Hallandsritten 2008
Denna helgen var det som sagt hallandsritten, jag hade först tänkt vara med i 8 milaren men beslöt mig tillslut att avsluta säsongen med en 5 milare. Och jösses vilket bra beslut jag gjorde. Det var värsta orkanen denna mulna söndagen. Det regnade, regnade och sen regnade det lite till. Konstant regn hela dagen...har nog aldrig varit med om något liknande.
Men skam den som kryper ihop i soffan istället för att rida hela dagen;-) Jag hade hoppats på att konvertera över Sara Alvrud till distansritt , hon skulle för första gången följa med och titta samt grooma mig på en distanstävling. Jag valde helt fel dag att ta ut en som redan är skeptisk till distans just denna dag... Förutom Sara följde även Linnea med, hon har jag nog delvis lyckats övertala att börja med distans trots ösregn och vind. Min trogna mamma Britt-Marie var självklart också med.
Flera mil gick längs stranden, det lät väldigt lockande dagen innan tävlingen då det var strålande solsken här hemma. Den första slingan ville jag bara att strandbiten skulle ta slut då Amber blev skogstokig och prejade fram som en stucken gris...jag kämpade, snirklade var uppe på vallen och nere mot vattnet men det sinkade bara Amber för några sekunder. Pga all vinden blåste ländtäcket upp och fladdrade som en cape och slog henne på baken, jag försökte stanna henne så jag kunde rätta till eller ta av det men det kunde jag glömma. Amber skulle absolut inte stanna, hon saktade iaf av farten men stanna no no.
Tillslut styrde jag upp henne mot den tyngre övredelen av stranden, där fick jag stopp på henne och en modig groom tog av täcket åt mig, jag hann knappt säga tusen tack förrän Amber tog tyglarna och slet sig iväg. Dom andra hade hunnit några hundra meter fram men det tog oss inte många sekunder för att vissla om dem. Stackare...ber om ursäkt om jag råkade störa någon...
Jag insåg ju att såhär kan vi inte ta oss igenom ritten, var rädd att mjölksyran skulle komma snabbare än någon av oss planerat. Men när vi lämnat stranden bakom oss gick det mycket bättre. Vi hade följe en bit med jätte trevliga Liselott Friedrich på Red Ferrari det är det bland det roligaste med distans, allt det trevliga folket man träffar!
Amber är fortfarande Amber men ju längre vi red på desto bättre skötte hon sig. Hon kändes för övrigt kanon fin, hade inte en enda svacka som hon brukar få hennes kondis och humör var på topp. Hon var inte ett dugg trött när vi kom i mål.
Jag är även mycket stolt över henne då typ 50% av banan var under vatten...de små bäckarna och vatten dragen som man skulle rida över hade över natten förvandlat till små forsar och stooora vattendrag. Ett ställe var så djupt för Amber att vi fick ta bron runt istället, duktiga Amber gick före alla hästarna som inte ville gå över bron och sen kom de andra efter.
Banan var ganska backig och där var mycket sten och lera, men vi tog oss fram i bra tempo. Den första slingan så låg vi i tätklungan en bra bit, men när Kjelle ramlade av Dinamith riktigt läskigt inne i skogen stannade jag och väntade på honom medan de andra red på. Hade jag ramlat av ahde jag inte velat stå där själv med en toppad häst... För att återgå till avramlingen så var det så att Dinamith gjorde en helt omöjlig 180 graders vändning helt utan förvarning, både jag, Kjelle och Dinamith blev väldigt förvånade.
Jag red och Kjelle sprang med Dinamith till ett groom stopp där han fick hjälp att hoppa upp och kolla sadeln. jag skritatde på så länge då det inte är lönt att få Amber att stå still, men det tog inte lång tid inna Kjelle kom ikapp då travade vi på igen.
Jag är glad att jag stannade upp och inte följde med klungan, underlaget och vädret avr som sagt inte det bästa och när Amber hade bara Dinamith som sällskap lugnade hon enr sig avsevärt och allt kändes mer avslappnat och roligt. När vi kom tillbaka till stranden blev det en härlig galopp men precis när jag vänder mig om för att säga till Kjelle att där ligger en brygga eller något som hästarna säkerligen blir rädda för kastar sig Dinamith åt sidan och stackars Kjelle får sig en åktur till...en ordentlig sådan. Jag blev så jäkla rädd, trodde att han slagit huvudet ordentligt strand eller inte så var det hårt.
Dinamith blev rädd och sprang iväg, han sprang upp till "vallen" ovanför stranden, men när Kjelle visslade så avr det som han sa "pappa pappa var är du" och stannde så Kjelle kunde fånga honom, vilken tur alltså! Sadlen låg på sniskan så det var till att sadla om och sen upp igen.
Vi överlevde in till veterinärgrinden. Både Amber och Dinamith såg och kändes väldigt pigga och glada. Jag och Amber gick rätt fort in till grinden och fick tummen upp utan anmärkningar.
