....gick inget vidare. Efter det var det en annan frågesport om tv-serier där vi skulle skriva ner svaren. Gick rätt bra för oss då vi hade Peter i vårt lag som kollar på mycket serier och givetvis mig;-)
Kvällen gick fort rätt som det var flög efterrätten fram. Och mellan varven var det en massa dans och sjungande. Innan jag visste ordet av gick vi alla ner till hamnen för att välkomna det nya året med att titta på raketer och dricka champagne. Det blev massor av pussar och kramar när klockan var 24.00. Tillbaka till festen där det sen blev mer dans i flera timmar samt jag blev utmanad i armbrytning ett antal gånger, har väldigt ont i armen. När natten började ta slut hade jag världens bästa chaufför till att hämta mig, nämligen pappa. Tack för du kom och hämtade mig pappsen! 
Vilken härlig kväll det var, har inte skrattat så mycket på väldigt länge.
Pappa firade nyår där hemma så detta året slapp jag vara hemma omkring för att titta till hästarna. Pappa var där uppe och kollade dem. Cabbis hade varit lite orolig men de andra hade varit coola.

Eftersom det nu är nytt år tänkte jag dra ihopa en sammandragning av året 2008.

Hela året har kretsat som alltid kring hästarna och satsningen inom distansridningen. När 2008 var ungt så var Amber och jag redan på G inför säsongen.

Året började med en härlig veckas semester på Teneriffa med familjen, första gången jag lämande hästarna så länge. Åsa och Linnea var tappra och tog hand om hästarna åt oss.

Min bror Anders på Teneriffa

I Mars köpte jag två nya hästar, ett inte alls planerat köp. Jag letade "för skojskull" efter ett ridet sto, gärna ett snyggt svart sto. Jag hittade en underbart vacker häst, en 1 års hingst såklart. Och inte var han svart heller, utan motsatsen han var en dunalino (isabell black). Men jag tittade in i hans stora ögon och visste att han kommer stå här hemma en dag. Men för att inte gå minus helt så köpte jag även ett sto av samma uppfödare. Hon var såklart inte inriden men det får vi jobba på.

Jag fick uppleva flera stora adjön, bla till min älskade Rebellen som flyttade "på riktigt" denna gången. Vi har haft några stormiga år där jag kämpat, gråtit och skrattat över min tramsiga "lilla" Arab. Men jag hittade en bra ny ägare till honom, nämligen landslagsryttaren Ingrid Boström. Det var enormt tungt att säga hejdå till Rebellen, jag kommer aldrig glömma honom och han kommer alltid finnas kvar i en speciell plats i mitt hjärta.

Jag & Rebellen

Den 23 April sken solen extra mycket, iaf i mina ögon. Nämligen fölningstider. Sissey var först ut. Jag var inne om för att snabbt äta något, men jag hade på känn att Sissey snart skulle föla så jag kollade henne då & då. När jag tittar ut genom fönstret ser jag hur Sissey ligger ner mitt i hagen och håller på att föla. Waaa! Ut sprang jag och drog med min bror som på sin höjd klappat en häst kanske max 5 gånger.
Sissey klarade allt utan min hjälp och det gick även snabbt. Memt Betty Louisa såg världen för första gången. Allt jag kunnat önska mig av Sissey var nu här på marken, ett gulbrunt sto med ett härligt näpet uttryck.

Lilla parveln Betty

Dags för årets första tävling! Vilket blev hemma tävlingen Vedemaritten 53 km. Efter en veckas maginfluensa som fortfarande inte var över vid tävlingsdagen så blev det en kaotisk ritt som inte alls följde mina planer. Amber fick fnatt och bestämde sig för att detta var VM och inte en regional ritt. Efter halva ritten gav jag upp med att hålla henne, mina händer blödde (bokstavligen) jag grät så trött jag var och ulkade mig då & då när illamåendet tog över. Men vi kom i mål godkända samt på 3:e plats slagna av ettan med någon hänstlängd och tvåan med en nos.
När vi vart godkända satte jag mig ner och kunde knappt röra mig. Något nöjda åkte vi hem, jag var stolt att jag överlevde och så glad att jag inte red längre;-)

