Meadow Mint

En bild jag knåpat ihop

Ännu en dag med att jaga blodsugare & smittobärare, isch! Tog hur måga som helst på Ballad, jag får panik! Tänk om hon får borrelia eller erlichia, undrar om det kan hända något med fölisen, hon ska ju föla om 19 dagar. Jag har sådan ångest över saker som jag inte kan göra något åt direkt. Sånt som fästingar, alla dessa mördarsniglar, krig och ja hela raddan. Sånt får verkligen mig att bli illa till mods.
Jag har hällt switch pour on på flickorna i det stora betet, men eftersom dom har så mycket fästingar på mulen har vi inhandlat switch spray, klass 3 bekämpningsmedel och miljöfara...det känns inte helt tryggt att hälla det på hästarna, så nu har ja ångest över det. Fast jag testade en liten skvätt och dom har inte reagerat än därför hällde jag på så mycket som där stod på förpackningen samt sprayade in mular & ben. Take that ticks!

Eftersom Amber fortfarande inte har fått nya dojjor så är det bara skritt som gäller, Nea tog en barbacka tur idag på henne. På kvällen kom Åsa och red Sissey, jag kände mig helt snyftig, jag vill också rida;-) jag har inte ridit sen igår och jag har redan abstinens...vad säger det en?

Igår såg jag på Blood Diamond, eller nästan hela. Jag ville verkligen se klart den, men när klockan var ca 02.00 var jag tvungen att försöka sova. Jag var inte trött men börjar jag vrida på dygnet så tar det månader för mig att komma i rätt rytm igen.
Så imorse såg jag klart den, ahhh jag älskar den filmen. Hur kan man se den filmen utan att ta åt sig? Den tar verkligen upp den illegala handeln, av just diamanter och vilka konsekvenser det för med sig. Leonardo DiCaprio är egentligen inte en skådis jag gillar så mycket, men han var klockren i rollen som uber heta Danny Archer, när han springer runder smutsig, svettig och så muskulös vill jag bara moppa upp honom, haha;-)
Hade lite tråkigt innan idag så jag trixade ihop en bild i photoshop från just Blood Diamond, ni ser det i början av inlägget.

Peace

Your eyes are the size of the moon
You could 'cause you can so you do
We're feeling so good...

Här sitter man då denna fredagskväll och orkar varken gå ut och roa sig eller ens dra sig in till stan och se en film med vännerna, jag väljer att sitta här och lyssna på fin fin musik och se Blood Diamond. Ah tack för detta simpla prima liv!;-D

Nu har vi inhandlat switch, men till min förtrett var det 60 dagars karenstid alltså kan Amber inte ens ha sprayet på sig plus att hon inte kan gå emd dom andra switchade hästarna. Jag ska som sagt tävla den 14 Juni, alltså blir det inga klass 3 insektsmedel för Amber;-)
Jag nöjer mig med ett klass 2 som där var 0 dagars karens för tävling, det verkar rätt bra det med.

Idag flög sko nummer 2 av Amber, i väntan på att hovslagaren ska komma så tänkte jag att jag kan väl iaf skritta Amber i gräskanter och så, sagt och gjort. jag tog en barbacka tur i kvälls solen, det blåste en lätt bris jag hörde göken för första gången detta året...det var ett välkomet mysigt ljud. Solen värmde glatt min nacke, ah detta är livet!
När jag var klar upptäckte jag att ännu en sko var av, eftersom jag skrittade på mjuka underlag hörde jag inte att skon ramlade av och man märker i princip aldrig när Amber tappar skor, för hon bryr sig inte ett smack. På vedemaritten tappade hon en sko men hon klarade vetbesiktningen ändå och sen fick jag tag på en hovis som fik slå på en av hennes extra dojor. Duktiga häst!
Sen var det dags för den där nedriga fiskleveroljan på hovarna, eftersom jag även började tvinga Linnea till att smörja in hovarna med kletet så var Åsa en räddare i nöden och köpte ett par gula gummihandskar, så nu ska ingen av oss stinka fiskrens (förutom Amber) i en vecka trots att man både duschar och skrubbar sig. Så nu behöver jag bara se tilbaka på dagarna då jag inte hade några handskar;-)

Ännu senare på kvällskvisten betäckte Soda Annie, det gick prima. Soda var lite skrikig och hoppig men när jag klart och tydlige förklarade för honom att Annie vill ha lite förspel, inte bara pang på rödbetan...här ska det vara stil liksom. Stil precis som Brandon Flowers i The Killers har, en sann gentleman. Här är min egna design av Brandon: Färger är känslor, känslor som får klockor att ringa...



