Min nya OS häst!
Som sagt, jag är en tvättäkta nattuggla. Hästmänniskor ska lägga sig tidigt för att gå upp tidigt, själv slocknar jag när jag suttit och tittat på Criminal Minds så att allt jag kan säga är "mera, behöver se mera tv, tv vara bra"
Men nu till hästar, det som ständigt snurrar i min faktiskt ganska så aktiva hjärna. Vi har haft världens regn oväder. Och attans rabarber vad mina hästar avskyr regn. Dom stod och skrek "mamma mamma har du glömt oss? ser du inte att vi blir våta.." Och Amber fryser bara hon känner vittring av regn.
Allt det hemska regnet ledde till översvämningar. Det var riktigt läskigt. Men Amber har ett schema att följa, det sa träna träna inte vila vila. Så vi begav oss ut i ovädret, och kan tillägga att Amber HATAR regn. Enligt henne fräter det hovar och gör en massa andra hemskheter om man trampar i det... Det gick trots oavbrutet regnande inte så pjåkit TILLS.... vi skulle svänga in i skogområde, stigarna hade förvandlats till bäckar, inte små stillsamma utan mycket & det bara rann å rann. Där stod vi länge, jag försökte övertyga Amber att gå i. Efter en stund gick hon, men tillslut fick vi vända. Den lilla bäcken som vi brukar rida över hade förvandlats till en FORS! bron skymtade man lite, Amber blev så rädd att hon backade rätt in i skogen, välte två träd (hur lyckas man med det?) fastnade i snår, backade in i en stock, löv och buskar flög runt benen i hennes flykt därifrån...
Bortser man från den lilla incidenten så överlevde vi båda och det blev en ok runda, men jag hade planerat att vara ute längre, jag la istället in ett längre travpass.
jag försöker vänja Sissey med sadel, utomhus bryr hon sig inte men i boxen blev hon lite orolig "kan man gå med denna här inne? får jag plats mamma?" tycktes hon säga... men det är inte mycket hon bryr sig.
Rida in hästar är alltid spännande, alla mina vänner tycker jag är lite tokig när jag gör det. Rebellen red jag in i princip själv. Vilket var ganska svårt i början, men Rebellen har världens största hjärta och gjorde allt för mig. Jag saknar honom otroligt mycket, han kom att betyda nästan mer än Fame och Loppan. Han är nummer ett.
Idag hade vi en skojsig dag med hästarna. Det var löshoppning på schemat! Amber var det första offret för våra ideer. Efter uppvärmning så var det dags & det gick väldigt bra! helt ärligt tror jag Amber har stor potensial för hoppning, bara hon lär sig lyfta benen ordentligt, hon är lite bekväm av sig;-) Hon har fin teknik. Om än benen trasslar in si i varann emellanåt.
Sen var det Xenas tur att skutta lite, det går lite i vågor vad gäller hoppning för henne. Ibland älskar hon det, sen ibland fattar hon inte varför jag skräpar ner hennes hage! Men hon tar sig över iaf.
Sen till det underbara!!! Jag har en ny OS häst! det finns en stor hjälte i lilla Billys bröst. Han hoppade för kung och fosterland över plytt hinderna. han tyckte det var så kul! Så jag har en riktig OS häst, äntligen! det ville jag alltid ha när jag var yngre.
Jag fotade lite, tyvärr var det fel väder att fota i. men några blev ok, ska lägga upp dem snart. Men nu är klockan 02:13, och när man har hästar kan man inte ligga och såsa hela dagarna. Imorgon (eller egentligen blir det idag) tar jag nog en tur till stenaberga/sandvången med Amber, sista hårdträningen inför helgens tävling. Jo tisdag kommer jag också gå hyffsat hårt, men jag vet att Amber klarar det, nej inte klarar behöver det. Bara hon vilar en dag bli hon fnåskig att rida dagen efter....
kan man annat än älska att hålla på med hästar? det är inte en hoppy, det är en livsstil. Att svepa fram över ängar lyssnandes till The Killers i perfekt harmoni mellan häst & ryttare, finns det något underbarare?!
Men nu till hästar, det som ständigt snurrar i min faktiskt ganska så aktiva hjärna. Vi har haft världens regn oväder. Och attans rabarber vad mina hästar avskyr regn. Dom stod och skrek "mamma mamma har du glömt oss? ser du inte att vi blir våta.." Och Amber fryser bara hon känner vittring av regn.