På andra slingan red jag och Amber på lite, men jag hann inte långt bara någon knapp kilometer förrän hon fick en tappsko högerfram, nej inte nu! Den sögs av i en lerpöl men jag såg inte var den tog vägen. Som tur var det mer än 1½ mil på stranden, alltså kunde vi rida på och när asfalten började igen skulle en hovslagare spika på en hennes reservskor.
Denna delen av ritten var min favoritdel, det var underbart (trots regn och blåst) att galoppera fram längs stranden. Jag var så stolt över Amber för typ var 50-100 meter var där vattendrag på stranden men efter ha stannat och tittat på ett galopperade hon över alla små bäckar och vattendrag som ingenting, weeho! Det kändes faktiskt som vi flög imellanåt, hade Amber bara inte pullat iväg hela tiden hade det varit kanon. Men men man kan inte få allt;-)
Vid detta laget ahde jag fått ordentliga skavsår eftersom jag var så blöt av stigläderna och av mina trosor...aj! När stranddelen var slut stod hovslagare och vänatde på mig, snabbt av på med en sko. Hovslagaren berömde Amber som tusan, han kom till och med fram när tävlingen var över och ville veta vad det var för trevlig häst. Amber stod jätte fint medan han spikade på skon trots att hästar kom galopperande förbi. Men när det kommer till riddelen är man inte lika snäll...jag fick hoppa på i farten och ge mig av igen. Jag mötte Annie på Sunny Girl på vägen till mål, hon red 8 milaren och kämpade om DM titeln. Det var trevligt med lite sällskap och vi kunde lugnt galoppera över en sjö till mållinje. Annie blev godkänd samt kom på 3:e plats, dessutom var hon bästa smålänningen och vann därmed DM för småland, stort grattis!
Amber kändes fortfarande pigg som en lärka och jag var så glad över att hon var glad;-) Veterinärbesiktnignen gick jätte bra, på upptravnignen var hon så pigg att jag knappt hängde med;-) Hon fick endast en anmärkning och det var en 1:a på hudturgor. Men det kan jag förstå eftersom hon inte drack en enda gång på banan. Hon var så uppe i varv där ute helt enkelt. Glada och nöjda i hågen kunde vi nu bara slappna av.
Jag är glad att jag ahde mina glada groomar med mig då dom gjorde ritten lätt att fullfölja, jäkla fnittertackor haha. mamma hade fullt upp med dom två...
Och som om det inte var nog med att vi blev godkända kom vi på en hedrande 6:e plats av 29 startande, därmed fick vi pris, wei det kändes extra roligt att få lite belöning för mödan;-)
Efter massa prat och kramar så bytte jag än en gång om till torra (aahh) kläder, skavsåren jag fått var inte längre bara skavsår utan riktiga sår, variga och väteskefyllda sådana. Hade det inte varit för de såren hade faktiskt varit roligt att rida 8 mil, för min eller Amber kondis var det inte något större fel på. Men som sagt, jag är ändå glad över att vi red 5 mil;-)
Simlångsdalens ryttarförening hade gjort ett jätte bra jobb med denna ritten, det var bara synd med vädret. Det var en bra markerad och framför allt rolig och knepig bana. Att vi även fick ha viloområde och besiktning i ridhusen var avgörande. Jag kommer definitivt tillbaka nästa år:-)
Den där sista strandslingan finns fortfarande kvar i mig, känner rytmen från Ambers galopp och hör smattrande från hennes hovar, bortser man från skavsåren och att vi var dyngsura är det en av de bästa uppleverserna, har inte känt mig så upprymd på länge. ja den turen kommer sitta kvar länge.
Glömde nästan säga att Kjelle och Dinamith också blev godkända och kom på 9:e plats, en plats ifrån placering sån otur. Men jag är glad att vi alla blev godkända.
Nöjda och glada åkte vi hemåt, jag somnade som en stock och stängde av ljudet av sladdertackorna där bak..haha Då var denna distanssäsongen slut för i år, det kändes lite vemodigt. jag längtar redan tills november då den preliminära säsongen för 2009 kommer ut, då ska det planeras!!
Mina sår håller på att läka, dom ser inte allt för fina ut än. Jag är mest nervös för jag har anmält mig och Ballad samt Linnea och Amber till en hubertusjakt på Lördag. Får linda in mina ben ordentligt och tejpa över baken hihi. Ska bli kul och se hur Ballad reagerar bland alla hästar och hinder.
Peace
Tvätta tvätta
Hur som helst var det bara att ta med sig en del av lasset hem och stuva in det i maskinen, så drygt att vänta på att de ska bli klart för att lägga in nästa omgång. På väg in till tvättrummet hittade jag dessutom mina ridkläder som jag ska ha på tävlingen på lördag, massa smuts = ännu en maskin tvätt.