Sitter här och försöker komma på något intressant att skriva, förr i tiden had ejag intressanta saker att skriva. Men då var det mera en allmän blogg än en hästblogg, så jag tror vi ska konvertera över till en allmänblogg där jag kan vräka ur mig tankar om alla världsproblem som jag grubblar över om kvällarna. Ja du läste rätt, jag är glad att jag kan läsa våran lokala nyhetstidning utan att få ångest av alla händelser. Kvällsposten och aftonbladet är inte att tänka på, allt dom skriver om är mord, vilken kändis som gick utan underkläder, krig och sex. Vad är det med världen? Ingen bryr sig om de verkliga problemen, jösses amalia säger jag. Dagens samhälle är twisted, vi tor på allt media spottar ut och ständigt hungrar vi efter mer.
Kan en som jobabr inom media helt ärligt säga att dom vill ha det bättre? vad ska dom då skriva om? Ofta skrivs det mer om mördaren än offret, ska det vara så? Det borde vara bättre att ge dem ett ansikte, att inte ge mördarna den glädjen att dom blir ihåg kommna, låt dem dala bort från våra minnen, ta bort deras ansikten.

Nej nu har jag försökt sprida mitt buskap en liten stund, dags för den egocentriska hörnan igen;-) Sitter och granskar sångtexternas betydelser, alla låtar har ju egentligen ett buskap. Om man bortser från alla dessa kärlekskranka låtarna och schlagerblaskorna;-) (Någonstans skriker folk av ilska när de läser detta haha) Är så trött på vad man "ska" ha hört osv. Alla bara "hur kan du inte ha hört den låten" "det är schlager för tusan" antagligen därför jjag inte hört dem, eller alla dess idolsnubbarnas låtar, där går några folk ut och säger vad vi ska gilla här har ni svenska folket, det är fritt att rösta bara det är inom våra riktlinjer...jag säger inte att allt är dåligt, finns en hel del som till & med jag lyssnar på, just eftersom dom spelas isönder tills hjärnan tänker "måste lyssna på"
tacka vet jag Mr bert, snygg som få och har annorlunda, djupa låtar där man behöver fundera lite över vad dom verkligen menar.
My personal hero...

Peace

Det är en allvarlig lek, den utförs flera gånger om dagen. En viss Sandra Henriksson (jag) har fått fnatt vad gäller dessa äckliga odjur. Jag menar dom gör ingen nytta i vårat ekologiska system, dom bara finns och gör en sjuk...isch
Idag plockade jag 10 fästingar på Xena, igår tog jag 3 på henne, iiiii!!!! Amber hade 3, när jag såg att hon hade dom små krypen på mulen fick jag panik. Jag tog genast bort henne från det stora betet, sprayade in henne med starka anti insektsmedel samt smörjde in hennes söta mule. Så nu går hon på bete här hemma, här är inte lika många fästingar.
Mitt förra arabsto fick erlichias pga en fästing, hon blev aldrig riktigt bra efter det. Så får Amber det är det ju garanterat hejdå distanskarriären. Inget alternativ för någon av oss.
En härlig bild på arabstoet Honey Mellon & hennes underbara föl(ge mig!)

