In my world...
Mina nära och kära vet att jag mår jätte dåligt just nu. Men här är ett citat som fick mig att dra på smilebanden trots allt som försigår.
vart tog distanshästen vägen?
Idag satte jag & Nea upp två nya hinder på våran mini terrängbana. Det blev en liten (tung) stock, mest för att dom ska observera att där kommer fler hinder sen. Efter det satte vi upp två badkar. Ser rätt roligt ut med två rätt stora badkar mitt i banan.
Vi hittade inte mer skrot i trakten att använda som hinder, men lite ideér har vi iaf. När vi bökat klart bland allt bråte åkte Nea hem och jag tittade till hästarna.
Egentligen ville jag rida Amber imorse men hade redan sagt att det var ok att Nea red henne. Medan de var ute och red tog jag ut Candy och pysslade om henne samt gick en liten sväng. Hon har gått ner mycket i vikt, men hon verkar lugnare nu.
Tömde även boxen där vi ska rulla in ett helt lastbilsflack (eller vad det nu heter) med spån, det kommer ta tid att skotta in allt. Men vi sparar otroliga summor faktiskt genom att köpa det såhär.
Nu ikväll kunde jag inte låta bli att ta Amber på en tur även fast Nea ridit innan idag, hon hade mest skrittat och tagit det lugnt med henne så en liten tur skadar väl inte;-) Och jag vet att det inte gör det då Amber älskar att jobba och har bra kondition.
Jag ville testa min nya bana, Nea testade de de tre första hinderna jag satte upp förut. Nu var det dags att testa hoppa badkaret. Efter några tvärstopp lyckades jag faktiskt få över henne! trodde jag aldrig. Hon upptäckte dessutom att det hindret var väldigt kul. Vi flög fram i allt för snabb fart runt alla hinderna. Jag försökte tänka på allt jag lärt mig när jag tränade för fälttävlans ryttare och ja hoppryttare över lag, men när Amber vill springa så vill hon det helt enkelt. Jag får rätt och slätt lita på att hon tar sig över i den farten medan jag försöker få kontroll över henne igen. Hon gör det aldrig av elakhet, utan av glädje och iver vilket gör att det ändå är kul. Men hade det avrit högre höjder hade det ju aldrig funkat att fara runder såhär, det hade varit rätt farligt. Därför försöker jag få henne att lyssna på mig, hinder som hinder. De ska ridas an på samma sätt och ryttaren ska ha kontrollen.
Jag ska bara övertyga Amber om det,-)
Förresten, hämtade vi vår nya hästtransport som vi köpte i somras. Den är verkligen klockren. Den är mörklila glittrig med silver detaljer;-)
Peace
Hjärtvärk
Ok, nu tror typ alla som inte känner mig att jag ska skriva något långt och dramatiskt inlägg om min egna Romeo, mannen i mina drömmar eller något annat hjärtskärande som rör män. Men de som verkligen känner mig vet att det inte alls är så, dom vet vad detta handlar om...
Hästen i mina drömmar... Det är hon som ger mig hjärtvärk. Och det är den alleedes säregna Amber. Det finns ingen häst som kan väcka så mycket ömhet, kärlek och irritation i mig som hon. Hennes humör är precis som mitt....hon är stormig precis som jag, hon är envis precis som jag. Ena dagen älskar jag henne tills döds och den andra dagen vill jag skicka henne till scan. Men som alltid varar inte dessa "jag är arg på Amber" faserna så länge...för då ger hon mig världens sötaste blick som säger "visst älskar du mig fortfarande matte" och det gör jag...bara jag tittar på filuren Amber blir jag helt varm, bakom hennes buslugg glimtar hennes utrycksfulla ögon, det var just den där busglimten jag föll för när jag tittade på henne första gången. Jag visste redan när jag bara såg henne i boxen att vi hörde ihop. Mitt lilla spjuver till häst.
Det enda jag inte gillar är tiden, ju mer tid som går desto äldre blir hon. Jag kan helt allvarligt inte föreställa mig ett hästliv utan henne, kan hon inte stanna i tiden, alltid vara den där hästen som alltid vill vinna, som alltid vill busa, som alltid vill göra allt på sitt sätt. 
Amber
Det blev ganska hjärtskärande ändå ser jag...men det är häst hjärtevärk. Det är den bra sorten ändå. För jag är dömd till att hänga runder i stallet tills jag skrumpnar och blir gammal...hihi Jag trivs rätt bra där...eller snarare, jag passar in där.