Idag kom veterinären och vaccinerade Betty och Wictoria samt veterinärbesiktigade Betty. Anna som köpt Betty var med och hjälpte mig med busen. Betty hade bestämt sig för att idag skulle hon testa all sin vilja som antagligen legat och bubblat för att sjuda över idag, stckars Anna och veterinären som fick uppleva detta monster idag;-) Fast jag är van med alla dessa unghästar. Betty är rätt kaxig på hemmaplan men när man väl flyttar dem till sin nya ägare är dom mindre kaxiga, det är då man får visa vem det är som bestämmer. Fast jag är inte ett dugg orolig, Betty är en snäll häst, envis som synden kanske men kommer med tiden bli en riktigt fin tjej. Stor som tusan är hon också, säger det om och om igen...har aldrig sett ett morganföl varit så stor som Betty, Hon är ju högre än Apollo och han är 1½ år gammal. Mackan ser ut som värsta bebisen jämfört med henne hihi.
Men trots lite "jag vill inte stå still" så gick det bra, och där var inget att anmärka på:-)
Nu ska jag fortsätta planera inför Morganriks 2009, är redan nervös...hoppas jag nu får ihopa något spännande, annars får jag plåga stackars Sara med mer frågor (som om hon inte har nog med saker att fixa själv inför rikset haha)
Peace
Catching up
Amber känns väldigt fin inför helgens tävling, laddad till max. Har blivit en hel del klätterträning för hennes del, samt skrittat flera gånger nere vid stranden och i helgen tog vi även en längre underbar galopp. Om man bortser från att hon är hopplösare än vanligt vad gäller skygga och tramsa sig vartannat steg hon tar så verkar dressyrträningen jag fokuserat på givit resultat.
hade bestämt mig för lite LSD träning förra veckan, har en rätt ok slinga som går att trava lite längre på. Men det hela slutade med en svettig kamp om livet. Någon galning hade bestämt sig för att snygga till stigen som vi brukar rida på, vem kan göra något sådant mot Amber? Dom borde veta bättre än att ändra på ett ställe sådär, där var jordhögar i kanterna och i Ambers arabögon antar jag att de såg ut som monster jordhögar redo att attackera henne eller så trodde hon att det skulle bli en mini lavin som täcker hennes hovar med smuts, urk!
Det blev kämpigt kämpigt att försöka få en normal träning som jag tänkt, istället kastade vi oss fram från sida till sida på den lilla stigen, mina ben kämpade för att rama in henne i ett rakt spår framåt, men jag kunde lika gärna bett henne hoppa över månen. Vill Amber inte så är det slut diskuterat, enligt henne iaf. Men så lätt ger jag mig inte;-)
Passade på att fota lite från turen, det var en sådan underbar dag. Fast även där riskerade jag mitt liv, att försöka stå still nere vid havet med Amber är som att be henne om att stå i lava eller något.
Så underbart väder
På väg mot vårhallarnaTvingade även ut Emma på en tur på Ballad. Emma har inte ridit sen hon sålde sin underbara häst Moa så jag tyckte det var dags att sätta igång rid muskulaturen igen.
Red även denna gången den lite längre rundan till stranden, men vi tog det lugnt så jag avr inte rädd att det skulle bli för mycket för Amber. Fast jag måste erkänna att hon blivit riden en hel del på senaste tiden, men jag försöker kompensera med att ta det lugnt på ridturerna. Hur som helst gick det väldigt bra enligt mig, Ballad är ju fortfarande väldigt grön som ridhäst men har utvecklats som tusan på bara några månader. Mycket bättre i munnen samt verkar framåtbjudningen bli ja mer framåt;-)
Ballad har aldrig varit i havet, men Emma lyckades faktiskt få i henne! eloge eloge. Amber gav jag upp med förra året, hon kommer inte gå i havet. Hon stegrar, hoppar, tvärstannar, försöker sticka ja allt enligt "olydiga hästars regelbok" och det roliga är att hon mest är tjurig inte rädd.
Lite bilder fårn den turen:
Emma & Ballad ballong
Wei första gången någonsin hon sätter sina tassar i havet!
Amber tittat på behörigt avstånd...I söndags bar det av till hoby för hoppträning. Jag har fått den roliga titeln hästhållare och annat kul medan Linnea cruisar omkring, haha. Fast det är bättre de än att bara stå och inte göra något alls, då blir jag helt olustig.
Hoppträning är ett spännande ämne för Amber. Amber KAN hoppa, och bra dessutom hon brukar älska att hoppa...när hon själv vill. Och idag hade Amebr bestämt sig för att hon minsann inte skulle skutta över några dumma hinder som hindrade hennes framfart. Så alla som känner Amber frågar alltid hur jag orkar rida henne så ofta som jag gör, och dom undrar hur stackars Linnea ens orkar ta med henne till hoppträningen. Tyvärr sinkade vi gruppen en del med våran galenpanna som än en gång tog upp allt ur "olydiga hästars regelbok". I normala fall brukar jag säga att det är ryttarens som gör flest misstag vilket leder till felen, men just denna dagen kvitatde det vad man gjorde på Ambers rygg...hon var rent ut sagt för jäklig...inte stackars Linneas fel...det är egentligen ingens fel alls men ni vet hur man uttrycker sig.
