väder, vind och sadel
Jag rider Ballad i snöstormen och Linnea rider Amber.Efter typ 2 dagar försvann snön och ersattes av solsken och lera, idag har vi däremot regn och grådassigt väder. Man blir helt allvarligt orolig över dessa väder förändringarna.
Har köpt en ny sadel till Amber, en prestige trekker land, är otroligt nöjd med den. Den ligger jättebra och jag får en mycket bättre sits i den än i min torsion endurance.
Amber tränas för fullt inför årets tävlingssäsong, som snart är här. Vad gäller uthålligheten så går det väldigt bra, hon kan knalla på länge utan att ens flåsa. Men hon är i väldig obalans i höger sida, speciellt i bogen samt baktill. Så just nu tränas vi mest lösgörande övningar samt dressyr. Iförrgår red jag 8 km, mycket skritt samt rask trav, när vi var klara var hon piggare än pigg, 8 km är inget för henne, då började jag med lite galoppfattningar....det gick mindre bra. Så frasen sluita när det går som bäst borde jag haft i minnet innan jag fortsatte älta, i stället för att skritta av blev det en halvtimme extra med att försöka få henne avslappnad samt fatta högergalopp. Det hjälper ju inte heller att hon vill smita från att jobba med hela kroppen, vi var inne i ett kostaket 2 gånger, stack ut mot vägen typ 100 gånger, jag hdae hela tiden Christine Pamps ord i bakhuvudet (det var hon som höll i clinicen om att fölrstå hästar bättre), ett tag flög orden ut och jag var redo att stoppa dom orden någonstans på Amber...jag gjorde inte det, men det var nära,-)
Efter ha andats ut lite och en massa överdrivna "brraaaa" när hon gjorde rätt så lyckades jag få henne lite emra balanserad och fatta högergalopp, jag slutade där då detta får vara ett långsiktigt projekt, man kan inte hux flux kräva att en häst som ryttaren (läs jag) ridit/suttit snett på. Jag har en tendens till att vara ganska sne, ingen bra kombination. Men jag tror det kommer ändras mycket med denna nya sadeln plus att jag är mera medveten om det.
När vi var klara blev det mycket kramar och klappningar, svetten rann av oss båda, det var ingen vackersyn...men solen sken, på ängarna låg snön stilla och hur kan man sitta och sura en sådan underbar dag? omöjligt.
Vi har även en häst mindre, nämligen min älskade hjärtehäst Rebellen, hästen jag gråtit över, slitit över och älskat mer än allt annat. Det kändes så tingt att behöva säga hejdå till honom, Ingrid la handpenning för ganska längesedan så jag ahr vetat att denna dagen skulle komma, men hur mycket jag än förberett mig så har jag innerst inne inte fattat att han skulle åka förrän jag såg dom köra iväg med honom, där stod jag och tittade när dom körde iväg med DERAS häst, inte min. Jag trodde alltid att Rebellen och jag skulle vara "fast" med varann, även fast jag haft honom till salu har jag egentligen aldrig velat sälja honom. Men nu är det så. Det ska bli kul att få följa honom ute på distansbanorna.
Sissey har inte långt kvar tills hon ska föla, magen växer mer och mer, stackars Sissey kissar, bajsar hela tiden. Det måste vara nära nu, juvret är snart stort som en ballong men dock inga vaxproppar än.
Soda har varit iväg på ATG kliniken i Malmö och fått sitt risgrynsstora fragment i kotleden borttaget, det gick snabbt och ganska lätt. han opererades stående och behövde alltså inte sövas. Medans dom höll på med Soda gick mamma och jag bort till Jägersro och tittade på morgonträningen som pågick där, jag har fortfarande inte släppt galopp tiden. Saknar det som in i. Hela stämmningen över hela jägers är underbar, frustande hästar i den kalla morgon solen, traktorer som jämnar till banan, folket som går och tar hand om deras guldklimpar. Ja det är nästan en magisk stämnign i mina ögon. Så många minnen komemr tillbaka till en när man spatserar fram där. Förr var jag på jägers flera gånger i veckan både och tränade hästar och tittade på löpen. Numera är man där i princip aldrig.