Allt det hemska regnet ledde till översvämningar. Det var riktigt läskigt. Men Amber har ett schema att följa, det sa träna träna inte vila vila. Så vi begav oss ut i ovädret, och kan tillägga att Amber HATAR regn. Enligt henne fräter det hovar och gör en massa andra hemskheter om man trampar i det... Det gick trots oavbrutet regnande inte så pjåkit TILLS.... vi skulle svänga in i skogområde, stigarna hade förvandlats till bäckar, inte små stillsamma utan mycket & det bara rann å rann. Där stod vi länge, jag försökte övertyga Amber att gå i. Efter en stund gick hon, men tillslut fick vi vända. Den lilla bäcken som vi brukar rida över hade förvandlats till en FORS! bron skymtade man lite, Amber blev så rädd att hon backade rätt in i skogen, välte två träd (hur lyckas man med det?) fastnade i snår, backade in i en stock, löv och buskar flög runt benen i hennes flykt därifrån...
Bortser man från den lilla incidenten så överlevde vi båda och det blev en ok runda, men jag hade planerat att vara ute längre, jag la istället in ett längre travpass.
jag försöker vänja Sissey med sadel, utomhus bryr hon sig inte men i boxen blev hon lite orolig "kan man gå med denna här inne? får jag plats mamma?" tycktes hon säga... men det är inte mycket hon bryr sig.
Rida in hästar är alltid spännande, alla mina vänner tycker jag är lite tokig när jag gör det. Rebellen red jag in i princip själv. Vilket var ganska svårt i början, men Rebellen har världens största hjärta och gjorde allt för mig. Jag saknar honom otroligt mycket, han kom att betyda nästan mer än Fame och Loppan. Han är nummer ett.
Idag hade vi en skojsig dag med hästarna. Det var löshoppning på schemat! Amber var det första offret för våra ideer. Efter uppvärmning så var det dags & det gick väldigt bra! helt ärligt tror jag Amber har stor potensial för hoppning, bara hon lär sig lyfta benen ordentligt, hon är lite bekväm av sig;-) Hon har fin teknik. Om än benen trasslar in si i varann emellanåt.
Sen var det Xenas tur att skutta lite, det går lite i vågor vad gäller hoppning för henne. Ibland älskar hon det, sen ibland fattar hon inte varför jag skräpar ner hennes hage! Men hon tar sig över iaf.
Sen till det underbara!!! Jag har en ny OS häst! det finns en stor hjälte i lilla Billys bröst. Han hoppade för kung och fosterland över plytt hinderna. han tyckte det var så kul! Så jag har en riktig OS häst, äntligen! det ville jag alltid ha när jag var yngre.
Jag fotade lite, tyvärr var det fel väder att fota i. men några blev ok, ska lägga upp dem snart. Men nu är klockan 02:13, och när man har hästar kan man inte ligga och såsa hela dagarna. Imorgon (eller egentligen blir det idag) tar jag nog en tur till stenaberga/sandvången med Amber, sista hårdträningen inför helgens tävling. Jo tisdag kommer jag också gå hyffsat hårt, men jag vet att Amber klarar det, nej inte klarar behöver det. Bara hon vilar en dag bli hon fnåskig att rida dagen efter....
kan man annat än älska att hålla på med hästar? det är inte en hoppy, det är en livsstil. Att svepa fram över ängar lyssnandes till The Killers i perfekt harmoni mellan häst & ryttare, finns det något underbarare?!
Long time no see
Aldrig lugn och ro när man har hästar;-)
Soda och Scooter kommer inte denna veckan som planerat. Jag trodde mitt huvud skulle snurra 100 varv & explodera när Bob mailade mig. Tydligen hade en av dom andra hästarna blivit sjuk i väntan på provsvar från labbet så tillät veterinärerna ingen häst att åka.
Men nu är iaf allt löst och vi har bokat om till den 9 Juli. Bob hade lyckats övertala dem att låta honom få två platser. och ja! Men Diana Jasicas häst Miranda får vänta tills den 14 Juli.
Och imorgon (6 Juli) åker Ballad till Newmarket i väntan på att få åka till Sverige. Hon kommer vara hos mig på Tisdag nästa vecka. Hurra! Sen ska hon insemineras med Farceur's Fools Gold aka Sonny. För att sedan fokusera sig på att som 5 & 6 åring tävla.
Träningen med Amber går bättre än någonsin. Jag har fått uppleva dom ögonblicken som gör år av slit och tårar värd all mödan. Jag hade nästintill gett upp om att få Amber att jobba i rätt form när jag rider ut. Men jag har inte gett mig. Amber har stretat emot för att säga:
- jag är en galoppör jag är en galoppör. Jag svarade nu tålmodigt:
- Nej Amber det är du inte.
- Va?! vad menar du, ok matte som du säger.