Amber skutatde runder som världenas tönt (inte över hinderna som vi ville utan innan dem), smiter undan tygeln och skänklarna värre än en gnu. Och Amber är blixtsnabb...liksom alla bara wow hon kan vända på absolut ingenting sådär snabbt. Amber har många talanger ja, men ofta är det inte att samarbeta.
När vi väl fått henne över lite hinder (på slutet av lektionen) så upptäckte Amber att detta är ju kul, då flög hon över hindrerna istället (om än med mycket skänkel för att hon ska komma någorlunda rakt på;-)
Det avr för övrigt en väldigt rolig övning, studs! jag älskar forfarande att hoppa studs, kommer man in rätt i studsen och får till eftergiften rätt tycker jag det kittlar underbart i magen.
När Amber tyckte det var kul slutade vi för vi ville att hon skulle känna sig duktig. Men vi har även börjat inse att Amber blir ingen hopphäst, hon är allt för tramsig. Väldigt synd då hon hoppar som få. Istället lägger hon all energi på att hoppa runder som en studsiboll.
fast jag vet att jag borde vara besviken och sur på henne, men jag kan helt enkelt inte mer än att skratta och beundra Ambers vilja för saker och ting. Och alltid kommer samma tanke fram, jag har aldrig aldrig träffat en häst som Amber innan. Ingen här brukar vilja rida henne, alla på träningen säger "så söt hon e...men aldrig har jag träffat en sån konstig häst som hon". och ja hon är kanske lite konstig, men jag är också det...kanske är det därfär jag gillar henne så mycket? Det finns ignen häst man kan bli lika arg på som henne men i nästa sekund asgarva åt... ska jag köpa en ny häst i framtiden vill jag faktiskt ändå ha en likadan häst som hon...en riktig envis buse som älskar att springa, jobba och vill göra saker på sitt sätt, men när man väl komemr överens klickar allt. Jag gillar mina andra hästar men ingen är riktigt som hon. Möjligtvis Scooter.
På tal om Scooter så red jag en tur på henne igår medan Amber vilade. Andreas var ute och gick i blåsten med Xena så jag tänkte jag kunde sällskapa dem med Scooter. Det blev en härlig liten runda, Scooter kändes väldigt bra faktiskt...tilslut. Först skulle hon bara springa på men hon hade ändå inte den rätta framåtbjudningen, vill ha framåtbjudning som betyder: jag vill jobba, inte jag vill smita undan den. Men efter lite plock och lockande kändes hon riktigt fin, trampade på bra och verkade tycka det var kul och hon kändes riktigt fin både i munnen och runt skänklarna.
Visst det är en lång väg tills hon är bra att rida, men hon har ju bara blivit riden max 20 gånger typ.
Scooter är rätt rolig att rida, till skillnad från Amber så är morganhästarna lite mer förutsägbara när Amber och Wictoria gör något sker det pang bom, men med Morganhästarna och i detta fallet Scooter känner man verkligen hur länge dom går och laddar för att göra något...varenda muskel i Scooters kropp vibrerade, svansen piskade fram och tillbaka ryggen sköts upp pch bakdelen kändes lätt...snart händer det tänkte jag och mycket riktigt gör hon världens brallsprång ocg sparkar bakut, tillrätta visning sen är det bra med det. Nej hon är för härlig den hästen.
Scooter tuffar på
Andreas & Xena
Scooter efter ridturenIdag så red vi en tur ner om stranden igen, ja jag vet. Har aldrig ridit den rundan så mycket som nu;-) men jag har hittat lite olika vägar att ta så den är bra till både skritt, klättring eller om man vill LSD träna.
Åsa red Ballad, Linnea hade busfröet Amber och jag red tjocka Wictoria. Wictoria ahr aldrig avrit så framåt och rolig att rida som idag, hon levde verkligen upp idag. Jag och Nea hade en liten travtävling där Wictoria (även kallad fuxen numera enligt Emma) vann med bravur, nte trodde jag hon kunde trava på så bra. Eller så var det för att Amber blev diskad för hon började galoppera..men men.
Galopperade längs en grusväg med fuxen, hon tog verkligen mark, om hon varit i bättre kondis och inte dräktig skulle jag så gärna vilja sätta hene i hårdare arbete, emn det får vänta tills nästa år. Hon är stark som en oxe har jag också upptäckt, ibland är det precis jag orkar hålla henne, men hon är aldrig elak så man känner sig ändå lite hörd där uppe iaf. Hon är rätt stel i kroppen och skulle behöva mjukas upp mera, kanske på ett lite större böjt spår. Har testat lite men hon fattar ingenting av vad jag vill, så jag tror jag får börja om med henne som jag gjorde med Amber nät hon blivit tagen ur galoppträning. Hur som helst trivs jag bra med Wictoria och hon passar in här.