upploppet

Nästa mål var att ta steget till 80km som jag så länge tränat emot. I början av Maj fick jag äntligen vara med i en 80km tävling, i flera år har jag tränat mot att ta steget upp men alltid har det hänt något. Men denna gången gick det vägen.
Jag & Amber red Göingeritten, det är den första distanstävling jag någonsin ridit. Fast då var det år 2003 och jag red min travare Harry Hook.
Ritten gick bra, som vanligt stack Amber med mig i början av ritten vilket ledde till en högre snitthastighet men i andra grinden brukar jag vara långsammare så att de andra kan rida utom synhåll för oss vilket leder till att jag kan anpassa tempot mycket bättre. Man får ha sina knep. Vi kom i mål på 5:e plats och vann dessutom skånska DM! Jag hade ingen aning om att det var DM;-) Så det blev många leenden den dagen.

Jag & Amber på Göingeritten

La om Ambers träning då jag tyckte hon behövde bättra mjölksyre träning.
Betäckningsäsongen var igång sedan ett tag, våran lille Soda förlorade oskulden. Han betäckte Sara Alvruds sto Tronshagens Penny (mamma till bla välmeriterade hingsten Lyckänge Copper Coin). Han betäckte även Diana Jasicas sto Amberfields Anthem Moro och vårat egna sto Goldget Sissey. Alla dessa blev dräktiga. I slutet av säsongen kom ett sto till, nämligen New Forest stoet Smedhults Ämma. Tyvärr hann vi inte få henne dräktig. Ämma har aldrig haft föl och är 13 år gammal. men vi får ta nya tag;-)

Juni kom men det gjorde även Arabstoet Wictoria Sheik. Vi fick möjligheten att låna Wictoria för betäckning och ridning. Hon betäcktes med galoppören Daffaq och blev dräktig efter endast ett språng.
I mitten av juni var det en dag att minnas. Jag & Amber vann Dackeritten 80km samt fick BC (best condition) priset! Amber har aldrig kännts bättre, det var en fröjd att rida denna ritten. Min nya träning gav resultat.
































Dagen efter tävlingen bestämde sig Ballad för att föla, mitt på dagen och bara några meter från där Sissey valt att föla. Ballad tog lite mer tid på sig och efter lite hjälp från mig kom Memt Dancin Mac Hawk ut. Bara några minuter gammal var han en riktig buse, det var några jobbiga timmar då vi inte fick "Mackan" att dia, vare sig från flaska eller hos Ballad. Han ville bara springa runder & busa... Efter flera nervösa samtal emd veterinär lyckades hela teamet på Meadow Mint få honom att stå still och dia, hurra!

Ballad med sin bebis Mackan

Dags för motgångar, vid midsommar fick Amber lite välförtjänt vila så hon släpptes på det stora betet med de andra stona. Bara några dagar där så hann hon skada sig. Hon hade lyckats gräva fram gammal skrot som legat där under jorden i många många år (trots våra leta skräp vandringar varjedag missade vi detta då det låg under jorden), fått i hoven i en sorts "ring" och slitit av skon, delar av hoven och skurit sig upp på ballarna. Ingen trevlig syn.  Veterinären beordrade vila samt gav henne en massa pasta som vi skulle ge i några veckor.

4 Juli nalkades, och detta firades på Jägersro med en "An American Day at the Races" där vi blivit dit bjudna att delta med Xena samt region syd i Morganföreningen var på plats med hästarna Kitty, Penny, Scooby och Tikkan.
Det hela blev väldigt lyckat och Xena fick mycket goda vitsord från den amerikanska speakern som var på besök. Vi har även fångat de härliga kommentarerna inför publiken om våran Xena på dvd:-)
Morganhästarna visades och blev väldigt omtyckta av publiken.

Jag & Xena på Jägersro

I slutet av juli var det dags för årets Morgan-riks. Vi tog med oss Ballad och lille Mackan hela vägen till Kvinnersta. Mackan skötte sig kanon, den lille kämpen tog hela resan bra.
På helgen i Kvinnersta bjöds på flera kära återseenden samt mycket skratt men även lite tårar av besvikelse från både nära och kära samt mig själv;-) Fast tillställningen var otroligt rolig och lördagensmiddagskväll var höjdpunkten.