Amber och jag är väldigt laddade inför dackeritten, jag sitter ivrigt och väntar på att startlistorna ska komma upp, det tar väl några dagar.
Idag skulle jag rida en långtur på Amber eftersom det blivit en hel del dressyr, hopp samt intervallträning. Men tji fick jag.
Ambers skor såg tvivelaktiga ut, dom satt alla fast men är slitna som tusan, men det har bara gått några veckor sen förra skoningen så jag ville hålla ut till innan dackeritten. Jag började träna långsam galopp i lutning i några km, då hör jag det, en söm lossnar och det låter *klick* klirr* i varje steg, jag stannar genast och kollar läget, jaha det är bara till att vända hemåt. Jag försökte dra av den men det gick inte så jag travade lite och vips flög skon av i en sväng. Efter det fick jag skritta en lång tur hem då vi har så himla hårda underlag. Jag hann bara rida typ lite mer än 1 mil.
Men Amber kändes fin fin iaf.

Vad har mer hänt, jo Annie började brunsta igår så det blev betäckning, ska testa imorgon igen, idag är det hennes 3:e dag i brunst.
har haft mycket miljöträning med Soda, allt från snusa på stora grävmaskiner, jag frågade grabbarna om dom ville starta den så Soda fick snusa på den, och klart gjorde dom det, tackar! Sen fick han titta på lite lastbilar och bussar. Precis som alltid sköter han sig ur bra i sådana situationer, han bryr sig bara om flickor;-)

Jag är dessutom i full planering och ska ringa transportör om att få hem ett sto jag ska låna, ett kanon fint sto! Hennes stam går inte av för hackor.

Igår bokade jag och två av mina vänner en resa till Grekland, ah härligt! Jag har bara varit borta från hästarna en gång så länge (1 vecka) och det var nu i januari när vi var nere i Teneriffa. jag lär inte ha tid eller råd till det fler gånger, så man får minsann passa på. Nästa år har jag tre hästar att tävla och hoppas starta i de högre klasserna med Amber, alltså ingen semester.
Så den 29 augusti drar jag till värmen för att vila upp mig och laddar inför Fornbodaritten den 21 september, dagen efter min födelsedag, jag vetr edan vad jag önskar mig att Amber och jag ska genomföra 120 km på Fornboda godkänt;-)

Peace

Idag kom regnet, tunga droppar föll ner från himlen och gav nytt liv till allt. Många jag snackar med brukar inte vilja rida i regn, men jag är tvärt emot. Jag älskar att rida i regn, ok jag tycker inte det är så kul att tävla i regn men det är mera för hästens skull. men hemma, där njuter jag när regnet kommer.
Det har inte regnat på länge här omkring, allt gräset är i princip gult, allt skriker efter vatten. Nu när jag red fram längs vägarna och stigarna tillsammans med Amber såg jag hur ängar, hagar och åkermarker svajade i fröjd, badandes i regnet, ah underbart!

Amber känns fin fin att rida. Ju bättre kondis Amber får desto tittigare blir hon. Numera ser hon spöken överallt det är hela tiden "oh!" "ah!" att rida Amber. Jag är sån som ignorerar det, dvs försöker se omgivningen men inte fokusera på dom läskiga sakerna, utan tänka framåt, Amber struntar i mina knäppa ideer...ser hon något farligt såsom blåa blommor (dom är värst), pinnar eller kanske en läskig liten sten måste hon bli livrädd och nästan går omkull av skräck...när hon gjort så går hon glatt fram igen, öronen pekar alltid framåt. Hon är så tramsig, min lilla pärla;-)
Träningen fortskrider annars, vi har tränat en hel del dressyr samt hopptränat både för tränare och lite hemma. Till och med jag har börjat hoppa lite, fast jag stannar runt 70 cm medans Nea testade att hoppa 95 cm med Amber. Amber och Nea flyger lätt över alla hinderna, kanon kul!
Förr hoppade jag alltid, hoppade allt vare sig det var så smart eller inte. Men sen under en hopptävling brakade jag rätt in i en läskig grind och skadade ryggen, sen dess har jag alltid varit små rädd för att hoppa.
När jag gick på gymnasiet gick jag inriktning fälttävlan, tränade både för Norsk & Svensk landslagsryttare inom just fälttävlan samt för hoppryttare i de högre klasserna.  Jag fick all hjälp i världen, tränade för dem flera gånger i veckan ändå släppte inte rädslan riktigt, jo när jag hoppade i terrängen. det är det roligaste som finns, men direkt det är banhoppning eller ja bara ett vanligt hinder så spänner jag mig.
Min häst var kanon på att hoppa men hon hoppade inte av sig själv, alla älskade att få låna henne och hoppa. Men med mig vägrades det. och jag förstår hästen. Istället för att se vägen jag ska rida stirrade jag blint på hindret, spännde armarna, ingen eftergift = inget hopp. 
Ibland kan jag höra inom mig "händera händera Sandra" "Släpp efter för fan" "BLICKEN" Min ena tränare var hård, hårdare än sten. men ändå är hon fortfarande en av de jag ser mest upp till. Jag lärde mig mer av henne än alla åren jag red runder på ridskolan.
Jag saknar hoppningen faktiskt, då när man hoppade allt. Fast nej, galopp och distansridning är roligare. Det är en helt annan filosofi inom ridningen, annan träning. En träning jag gillar. Det är liksom lika spänannde att lägga upp en träningsplan för sin häst och sen starta tex en 80 km ritt och man verkligen känner att ens träning har gett resultat. Har det sen gått mindre bra får man se igenom vad man behöver bättra på.
Hubertusjakt hoppar 1m (ja vet att de ser litet ut härifrån, but trust me It wasn't;-) med min C-ponny Wilma (skäcken). Jag hade den minst hästen på tävlingen.