Wican blev sur när hon hamnade sist i ledetIkväll så fick Apollo en riktig rengörning, han stod fint i stallgången brevid både hingstar och ston. Jag blev väldigt nöjd med honom, han är väldigt tramsig av sig annats nuförtiden. han sprudlar av pojkbus. Men jag fick både klippa tussarna ur hans öron & trimma hans "mohawk". Borstning och sånt vet jag att han är snäll med för jag står nästan varjekväll och borstar hans "svinto" man. Apollo är verkligen vacker....eller jag kan riktigt se hur vacker han kommer bli.
Passade även på att göra samam saker med Soda fast han är emra skeptiskt till klippning. Fast det är ingenting med hur han var när han kom, samma sak med Sissey och Scooter jäklar vad man svettats och ja även gråtit för de varit så ohanterade. Scooter är fortfarande för "gå påig" av sig men hon ahr mycket större respekt för en nu iaf.
På tal om bortsning av manar så fotade jag Sodas man, den har faktiskt växt en hel del. Han kommer se ut som en riktig pegasus häst till sommaren tror jag.
Sist, Ursäkta alla slarv stavfel orkar inte läsa igenom allt för att se allt slarv,-) lat som man kan vara
Peace
Snart ute!!
Nu är det inte långt kvar tills efterlängtade Twilight släpps, jag måste säga att jag håller på att bli galen i väntan på den. Ok tänker folk nu, galen i väntan på en film? Men detta är inte vilken film som helst, den verkar löjligt bra. har sett varenda trailer och läst böckerna.
Sträck läste de 3 första böckerna på 3 dagar, alla har runt 450-500 sidor så de e inga trams böcker direkt. Men så fängslande, jag brukar tycka de e sanslöst tråkigt att läsa den ena kärlekshistorien efter den andra, med undantag av just dessa, för det är mera förbjudet och mystiskt. Och för de som känner mig vet att jag gillar fantasy. Och i denna är det just mitt favorit tema, vamyprer. Och inget trams med att dom ligger och trycker i kistor, blir grillspett om de går ut i solen eller drar åt sig fingrarna när det kommer till kors.
Hur som helst släpps filmen den 21November, den är redan en av de mest bevakade filmerna, med tanke på att böckerna är worldwide bestsellers lär böckerna bli en hit a la harry potter. Fast harry potter är inget jag skulle hurra över annars, men om man nu ser till att en bokserie som blivit populär även som film. För er som vill se trailern hittas den här: Och se nu hela trailern;-)
http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&VideoID=44287812
Åter till hästeriet nu;-)
Helgen som gick var väldigt trevlig, På lördagen åkte jag, mamma, Linnea och hennes vän Jessica till Hovdala vid Hässleholm där Nea skulle vara med i sin första PP ritt på 20 km, jag skulle vara funktionär så Linnea och co. var on their own.
Det hela gick jätte bra och jag ahde det otroligt kul med att träffa klubbmedlemmarna igen, älskar verkligen att vara ute i distanssammanhang...och det ska ju vara kul annars hade jag nog valt fel sport;-) Det blev massor av prat i väntan på att ryttarna skulle komma till veterinärbesiktningen.
Nea låg i täten hela tiden, som jag trodde att hon skulle göra. Men det hela såg ändå väldigt avslappnat ut. Dom blev godkända med bra pulstider Amber fick dock två 1:or vad gäller tarmljud och hon hade inte druckit tillräckligt. Fast det visste jag, denna ritten var 20 km och Amber börjar aldrig dricka förrän efter 30 km. När dom avr klara gick Amber och laddade sig som tusan, hon fatatde visst inte att det var över;-)
Fick flera kommentarer om att Amber hade bajsat flest gånger sen hon gått ur släpen och såg väldigt laddad ut, varjegång jag kom för att gå med henne lite kvicknade hon till och släppte sig några kluttar...vilken tramspotta. Amber och jag är en udda kombination..det är studs och hoppiskutt överallt...men vi har kul.
Som tur var verkar det nästan gå bättre för Nea tillsammans med Amber än när jag rider, just för den anledningen att hon blir hyper laddad då. Nu såg hon ut som en distanshäst. Hon till & med skrittade i starten! kan ni fatta det, hästen som alltid slänger sig iväg så jag får rida runder på en volt innan jag vågar ge mig rakt fram i rädsla av att vi ska meja ner de andra... mig själv har jag ännu inte vett att bry mig om, men alla säger det kommer.
kanske gör det de, men jag har redan haft min försiktighets fas, ganska nyligen. Jag insåg snabbt att det inte duger någonting till, jag kan lika gärna ramla med cykeln, krocka med en bil som att ramla av hästen.
Idag efteranmälde jag mig även till hallandsritten 50km, hade ju tänkt rida en 80km men bestämde mig för att ta en 50 km då jag inte tävlat sen hon skadade sig i hagen. Bättre att ta det lugnt då. Flera roliga ekipage ska rida 50km klassen, så jag tror jag ska terrorisera Kjelle lite, roligt med lite sällskap då jag alltid brukar rida själv hemma och det är bra för Amber och mig att anpassa tempot lite. Rookies som vi ännu är.