Härliga Lyckänge Copper Coin på rikset

Augusti sa hej till oss och Xena sa hejdå till oss som ägare. Underbart trevliga Anna-Lisa köpte våran Xena. Xena har varit hos oss sen hon var 6½ månader gammal men nu när jag helt bestämt mig att satsa på distansen kändes det inte rätt att behålla Xena. Men hon komemr gå kvar hos oss tills våren 2009 så än behöver jag inte säga ett riktigt hej då.

Anna-Lisa & Xena

Amber var fortfarande i återhämtningsfasen av sin skada alltså var tävlingsabstinensen på topp. Men jag fick möjligheten att låna Carro Ponts vackra häst Nariaat på Billingeritten 80km. Även denna tävlingen blev en ritt att minnas. Först gick en helt ny sadel i sönder, vi lyckades laga den med skosnören ute på spåren.
Sen gick Carros andra häst Agimus ner sig i en stor lerpöl, hjälp vad vi blev rädda! Han klarade sig bra men vi var lite omskakade. Men det var bara att rida på då vi var mitt ute i ingenstans och Agge var vid gott mod, en riktig klok häst måste jag säga.
18 km kvar av ritten, det är ju ingenting. Men rider man fel i 1 mil så blir det tråkigare....Alla på tävlingsplatsen stod och väntade på oss, vi klarade precis maxtiden men kom skrattandes galopperande över mål med 9 mil bakom oss istället för de 8 som vi egentligen skulle rida,-)
Carro på Agge & jag på Najje, Foto Nina Pont

I slutet av Augusti/början på September var jag så fräck att jag tog ännu en veckas semester. det blev en vecka på soliga Kos med en nära vän. Det var en spännande vecka med massor av roliga händelser.
Gänget på Kos

Välkommen September! Men även välkommen Apollo & Candy! Hästarna som jag köpt var äntligen här! Dom fann sig ganska snabbt till rätta och sprang rakt in i våra hjärtan.
Candy

Amber gjorde en kort debut på hoppbanorna tillsammans med Linnea, efter massa tårar och i mångas ögon ett litet fiasko torkades tårarna och vi satte på oss en "vi ska nog visa dem attityd" så flög Linena & Amber över mållinjen glada båda två:-) Duktigt gjort Linnea & Amber.
Nea & Amber

Jag drabbades av en hel del sjukdomar, förkylning på hög nivå samt hände det lite saker privat vilket gjorde hösten till lite av en grå tid för mig. Tack vare hästarna och fantastiska vänner/bekanta orkade jag mig igenom det hela. Jag började även få hjälp med min sjukdom på riktigt vilket gör att jag spenderar flera timmar varje Torsdag och Fredag på två olika sjukhus. Detta är väldigt utmattande men på något sätt går det ändå med välplanerade dagar så jag får allt gjort tidigt på morgonen innan jag åker till sjukhuset, för efteråt orkar jag inte så mycket mer än att ta in hästarna sen jobba lite vid datorn och sen sova.
En stor tröst under hösten var att Amber hade satts i träning tidigare och var nu redo för årets sista ritt, nämligen Hallandsritten 50km Jag trodde inte att jag skulle vara redo för de efter allt men vad 17 tänkte jag. Det är bara till att prova så jag efteranmälde oss ändå.
Men innan Hallandsritten ville jag ta ut Amber på en kortare ritt och se hur det gick. Linnea gjorde sin distansdebut! Hon och Amber genomförde Hovdalaritten PP 20km i ett bra tempo och kom 2:a i mål. Jag var funktionär och fick än en gång träffa och prata häst med de jag trivs så bra med men träffar allt för sällan.
Vid prisutdelningen fick Linnea tävlingens "rookie-pris" Jag blev stolt som en tupp över "mina" flickor:-)
Amber & Linnea vid Hovdalaritten

Hallandsritten här kommer vi! Efter stormförhållanden, översvämmningar i form av forsar, avramlingar, en skenande Amber längs hela första stranden, lösa hästar på banan så lyckades jag & Amber komma över mållinjen på 6:e plats av 29 startande alltså på prispallen. Amber var som alltid pigg som en lärka när vi kommit i mål.
Prisutdelning