Jag har upptäckt att jag börjat bli lite hypokondriker åt hästarnas vägnar, drömmer hela tiden mardrömmar att dom blir halta och etc, så nu går man i hagarna hela tiden och studerar och pillar på hästarna. Hittar alltid ett litet sår en en äcklig fästing att plocka bort.
Sen den här torkan, hästarnas hovar spricker som aldrig förr. Amber är just nu den enda som har skor (tog av på Ballad inför fölningen) alltså är hennes hovar värst. Varjegåbg jag rider så bladdar jag på massor med fisktran, det stinker värre än döden men det gör faktiskt susen. Innan jag började med denna oljan flisades hoven i sönder väldigt lätt numera, är det lite svårare iaf;-)

Vi har haft fullt upp med skoningar, verkningar samt vaccineringar. Allt detta betyder pengar. Vi blir fattiga och veterinärer och hovslagare blir glada. Men vad gör man inte för kusarna;-)

Vi har även ultraljudat Annie och Scooter. Scooter var dräktig! weehoo. men det skulle avrit konstigt om hon inte vore det, hon har haft 3 fina brunster exakt på dagen rätt. Blev betäckt två gånger när ägget höll på att släppa.
Annie däremot var inte dräktig. Hon hade raka motsatsen till Scooter. Hon gick bara in i en brunst, dessutom en konstig brunst. På den andra brunstdagen blev hon betäckt sen ville hon inte mer, men hon brunstader i säkert minst en vecka till. Alltså ahde hon antagligen ett dåligt ägg.
Det är ca 42 dagar sedan. och hon har fortfarande inte brunstat igen, antagligen sitter där något och blockar där fanns en gulkropp, Så vi sprutade igång henne för 3 dagar sedan. Inget ahr hänt ännu men det kan ta iaf 5 dagar ibland. Så det är bara att vänta.

I väntan får Amber mycket uppmärksamhet, allt från backträning till IT och härliga skritt turer.
Xena är i fullträning inför "An American day at the Races" den 4:e juli. Ska ha med henne och visa upp rasen Saddlebred. Det ska bli spännande och se hur hon reagerar. Jag är ofta ute och går med henne samt tränar park out i olika miljöer. För på jägers lär det vara massa folk och liv alltså svårare att få kontakt med Xena. Hon har kliat i sönder sin man helt och håller nu när hon är på stora betet, så för någon dag sedan stubbade jag henne. Kollade att vissa Saddlebreds tex 3-gångare ska ha stubbman så det var grönt att kapa av den. Ifs tror jag Xena är 5-gångare men men.
Mätte även henne, hon är ca 156 cm nu. Och hon växer som tusan, bra väx väx säger jag. Gillar höga hästar;-)

Ska mäta Soda också någon dag, har löshoppat honom en hel del samt är ute och gårt med honom. Han är väldigt hingstig just nu, men ganska lätt att få kontakt med, bara man är bestämd ocg berömmer mycket. Det ska bli väldigt spännande att ta ut honom på tävlingsbanorna i framtiden, kan knappt vänta tills han är 5 år!