Vad har mer hänt, har premiär suttit lite på Soda samt tömkört honom lite. Han sköter sig som vanligt bra. Han är nog den snällaste hästen jag har här hemma med sådana alldagliga saker som man tror alla hästar kan göra någorlunda normalt.
Apollo är inne i en "jag kan göra allt själv" fas, dvs massa skutt, knuffar och naffs. Sådant tar Sandra inte lättvindigt...
Igår var jag & Åsa iväg med Ballad och Mackan för att introducera ridhuset för Ballad. Båda två sköte sig väldigt bra, var lätta att lasta och stod fint när vi körde. Mackan fick stå i en egen del i släpen nu (vi satte upp mellanvägen, förut åkte de tillsammans utan den) och han åkte som han inte gjort annat.
Väl framme i hoby red Åsa en stund medan jag gick runder med en busig Macka. Ballad såg väldigt trevlig ut, hon ahr verkligen börjat muskla sig ordentligt. Hon hade inte mycket till framåt bjudning dock, men den var inte hopplös a la scooter. Scooter är antingen eller, antingen ska hon flyga skuttandes fram eller bara tjura. och tjuriga hästar är det värsta jag vet.
Åsa & Ballad
Bilderna är tagna med min mobil, därav kvaliten
Det blev även lite galoppfattningar och det gick över förväntan. När vi var klara stuvade vi in hästarna och åkte lugnt och fint hem igen. Tanken är att Ballad snart ska kunna tas med utan Mackan så Åsa kan vara med på lektionerna med henne, hoppas det blir lyckat att ha med Ballad till en hoppryttare...Ballad hoppar nämligen som en kråka. Men vi ahr satt upp fler hinder på våran "terrängbana" och över kommer hon iaf, men vägen över är inte fager.
Vi har haft en del skriktider här hemma, operation skilja Betty och Sissey åt. Betty tar det coolare än vad Sissey gör...den stackaren springer runder och är helt förtvivlad, ingen Ballad häst alls dvs. Ballad gnäggar inte ens åt Mackan och har redan börjat sparka undan honom när han diar...och han är bara 4 månader.
Snart ska Betty flytta till sitt nya hem, det är lite blandade känslor där. Innan kändes det så tryggt och kul då jag visste att hon skulle vara runt en trevlig mix av människor, men när en av dem flyttade därifrån så kändes det lite vemodigt då jag vet att hon alltid får ordning på bus unghästar. Inte för jag tvivlar på att de som köpt henne inte kommer klara av henne eller sköta om henne, nej det var mera den där tryggheten för mig eftersom jag kände henne bättre än dem andra. Jag visste vad jag kunde förvänta mig, nu återstår det liksom att se. Fast nu ska jag inte tänka så, jag lär säkert känna dem bättre nu när dom ska ta hand om min guldklimp och vill dom ha hjälp tänker jag göra allt som står i min makt:-) Dom ska säkert trivas med Betty, coolare häst får man leta efter. Inte alsl som busen Mackan.
Nu ska jag se liten stund på supernatural innan jag går till kojs.
Peace
Han vann...! men kom tvåa...
Så är det ibland med helt gröna hästar, dom ahr inte lärt sig hur de ska springa. Men tydligen så hade han vunnit med ca 50 längder om han sprungit helt rakt hela vägen...han sprang längre än alla andra hästarna och lyckades ändå vara 2½ längd före den som sen vann.
Grattis Wiggo säger jag! han kommer bli farlig när han fått kläm på hur allt går till.
Wiggo som liten fölis, och nu har han kommit tvåa i kriteriet, ack vad tiden gårVad har annars hänt idag, jo A-C var här och chipmärkte, drog tagel och gjorde konturdiagram på fölisarna. Både Betty och Mackan skötte sig bra, Betty stod vi till och med ute och gjorde det på...hon gjorde ingenting. Coolare häst än henne får man leta efter, A-C sa att det avr väldigt ovanligt att fölisar och unghästar strå SÅ stilla. Och Mackan tyckte inte det var lika kul, vilket jag misstänkte redan från början så han tog vi in i stallet. Men efter ett litet skutt så var ahn också chippad och klar.
Vi flytatde även över alla hästarna vid stallet och avmaske dem, vill inte att dom ska gå och bajsa mask nere vid lösdriften;-)
Betty och Mackan fick sitt livs första avmaskningsmedel, stackarna först sticker vi dem sen drar vi dem i rumpan och som om detta inte avr nog trycker vi i dem äcklig maskdödande pasta som smakar pyton. Fast Betty tyckte det var jättespännande och följde efter oss runt till alla hästarna när dom fick sin dos, hon tyckte det var väldigt spännande. Den som tycker det är äckligast är Annie och Xena som försöker göra halsarna onaturligt långa, för de som sett Xena vet att hon har en väldigt lång hals...