Någon gång hoppas jag ha en galopphäst igen, inte i år men kanske nästa?
Hur som helst, Operationen av Soda gick jättebra, en glad grabb mötte oss när vi kom tillbaka för att hämta honom. Han har boxvila i 2 veckor sen får han gå i en sjukhage i 2 veckor. Jag är så glad att jag röntgade honom nu, annars hade denna lilla biten skavt upp så han aldrig kanske kunnat bli ridhäst. Och sen är jag även glad att han inte hade några ärftliga defekter, utan han var helt ua i benen. Fick även tillbaka CEM testet och det var negativt:-)
Nej nu har jag inte tid att sitta här längre, ha det bra alla!
Peace
Tränings Nörd?
Himlen var mörk mörk grå och hela morgonen när jag varit i stallet så regnade det titt som tätt. Men sådant hindrar inte mig längre... Det ömsom regnade ömsom blåste fruktansvärt. Men framåt knallade vi, med gps på den ena armen och pulsmätare på den andra. Folk som körde förbi undrade nog vad jag höll på med, ena gången stirrade jag på den andra armen sen nästa...Amber är van vid pipandet från dom båda klockorna, men i början vred hon förvirrat på huvudet;-)
Amber kändes otroligt fin idag, jag inbillade mig att jag kände hur hela hennes rygg rörde sig i en båge uppåt, jag fick en helt annan hållning och placerades perfekt på henne. I början ville hon bara knäcka av med nacken men så lätt lurar min fina madame inte mig längre, det är stor skillnad på speciellt hennes bakdelsaktivitet från när hon maskar sig och när hon jobbar.
Den senaste tiden har vi IT tränat eller tagit långa långsamma travpass, så idag var det dags för lite friskare tempo. Vi höll en snitthastighet på ca 11km/h och där la jag in 1 km skritt (exkl fram & avskrittning) sedan travade vi 5-6 km sedan ännu 1 km skritt. red 16 km sammanlagt och var ute i 1½ h, vilket kan stämma med 11km/h. Inte tävlingstempo men det kändes ändå härligt. Amber blir bara piggare & piggare ju mer vi rider, till och med hennes puls sjunker i traven alltså håller hon samma tempo där. Hon blev rätt svettig då jag tvingade henne att fatta högergalopp flera gånger, inte kul tycker Amber...hon vill bara galoppera i vänster. Då höjdes pulsen ganska mycket men såfort vi var klara med det återgick den till normal. Trots att hon svettades en del så höjdes inte pulsen mycket. Hon är så himla framåt och glad att hon gör mig helt utmattad, jag var tvungen att stanna & sänka stigläderna två hål så jag inte skulle trötta ut benen och Ambers rygg alledes för mycket med min lättridning. Vi körde bara en sträcka i galopp, det var skönt att få stå i mera lättsits och sträcka ut sig! Ambers bästa gångarter är faktiskt galoppen, hon kan hålla den länge länge, vissa säger att traven är bättre att hålla men jag tror faktiskt det är olika från häst till häst.
Hur som, vi skrittade framåt i skogen allt var skönt, Ambers puls låg på 68, rätt som det var kom vi till stället där som alltid samlas vattenpölar...Alla som känner Amber vet att hon hatar vatten. på några sekunder flög hennes puls upp till 130...hihi, när jag sen ridit några meter till var det dags att trava då vi ahde skrittat i 1 km, alltså skulle vi trava förbi vattenpölarna! pulsen flög då upp till 150...Hon gjorde allt för att undvika dem hoppa över dem, gå runt dem ja allt...när vi väl var förbi sjönk pulsen till runt 122 och pendlade uppåt & neråt beroende på hur tungt det var där vi travade. Eftersom det regnat en hel del var det ganska så mjukt och svårt att få fäste.