Idag lånade jag ut Amber till Åsas vän Hille, det känns tungt att se andra rida iväg på min buse, men bara för det betyder det inte att jag inte vill göra det. Men trots att man är trött och sjuk vill man ha orken att själv sitta där, förstår ni? Men men, jag valde att göra något ännu jobbigare trots att jag är sjuk. Jag har bestämt mig för att sätta upp en mini terrängbana som jag alltid hade förr. Bland det bästa jag vet är att hoppa terränghinder, flyga fram ute i naturen och skutta över stock och sten...ah! När jag var yngre riskerade jag livet flera gånger, jag fattade inte det då, men idag gör man det. Så riktigt så våghalsig är jag inte längre, men några små hinder kan där gott vara.
Så jag släpade, sågade av stora grenar som var ivägen och drog fram både stockar och tunnor. Jag var halvdöd när jag satt upp 3 ynka hinder... antar att jag måste få mer ork. Men att helt ensam dra de där tunga stockarna är inte lätt. Tog mig en kvar att flytta den 3 m;-) Men det blev ett hinder med lite småstockar, ett bildäckshinder samt ett hinder som bestod av några tunnor. Ska bli kul att hoppa dem, fast Amber lär snubbla över dem;-) dom är typ bara 50 cm, det första är inte ens så högt...men jag tänkte sätta två stockar till på de andra då borde det bli lite bättre höjd.
Nej nu orkar jag inte vara vid datorn mer, jag har blivit värsta antidator nuförtiden. Men det tar jag som något positivt
Peace
Barbie och Ken
Jag är back in business! Efter ha avrit utan dator i någon vecka höll jag på att bli galen, så det är därför det inte uppdaterats något. Sen har jag varit sjuk, eller är fortfarande blir inte kvitt min eländiga hosta.
Efter ha fått ut lite ungdomligt trams på Kos så känns det rätt skönt att vara hemma. Jag vet vad jag vill och har ett mål, utvecklas som distansryttare och försöka plocka fram det bästa ur mina unga hästar. Hästar e livet, jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa dyra fyrbeningar;-)
Candy samma dag som hon kom
Jag anmälde mig till Greveritten 50 km förut och blev så besviken när jag fick ett mail om att den blivit inställd. Nu gick den sista delen på säsongen i kras. Men som tur är blir hallandsritten av.
Amber har ändrat form en hel del, har varit slarvig med intervallträning. Jag har faktiskt mest dressyrtränat henne, mycket skänkelvikningar och framförallt rakriktning. Insåg att vi behövde träna rakriktning emr än skänkelvikning, man tycker ju att alla hästar kan gå rakt fram men min lilla hoppetossa far ju fram överallt. Men om man bortser från lite hopplösa ridturer (kändes så just då iaf) där Amber bokstavligen skyggade var 5:e meter: tvärstopp, hopp, rollback, fullfräs sen tvärstopp igen och spänd som en fiolsträng om man nu bortser från de ridturerna har hon faktiskt blivit mjukare i kroppen, jag ger mig inte så lätt.
Amber har även varit på sin första hopptävling, det gick blandat om man säger så. Det var en CR tävling så Nea anmälde Amber till 60 & 70cm. Amber är bra på att hoppa, hon har fin teknik...oftast. Amber hade idag bestämt sig för att allt med hinder är dödsfarligt... Hon var spänd och uppstressad vid framridningen, vilket ledde till att det låste sig lite för dem båda. Men vi var där för träningens skull. Efter ha vägrat på ALLA hinderna så var Nea i upplösningstillstånd. och jag förstår henne, när jag var i hennes ålder blev jag PRECIS likadan. Men det gäller att bryta den där onda cirkeln man hamnar i.
Eftersom Nea var först ut i 60cm så hade vi rätt bra med tid till 70 cm klassen skulle börja. Här tog stygga matte (jag) över framridningen...Amber svettades vi kan säga så mycket, när jag lämnade henne ifrån mig gick hon i en bra samlad form med något mycket bjudning men hon lyssnade iaf.
Efter nya ridorder från mig och Åsa var Nea laddad. Och det gav resultat, dom skötte sig jättebra! Nea gjorde en kanonritt på en lite speciell häst;-) Det blev bara vägran på ett hinder, vilket vi alla förutspått. Det var ett smalt svart/rosa plank, väldigt läskigt för en oskyldig arab;-)
En annan kalasrolig grej är att mina efterlängtade hästar från Arkansas är äntligen här!! Jag har döpt dem till barbiehästar...för dom är verkligen barbie hästar...så smäckra så eleganta. Det ser ut som om dom ska gå sönder om man petar för mycket på dem;-) Apollo är rent ut sagt utsökt..den där halsen och nacken...gaaah och hans vackra huvud. Och dessutom har han en inte allt för pjåkig trav, se upp! Candy är mera en liten Arab, hon gilalr att springa spänd som en fiolsträng med rumpan rätt upp i vädret, så sött!