När där var klart i stallet med mockning och allt annat som ska göras varjedag hade jag massor att göra här hemma, massor av dataarbeten. Har lyckats mata igenom allt de också. Först trodde jag att det skulle skjutas upp ännu längre då mitt internet inte funkat på några dagar (ja vet är det inte själva datorn så är det internet som strular;-) men hur som helst kom emma över en stund och då visade hon hur hon gjorde med sitt trådlösa nätverk när det konstrade, slog av routern och sen på igen och vips så funkade det igen. Jäkla elektronik, här har jag suttit och provat ansluta hit och dit, felsökningar och legat bakom datorerna och kollat sladdar så är det så enkelt, suck. Men dte är ifs bra att det var så enkelt.
Nu ska jag belöna mig med att se på Supernatural ett tag, har slut på Criminal Minds avsnitt att se och Prison Break känner jag inte för, även om jag älskar serien kan jag inte se en sån "intensiv" serie, jag har inte tid att se så många avsnitt i följd som jag vill och prison break är en sån serie man MÅSTE fortsätta och se vad som händer sen, det är bättre att se serien med mera fristående avsnitt.
Peace
Skyfall
Detta får mig att fundera, hur pass mycket ska det regna/blåsa för att ni som läser min blogg ska ta in era hästar? (dvs de som inte går på lösdrift) jag tar gärna in mina mycket tidigare när det regnar då Amber är världens frusen kyckling. Och dom verkar dessutom till att vilja komma in, men men dom får gå ute en stund till iaf. Dom har massor med träd att få lä bakom samt mat att äta. När jag gick hem så stod Soda och Apollo tätt intill varann, det såg ut som om dom försökte hålla värmen. Ok det var mest Apollo som tryckte sig mot Soda, men det såg sött ut ändå.
Igår red Åsa och Linnea ut en lite längre runda på Ballad och Amber, enligt rapporter gick det bra. Speciellt för Ballad som börjat fatta vinken hur vi vill ha det vid ridning, det är ju för hennes egna skull vi är så envisa;-) Efter mycket slit och släng verkar det som om det givit resultat, känns lite tråkigt att jag inte får uppleva allt själv merän när hon är trotsig tonåring, men så är det att rida in & vidareutbilda hästar och sen ta nästa gäng som är där Ballad var förr, jag saknar faktiskt lite det där, att få rida en mera stabil häst. Inte bara bockiga busfrön,-)
Men sen klagar jag inte heller, jag äslkar att träna unghästar. Och de unghästar som ska igång nu har jag en känsla av att de kommer bli mina nya "Amber hästar" dvs Scooter och Candy. Bara jag har Amber så är jag egentligen glad, hon har personligheter så det räcker och blir över till ett helt kavalleri, det kan många vittna på.
Nästa helg som kommer är det prova på ritt i hovdala, min klubb skånska distanssällskapet ordnar den och jag ska dit och vara funktionär, hoppas där kommer lite kul folk som man kan prata med. Saknar att vara ute på tävlingar och prata med ens "distansvänner" som man i vanliga fall inte träffar. Jag ska ha kameran laddad och klar, hoppas på fint väder så jag kan fota en massa. Men som det ser ur nu är det tveksamt att det blir någon sol.
jag brukar älska hösten, trädens oändliga nyanser från gult till rött, när gräset åter blir som sammet efter en torr sommar, konstiga svampar som tittar upp lite här och var och äppelträden blir tunga av alla äpplena allt verkar vara magiskt i skogen, Men det verkar inte bli någon sådan sagoful höst i år. det gick direkt till regn och blåst. Vädret skrämmer mig allmänt nufötiden, det är så nyckfullt jämfört med förr, allt förändras.
Jag babblar på som en stucken gris ser jag, men det är för jag väntar på resultaten från arabkriteriet som rids idag på göteborg galopp. En häst som jag sett sen han var en liten några dagar gammal fölis till han försökte klättra på en när man minst anade det, nu är han nästan en man. Så olik den grabben jag brukade ta hand om. Lilla Wiggo är inte så liten längre, jag håller tummarna för att han ska piska allt motstånd. Och så givetvis håller jag tummarna för wictorias bror El Dor Tanam, dom har samma mamma. Men deras pappor är olika som ett äpple och en banan.
jag saknar galoppen väldigt mycket, någon dag tänker jag lösa ut min licens och ha några galopphästar. Trivs dom inte så omskolas dom till distanshästar såklart.
Oh, löpet skulle gå ca 13.40u är hon 13.50, måste kolla om resultatet kommit ut på atg...stackars hästar att springa i detta vädret, men har vi tur regnar det inte i göteborg.
Nej inget resultat ännu.
Ah, vad skulle man göra utan hästar?
peace
The end...