På hemvägen blev Amber piggare, så då blev det en hel del konstrande, men jag är så van vid min lilla fröken fis;-)
När vi skrittade av på väg hem hade hon en bra snittpuls.
det där med vatten är en fix idé Amber fått för sig, för någon dag sedan när jag red Ballad så började jag nästan gråta när hon travade igenom vattenpöl efter vattenpöl, efter ha kämpat med Amber i flera år så var detta min belöning. Hon tyckte först det var lite läskigt men efter att jag fått ballad att gi å en vattenpöl så kunde man lika gärna gå i alla tyckte hon, det är en Morgan det! har man väl fått i Amber i en pöl så tycker hon nästa är ännu farligare, vem vet den kanske dödar en?! eller bara väntar på att få äta en oskyldig liten Arab;-)
Nu till annat, Igår var veterinären här och kollade Sisseys & Ambers tänder... vi raspade till Ambers men beslöt att vänta med Sissey tills hon fått sitt föl (btw det är mindre än en månad kvar tills hon ska föla!!). Sen gjorde vi CEM test på Soda, dräktighest kollade Annie (innan hon kom till mig smet hon in till en hingst och blev betäckt 1 gång) som inte var dräktig sist vaccinerade vi Sissey så hennes föl får ett extra skydd.
Och i Tisdags var vi och röntgade Soda, eftersom han ska betäcka vill vi inte att han ska ha några ärftliga defekter vilket han inte hade, hurra!
Fast det blev lite tråkigt också, han hade ett risgrynsstort fragment i kotleden som måste opereras bort. Tur att vi röntgade honom nu annars hade han kanske aldrig kunnat bli ridhäst, då det kunde leda till återkommande kotledsinflamation samt skava i sönder leden, isch
Tur i oturen alltså, jag var mest orolig att det var ärftligt ska jag erkänna. Men som tur var det inte det. Det var ett enkelt ingrepp att ta bort fragmentet, dom behövde inte ens sövas, dom stod rätt & slätt upp, sen gjorde dom ett titthåll och plockade ut biten.
Vi ska få tid till att operera honom så fort som möjligt.
Träningen emd Annie går framåt faktiskt, det går hyffsat fort att komma upp på henne och när man väl sitter på henne så går det mycket bättre. Klart man har fått sig några åkturer. Har börjat trava henne mera, innan stannade hon ganska fort eller drog iväg åt eget håll. Hon har en skön trav, om hon bara slappnade av mera skulle hon säkert tycka det var mycket roligare. Men hon ser alltid lika glad ut när man borstar henne innan och efter, speciellt efter ridpasset för då får man massor med beröm;-)
Linnea har för första gången ramlat av Scooter, Scooter blev rädd och gjorde någon konstig sväng = Linnea damp i backen. Men ingen större skada skedd, en tonåring skrämemr man inte så lätt,-) Hon hoppade snabbt upp igen och Scooter brydde sig inte särskilt. Vi har nu släppt Scooter för första gången, förut har vi alltid haft ledare när hon blivit riden, men nu är det dags att bli en stor häst och gå själv. Det dröjer nog inte länge innan Scooter följer med på våra kortare turer där ute:-)
Peace
Med vinden i håret...
...solen i nacken så flyger dom fram över ängarna, bilden bryts snabbt när man ser hur ryttaren kämpar med att få stopp på den skenande hästen, svetten rinner från båda. Hästen ökar farten, ryttaren sätter sig djupare i sadeln och försöker göra halvhalter samt få hästen på en volt, i protest slänger hästen upp huvudet och flyger hit och dit. Ekipaget galopperar nu runt runt på en stor volt, den höga farten gör att ryttaren inte kan få hästen på en mindre volt utan att hästen går omkull.
Man hör även hur ryttaren försöker få kontakt med rösten. Men hästen är bara full i bus, öronen pekar rätt fram svansen står upp i en fana en typisk arab, hade man varit närmre så svär jag på att i hästens ögon skulle man se att den är född till att springa och den där busglimten.
Allt detta hade varit väldigt spännande om hästen inte varit Amber och ryttaren inte varit jag, nu var det bara allmänt irriterande. Jag har ridit min beskära del av hästar, så många att jag inte ens kommer ihåg 1/3 av dem. Aldrig har jag ridit en häst som har så mycket energi som Amber.