Och vilket mysigt temperament de båda har!
Nej nu får jag återgå till att göra allt de jobb som jag inte kunnat göra pga datorn.
Peace
Kos 2008
Jag ska inte ljuga, det blev en hård vecka med paus från driackandet endast 2 dagar. Men vi hade det så kul ju! Jag träffade många nya folk, bla en hel hög norrmän som var otroligt skojiga.
Det blev en hel del gratis drinkar, shot spel, dansande på baren, melonfest och givetvis sol och bad. Vi höll till på samma strandbar hela veckan, nämligen Grabbarna Graus där vi räffade flera roliga snubbar. När det var dags att gå ut så var det nästan svårt att välja då där var barer & diskotek överallt men inga resturanger. Jo några halvdana resuranger var där, det blev en hel del pasta bolognes och tomatsoppa för min del;-)
Bada bada
Anders & Emma
Trond & KjetilVi höll mest till på Cactus saloon som samarbetade med Grabbarna, ett väldigt härligt ställe! Vi kollade givetvis in lite andra ställen också men trivdes bäst här. Vi var även på en melonfest, mycket riktigt så hade dom meloner fyllda med en flaska bacardi & passoa, vi lyckades få två stroa meloner tomma;-) Här träfafde vi ett stort gäng från Finland, roliga grabbar som alla utom en hade flickvänner men ändå var dom riktiga kåtbockar, Både Emma och jag hade glädjen att avspisa dem haha
Bargatan...precis som det låter;-)
Inkastaren AlexVi gick även vilse typ 5 gånger, eller jag gick mest vilse. Det var inte kul kan jag säga er, ena dagen hade jag dessutom druckit en del... Och den andra så hade vi varit på stranden och skulle gå till hotellet, det var 2 gator och en sväng upp, på något sätt gick vi runt hela och hamnade helt på andra sidan. Stackars emma som gick i klänning fick världens klänningsskav och fick gå och streta på benen så hon såg ut som en anka haha. Vi såg senare var vi gått fel, ganska frustrerande då det bara var en liten bit till hotellet.
Jag & norska Alex, i bakgrunden syns Rasmus
Emma dansade på baren, det var väldigt populärt;-)
Vi tillbringade större delen av veckan tillsammans med Hallgeir och Hans från Norge. Här är vi på melonfest!Vi åkte hem i Fredags, det kändes sorligt att åka hem då man vet att man aldrig kommer träffa flera av de man blev vän med där nere. Klockan 03.30 var jag hemma i Gröstorp. Vi möttes av regn och rusk. Jag frös som en gnu, allt var annorlunda trots att man bara varit borta i en vecka! När jag kom hem från teneriffa kändes det bara skönt att vara hemma, nu var det blandade känslor. Men tanken av att träffa hästarna gjorde mig bättre till mods. Direkt jag hoppat ur bilen slängde jag resväskor och handbagage på marken och sprang bort för att pussa på Soda & Billy (dom andra gick längre iväg). Soda gnäggade hjärtskärande till mig så jag blev så glad, och när jag kom in i huset väntade en överlycklig Chester....han hoppade nästan omkull mig så pappa vaknade ganska snabbt.
Man återgick snabbt till rutinerna men inte helt då jag bara blir sjukare och sjukare. Sitter här med värsta frossan haha. Igår när jag red Amber så trodde jag att jag skulle dö, galopp galopp tvärstopp vändning, hopp i galopp när matte vill trava sen tvärhopp på sidan var 5 meter;-) Det är min fis Amber det...fast för en sjuk person somnade jag nästan av utmattning på hennes rygg.
Har även pysslat om Soda länge idag samt varit ute och gått med honom, han blev glad över uppmärksamheten. Nu orkar jag inte skriva mer men här är en hög med bilder från Kos.
jag & Hallgeir
Hallgeir, jag, Emma, den fulla Finnen, Billy och Hans
Ett gäng skandinavier och en del drinkar
Hallgeir får en puss av mig
Älskade Bosse bulldog aka shot hunden, han bjöd på flera fina fyllor hahaPeace