This is the end, Beautiful friend
This is the end, My only friend, the
end
Of our elaborate plans, the end
Of everything that stands, the
end
No safety or surprise, the end
I'll never look into your
eyes...again
Texten är riktad till Dig min vän, vi som aldrig mer kommer att få ses mer.
Dagarna kommer dagarna går, hästarna har varit installde nu ett tag, det ahr varit mycket slit och släng med att tömma spån från ett lastbilsflak, vi blev klara dock:-)
Allt är som vanligt hos hästarna, fast träningen ligger på halvfart då jag är sjuk än. men Amber och Ballad verkar inte klaga. Amber är van vid att få jobba mycket och varierande träningspass där jag noga tänkt ut vad vi bör träna på vid just denna ridturen. Så hon klagar säkert inte av att bara bli riden några gånger i veckan istället för varjedag (minus en vilodag). Fast Amber är en arbetsnarkoman...men men
Jag har fortfarande inte släppt det söta citatet jag skrev i mitt förra inlägg. Så för skojskull var jag tvungen att visa att jag redan lever i en värld där hästarna äter regnbågar och bajsar fjärilar.
Betty i sin regnbågs och fjärilsvärld
Flera gånger när jag avrit ute har jag faktiskt fått skåda många otroligt vackra regnbågar, vädret är så lustigt nuförtiden ena stunden ösregnar det sen skiner solen...altså är där stora klara regnbågar titt som tät. Men inget mig emot, de är ju så vackra.
Samtidigt som jag tycker det är mysigt med regn avskyr jag det för hästarnas skull, iaf de som går på lösdriften. Men jag brukar smyga bort till dem och de väljer ofta att stå ute i regnet trots att de kan gå in i värmen, det är bara fölisarna plus en barnvakt som brukar vara i lösdriften.
Jag har börjat fodra hästarna med kraftfoder där uppe också, det är lika spännade varjegång. Hästarna blir totalt galna när dom ser mig komma med matspannen. Jag har satt upp krubbor till dem inne i "stallet" eller vad man ska kalla det, eller kalalr man det för lösdrift? lösdrigt borde ju hela alltet vara, inkl hagarna alltså. Nej nu glider jag iväg igen;-)
Hur som helst vill Ballad ha allt för sig själv så hon inhalerar maten för att snabbt kunna kolla de andra krubborna. Men tyvärr är matte inte så snäll så hon låter henne äta allt, hon har lärt sig nu att är jag där så vågar man inte jaga undan de andra hästarna hur som helst...då blir det konsekvenser;-) Wictoria står alltid där jag är och äter, hon är bland de lägsta i rang så hon är den de först försöker schasa bort. Men sålänge jag står brevid henne vågar dom inte gå nära. Det är rätt mysigt att stå och lyssna på dem när dom nöjt tuggar i sig maten. Finns det något mer rofyllt än att höra hästar tugga hö eller kraftfoder...nej inte mycket.
Jag börjar sakta få lusten att tävla tillbaka, nej inte lusten utan styrkan att målmedvetet lägga upp en träningplan att följa. Såfort jag blivit helt frisk blir det nya tag ska ni se, är trött på att skritta runder här hemma;-) Jag måste erkänna att jag är rätt stolt över mig själv som höll igång Amber med längre träning tills nyligen, trots att jag var så dålig att jag trodde att jag skulle dö. Fast när jag skulle rida 2 mil i tävlingstempo orkade jag inte, då fick jag vända så det bara blev 1½ mil. Nu vill jag ut och träna!
Och jag vill ha två hästar att tävla med, varjegång jag bestämt mig för att sälja Ballad (till våren) räcker det att jag går bort till hästarna så är jag övertygad om att jag inte kan slita mig från henne. Men ju mer hon utvecklas desto mindre ser distanstävlandet ut med henne. Jag vill kunna sälja henne, men hjärtat säger nej. Så jag tänker iaf vänta till våren och ta ut henne på någon CR och sen ta ställning till det hela. Kan inte börja samla hästar när jag vill satsa på att tävla. Men hon kanske ändrar sig lite, jag försöker studera henne så mycket som möjligt. I hagen kan hon ha en bra "distanstrav" men direkt hon blir riden flyger dom en meter upp i luften...hmmm
Ok, sluta tänka på det sandra;-) Jag är redan super ivrig över att få se säsongen 2009, men antar att det dröjer några månader innan den preliminära kommer ut. Sista ritten för i år blir Hallandsritten, håller på att skriva en anmälan till mig och Amber. det får bli 50 km då jag inte hunnit öka intervallträningen samt behöver hon klättertränas mer. Vi tar igen med längre distanser nästa år. Vi ska åka fint till hallandsritten förresten...här är vår nya transport...vist e den fin, lila glittrig och allt haha
This is the end, Beautiful friend
This is the end, My only friend,
the end
It hurts to set you free
But you'll never follow me
The end of
laughter and soft lies
The end of nights we tried to die
This is the end
Det värker i själen, kroppen ja allt när jag hör dessa ord. Men det är tyvärr såhär...
Peace