Förr var Amber en snuttefilt häst, på tiden då hon var galoppör;-) väldigt ironiskt. När vi var ute & tränade galopphästarna var det alltid "låt Amber gå först hon e så snäll" "amber är så söt, hon gör aldrig något dumt" Ok hon var snabb som få i träningen men inte som nu. Jag vet att alla blev sura på mig när jag tog henne ur galoppträning, ghar fått höra det flera gånger. Men hon avr inte mogen för det då, nu är hon däremot, hela Amber är en galoppmaskin, inte bra. Hon påminner mig super mycket om en häst som stod där jag jobbade, hon hette Santa Lucia en underbart speciell häst, Amber och hon är så lika varann numera i sättet.
För att återgå till ridturen så hade jag bestämt mig för att träna galoppfattningar mera, fast först ett travpass. Det gick sådär, Amber hoippade mest stillastående och flög iväg i fulll fräs flera gånger varav engång var i ordentlig skenfart, jösses vad min häst är snabb, allt jag kunde tänka på avr att detta kan inte vara bra för hennes kropp.
Dom som känner mig vet att jag har en tendens till att rida med för långa tyglar, jag tycker att jag alltid har kobntakt med hästens mun men det är ju inte bra om dom blir sladdriga... När jag tex rider Ballad så lyssnar hon jättebra på mig men Amber så är det en annan femma, hon har en otroligt fin mun hon känner allt, där har vi dilemat har jag kortare tyglar taggar jag bara upp henne, så mycket har jag lärt mig men har jag för långa så är det "goodbye"
Misstolka mig inte nu, jag älskar Amber mer än allt annat, men den hästen facinerar mig så mycket, skulle göra vad som helst för att veta vadf hon tänker eller menar. En dag, tro mig en dag kommer hon och jag komma överns totalt. Trots att Amber allid är en liten kanon så kan jag inte annat än skratta när jag rider henne, för hon gör det inte av smärta, elakhet eller något sådant, man ser, känner & hör hur hon älskar att få vara ute.
Oj, det blir nästan bara Amber inlägg...men hon är den som trimmas mest just nu och Rebellen. Rebellen ser lite uttråkad ut nuförtiden, han roar sig med att springa runt runt i hagen..det ser lite roligt ut. Bara jag närmar mig hagen så kommer han "ta mig ta mig" han är verkligen en stor myspelle. Han är fin att rida, jag har fokuserat mycket på grundläggadne saker med honom. Numera kan man hoppa upp på honom någorlunda lätt, när man väl sitter på honom är han fräck och härlig att rida. Han går på i princip överallt, inte som Amber som är som en radar, man kan verkligen se hur hon tittar fram & tillbaka för att hitta något att bli rädd för.
Scooter har numera förlorat trava med ryttare på ryggen oskulden, Nea har travat lite på henne. Scooter är en sån härlig tjej!
Xena är inne i världens tonårsfas, hon stegrar sig och busar hela tiden, Åsa och jag gick en tur med henne (jag skulle fota henne lite), det blev även en "lära sig veta var sin plats är" stund.
På tisdag ska vi åka & röntga Soda, jag misstänker inget men eftersom han ska betäcka så vill jag veta att han inte ahr något. Vill inte att våra Morgans ska få några sådana defekter, såsom många Araber har. Har även vbeställt ett CEM test till honom.
Om ni läst på min hemsida så vet ni att jag köpt två nya Morgans, jösses vad folk mailar för att få reda på vilka det är, hihi det är kul att vara lite hemlig. Fast jag vet hur hemskt det är att behöva vänta på info, när folk säger att du får veta sen blir jag tokig..är så himla nyfiken av mig.
Men snart mina vänner snart!
Peace
2 milare
Just när man kommit in i rutinen att sätta sig ner i lugn och ro framför datorn så får man massor av saker att göra att det glöms bort att skriva här. Men jag hade iaf en kul stund med att läsa mina gamla inlägg, jösses vad mycket konstiga ord jag fått till, så går det när man skriver fort utan att titta.