Nej nu får jag fortsätta att knappa in info på Smhf's hemsida.
Peace alla

Jaha var var vi nu, just det jag slutade dagen innan det var Göingeritten, jag och Amber skulle debutera i 80 km. Jag var förvånansvärt lugn, klart det bubblade lite i magen men jag var mest exalterad, tävla är det bästa som finns!
Amber har förberetts noga, varjedag smörjs hennes små hovar in med fiskleverolja (hon har ganska sköra hovar), hon stretchas och masseras, håller koll på foderstaten, får hon för mycket proteiner brukar hon få gallor bak, speciellt nu när hon går på bete det är hopplöst att få rätt kvoter då.
Men om man bortser från det så har Amber känts toppen, och det gjorde hon även på tävlingen. jag hade lagt upp planen att inte bråka med henne utan mera övertyga (överlista?) henne om hur vi skulle genomföra ritten.

Jag valde att följa tätklungan direkt då det är hopplöst att låta dom andra rida före mig, då har jag en hoppande galen häst i  8 mil... Hur som helst så flöt allt på bra, det var i mina ögon ett friskt tempo så jag försökte låta de andra dra före mig, tillslut lyckades några rida lite mera före mig. När vi var i första vetgrinden valde jag att ta längre tid på mig så att dom andra skulle vara ute innan mig dvs då kan jag reglera tempot bättre, sagt och gjort. Amber klarade alla vetbesiktningarna med endast en anmärkning (1:a på sår, frambenen).
Ute på andra slinga gick det precis som jag tänkt, vi red hela slingan själva, det var underbart väder, härliga miljöer och allt kändes toppen. Då och då skymtade vi en hög ryttare framför oss, då höll jag in Amber lite så dom kunde komma utom sikt igen.
När vi var ute på sista slingan hade dom andra satt ett ordentligt tempo, Ambers och min plan var att bli godkända alltså följde vi inte efter dem.
Vi kom i mål efter en liten slutspurt med Yvonne Ekelund och Jessica Holmberg (50 km klassen). jag och Amber slutade på en underbar 5:e plats! vi fick även veta av Yvonne en bit innan mål att jag var bästa ryttare från skåne så blev vi godkända vann jag DM och mycket riktigt vann jag & Amber DM för skåne, jag var så glad att jag kramade både veterinärer och ja allt som rörde sig;-)

Jag är mera än stolt över min fina kämpe till Amber, hon var otroligt pigg och fräsch hela ritten, och passade även på att försöka sticka med mig vid ärevarvet och gissa vart hon ville, jo till uttiden (där man red ut till nästa slinga)...det är min Amber det! Hon gjorde så efter Vedemaritten också

Hon var lite stel efter tävlingen, men hon hämtade sig jätte snabbt. Nu siktar vi på Dackeritten 14 Juni. Hon fick vila 1 vecka efter tävlingen sen skritatde jag igång henne för att sedan trappa upp det.
Vi har hunnit med lite intervall träning, en långtur som var härligare än härlig! har även hunnit backträna henne lite. Nea, Åsa och jag tog med henne till "ridskolan" och tränade för Martin, det blev cavaletti träning och lite gymnastik övningar, mycket bra för Ambers rygg. På söndag är det privat lektion för en hoppryttare och självklart ska vi ta med Amber. Det är kul omväxling.. Igår så tog vi en rätt lång barbacka skritt tur, Amber hade bestämt sig för att hon såg spöken överallt så det blev en ganska spännande tur.
Emma flyttade hit sin häst Moa igår, hon ska gå på bete med mina, lite kul med sällskap av någon annan än mig själv faktiskt. Det kan bli ganska ensamt ibland.
Soda