Och efter det har hon sakta men säkert börjat lyssna på mina hjälper. Inget huvud som dänger mig på näsan så jag nästan blöder. Här jobbar man på, hon går fint på tygeln, jobbar bakifrån istället för att "strutta" med bakdelen. och det bästa är att hon äntligen jobbar med ryggen. Vi kommer spara massor av krafter på distanstävlingarna nu! Hennes steglängd ökade markant och det blev mycket lättare att rida henne. Hon ser även väldigt nöjd ut med sig själv numera;-)
Idag har hon fått vila. Dom andra dagarna har vi kört på med bl. 2 dagars långturer, markarbete sen en lite kortare tur. Red i ca 14km/h med friska galopper på längre sträckor. Det var otroligt kvavt idag så hon flåsade snabbare än hon brukar. Men hon "flåsade ner" på bara några korta skrittpass.
Jag lyckades hitta världens bästa klätterbacke. Halvvägs uppe så började sadeln glida bakåt så brant det var och jag höll på att flyga av. men vi lyckades ta oss upp. Men nu till ett annat problem, fy attan så läskigt det var här uppe ifrån. Jag skrittade en stund för att hitta en mindre självmordsbacke. Jag bara styrde ut och blundade, men jag kunde snabbt öppna ögonen. Amber tog oss säkert ner. Stolta över oss själva travade vi iväg.
Vi har ökat tempot lite vad gäller traven då jag märkt att jag har ridit lite för långsamt, skulle jag ligga i det tempot på tävling skulle jag rida i hårsmån med maxtiden. man blir lätt frestad att låta Amber gå i högt tempo då hon är en så pigg & glad häst. Jag har än så länge *peppar peppar* inte lyckats falla för det då jag känner Amber väldigt väl och kan tyda hennes flesta signaler.
Igår (den 5:e juli) red jag Sissey för första gången!!!! Det var inte planerat att jag skulle göra det. men eftersom jag hade sakerna på henne så tänkte jag va 17 kan väl testa att hänga på henne. sagt och gjort. Sissey reagerade inte ens. så jag la över benet och satte mig ner, " matte vad gör du där uppe" tycktes hon säga. Hon stod fortfarande pall. Så vi gick runder lite hon traskade på som vanligt. Det där är en typisk Morgan! Världens coolaste. Så var min gamla Morgan Fame också. Genom lugn med en nypa bus.
Vi ska ha kiropraktor till Sissey då det är nått knävel där bak. Antagligen har hon belastat bakdelen mera pga hennes gamla skada i frambenet. Men vi får göra ännu en genomgång, fast veterinärerna har inte hittat något specifikt merän den gamla skadan fram. Men hon har iaf inte ont, har gått igenom med massage flera gånger, fast det krävs såklart en mera erfaren att rätta till ev låsningar. men Amber är iaf nöjd med massage behandlingarna jag ger, jag skulle egentligen gå och utbilda mig mea inom hästmassage men jag började jobba istället. men intresset för muskulaturer, stretching etc finns fortfarande kvar.
Förrsten måste ju även uppdatera att jag var och provred den där Arabvalacken. Han var verkligen mysig, men STARK. Han påminde mycket om min gamla Arab Loppan. Han var slutmätt som ponny men kändes mycket större att rida. Amber är lika hög som honom (ungefär) och hon känns flera torlekar mindre än honom. Trots att Ambers mamma är helsyster till honom. men dom hade samma vackra ögon.
Ev kommer han till mig efter den 14:juli eller en annan. Hon sa plötsligt att hon ville att jag skulle testa hennes andra 5 åriga Arab. (som jag faktiskt red in för två år sedan). han ska starta den 14:e juli i samma löp som min Rebellen. Går det dåligt så ska jag träna honom för distans. jag kan inte låta bli att hoppas att han ska komma till mig då jag är hopplöst förälskad i den hästen. När jag köpte Rebellen av Rosa så var det den andra hästen jag ville köpa, men han var inte till salu så jag köpte Rebellen av henne istället.
Men samtidigt vill jag verkligen att det ska gå bra för Rosa, hon förtjänar verkligen det. Hur som helst så blir jag glad både om det går bra eller om det går dåligt.
Nu ska jag ta och sova, klockan är redan 00:50. jag är en riktig nattuggla
Soda och Scooter kommer inte denna veckan som planerat. Jag trodde mitt huvud skulle snurra 100 varv & explodera när Bob mailade mig. Tydligen hade en av dom andra hästarna blivit sjuk i väntan på provsvar från labbet så tillät veterinärerna ingen häst att åka.
Men nu är iaf allt löst och vi har bokat om till den 9 Juli. Bob hade lyckats övertala dem att låta honom få två platser. och ja! Men Diana Jasicas häst Miranda får vänta tills den 14 Juli.
Och imorgon (6 Juli) åker Ballad till Newmarket i väntan på att få åka till Sverige. Hon kommer vara hos mig på Tisdag nästa vecka. Hurra! Sen ska hon insemineras med Farceur's Fools Gold aka Sonny. För att sedan fokusera sig på att som 5 & 6 åring tävla.