Dags för ännu ett adjö, denna gången till Betty. Hon var nu stor nog att flytta hemifrån. Vi välkomnade en ny in i våran bekantskap nämligen Anna från Genarp. Anna är numera den lyckliga ägarinnan till allas våran härliga Betty. Det var tungt att säga hejdå men jag var ändå så himla glad för jag vet att Betty kommer få det toppen hos Anna.
Anna & Betty

Första November kom snabbt och vi "red in" November genom att vara med en av de årliga hubertusjakterna. Jag red Ballad och Linnea red Amber. Det var en kylig dag, en av de första med minusgrader mitt på dagen men vi hade modet uppe ändå. Det var en rolig ritt där jag återupptäckte min passion för att hoppa terränghinder. Numera hoppar jag över allt som går att hoppa över när vi äre ute på våra ridturer;-)

Efter ritten

Året börjar närma sig sitt slut och det var även ett slut på tiden då Mackan bodde hos oss. Även han växte upp alledes för fort och hittade en ny ägarinna, nämligen ännu en Anna. I tårdränkta ögon sa jag hej då till min lilla prins. Tårarna tycktes inte sluta på hela dagen, men när jag fick glada sms & samtal från hans nya ägare kände jag lycka.

Julen spenderades som vanligt med familjen och släkten. Tomten kom på besök och detta året försökte inte vår hund Chester äta upp honom.
Det blev en härlig mysjul, precis så den ska vara. Jag spenderade mycket tid med att beundra min älskade guddotter Ebba, hon sprudlar av energi och glädje.

Världens gulligaste Ebba

Vi sa hejdå till Mackan men sa hej & välkommen till gänget Caballero aka Cabbis. Då jag verkligen vill satsa på distansen kände jag att det skulle inte vara fel med två tävlingshästar sagt och gjort fick jag ett samtal från en uppfödare som hade två hästar som skulle lånas ut. Efter en ridtur och en avramling så bestämde jag mig "honom vill jag ha!" och nu är han då här, vackrare än någonsin.

Jag & Cabbis från dagens ridtur

Nyårsafton såg ni själva längst upp vad som hände och nu sitter jag då här och går igenom allt, kan känna glädjen över det roliga men även sorgen av det jag förlorat. Men jag försöker än en gång blicka framåt och ta en dag i taget.

Vill tacka de som hjälpt mig. Mina föräldrar som ställer upp för mig, kör till tävlingar, groomar, flår runt halva Svergie för jag vill titta på en häst eller bara en hästtävling. Vå må ha våra olikheter men i grund och botten tror jag vi har våra duster med varann för vi just är så lika, lika envisa;-)

Ett tack till Åsa & Linnea som hjälper mig i stallet då & då samt tar hästarna om jag tex ska bort, det är guldvärt men inte bara därför utan även för ert roliga sällskap.

Ett mega stort tack till Sara Alvrud, min alledes egna Sara (kallar jag henne för i mitt huvud).) Hon tycker kanske hon gjort lite men det tycker inte jag, min närmsta och bästa vän som jag kan säga allt till. Hon som ger mig en spark i baken (ibland bokstavligen) när jag ömkar mig eller bara finns där så som jag hoppas du vet att jag finns där för dig din lilla sladdertacka;-)

Sara & Ballad, 30 December 2008

Och till mina härliga brödrar, jag hör ofta skräck historier om alla dessa syskon som alltid bråkar eller inte verkar ha några "band" mellan dem och jag blir alltid lika glad när jag tänker på att så har inte alls vi det. Vi står varandra nära och vet hur man kan trycka på varandras knappar men trots små gnabben finns där alltid tillslut ett leende, ofta ett stort ett följt av en massa skratt.

Tack till alla dessa Annorna, Anna-Lisa L som tagit sig Xena under sina vingars skydd, Anna W som hittade sin nya vän i Betty och Anna A som hittade sin nya pusselbit Mackan.
Men även tack till Ingrid B som tagit sig an älskade Rebellen.

Och sist ett tack till alla mina vänner som jag endast brukar få chansen att träffa ute på tävlingsbanorna, hälften av glädjen med att tävla är just för den härliga stämingen och allt folket man träffar på.