Nu när hästarna är på bete blir det mycket tid över till "unghäst pyssel" dvs mycket gå ut och gå med dem, Soda ska förhoppningsvis bli min nya stjärna inom distansen så han tränas redan för det. Vi är ute och går långa turer, uppför backar och nerförbackar, stora som små vägar, i skogen, ute på fält, över stock och sten samt mian hästars (inte) favorit: bäckar...Jag var väldigt nyfiken på hur Soda skulle reagera första gången vi gick över den, jag är van vid alla mina Araber (ok har ju bara Amber kvar men jag hade 3 Araber samt jobbade med araber) som avskyr vatten usch och blää för att blöta ner hovarna. Soda bara plumsade rätt igenom och tyckte att allt var rätt kul. Duktiga grabb! Jag tar vara på de stunderna med honom, han sprudlar av testosteron, men han är ju hingst.

Vi har börjat sätta igång Sissey lite smått och hon verkar gilla det, Betty älskar iaf det hon springer varv efter varv och tycker vi e alledes knasiga som sitter på mammas rygg.
Ballad är numera avställd inför fölningen, känns tråkigt att bara ha i princip Amber att rida. Scooter hann få följa med på lite uteritter samt tränas inne i hagen, men eftersom hon är betäckt vill jag vänta med att rida henne tills vi vet om bebis sitter fast eller inte;-) samma gäller Annie, som för övrigt har världens största sommar mage.

Saras sto Penny blev inte dräktig udner första betäckningarna, men jag anade det eftersom hon hade en så konstig brunst och när Sara sa att hon inte släppt ägget än så anade jag att hon skulle komma hit igen. men jag gillar Penny så hon får gärna stanna för alltid;-)
Nu hoppas vi att det blir en fölis denna gången.


Peace

Bilen och transporten är fullproppade med saker, Amber är badad, snask att ha under ritten är köpt. Nu väntar jg bara på att jag ska bli trött så att jag kan sova.
Imorgon är det Göingeritten, samt min & Ambers debut i 80km. Klockan 08.00 går starten jag ska erkänna att jag är lite nervös. Eller nej inte nerös, ivrig. Finns det något bättre än att tävla?

Eftersom det är våran första 8 milare i tävlingssammanhang så ser jag detta som en test ritt, Amber är mer än redo konditionsmässigt, men jag har inte fått henne att lugna ner sig helt än. Har kollat startlistan flera gånger och jag hopaps på att det är ett någorlunda lugnt sällskap, men efter ha pratat med i princip alla som är duktiga och insatta i distans så har jag fått samma svar av alla, sitt inte och tjuvhåll henne denna gången utan ska låta henne gå lite mer. Anledningen att jag just hållit henne på tävlingarna är att jag vill att hon ska lära sig att inte rusa iväg, utan spara på krutet. Men nu har vi gjort en hel del tävlingar tillsammans och det är ingen större förändring som jag kan hurra över, dags att testa något nytt. Kanske lär hon sig nu att det är ganska långt så det är inte lönt att gasa igenom.
Men jag ska som sagt ändå försöka ta det så lugnt det går och se detta som en prövning, det får bära eller brista, för övrigt känns Amber kanon att rida:-)

Idag släppte vi för övrigt hästarna på bete, alla utom Amber och Sissey samt hennes bebis. Jo tro det eller ej så fölade  Sissey;-) jag trodde jag skulle få vänta i evigheter men just nöär jag sagt till alla att hon fölar nog imorgon så la hon sig ner i hagen och fölade, matte stog brevid och hade glömt allt som har med fölning att göra;-)

Betty

Soda har fått sina dna papper, testad negativt för CEM, röntgad och även löst hingstlicens. Så nu har han fått göra sin debut, han ahr fått betäcka Annie 1 gång samt ett utomstående sto. Soda skötte sig jätte fint, efter lite tillrätta visning av matte;-)
Anlednignen att jag låter honom betäcka något sto såhär tidigt är för att jag vill se vad han ger för något.
och idag åkte jag iväg med Scooter till Tullesbo, hon ska dejta SC Island Centavo även kallas Smokey. Jag ser otroligt mycket fram över den kombinationen.

Nej nu måste jag försöka sova, ska ju upp om några timmar igen;-)

Peace