Det har blivit en del ridning, har tagit årets premiär vad gäller den lite längre rundan, dvs sandvången turen. Både Rebellen och Amber fick uthärda den, Amber blir bara piggare och piggare ju längre man rider, det känns som att ha dynamit under sig, och allt den vill är att explodera och leva jäkel. Hon hade svårt att hålla galoppen, det blev lite halvtaskiga galoppfattningar och korsgalopp innan vi fick rätsida på det, Amber har en tendens att skjuta ner ryggen upp med huvudet och hoppa fram nästan stillastående, ingen vacker syn...En dag så drev jag på henne i fullt ös (dock endast i trav), jag fick det tipset av en vän, så dags att testa det lite mer. Döm om Ambers förvåning, jösses vad pustig hon blev när vi var klara,-)
Vad gäler mig själv så försöker jag vara observant då mina huvudsakliga fel är att jag skjuter fram mina skänklar, slappar med tyglarna och mitt bäcken blir helt snett, men jag inbillar mig att jag har tagit mig i kragen.
Rebellen fick även gå sin premiär 2 mils runda, han klarade det väldigt bra. Han är skön att rida länge på, han har en mera rund trav eller hur man ska beskriva det. Vi tog det väldigt långt långsamt, vi red lite mer än 2 mil och var ute i mer än 2 h. På väg hem så märkte jag att han började bli trött, men hans attityd var fortfarande jätte bra. Jag gillar att han signalerar mera, Amber gör inte alls det alltså fortsätter man ibland trots att man inte borde.
Sedan har det blivit simrishamns rundan samt den vanliga lite kortare rundan dom övriga dagarna, råkade radera mina träningstider på gps:en så jag kan inte skriva upp exakta tider & km som jag ridit. Men men
Linnea har även ridit lite mer på Scooter, hon sköter sig så bra! bara jag tänker på Scooter ser jag hennes söta huvud framför mig "hej hej mamma, vill du kela med mig" man smälter ju.
Sissey växer och växer, eller fel Sissey bebis växer och växer, den verkar må bra där inne. Sisseys juver har även börjat svullna upp lite. Då dröjer det inte länge förrän man får dra fram en tältsäng och sova i sadelkammaren... Jag ska verkligen investera i en kamera, har snokat upp flera som jag kan ha råd med. Eller får ta mig råd till iaf
Det har hänt mer, Rebellen är nu bokad av Sveriges mest meriterade distansryttare, Rebellen blev vetundersökt ua i Fredags, så nu hoppas vi att han snart ska bli stockholmare och i framtiden Ingrid Boströms nya 16 mils häst;-) Samtidigt som jag gläds åt att en sådan kunnig människa ska köpa honom så känns det otroligt tungt, trots att jag har haft annons ute på Rebellen har jag ändå trott att det skulle sluta med att det var han & jag föralltid, min älskade Rebell. Jag har i priincip avsiktligt skrämt iväg folk som ringt, bara så att jag kan ha honom kvar. Men det är dags att växa upp och inse att man måste tänka mer ekonomiskt och på hästen.
En annan sak hände, i Torsdags var det en skräck kväll, Soda fick åka akut till djursjukhuset. På Onsdagen såg vi att Soda inte åt och drack, samt hade lite feber. Vi höll det under uppsikt men sen på Torsdagen blev det värre, han stod bara stilla och hängde, fortfarande inte ätit när jag såg att han inte bajsade och att det inte lät något i magen så ringde jag direkt till veterinären. När veterinären kom tog även hon tempen på honom, då hade febern höjts till 40,3! Stackars Soda orkade inte ens stå upp, inte i långa studner iaf.
Vi misstänkte kolik men han visade olika symptom. När det gick "fel" vid sondning så ringde veterinären till djursjukhuset, där fick vi ordern att direkt komma med honom, så alla in i bilen och in med hästen i släpet så körde vi till Helsingborg med vår grabb.
Där tog dom blodprov, träckprov, sondade igen samt rektalisering. Dom visste inte vad det avr direkt så han fick stå i en med dropp i en övervakad box. Vi 1 på natten kom en trött skara Meadow mintare hem, utan häst.
Dagen efter fick vi reda på att det var en sorts gaskolik, men där var lite frågetecken som vi antagligen aldrig kommer få svar på. Vi har iaf hämtat hem honom och nu är han mycket piggare. Dock har han på dessa dagarna tappat en hel del vikt samt muskler, men det ska vi jobba igång smått när han är helt bra.
Nää nu får jag ta & lägga mig, hästarna förstår nog inte att jag behöver sovmorgon för att jag satt vid datorn för länge...
peace