Träningen med Amber går bättre än någonsin. Jag har fått uppleva dom ögonblicken som gör år av slit och tårar värd all mödan. Jag hade nästintill gett upp om att få Amber att jobba i rätt form när jag rider ut. Men jag har inte gett mig. Amber har stretat emot för att säga:
- jag är en galoppör jag är en galoppör. Jag svarade nu tålmodigt:
- Nej Amber det är du inte.
- Va?! vad menar du, ok matte som du säger.
Och efter det har hon sakta men säkert börjat lyssna på mina hjälper. Inget huvud som dänger mig på näsan så jag nästan blöder. Här jobbar man på, hon går fint på tygeln, jobbar bakifrån istället för att "strutta" med bakdelen. och det bästa är att hon äntligen jobbar med ryggen. Vi kommer spara massor av krafter på distanstävlingarna nu! Hennes steglängd ökade markant och det blev mycket lättare att rida henne. Hon ser även väldigt nöjd ut med sig själv numera;-)
Idag har hon fått vila. Dom andra dagarna har vi kört på med bl. 2 dagars långturer, markarbete sen en lite kortare tur. Red i ca 14km/h med friska galopper på längre sträckor. Det var otroligt kvavt idag så hon flåsade snabbare än hon brukar. Men hon "flåsade ner" på bara några korta skrittpass.
Jag lyckades hitta världens bästa klätterbacke. Halvvägs uppe så började sadeln glida bakåt så brant det var och jag höll på att flyga av. men vi lyckades ta oss upp. Men nu till ett annat problem, fy attan så läskigt det var här uppe ifrån. Jag skrittade en stund för att hitta en mindre självmordsbacke. Jag bara styrde ut och blundade, men jag kunde snabbt öppna ögonen. Amber tog oss säkert ner. Stolta över oss själva travade vi iväg.
Vi har ökat tempot lite vad gäller traven då jag märkt att jag har ridit lite för långsamt, skulle jag ligga i det tempot på tävling skulle jag rida i hårsmån med maxtiden. man blir lätt frestad att låta Amber gå i högt tempo då hon är en så pigg & glad häst. Jag har än så länge *peppar peppar* inte lyckats falla för det då jag känner Amber väldigt väl och kan tyda hennes flesta signaler.
Igår (den 5:e juli) red jag Sissey för första gången!!!! Det var inte planerat att jag skulle göra det. men eftersom jag hade sakerna på henne så tänkte jag va 17 kan väl testa att hänga på henne. sagt och gjort. Sissey reagerade inte ens. så jag la över benet och satte mig ner, " matte vad gör du där uppe" tycktes hon säga. Hon stod fortfarande pall. Så vi gick runder lite hon traskade på som vanligt. Det där är en typisk Morgan! Världens coolaste. Så var min gamla Morgan Fame också. Genom lugn med en nypa bus.
Vi ska ha kiropraktor till Sissey då det är nått knävel där bak. Antagligen har hon belastat bakdelen mera pga hennes gamla skada i frambenet. Men vi får göra ännu en genomgång, fast veterinärerna har inte hittat något specifikt merän den gamla skadan fram. Men hon har iaf inte ont, har gått igenom med massage flera gånger, fast det krävs såklart en mera erfaren att rätta till ev låsningar. men Amber är iaf nöjd med massage behandlingarna jag ger, jag skulle egentligen gå och utbilda mig mea inom hästmassage men jag började jobba istället. men intresset för muskulaturer, stretching etc finns fortfarande kvar.
Förrsten måste ju även uppdatera att jag var och provred den där Arabvalacken. Han var verkligen mysig, men STARK. Han påminde mycket om min gamla Arab Loppan. Han var slutmätt som ponny men kändes mycket större att rida. Amber är lika hög som honom (ungefär) och hon känns flera torlekar mindre än honom. Trots att Ambers mamma är helsyster till honom. men dom hade samma vackra ögon.
Ev kommer han till mig efter den 14:juli eller en annan. Hon sa plötsligt att hon ville att jag skulle testa hennes andra 5 åriga Arab. (som jag faktiskt red in för två år sedan). han ska starta den 14:e juli i samma löp som min Rebellen. Går det dåligt så ska jag träna honom för distans. jag kan inte låta bli att hoppas att han ska komma till mig då jag är hopplöst förälskad i den hästen. När jag köpte Rebellen av Rosa så var det den andra hästen jag ville köpa, men han var inte till salu så jag köpte Rebellen av henne istället.
Men samtidigt vill jag verkligen att det ska gå bra för Rosa, hon förtjänar verkligen det. Hur som helst så blir jag glad både om det går bra eller om det går dåligt.
Nu ska jag ta och sova, klockan är redan 00:50. jag är en riktig nattuggla
